Priderapport 08

Europride 2008 blev min fjärde pridefestival på raken i Stockholm. Mitt helhetsintryck är att det på det stora hela med stormsteg går framåt mot bättre tider. Den allmänna diskursen handlar allt mer om en mångfacetterad mångfald, den gamla uppdelningen i straight och gay blir allt mer föråldrad.

För min personliga del kom höjdpunkten på söndag, Pride Parks sista dag. När jag satt i RFSU:s och Dekadances gemensamma tält om BDSM och Fetischism kom det fram en gammal man och började prata med mig på bruten engelska. Han sade att han var ”över 50”, men han såg mer ut att ha passerat pensionsåldern. Den gamle mannen började med att hävda att han då verklighen inte kan förstå hur någon kan tycka om smärta. Sådant är helt obegripligt för honom, det ville han tydligt markera.

Så, jag började tralla på lite glatt om att det finns tre sätt att tycka om fysisk BDSM. Till att börja med så kan det vara väldigt skönt också att det gör ont, det blir som en intensiv stimulans, lite som massage fast mer avancerat…

Och längre än så hann jag inte innan han bekände att han varit intresserad av sadomasochism så länge han kan minnas, men inte vågat prata om det förrän nu och än mindre leva ut det. Han är bög, och lever i ett land där homosexuella blir förföljda. Att även ta itu med sitt BDSM-intresse var på tok för skambelagt och riskfyllt för att våga sig på. Att nu åtminstone kunna diskutera det med någon var en stor lättnad för honom. Vi satt och pratade i en timma ungefär, och sen gick jag och presenterade honom för killarna i läderbögsklubben SLM så att han skulle våga gå på deras fest senare på kvällen. Kanske fick den gamle mannen smisk den kvällen, för första gången i sitt liv.

De andra båda formerna av skön smärta är dels sådant som faktiskt inte gör ont, utan bara ser ut för andra som om det skulle göra ont. Och delssådant som bara gör ont och inte är skönt, men det är då inte själva smärtan man tänder på, utan till exempel rädsla eller underkastelse. Vi återkom till den biten senare under samtalet. Han berättade även om förföljelserna i hans hemland, bland annat hade han blivit avskedad från universitetet för att han hade skrivit en artikel om homosexualitet. Och inte ens inom den lilla bögkultur som ändå finns där kunde han alltså våga vara sig själv, eftersom han inte bara är bög utan dessutom sadomasochist.

Just svårigheterna med att tillhöra mer än en kategori samtidigt, det fält som numera kallas för ”intersektionalitet” på akademiskt språk var ett återkommande tema på årets Pride House. I En paneldebatt vid namn ”BDSM + HBT = ?” fick RFSL mycket kritik som inte bara var fälförtjänt, utan dessutom konstruktiv och hållen på en vettig nivå. Oro uttrycktes över att sexualpolitiken är på väg att lämna RFSL bakom sig, att RFSL inte hänger med i de nya kamperna för frihet och rättigheter utan låter RFSU föra dessa ensamma medan man själva nöjer sig med att förvalta gamla segrar. Man lyfte även fram en mycket intressant avhandling vid namn ”Den korrekta avvikelsen”, vilken påvisade att RFSL genom decennierna konsekvent har försökt framstå som normala – en strategi som bidragit till ökad acceptans för mainstreamhomosexuella, men till priset av att RFSL själva tryckt ner och osynliggjort de HBT-personer som inte är normativa i övrigt.

Ett annat intressant PrideHouse-föredrag på detta tema hette ”I första hand asexuell, i andra hand heterosexuell”. Det visade sig att föredraget inte handlade om asexualitet utan om Ableism – kategorism mot handikappade. (Alltså samma sak som rasism och homofobi, fast riktat mot handikappade i stället för mot mörkhyade respektive homosexuella.) Tydligen är ableism mycket utbrett i HBT-världen. HBT-fester är ofta rent fysiskt omöjliga att ta sig in på i och med bristande handikappanpassning, och om man kommer in blir man automatiskt sedd som en person som absolut inte kan vara homosexuell utan just ”i första hand asexuell, i andra hand heterosexuell”.

Å andra sidan berättade en av debattörerna i den förstnämnda paneldebatten, en CP-skadad sadomasochist, att han känner sig mycket mer hemma i kinkyvärlden än i handikappvärlden. Han får sällan negativa reaktioner för att han är rullstolsbunden på de fetischfester han går på, men däremot har handikapporganisationerna stora problem med fördomar och förakt mot sexuellt avvikande personer.

Rent allmänt innehöll årets pridehouse mycket om BDSM och Fetisch, och därtill kom RFSU:s temadag på samma ämne. Pridehouse hade även en hel del om polyamori och om diverse könsöverskridanden som är mer normbrytande än transsexualism.

Sedan ett par decennier tillbaka är den allmänna synen på sexualitet i stället upphängd på tre poler: Den fortfarande normativa heterosexualiteten, den accepterade avvikelsen homosexualitet, samt den avskydda pedofilin. Allt som inte passat in i denna treenighet har man helt enkelt valt att inte låtsas om att det existerar.

Men detta system är nu på väg att rämna. Gränserna mellan man och kvinna suddas ut av ett brett spektrum av transsexualism, intersexualism, intergender, genderqueer och så vidare. Därmed tynar även gränserna mellan Hetero, Homo och Bi bort. Intersektionella perspektiv på mångfacetterad grupptillhörighet problematiserar gränserna mellan överordnad och underordnad, man har börjat se att mainstreamvaniljhomosexuella på sitt sätt är normativa de också. På så sätt låg Europride definitivt i frontlinjen för en positiv utveckling.

Samtidigt så smälter på gott och ont gråzonen bort, det mittfält där man osynliggör de sexualiteter som inte passar in i triangeln Hetero-Homo-Pedo och låtsas att de antingen inte existerar eller utgör ett specialfall av någon av de tre grupperna. Framför allt polyamorösa, asexuella, sadomasochister och fetischister har fått allt mer utrymme under de senaste åren.

Samtidigt pågår en kamp från andra hållet, en kamp för att utvidga demonstämpeln mot pedofili till att även omfatta andra sexuella minoriteter, och denna kamp fanns även den, om än i blygsam skala, representerad på årets Pride.

I årets Pride Park cirkulerade två listor med insamling av underskrifter. Den ena listan handlade om att avskaffa socialsstyrelsens störningsstämpel mot fetischism. Som undertecknare intygade man att man själv har någon typ av fetisch och antydde att man ämnar sjukskriva sig för detta. En klar uppladdning inför en återupprepning av den politiska aktion där en grupp homosexuella satte sig på socialstyrelsens trappa och fick homosexualitet struket från listan över psykiska störningar.

Denna protestlista distribuerades inte bara av RFSU:s och Dekadance’s BDSM-tält, utan även av de politiska partier som hade tält i närheten. Det var massor av festivaldeltagare som skrev under.

Den andra listan var av obehagligare slag. Organisationen Djurens Rätt ville att man skulle skriva under att man stödjer ett framtida lagförslag som ännu inte formulerats. Redan där borde allehanda varningsklockor ringa för alla som får en sådan förfrågan. Vad är det egentligen man skriver under på? Lagförslaget skulle ha till syfte att kriminalisera tidelag/zoofiler, att djurskyddslagstiftningen skall överge sin nuvarande linje enligt vilken en handling mot ett djur endast är olaglig om djuret tar skada av det.

Hade då Djurens Rätt blivit radikala på riktigt? Ville de förbjuda människor att tvinga djur till sexuella handlingar? Ohnejdå, de försäkrade att så absolut inte är fallet. Minst 99.999% av alla sexuella handlingar där både människa och djur är inblandat handlar om avel. Det handlar om att människor antingen tvingar djur till sex med andra djur eller masturberar ett djur för att producera sperma som man sedan kan inseminera i en icke tillfrågad hona. Men dessa minst 99.999 procent ville man absolut inte kritisera, det man ville stoppa var enbart den där hypotetiska sista promillen där människor riktar förälskelse eller kåthet mot djur.

Deras enda argument för denna linje var att den är ”strategisk”, men de hade inga argument för att denna strategi faktiskt skulle medföra något positivt för några djur. I stället tolkade de min ovilja att skriva på deras lista som att jag inte förstått att de tycker om djur, och att jag därför behövde bli informerad om detta gång på gång.

Med undantag för sistnämnda lista och ösregnet under Prideparaden var dock årets Pride toppen på alla sätt och vis. Visst kunde det varit ännu mer och ännu bredare, men man kan inte få allt här i världen. Inte på en och samma gång i alla fall.

För sexuella minoriteters del borde två av de främsta frågorna för det kommande året vara dels att häva störningsstämpeln mot fetischism (och gärna så många ytterligare störningsstämplar som möjligt på köpet) och dels att få igenom att om det skall bli ett förbud mot sex med djur så måste denna lag tydligt förbjuda all avel. Om någon sexuell handling skall vara förbjuden så skall det vara för att skydda ett potentiellt offer, inte för att markera att vissa människor minsann blir äcklade av andra människors kåthet.

Xzenu Cronström

Beteendevetare och sexualpolitisk debattör/aktivist