Morrill GeneI ett uppseendeväckande amerikanskt rättsfall rörande sexualbrott mot barn gjorde den åtalade mannen ett utspel som både chockad och förvånat människor världen över. Gene R. Morrill, 57 år gammal, påstod som ett försvar för sitt beteende att han som barn blivit sexuellt utnyttjad av den amerikanska populärmytologiska varelsen Bigfoot. Som vi tidigare skrivit här på Svensk sexualpolitik idag är abused/abuser-hypotesen en modern myt men detta är första gången två lika fantasifulla myter blandats i ett fall.

Internationellt har forskare tydligt vederlagt myten om abused/abuser-hypotesen, men också bevisat att sexualbrottslingar som förekommer i en terapeutisk miljö där denna myten är sedd som en sanning är mycket benägna att ljuga om sin bakgrund. I Sverige tror vi iofs inte på Bigfoot men det lika stora fantasifostret abused/abuser-hypotesen verkar förhärskande i vårt lands mycket primitivaterapeutiska klimat (i förhållande till internationell forskning om ämnet).

Den internationellt kända forskaren Jay R. Feierman (redaktör till den definitiva boken Pedophilia: Biosocial Dimensions) säger såhär om abused/abuser-hypotesen (eller bigfootmyten som vi numera vill kalla den för):

The “abused/abuser hypothesis,” which perhaps should be renamed “the master’s myth” because of its uncritical acceptance by so many master’s level psychotherapists, is an example of a learning theory model gone awry. The best one can say about the abused/abuser hypothesis is as follows: Having been sexually abused as a child is neither a necessary nor a sufficent determinant of a previously sexual abused child’s becoming an adult sexual abuser of children. Nevertheless, there appears to be a weak correlation between being sexually abused as a child and again as an adult. No casual relationship can be concluded from a mere correlation, however (Garland & Dougher 1990). Most of the myriad adult psychopathologies attributed to the sequelae of previous childhood sexual contact with an adult are without scientific bases.”

Gene R. Morrill åtalades och fälldes för:

“Morrill was convicted of five counts of attempting to take indecent liberties with a child, five counts of using electronic equipment to solicit a juvenile and 10 counts of reproducing child pornography.”

Han åkte fast när han chattade med poliser som utgav sig för att vara en 13-årig pojke till vilken Morrill skickade barnpornografi till. Morrill ansågs mentalt kompetent och dömdes till 20 års fängelse, delvis på grund av hans tidigare sexualbrott mot barn.

Fallet har orsakat stora rubriker i mediavärlden:

Helena & Hanna

ECPAT är en organisation som har stort inflytande över hur politik bedrivs i Sverige. Därför är det extra viktigt och extra allvarligt när företrädare för denna organisation inte verkar ta sitt inflytande på allvar. När det som denna artikel ska handla om avslöjats kan man med rätta ställa sig frågan: Är ECPAT som organisation verkligen intresserad av hur verkligheten förhåller sig?

Med tanke på att personer inom vissa yrken – vilka ifrågasätter den enda tillåtna synen på sexualmoral och prostitution – i vårt land riskerar avsked, står Svensk sexualpolitik idag för denna text. Även om vi inte författat den.

Hanna & Helena

 

Ärlig debatt?

 

22 februari publicerade Thomas Bodström & Helena Karlén på den s k ”Fria ord & debatt” i GP (Göteborgsposten) en artikel med titeln ”Stoppa sexturismen”. Den artikeln kan sägas vara ett lysande exempel på den kritik som FN-organet Childwatch framför mot NGO:s i allmänhet, och Ecpat i synnerhet, då man i rapporten ”Children in Prostitution” bl a säger: ”Inom NGO-sektorn i allmänhet, tenderar data att samlas och/eller ordnas på ett extremt vårdslöst och slumpmässigt sätt. Man förlitar sig stort på tidningsartiklar, individuella historier, andra NGO:s och socialarbetare, barnräddare och andra ’experter’ som gissar kring siffror och statistik. Där finns nästan ingen information alls från barn som arbetar som prostituerade och lite utbyte av information med den akademiska världen”. Man anför t ex också en bok av Ecpats grundare, pastor O’Grady, som exempel på undermålig litteratur.

Samma ovederhäftiga metoder använde Bodström & Karlén även i en ”debattartikel” i DN 28/5 2007 med påståenden som med enkel kontroll, av det material som Ecpat i mail påstod sig ha använt, visade att siffrorna för barnpornografins omfattning överdrivits mellan 117 och 2000 gånger det verkliga antalet av de bägge. Fast både artikeln i DN och GP införts på de sidor som vi ska tro är ”debattsidor” har de förblivit oemotsagda, och vad gäller den senare tidningen så vägrar debattredaktionen där att låta den bemötas. Avsikten med den s k ”debattartikeln” är tydligen inte alls debatt, utan förefaller vara att Ecpat ska få framföra osanna och överdrivna påståenden för att det är politiskt korrekt. Något annat skäl kan nämligen inte tänkas för att man så ivrigt slår vakt om att Bodström & Karlén ska få stå oemotsagda.

I debattartikeln i GP (http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=192&a=403445) görs en mängd kategoriska uttalanden. Bl a sägs:

”Efter att ha sett flickor, som inte är könsmogna utan högst i tolvårsåldern, tvivlar vi starkt på det [att ’flickorna’ har papper på att de är över 18 år]. I ett land med omfattande korruption, där polisen ständigt mutas, är det inte svårt att ändra ett födelsedatum på en identitetshandling. En europeisk barägare vi träffar berättar att han betalar motsvarande 14 000 kronor varje månad till den lokala polisen för olika tjänster. Det är också välkänt att när razzior görs går det utmärkt att betala sig fri – oavsett vilken fråga det gäller”. I övrigt är det ett känsloladdat språk, med målande beskrivningar av hemskheter som påstås ha skett, vilket förfaringssätt också kritiseras av FN: ”

Det fastslås eller antyds att det är efterfrågan från västerländska män som orsakat henne att bli prostituerad. Aspekter av förnedring och övergrepp understryks hela tiden, liksom flickans ungdom. Språket är ofta känslomässigt. Till exempel beskriver en rapport ’den livlösa kroppen på en åtta års flicka, lämnad på ett hotellrum i Saigon efter en natt av sexuella övergrepp’ (Nyhetsbrev från Ecpat) eller, som en aktivist sa till pressen:

’Jag minns ännu tydligt tårarna i ögonen på ett barn som räddades från en bordell i Bangkok som berättade för mig hur hon bett en kund att inte skada henne, bara för att få sin vädjan skoningslöst avvisad’”.

Det svenska genmäle som skickades till GP:s redaktion accepterades inte, varför hela Bodströms & Karléns artikel översattes och skickades till de thailändska prostituerades starka organisation, ”Empower”. Förutom att de kommenterade artikeln så utbad de sig också om en kommentar från Ecpat Thailand, eftersom de var chockerade över de ovederhäftiga påståenden som gjordes. Empowers kommentar, som ju i allra högsta grad gällde ”berörd part” skickades till GP:s debattredaktion – som emellertid beslöt att inte publicera den. Man kan därför påstå, att denna debattredaktion visat att de på intet sätt värnar om varken det fria ordet, debatten eller ens demokratiska ideal, när man så uppenbart vägrar att låta politiskt korrekta, men faktamässigt synnerligen tvivelaktiga påståenden, bemötas. En sådan partisk inställning borde inte anstå en svensk tidning, utan är metoder som hör hemma i länder med regimer som vill strypa det fria ordet. Men tyvärr så förefaller det som om Sverige i hög hastighet närmar sig detta tillstånd.

Här följer Empowers kommentar, i översättning:

”Stiftelsen Empower är en thailändsk sexarbetareorganisation med mer än 20 års erfarenhet i Thailand, och betraktas som en av de starkaste sexarbetarorganisationerna i Sydostasien. Vi har information på thailändska och engelska på vår webbsida www.empowerfoundation.org.

 

Vi har tusentals sexarbetarmedlemmar i hela landet och centra i fem provinser. Vårt Phuket-centra vid Patong Beach sattes upp av sexarbetare som gensvar på tsunamin och öppnade i februari 2005. Sedan dess har över 1000 sexarbetare deltagit i Empoweraktiviteter vid centret, och vi träffar tusentals fler när vi besöker barerna två gånger i veckan.

 

För en tid sedan fick vi tillsänt oss en artikel som översatts från orginalsvenskan. Vi vet inte vad författarna trodde de såg, men det är inte möjligt att det finns nakna 12 år gamla flickor anställda på barerna på Bangla Road, Patong Phuket. Arbetsgivarna skulle omedelbart bli arresterade tillsammans med vilken kund som helst och flickorna bli tagna av Departementet för social utveckling och mänskliga resurser under akten om undertryckandet och förhindrandet av prostitution av 1996. De flesta av oss är over 20 års ålder och även om vi lagligt kan arbeta på ett underhållningsställe om vi är över 18 år, så har ibland 18- och 19-åringar problem med att finna arbete. Polisen patrullerar Bangla och andra områden hela natten, inkluderande punktnedslag av polisledningen. Det är inte olagligt för vuxna att sälja drinkar, dansa, skratta eller uppträda. De kontrollerar åldern på arbetarna, närvaron av brott, som droger, och turisternas säkerhet. De enda nakna kroppar i offentlig show, i motsats till stängda A go go barer, är transsexuella arbetare, vilka genom ett kryphål i lagen betraktas som män, och därför inte drabbas av samma lagar som andra kvinnor.

Risken för att ha flickor under 18 års ålder under dessa premisser är inte värt det för ägarna eller för poliserna att vända sig bort i högprofilsområden som Phuket. De flesta kunder är respektabla män, som din läkare, din lärare, din bror, din chef… ordentliga män som föredrar att ha sex med villiga vuxna. De flesta kunder vill ha vuxna kvinnor och det finns många vackra och skickliga vuxna kvinnor, arbetare i Bangla, Phuket. Ingen behöver ta risken av att hyra in flickor. Till och med vi vuxna arbetare kollas av polisen mer regelbundet och polisen gör inga undantag rörande frågan om ålder. Showerna utförs av mycket erfarna och professionella arbetare… inte barn. En del av våra arbetare i Phuket hade följande kommentarer till artikeln:

’Vi sexarbetare är i barerna i Phuket och i hela landet varje natt och vi ser inte vad dessa turister säger sig ha sett’.

’Västerlänningar är på det sättet dock… de ser vår mindre kroppsbyggnad, våra icke fårade ansikten, våra hårlösa kroppar och bestämmer oss som barn. Även om vi visar dem våra officiella legitimationer så tvivlar de på oss’.

’Att tillverka en falsk legitimation är inte lätt nuförtiden… annars skulle alla de två miljoner invandrade arbetarna från Burma i Thailand ha thailändska legitimationer’!

’I Phuket och på många andra ställen i Thailand måste vi lämna våra thailändska legitimationer i receptionen när vi går med våra kunder till hotellet. De behåller dem till dess vi går och vi skulle inte kunna komma förbi disken utan legitimation eller med en falsk sådan’.

Artikeln är förolämpande mot sexarbetare, turister, män, den kungliga thailändska polisen, hotellpersonal, hotellförvaltningar, den thailändska regeringen och resebyråer. Mer än så är den också förolämpande mot hela det thailändska folket. Den antyder att en hel befolkning på Phuket Island är beredda att vända ryggen till flickor som kränks… den antyder att thailändska människor inte värderar barn. Vi är chockerade av påståendena som görs, då artikeln är så skiljd från verkligheten.

Stiftelsen Empower, Thailand”

Ecpat Thailands kommentar löd:

”Ecpat Sverige har bekräftat att även om den engelska versionen av deras orginalartikel inte är en officiell översättning, så förefaller den att spegla andan och tonen i det som ursprungligen var skrivet. De noterade några fel i översättningen. Till exempel, det svenska ordet ”flicka” betyder inte bara ’girl’ utan kan i själva verket betyda ’flicka eller ung kvinna’. Därtill, när en resande representant kommenterar barerna i Phuket och citeras som sägandes ’nästan alla flickor är prostituerade’ så är den mer riktiga översättningen ’närmast alla dansflickorna är prostituerade’.

Oavsett det så har Ecpat Sweden bekräftat deras upptäckter att minderåriga flickor (med en förefallande att vara inte mer än 12 år gammal) var närvarande på barer i Phuket (en sidogata till Bangla Road) och föreföll tillgänglig för prostitution. Detta rapporterades till den lokala polisen i Phuket, även om Ecpat Sverige tråkigt nog noterade att föga intresse tycktes visas av polisen i denna fråga. Ecpat Sverige klargjorde också att de arbetar från svenska lagars och morals grund, där alla former av prostitution bedöms som exploaterande och ett hinder för ett könsjämlikt samhälle. Artikeln reflekterar det perspektivet och är ett försök att skapa medvetenhet kring svenska mäns dubbelmoral när de reser utomlands.

Ecpat International har, genom dess många år av arbete i Thailand (för att inte nämna globalt) avslöjat ständiga fall av både flickor och pojkar under 18 år som sexuellt exploaterats i många städer i Thailand, inklusive Bangkok, Pattaya, Chiang Mai, Chiang Rai, Koh Samui och Phuket (som sedan är rapporterat till polisen). Detta är trots Thailands Prevention and Suppression of Prostitution Act, som också inkluderar specifik lagstiftning kring prostitution av barn och barntrafficking. Sådana fortgående fall reser tvingande frågor kring effektiviteten i utövandet av dessa lagar”.

Intressant nog – utöver den fullständigt irrelevanta invändningen mot översättningen av ”girl” till flicka (eftersom ”girl” också kan betyda ”ung kvinna”) – så medger Bodström & Karlén här indirekt osanning och överdrifter. Där de i artikeln påstår att det var ”flickor” (observera pluralis) som var ”högst” i tolvårsåldern (man antyder alltså även yngre flickor) säger man nu att EN flicka FÖREFÖLL att inte vara mer än 12 år gammal. Man säger också att hon FÖREFÖLL tillgänglig för prostitution. Men i den svenska artikeln blev det till tvärsäkra påståenden! Man säger också att när det rapporterades så visade polisen inget intresse, vilket i artikeln blir till att ”kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn inte är en prioriterad fråga”. Man överväger inte ens den möjlighet som den situation som Empower beskriver förutsätter, nämligen att polisen redan vet att det är omöjligt att det finns så unga flickor där, varför man inte behöver förivra sig bara för att Ecpat-folk (som är väl kända, kristna moralfanatiker) kommer och påstår det. Något som också kastar högst rimligt tvivel över deras påstående i svaret till Empower, att de upptäckt minderåriga flickor på barerna. Hur har de ”upptäckt” dem? Har flickorna berättat sin olagliga ålder för dessa främlingar? Har de tagit flickors legitimationer som bekräftat för låg ålder? Eller är det bara deras gissningar utifrån deras övertygelse att de bättre än thailändarna själva kan bedöma dessas ålder? Man kan ju också fråga sig varför en barägare, som utifrån all rimlighet inte betraktar Ecpat-folk som några som gynnar honom, eftersom de försöker bekämpa all prostitution, öppenhjärtligt skulle vittna om mutor till polisen. Man undrar om han inte istället i själva verket har drivit med dem.

Intressant nog visar också Bodström & Karlén upp en traditionell europeisk ”besserwisser-kolonial” attityd, i det att de förutsätter de svenska lagarnas moraliska överlägsenhet över de thailändska, och naturligtvis svensk medelklassöverlägsen kunskap så att ”alla former av prostitution bedöms som exploaterande och ett hinder för ett könsjämlikt samhälle”. Därför kan de utifrån sin ”överlägsna” position svartmåla det ”underlägsna” thailändska samhället. Så urskuldar de sig med att artikeln ”är ett försök att skapa medvetenhet kring svenska mäns dubbelmoral när de reser utomlands”, vilket alltså skulle berättiga till osanning och felaktiga påståenden. Dessutom påstår de indirekt att män som inte delar deras moralsyn ändå är dubbelmoraliska, fast de lever enligt annan moral än Bodström & Karlén. Blir de det bara för att dessas moral är så gudomligt uppenbarat riktig? eller har vi besserwisserrätt att förutsätta svenska lagars prioritet inne i Thailand över thailändska? Man undrar inte på om bl a sådan hybris lett till att Thomas Bodström fått stå som symbol för det samhälle som han drivit på, med t ex närmast total diktatorisk kontroll av människors förehavanden på internet (till stora delar motiverat utifrån Ecpats moralpanik). Men man frågar sig också hur vi kunnat ha en justitieminister, som så vårdslöst handskas med sanning och objektivitet. Han borde dessutom vara otänkbar som sådan i framtiden, med tanke på hur han så lättvindigt klassar främmande nations rättsväsende som genomkorrupt och omsorgsbefriat.

Att verkligt utnyttjande av människor, oavsett sysselsättning och ålder, ska bekämpas råder ingen tvekan om, men det ska göras med sansade påståenden och utan moralpanik eller moralpekpinnar (så som även FN efterlyser när det gäller Ecpat) och i en debatt som inte i skumrasket censureras av debattredaktionerna. Det ska också göras med respekt för att människor är olika och har olika erfarenheter av liknande situationer. En debatt ska föras på lika villkor, och inte som redaktionen på GP gör, så att bara en part får komma till tals. Det är dessutom dubbelt allvarligt, genom att GP:s agerande döljer det faktum att Bodström & Karlén i sedvanlig Ecpat-anda överdriver kraftigt och t o m far med osanning för att driva sina syften. De bekänner sig alltså uppenbarligen till samma mentalitet som t ex genomsyrade inkvisitionen i jakten på kättare och häxor, nämligen att ”ändamålet helgar medlen”. Uppenbarligen också i förvissning om att vara uppfyllda av samma icke kritiserbara sanningsmonopol som inkvisitorerna ansåg sig vara.

Det är skamligt att behöva meddela till Empower, att den svenska tidning som släppte fram så många oriktiga och förolämpande påståenden om thailändska förhållanden inte tillåter att dessa bemöts. Thailändarna har all anledning att faktiskt betvivla att Sverige är ett demokratiskt land! Och GP:s debattredaktion borde sätta sig på skolbänken för att lära sig vad ärlig debatt handlar om. Det är även hög tid att inse, att Ecpats, Thomas Bodströms och Helena Karléns trovärdighet är synnerligen låg.

Anonym

Servern var nere under några dagar
Vi har tyvärr haft en del problem med vår nätnärvaro under veckan som gått. Webbhotellet där vi har vår server har haft en del komplikationer med vad vi förstått en teknisk apparat vilken gått sönder och rent av började brinna. Detta ledde i sin tur till att alla servrar blev tillfälligt nedstängda, däribland vår. Den här bloggen och bloggen projo.se finns däremot på en annan server och blev inte påverkad av detta. Pedofil.se (och andra siter vi har på servern) var dock nere under flera dagar, detta berodde i sin tur på den avancerade krypteringen vi använder oss av på vår server . Slutligen dök alla sidorna upp men Pedofil.se dök ned igen efter en kort tid men kunde återställas redan dagen efter.

 

Nu är allt åter uppe och kommer så att förbli.

 

Nytt på svenska webben
Vi vill presentera två nya bloggar, eller snarare en ny och en nygammal.

På vår server finns sedan en tid tillbaka bloggen alex.pedofil.se. Alex har en pedofil läggning och bloggar bland annat om detta på sin blogg. Utöver pedofili bloggar han om allt möjligt mellan himmel och jord, främst om frågor som berör barn och deras rättigheter. Viktigt att veta är att Alex inte är den person som författat manifestet till Pedofil.se.

Signaturen Poe har startat en blogg på wordpress med namnet Hebefilt perspektiv. Bloggen fokuserar som namnet antyder på läggningen hebefili och tonåringar (med vad som verkar vara ett girllove-perspektiv). Vi kan speciellt rekomendera inlägget ‘Hebefiler och andra sexuella minoriteter‘ som presenterar ett sexualpolitiskt synsätt som vi ställer oss bakom. En solidarisk gemenskap bland alla sexuella minoriteterna istället för den självförhärligande och ärligt talat ganska svinaktiga ‘var och en för sig själv’-attityd som är mycket vanligt förekommande, speciellt hos homorörelsens aktivister men också bland andra grupper.

Om Hebefilt perspektiv mot förmodan skulle bli nedstängd erbjuder vi oss utan tvekan att hosta bloggen.

Aftonbladet stänger ned värdeneutrala och sexpositiva bloggar
Bloggen Maxibloggism blev den 23 Februari nedstängd av Aftonbladet och samtidigt stängdes även en annan relativt ny blogg ned (
Weberns perspektiv). Vad vi förstått har det inte inkommit någon motivering varför Maxibloggism blev nedstängd, däremot har Weberns perspektivs ägare kontaktat oss och gav oss följande citat från AB-bloggens moderator:

“Hej!

Vi på Aftonbladet vill inte förknippas med åsikter som är, eller kan tolkas vara, positivt inställda till pedofili, och har därför beslutat stänga din blogg “Weberns perspektiv”.

Moderator”

Så mycket för yttrandefrihet. Lars Johan Hierta vänder sig troligen i sin grav i gruvlig besvikelse över att hans yttrandefrihetspublikation förvandlats till det groteska missfoster det är idag. Enligt en av hysteriebloggarna på Aftonbladet skall hans kommunikation med Aftonbladet gett följande citat rörande Maxibloggism:

Hej xxxxxx!

Jag förstår fullt ut din upprördhet, men den bygger delvis på ett missförstånd skapad av ett misstag från vår sida. Kommentaren du citerar var avsedd som svar på en motanmälan från C., dvs hamnade på fel ställe. Däremot har du helt rätt i din kritik i sak.

AB är iofs i princip för att debatter förs som C. har gjort, dvs från en s.k. värdeneutral utgångspunkt. En sådan ansats kan i sina bästa stunder vara mycket givande men eftersom man då lätt hamnar på kollisionskurs med andra utgångspunkter är det emellertid en i längden mycket svårhanterlig debattform. Inte bara för att den lätt urartar i personangrepp och dylikt, men också för att den underliggande andemeningen sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter kan alltmer framstå som oförsvarlig.

Ovanstående är nästan ordagrant motivationen för att avregistrera C:s blogg. Eftersom det i sin tur är en byråkratisk process som tar lite tid ber jag dig “ligga lågt”….”

Det är chockerande att läsa hur Aftonbladet anser att värdeneutrala diskusioner inte är önskvärda eftersom de i längden kan kollidera med rådande dogmatiska men felaktiga konsensus. Aftonbladet kan självklart välja att stänga ned vilken blogg de vill eftersom de äger dem, men att tysta deras bloggbys egentligen enda kritiskt tänkande röst är en stor förlust för dem. Men också en förlust för Aftonbladets hysteriebloggare, vart skall de ta vägen när de inte har någon att bråka med? Vi såg vad som hände med www.antipedofil.se, www.mmpb.se och www.stoppapedofilerna.nu vilka alla stannade upp ganska kort efter starten och stelnade. Dessa individer bloggar inte för att de bryr sig om barn egentligen, deras engagemang handlar om att det är roligt att bråka.

I själva verket var en av de framträdande personerna inom MMPB (Motståndsrörelsen Mot Pedofiler och Barnpornografi) en oberoende infiltratör (denna infiltratör är egentligen enligt egen uppgift en av AB’s hysteriebloggare som spelar med, fult kan tyckas men likväl intressant att följa) och deras interna diskussion finns därmed bevarad. Vi på Svensk sexualpolitik idag har tagit del av den interna diskussionen och det var ungefär som vi trodde. Intresset och engagemanget var mycket dåligt bakom kulisserna, de flesta som var medlemmar (flera av AB bloggbyns hysteriebloggare bland annat) förde inte ens någon diskussion. Anledningen är den, tror vi, att det helt enkelt inte är roligt när man inte får bråka med meningsmotståndare vilket alltså driver dessa individer. MMPB finns dock inte längre och forumet är nedstängt. Men hur länge?

Jakten på Maxibloggisms ägare har passerat alla rimliga proportioner sedan länge, en av de mest hysteriska skrev följande i en blogg och pekade på Conveyors andra blogg:

“#42 Kommentar från xxxxx-xxx xxxxxxxxx (svar):

Jakten har bara börjat..

http://theworldneedsrevision.wordpress.com

Skrivet 23 februari 2008, klockan 09:22″

Det handlar alltså inte bara om att tysta åsikter om pedofili som går emot rådande lögnaktiga konsensus och vaneförestllningar samt sexualskräck. Nu handlar det om ren personförföljelse. Tycker du fel så skall vi radera dig från jordens yta, din röst skall tystas. Man kan inte annat än bli djupt äcklad av denna attityd.

Vi har erbjudit både Maxibloggism och Weberns perspektiv bloggar hos oss, båda har dock tackar nej men erbjudandet kvarstår om de skulle ändra sig. Martin Niemöllers uttalande är i yttrandefrihetssammanhang mycket viktigt, om de stänger ned värdeneutrala bloggar vilka kommer härnäst?

“When the Nazis came for the communists, I remained silent; I was not a communist.

When they locked up the social democrats, I remained silent; I was not a social democrat.

When they came for the trade unionists, I did not speak out; I was not a trade unionist.

When they came for me, there was no one left to speak out.”

 

Oscar Swartz har även tagit upp det som hänt på sin blogg texplorer. Vi vill även rekomendera bloggen ‘Mina Tankar‘ där Ninni upplåter plats åt ägaren av Maxibloggism, Conveyor. Andra kritiska bloggar på Aftonbladet är ‘cjva bloggar för pöbeln‘ samt bloggen ‘Vem vet, inte jag…‘ men även bloggen ‘Tusenbroder‘.

Vi har intervjuat Conveyor som äger bloggen Maxibloggism såhär säger han till oss om vad som hänt. För er som vill veta mer har han lovat att bevaka vår blogg för att kunna svara på eventuella frågor:

 

Hur reagerade du över att Aftonbladet stängde ned din blogg?

- Jag fick förvarningar innan, så någon större chock var det inte. Det jag reagerade över var att jag inte fick ta del av någon motivering till beslutet.

Vad tror du det var som ledde till att du fick bloggen nedstängd?

- Jag har inte fått det tilldelat mig personligen, men moderator har skrivit till andra, att min underliggande andemening är oförsvarlig sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter. Vilket så klart inte kan översättas till något annat än att jag har fel åsikter enligt Aftonbladets värderingar.

Hur är det med alla påståenden om dig, vilka är sanna och vilka inte?

- Att jag försvarar pedofiler är sant, att jag inte ser något fel med tidelag är det också. Sedan att jag skulle förespråka barnpornografi är ren lögn, då det enda jag har gjort är att ifrågasätta den rådande lagen. Att ifrågasätta lagen är inte att förespråka brott, men tydligen vissa anser detta. Och nej, jag anser inte att onani är fel, trots att onanin i fråga utförs till barnpornografiskt material. Felet i fråga ligger hos de som producerade materialet. Det är där det faktiska övergrepp ligger. Onanin i sig, är knappast det som skadar de utsatta barnen.

Det måste varit jobbigt att diskutera med hysteriebloggarna?

- Ja, allt jag skriver missuppfattas. Trots att jag för flera månader sedan skrev ett inlägg där jag tydligt offentliggjorde mitt avståndstagande till alla former av övergrepp, mot barn som vuxna. Det ligger på den nivån, att om jag skulle skriva att solen är gul, så skulle de läsa som att jag hävdar den vara blå.

Vad har du för planer härnäst, ny blogg eller ser du fram emot att slippa Aftonbladets psykavdelning?

- Jag vet inte i dagsläget, en ny blogg kommer säkerligen fram i sinom tid. Men min tid på aftonbladet är definitivt över, det finns ingen anledning att blogga med munkavel på. För att det inte passar, för att en grupp paniska individer finner det obekvämt.

Hur kommer det gå med ditt sexualpolitiska engagemang, kommer det fortsätta i någon form?

- Jag för en dialog med förläggaren på Hydra Förlag, som har ett uttalat intresse av en bokidé. Dialogen har stått stilla nu, sedan årskiftet, men jag hoppas att jag kan ta upp den där den slutade. Och på allvar börja fila på en eventuell bok som utmanar tabuer, i synnerhet tabun över pedofiler och deras sexuella läggning.

Helena & Hanna

Det är glädjande för oss att låta historikern Dick Wase skriva den andra gästbloggen för Svensk sexualpolitik idag. Dick Wase har nämligen skrivit en bok om sexualhistorian där han ingående granskat vår historiska syn på sexualitet samt den nutida. Resultatet blev något han själv inte kunnat föreställa sig, eftersom när man studerar forskningen och historien i dessa frågor, så leder det till att man radikalt måste omförhandla med sig själv om sin egen världsbild. Jag (Helena) och Hanna har båda blivit tvungna att göra det och det samma gäller troligen de flesta som har ett uns av hederlighet inom sig som ingående granskat de här frågorna.

Dick Wases bok, som vi båda fått granska, är enligt oss en absolut nödvändig bok för vårt samhälle eftersom den inte bara plockar isär och på djupet granskar samhällets sexualsyn och dess grunder. Den ger också en motbild till den rådande bilden som i mångt och mycket bygger på myter och på social ingenjörskonst. Svensk sexualpolitik idag vill också utmana detta, visa motbilder och vi tänker inte hålla igen med något av allt det som behöver sägas. Vi är medvetna om att vår blogg är kontroversiell, så pass kontroversiell att vi själva kände oss manade att upplysa Dick om riskerna med att blogga hos oss.

Trots detta och att andra varnat honom väljer Dick Wase ändå att gå vidare med detta, till vår stora glädje. Vi vädjar dock till våra läsare, oavsett om ni stödjer oss eller tillhör våra kritiker, att behandla Dick Wases inlägg för vad det är. Nämligen en oberoende öppen självbekännelse om hur det varit att forska i ämnet.

Vi ställer oss utan tvekan bakom Dick Wases vädjan om ett upprättandet av en oberoende vetenskaplig kommission som skall granska sexualfrågorna. Tyvärr är vi dock inte speciellt optimistiska för att en sådan skulle vara möjlig. Ingenting är så brännhett som sexualfrågor och då speciellt intergenerationella sexuella beteenden och andra sexuella beteenden vilka riktar sig till andra former av partners än levande vuxna människor.

Helena & Hanna

 

—————————–

TILLSÄTT EN OBJEKTIV VETENSKAPLIG GRANSKNING

När jag började arbeta på min bok, ”Samlag eller Salighet” för snart fem år sedan var jag så naiv, att jag någonstans trodde att människor i gemen faktiskt omfattade honnörsord som objektivitet och yttrandefrihet, att det existerade ett kritiskt tänkande och en öppenhet för att låta motsatta åsikter komma till tals. Arbetet på boken har gjort mig mycket klokare, liksom också försök att få komma ut i medierna med min irritation över hur manipulerad sexualdiskursen i samhället är. Jag har helt enkelt lärt mig att dessa honnörsord bara är fina floskler som ska manifesteras tillsammans med dem som tänker likadant – åtminstone i avseendet sex. Jag har lärt mig att journalister och media med näbbar och klor försvarar samhällets moralparadigm mot ”avvikare”, att våra folkvalda i riksdagen sållar bort det som naggar på deras världsbild, att samhället effektivt styr vilken forskning som ska vara tillåten, genom att slussa alla pengar till normacceptabla forskare, och dessutom att våra förlag absolut inte törs utmana. Jag har lärt mig att vårt svenska samhälle kan vara ett mycket intolerant samhälle!

Som en illustration till vårt samhälles intolerans mot ”avvikande” sexualitet, och opponerande röster rörande ”den enda sanningen”, presenterar jag här inledningen till mitt avsnitt om ”Barnsexualitet och pedofili” (s 280-336) i min förhoppningsvis någon gång utgivna bok. Med största sannolikhet är det just detta kapitel som gör att inga bokförlag törs trycka boken. Eftersom jag blev mer och mer kritisk mot vår nuvarande diskurs – som jag funnit manipulerad och konstruerad för att tillfredsställa ett antal medelklassaktivisters egoistiska syften – blev kapitlet så oerhört politiskt inkorrekt att förlagen inte tordes stöta sig med den förhärskande moralnormen. Men jag tycker det är viktigt att kritiken måste få komma fram. Inte för att främja någon särskild sexuell läggning, utan för att värna om yttrandefrihet, rätten att inte vara tvungen att följa ”dumströmmen” (den förhärskande ”enda sanningen”) och rätten att få vara sig själv.

Jag har också blivit avrådd från att gästblogga här, men i vår ”demokrati” existerar i princip inget annat forum för att ifrågasätta i denna fråga, eftersom en sådan ideologisk konsensus gäller. Men verkligheten är inte så enkelt svart eller vit att jag kan strunta i det, eftersom jag under ”resans gång” med boken stött på både den som känt sig skadad av t ex intergenerationell sex som den som upplevt det som mycket positivt. Jag vill dock understryka, att jag inte ställer krav på ändrade lagar. Jag vill upplysa och skapa debatt, för att låta sansade människor själva ta ställning. Vad jag verkligen efterlyser är en vetenskaplig kommission, med otadligt objektiva medlemmar (inte styrda av tro, feministisk eller annan ideologi), som tvärvetenskapligt granskar forskningen internationellt kring fenomenen prostitution, incest och pedofili/intergenerationell sex, på liknande sätt som FN:s organ för bevakning av barns rättigheter, Childwatch, har granskat agendan kring barnprostitutionen. Det är inte säkert att en sådan skulle komma fram till samma resultat som jag gjort, men de skulle definitivt komma att fälla en hård dom över hur vi handskas med dessa frågor i vårt samhälle. Precis som Childwatch gjort angående NGO:s, mediers och samhällets handskande med frågan om barnprostitution. T ex så dömer FN-rapporten helt ut Ecpat, en organisation som i vårt land har status av ”experter” på frågan om barnsexualitet och pedofili.

Här följer inledningen:

Jag har blivit avrådd från att skriva om detta ämne! Och det är inte att undra på. Det förefaller vara stor konsensus i hela det svenska samhället om att sex är det absolut vidrigaste och skadligaste som kan drabba barn, och att vuxna som utövar det intergenerationellt är de värsta monster som går på denna jord. Samstämmigheten är så enorm kring detta, att inte ens de mest antifeministiska kritikerna tycks ha anledning att ifrågasätta de senaste 30 årens utropade, påstådda ”faktum”; sex skadar barn så fruktansvärt att de aldrig kan bli hela människor igen om de utsätts för det. Det tycks vara så fullständigt solklart, att vi i vårt land inte ens behöver ett uns av objektiv vetenskap i debatten för att ovedersägligt veta att det är så. Och om någon törs ifrågasätta denna diskurs så blir denne bara i bästa fall osynliggjord. Som min bok, som inget förlag vågade ta, trots att det egentligen är en sexualhistorisk bok.

Jag hade inte heller anledning att ifrågasätta samhällets diskurs innan jag började skriva denna bok. Men under drygt fyra års studier av antropologisk, primatologisk, psykologisk och annan litteratur började jag att bli tveksam. Kan verkligen denna katastrofagenda stämma? Först och främst frågade jag mig, hur det kan komma sig, att alla stora moralpaniker i västerlandet under historiens gång eldats på av påståendet om det hotade barnet? Och kunde det verkligen vara så att den innevarande moralpaniken – till skillnad mot de andra – av en slump hamnat rätt med detta, det effektivaste vapnet som existerar för att jaga upp panik? Var det verkligen så att man just denna gång inte använde det fullt av lögner, påhopp, ovederhäftigheter och överdrifter? För det andra frågade jag mig, hur sannolikt det är att vår kristna västerländska kultur – som faktiskt är den enda av alla världens kulturer som ”upptäckt” att sex är skadligt för barn (och överhuvudtaget) – har rätt? Och om det nu, otroligt nog, skulle vara så, vad är det då som gjort att just vår kultur har rätt? Är det kunskapen som erhållits genom judeförföljelserna? Eller är det upplysningen som skänktes genom häxbålen? Är det masturberingspaniken, sjukdomsförklarandet av ”avvikande” sexuella beteenden, ”upptäckten” att kvinnor inte har sexuella känslor, jakten på bögar, stigmatiserandet av horor som skänkt oss någon speciell sexuell insikt, eller vad? För det tredje frågade jag mig, hur det kan komma sig, att andra primater, liksom människoprimaten gjort under åtminstone sju miljoner år, ser detta som naturlig träning och förberedelse för livet, men som trots det skulle vara en av ”skapelsen” (eller ”gud”) missad defekt som därför just vår sexualnegativa sexualmoral objektivt skulle ha upptäckt? För det fjärde undrade jag, att om nu ”sanningsmonopolisterna” så uppenbart har manipulerat, korrumperat, förvrängt fakta om och smutskastat alla andra sexuella fenomen (utom det perversbefriade vaginala samlaget i missionärsställning mellan man och kvinna i parförhållandets stängda sovrum), som de så uppenbart har gjort, hur stor är då faktiskt chansen att de inte gjort det när det gäller barns sexualitet och den så intensivt hatade pedofilin? För det femte, slutligen, frågade jag mig, att om det stämmer, allt som dessa ”barnräddande” medelklassaktivister och psykoarbetare påstår, varför måste de då så affekterat anklaga dem som är kritiska för att ”skydda barnskändare”, ”vara pedofiler” och liknande, istället för att föra en saklig debatt? Och varför utelämnar man och osynliggör undersökningar och artiklar som ifrågasätter dessa påstådda ”sanningar”?

Frågetecknen blev helt enkelt för många! Jag var tvungen att bildligt talat bege mig ut utanför Sveriges gränser för att studera den vetenskapliga forskning som finns där, eftersom – som sagt – objektiv sådan runt detta så gott som fullständigt saknas i vårt land. Jag vet att jag därmed utsätter mig för stor risk, för som ett brev på posten kommer förmodligen ”barnräddande” medelklassaktivister och fundamentalistiska feminister och kristna att attackera mig med ”sanningsmonopolisternas” redan beskrivna allt-i-allo metod; att smutskasta mig och människorna runt omkring mig. Men någon måste faktiskt våga vara den förste, även i vårt land, om vi någon gång ska få stopp på detta puritanska vansinne som sköljer över oss just nu. Det är ju inte de som håller med och applåderar vad samhällsnormen och de makthavande säger som för samhället framåt, det är faktiskt de som ifrågasätter.

 

Eurovisionschlagerfestivalen har de senaste dagarna skakats av vad som anses vara en skandal. En moldavisk sångare vid namn Alexandru Bognibov deltog i den lokala moldaviska uppsättningen av melodifestivalen med sången ‘I love the girls of thirteen years old’. Alexandru skall även ha skrivit texten till låten som av en tysk nyhetssite utpekats som en pedofilsång. Bidraget skall uppenbarligen vara seriöst menad och protesterna runt om i Europa är så starka att olika eurovisionsforum och bloggare på temat tror att bidraget kommer diskvalificeras.

Texten (ett utdrag)

“I love the girls of thirteen years old

Thirteen years old and nothing else, me baby

I love the girls of thirteen years old

Thirteen years old and nothing else, me baby

All they have got is a boy like me

All they have got is a boy like me

They put their arms around me and I’m going down down

Now I say they want that now I know they like that

All that I can feel their body set me free

All I understand my dreams will never end

I’m everlasting boy everlasting boy”

För att höra låten följ denna länk

För att ladda ned låten klicka här

Även om låten mycket väl kan anses vara dålig, åtminstone för sin mycket dåliga engelska, är det ändå ett intressant bidrag. Om det är seriöst menat (vilket alltså hävdas) är det ett mycket bra initiativ som skulle, om låten var bättre, kunna bidragit till ökad förståelse och rent av ökad acceptans för pedofiler och hebefiler i allmänhet. Tyvärr är pedofilhysterin såpass bisarr idag att diskvalifikation inte är otänkbart då tystandet av röster som bryter mot rådande dogmer snarare hör vanligheten till.

Harris Mirkin skrev en mycket intressant artikel i Journal of Homosexuality rörande pedofili (och då även hebefili) och hur kampen att förhindra kampen är det centrala i samhällsdebatter om känsliga sexualpolitiska frågor. Hysterin och försöken att tysta Pedofil.se är ett exempel på den reaktion man kan vänta sig när någon uttrycker sig mot konsensus rörande de läggningarna som riktas till unga. Att bryta tystnaden är alltså ett självändamål för de sexuella minoriteter som ännu tystas ned av det nynormativa samhället.

Men vad vi förstått gick låten tyvärr inte vidare till final i Moldaviens egna melodifestival.

Updatering: Tiraspol Times, utbrytarrepubliken Transdniesters tidning, har rapporterat om låten och sagt att den blivit diskvalificerad. Enligt uppgift är den bortplockad från moldaviska eurovisionsshlagerfestivalens hemsida. En jurymedlem (Jorgen de Mylius) från Danmark skall sagt om låten och kontroversen:

” – This sort of song has no place in the competition. Pedophile behavior is a criminal act and it is disgusting,”

Tiraspol Times rapporterade även att en video med låten och suggestiva bilder på flickor lades upp på youtube men plockades ned kort därefter. Vi kan bekräfta att det stämmer och att det var en av våra bekanta som låg bakom filmen. Klippet youtube censurerade kan nu beskådas här.

Vi betraktar låten och videon som en konstnärlig yttring och ser inget sexuellt i bilderna.

Helena & Hanna

Johanna Sjödin en 16 år gammal sexualpolitisk bloggare som fokuserar på ungdomar och kvinnors sexualitet utifrån ett feministiskt perspektiv fick i början av December en chock. Hennes blogg hade låsts av Blogg.se på grund av, vilket det senare visade sig, att hon blivit anmäld för barnpornografi på grund av bilderna som pryder hennes banner. Bilder på henne själv som naken och med hennes bröst synliga samt med en feministsymbol och en del annat.

Läser man hennes blogg (som förövrigt är mycket intressant och vi rekomenderar alla våra läsare att ta del av hennes blog) framgår det tydligt att Johanna Sjödin är djupt engagerad för kvinnor/ungdomars rättigheter. Friheten att slippa dölja sin överkropp är en mycket viktig del i detta.

 

I flera inlägg har hon exempelvis diskuterat de feministiska aktivisterna som på ett badhus badade med bar överkropp som en politisk aktion mot diskrimineringen som de och Johanna Sjödin anser råda. Det är alltså ingen tvekan om att bilderna i rubriken är ett politiskt utspel från Johanna Sjödins sida och ett lyckat sådant.

Johannas budskap är svårt för många att acceptera och hennes ålder sticker säkerligen många sexnegativa element i ögonen. Detta har också lett till att hon har fått ta en del mycket bittra kommentarer på sina olika blogginlägg. Många från en och samma person som utger sig för att vara flera olika, men som avslöjats av Johanna att alla hade samma IP-nummer, har gått hårt åt på henne. Men Johanna Sjödin verkar vara jättestark och målmedveten vilket gör henne riktigt häftig i våra ögon, hon tar helt enkelt inte skit från någon vilket är mycket starkt.

Folk har kallat henne för öknamn, gett henne sjukdomsdiagnoser och en massa annat. Någon hade till och med tidigare insuinerat att hennes avatarbild (som då hade bar överkropp) troligen var emot Blogg.se’s så kallade Terms of Service (avtalet över vad man får och inte får skriva om på sin blogg). Det är uppenbart att anmälan till Blogg.se även denna gången snarare var ett försök från en trångsynt meningsmotståndare att komma åt henne genom att anmäla henne för barnpornografi.

“Hejsan,

Vill bara påpeka för er att http://johannasjodin.blogg.se/ torde räknas som barnpornografisk, eftersom att bloggaren visar sig avklädd i bannern när hon bara är 16 år.

MVH ****”

Detta gjorde naturligtvis Johanna nervös och orolig för att hennes blogg skulle stängas ned men som tur är verkar Blogg.se anse att hon kan fortsätta. De påstår i de brev Johanna fått att de aldrig tar ned en blogg och att skribenten själv ansvarar för innehållet. Detta är glädjande och något eventuellt andra sexpositiva aktivister kan prova. Lagstiftningen mot barnpornografi är mycket svår att förstå och många tror bara nakenhet i sig är skäl nog för att en bild anses vara barnpornografiskt material. Vad lagstiftiningen leder till är alltså inte bara att nakna barn sexualiseras i allmänhetens ögon det minskar också barn och ungdomars egna möjlighet att uttrycka sig. Om utvecklingen fortsätter som den gör nu kan vi börja fundera på om inte barn i framtiden kommer tvingas bära ett sorts burkaliknande klädesplagg.

Bilderna i Johanna Sjödins banner är helt enkelt inte att betrakta som barnpornografi. Först och främst är hon tydligt könsmogen och syftet är inte att påverka mottagaren sexuellt, då räknas det helt enkelt inte som pornografi. Enligt Barnpornografiutredningen från 1997 (SOU 1997:29) krävs det att bilden är på “…ett sådant sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften.” Observera att det säger inget om att bilderna ens måste vara avklädda för att räknas som barnpornografi vilket också Rikskriminalpolisen använder som argument för att motivera blockerandet av sk ‘Child Model’siter (som har bilder på fullt påklädda barn i sexuellt utmanande poseringar).

Nudistbilder är exempelvis undantagna från barnpornografilagen och bilder på lekande nakna barn likaså. Även hantering av riktig barnpornografi av de mest explicita slag kan enligt förarbeten och betänkandet till nuvarande lagstiftningen vara tillåten om innehavet är försvarligt. Så som exempelvis konst, vetenskapligt syfte men också som “ett allvarligt syftande inlägg i en debatt” (dock är det oftast motsåndare mot barnpornografi som menas i detta sammanhang, det är alltså inte säkert att man får inneha och sprida barnpornografi i debattsyfte för att argumentera för en avkriminalisering).

Johanna Sjödin omfattas inte av de nuvarande barnpornografilagarna och bilder på henne (oavsett hur explicita de än är) är inte att betrakta som barnpornografi, inte nog med att det krävs att personen som avbildats inte uppnått fullständig könsmognad (vilket Johanna klart och tydligt gjort) lagen kräver också att bilden skall anses vara pornografisk. Utöver det är, enligt oss, Johanna Sjödins banner ett allvarligt menat inlägg i en debatt. Bilderna i bannern är ingen barnpornografi och även om det hade avbildats nakna förpubertala barn skulle den troligen inte anses vara barnpornografi, även om den skulle uppfattas som mycket provokativ för sexualneurotiska pedofilhysteriker.

Ett exempel på hur barnpornografilagen fungerar är www.kopimi.se där en animerad bildserie visar en dansande naken pojke. Rikskriminalpolisen hade tidigare klassat den som barnpornografi (troligen i syfte att komma åt The Pirate Bay men det är en annan historia) och fört upp den på deras register över blockerade Internetsidor. Men efter en del klagomål har de nu kommit fram till att animationen på www.kopimi.se inte är barnpornografisk och därmed anses som laglig. Ja, den är uppseendeväckande för ett pedofilhysteriskt och erotofobiskt samhälle, men likväl laglig.

Det som är intressant med Johanna Sjödins fall är det faktum att inom en snar framtid kommer hennes oskyldiga banner rent av kunna anses vara barnpornografisk på samma vis som www.kopimi.se en gång pekades ut som. Som våra läsare säkert är medvetna har en ny barnpornografiutredning släppts (SOU 2007:54) som föreslår att innehav av pornografiska bilder på personer under 18 skall kriminaliseras, oavsett om de uppnått könsmognad eller ej. Johanna Sjödins fall demonstrerar i sin enkelhet det orimliga i lagförslaget, skall en person kunna dömas för barnpornografibrott på sig själv? Det är självklart befängt och inte bara det utan också mycket otidsenligt. Den digitala tekniken har gjort det mycket enklare för ungdomar att inte bara fotografera sig själva nakna utan också deras egna sexuella handlingar.

Vi tror att det snarare är allmänt utbrett för ungdomar att fotografera sig själva i sexuella situationer än att det skulle vara ovanligt. Lagförslaget ger dock en lucka för ungdomar att, trots att de är straffmyndiga, inneha barnpornografiska bilder på sig själva fram till och med då de är 18. Johanna Sjödin hade alltså inte ens råkat illa ut enligt det nya lagförslaget. Däremot, enligt lagförslaget, måste alla ungdomar förstöra de bilder de tagit på sig själva och sina älskade den dagen de fyller 18. Hur orimligt är inte det, att avkräva av en hel generation att de skall förstöra minnen från deras lyckligaste stunder? Bilder på deras kroppar som de kan titta tillbaka på och minnas över hur de en gång sett ut. Den nya lagen kommer som en eld dra fram över de nuvarande och kommande ungdomsgenerationers fotografier, vilket kommer förstöra kärleksfulla minnen ingen egentligen vill bli av med.

Hysterin kring barns och ungdomars sexualitet är, enligt oss, ett av de största hoten mot mänsklighetens mentala och sexuella hälsa. Det kommer heller inte bli bättre den närmaste tiden utan bara värre då vi kommer emulera USA allt mer även här i Sverige (18-årsgräns för barnpornografi är ganska talande). I kommande inlägg kommer vi visa hur illa barn och ungdomar i USA kan drabbas av sexualhysterisk lagstiftning vilken drivits fram med hjälp av pedofilhysterin.

Om Johanna Sjödin skulle få sin blogg nedstängd kommer hon omedelbart erbjudas plats hos oss, då kan den sexnegativa pöbeln aldrig tysta henne.

 

Johanna

Idealvärlden för pedofilhysterikerna?

Helena & Hanna

 

 

 

 

 

 

 

 

Man fälld för sexuella övergrepp på en cykel.

Robert Stewart, en 51-årig man bosatt i Ayr i Skottland, är troligen det mest bisarra offret för de senaste decenniernas tilltagande sexualhysteri. Han dömdes för några veckor sedan för vad BBC beskrivit som “sexually aggravated breach of the peace” med sin egen cykel bakom stängda dörrar i rummet han hade hyrt på ett brittiskt vandrarhem. Vad som hände var att städare, som efter att flera gånger ringt på dörren och inte fått något svar, använde huvudnyckel och tog honom på bar gärning, naken med endast en T-shirt på överkroppen, juckandes fram och tillbaka mot cykeln. Hotellägaren ringde polisen eftersom städerskorna hade tagit illa vid sig.

Stewart åtalades och dömdes därefter i en rättegång till 3 års villkorlig dom samt att han skulle placeras på ett register för sexualbrottslingar i tre år. Han själv förnekar brottet och hävdar att det hela är ett missförstånd och att han inte tänder på cyklar.

———————————–

Person som dömts för falska barnpornografiska bilder eftersöks.

Sedan ca 10 dagar tillbaka söker polisen i Nevada efter en man som registrerat en felaktig adress på ett sexualbrottsregister. Hans brott? Mannen dömdes för “gross misdemeanor lewdness in connection with the attempted downloading of child pornography”. Men var det verkligen barnpornografi han dömdes för? Mannen hade laddat ned inkompletta bildfiler med titlar som indikerade att de innehöll barnpornografi men mannen hade aldrig öppnat filerna och filerna innehöll vid närmare kontroll ingen barnpornografi. Trots att han inte laddat ned någon barnpornografi överhuvudtaget dömdes han och blev tvingad att registrera sig på ett sexualbrottsregister.

Världen börjar bli bra konstig när man kan bli dömd enbart på vilka titlar filerna man laddar ned har och inte vad de faktiskt innehåller!

————————————

Sex med död leder till mycket hårdare straff för en mördare

Förra månaden fick en morddömd svensk man sin dom fastställd i Hovrättentill livstid, trots att det förelåg förmildrande omständigheter. Det som ansågs vara skäl nog för att ge en hårdare dom var att han hade haft sex med den döda kvinnan efteråt. Hela fallet är ett tragiskt exempel på begreppsförvirring och sexnegativismen i samhället.

Mannen hade själv anmält sig till polisen och väntade på dem att hämta upp honom efter han hade mördat kvinnan, samt att han samarbetat fullt ut med polisen vilket av ren praxis anses vara en mycket förmildrande omständighet. Enligt mannen själv drabbades han av ett raseriutbrott när hans flickvän hade börjat bråka efter att de haft en del att dricka. Den sexuella handlingen i sig bedömdes dock av rätten att förvärra hela brottet och mannen fick, trots förmildrande omständigheterna mannen tragiskt nog, maxstraffet.

Slutsats: sex är något väldigt dåligt, enligt de styrande, som gör saker och ting värre än vad de faktiskt är.

“Hovrätten skriver att “mordet inte kan anses ha utförts med sådan synnerlig grymhet” att det i sig själv skulle leda till ett livstidsstraff. Men i kombination med skändningen av kvinnans kropp anser hovrätten att mordet motiverar en livstidsdom.”

Som vanligt kallade media, speciellt slaskpressen Expressen och Aftonbladet, mannen för “nekrofil” trots att den sexuella handlingen enligt honom själv inte var sexuellt motiverad. Mannen hade nämligen endast i avsikt att skända kvinnan och i ett raseriutbrott hade han sex med den döda kroppen i detta syfte. En person är inte en nekrofil för att de haft sex med en död, nekrofili är ett sinnestillstånd som kräver mycket mer än så. Samma sak var det med den påstådda “nekrofilen” som i slutet av sommaren förra året skapade stora rubriker efter en sexualakt i en kista. Mannen var först och främst inte ens kapabel till att fullborda samlaget med den döda kvinnan och därefter, enligt egen utsago, ville han vara med levande men använde en död kvinna som substitut denna enda gång. Faktum är att mannen tidigare gick till prostituerade men på grund av införandet av sexköpslagen inte längre vågade, vilket i sin tur ledde till att mannens sexuella nöd drev honom till att ha sex med den döda kvinnan.

Nekrofili är inget man gör, det är inget man blir bara för att man gjort det en gång. Nekrofili är ett sinnestillstånd, en läggning.

—————————–

Bilder med påstådda sexuella handlingar med död sprids på nätet

Sedan några dagar tillbaka har en bildserie spridits på nätet med en medföljande text som beskriver i det närmaste nekrosadistiska handlingar med den döda som avbildats (bilderna i sig visar inget sadistiskt). En ung död kvinna förekommer på bilderna och anses “fingerpullas” av de som sett bilderna, detta är första gången bilder på sexuella handlingar med en riktig död människa spridits till allmänheten (dvs utanför enskilda personer eller en liten krets).

Vi på Svensk sexualpolitik idag kan dock avslöja att även om bakgrundshistorien i sig är uppenbart falsk (någons sexuella fantasier) kan man med hjälp av en hex-editor finna bildhistoriken. Alltså i vilken följd bilderna tagits och detta innebär att man tveklöst kan avfärda bakgrundshistorien som medföljde bildserien. Men, tragiskt nog, om bildserien nu föreställer sexuella handlingar med en död kommer personen som tagit dem troligen hamna i trubbel med polisen ganska omgående, då man med en hexeditor enkelt kan hitta en del avslöjande detaljer så som med vilken kamera personen tagit bilderna med, vilken dag, klockslag och i samband med bilderna som visar en ganska unik omgivning på ett nedgånget bårhus.

Vi tror dock bilderna inte behöver föreställa sexuella handlingar, vi tror att bilderna snarare kan visa hur obduktionsteknikern undersöker om det finns föremål uppförda (eller att personen för in något) i kvinnans vagina som ett led i arbetsbeskrivningen, även om det finns en del detaljer som är ganska svåra att bortförklara (men personen kanske var uttråkad?). Edit (25 November): Nya bilder har kommit till vår kännedom som bekräftar att serien föreställer sadistiska handlingar gentemot den döda (vi har sett ca 10 st nya bilder som vid skrivandets stund inte dykt upp på några forum om ämnet vad vi vet).

Det är dock ingen som helst tvekan om att allmänheten kommer svälja dem som autentiska bilder på sexuella handlingar med en död. Handlingarna fotograferades den 14 november och kommer spridas som en löpeld världen över, det är vi övertygade om (de har redan börjat dyka upp på olika imageboards och därifrån sprider de sig till andra forum). Ett tips, lägg inte ut några privata bilder på nätet och sprid dem enbart till andra personer med samma läggning som du litar på med ditt egna liv!

Vi på Svensk sexualpolitik idag publicerar i detta inlägg de två mest explicita bilderna i serien och hoppas att våra nekrofila läsare blir glada, oavsett om bilderna visar sexuella handlingar eller inte kan de utan tvekan fungera pornografiskt. Vi stödjer sexuella handlingar med döda och anser det vara något positivt, även om det givetvis bör ske på ett respektfullt vis gentemot den döda:

nekro

Helena & Hanna

Idag vill vi presentera ett öppet brev från Dylan Thomas, en amerikansk homosexuell man som attraheras av pojkar, riktad till den vuxeninriktade gayrörelsens aktivister. Ursprungligen postades brevet som ett inlägg på ett forum (http://www.boychat.org/messages/1092708.htm) för sk boylovers vilket är ett samlingsnamn för de som attraheras av förpubertala eller könsmogna pojkar. Dylan Thomas är en mycket högt respekterad person i boylover-rörelsen och agerar bland annat som administratör för forumet Boychat i vilket det öppna brevet postades. Vi vill även rekomendera våra läsare att klicka på länken ovan och läs kommentarerna till det öppna brevet som i sig mynnat ut i en intressant diskussion kring ämnet och bidrar med många olika perspektiv.

Värt att veta är att Dylan Thomas anser att termen pedofil omfattar alla som attraheras av personer som inte uppnått en ålder av sexuell självbestämmanderätt och tar därmed avstånd från kategorier som hebefili/efebofili utan använder pedofili för alla. Detta avståndstagandet till de termerna är relativt vanlig i amerikanska boylove-sammanhang och av en del uppfattas kategoriseringen som ett hot mot gemenskapen boylovers emellan. I USA har de ofta en högre gräns för sexuell självbestämmanderätt än här i Sverige vilket gör det mer naturligt för de som attraheras av ej könsmogna och de som attraheras av könsmogna barn att sluta sig samman i vad de ser som en gemensam grupp som är lika utsatta.

Vi finner hans öppna brev intressant samt med en del viktiga poänger, därför väljer vi att posta det öppna brevet i sin helhet här på vår blog.

helena hanna
———————–

Open letter to gay activists.

Dear Friends in Alternative Sexuality,

It’s been a while since we’ve spoken. I’ve offered my silence over the years–a sort of “peace offering,” as it were–and tacitly supported your efforts to win credibility and basic civil rights in modern society because, for the most part, I believe it’s the right thing to do. Everyone deserves the right to live his own life free from government or interest-group influence, and that certainly includes homosexuals. Though I was distressed with the ease with which “mainstream gays” (if that isn’t an oxymoron) attempted to distance themselves from youth-attracted gay men, and I remain concerned by the way gay youth themselves are often publicly treated as some sort of caged curiosity within the community, for the most part, my staunch libertarian streak has prevented me from doing much more than comment wryly upon it. After all, it’s your movement.

Nonetheless, more and more I find myself wondering one simple question. Over the last few years, I’ve watched us–the boylovers, that is–change from the monsters under the bed to Godzilla stamping on the fabric of society. We used to be perverts; now we are terrorists. We used to be dirty old men; now we are the forces of evil. We used to be avoided; now we are rounded up into virtual concentration camps, the left-over space in red-lined cities. And that one simple question for you, the gay community, keeps running through my mind:

Don’t you think it’s about time for you guys to cut the bullshit?

I mean, really, who do you think you’re fooling? (Well, that’s obvious: you’re fooling the same people who were already dumb enough to believe in artificial lines between one sexuality and another, between one age and another, in the first place. But those people were already fooled; you’re simply riding the wave.) You’re not fooling your real enemies, the guys that hate you. The righteously moral, the ones who see gay marriage as a threat to the fabric of society and believe the “gay agenda” has something to do with incorporating Anal Sex 101 into the junior high curriculum… those guys aren’t swallowing your propaganda. Their agenda doesn’t depend on truth; it depends on fear. Fear will consistently trump truth in any society that’s learned how to gossip. You’ve gone as far as you can, so cut the bullshit.

You think there’s a difference between a gay male and a boylover? That “honorable gay men” shouldn’t be confused with that malevolent “pedophile menace”? What bothers me isn’t so much the fact that this is pure crap; what bothers me is the fact that most of you know it’s pure crap and continue propagating the myth anyway because it’s politically convenient.

Every gay man I’ve ever talked to, provided the conversation was private and casual enough, has pretty much agreed with me on one significant point: boys are sexually attractive. Greater minds than mine have made scandals writing books about the intrinsic sexuality of boys. I can’t count the number of times a plain vanilla gay man has told me something to the effect of, “Sure, I find some boys attractive, but…” There’s always the “but.” Everything that comes after the “but” is shit. The “but” is a game, it’s a smokescreen, it’s a pathetically transparent attempt to somehow separate what you are from what I am. We all find young bodies attractive; we all find “fresh meat” and “forbidden fruit” to be erotically alluring. The only differences between the gay community and the boylove community are ones of recognition and application. Basically, we admit it; you repress it. We defend ourselves; you protect yourselves. But it’s time to cut the bullshit.

I’ve been to gay bars. I’ve seen what happens every time that one kid walks in. You know the kid I’m talking about: the hot young thing that can’t be a day over fourteen, the one that has all the rest of you glancing back and forth uneasily and asking yourselves, “Is he even old enough to be in here?” The new kid. Once the community representative goes and checks with the doorman (“Well, his ID said he’s 18…”) and the “all clear” is signaled, every dried-up old fag in the bar is suddenly flocking around that boy like Pig Pen’s dust cloud. You say you’re different than pedophiles? I’ve never seen that boy go home alone. Hell, I’ve never seen him left alone; that kid can’t even take a piss without an entourage. Don’t tell me you’re not boylovers. You’re every bit as hot for hairless young body as the most clueless and perverse poster on BoyChat.

Hell, a hapless pedophile like myself doesn’t have a chance to get close to that boy. I can’t get all the old queens out of my way.

I must say, the public relations machine of the moral mainstream has certainly handled you well. By dangling such golden societal recognitions in front of you–”gay marriage,” “joint tax returns,” “insurance benefits”–and keeping them just-barely-but-not-quite out of reach, they’ve herded you beautifully into running exactly the direction a stable, moral and sexually intrusive society needs. Why fight to keep the government out of your bedroom when allowing them to come in with their imprimatur of marriage comes with such wonderful prizes like lower taxes and better health insurance? These benefits too can be yours as long as you tame yourselves: children are not sexual, therefore gay children cannot exist and men who like gay children must be deviant monsters. Never mind that you yourselves were gay sexual children and you yourselves are attracted to sexual gay children to this very day.

Sure, you’ll now fall all over yourselves to point out how wrong I am. I’m a pedophile, and therefore lying; real gay men would never find a twelve-year-old attractive. Never, Mary. Real gay men figure it out at seventeen (so that they can have one good year of high-school horror stories to tell) and then enter gay adulthood, where we never look down. Gay youth are marginalized to ghetto websites which gay adults staunchly avoid (but damned if those pedophiles don’t somehow manage to keep invading) and where gay activists write pithily about preparing for their gay futures but nothing whatsoever about enjoying their gay presents.

It’s all a show. I know it’s a show; you know it’s a show. You’re terrified that the societal status quo you’ve been courting for so long will find out it’s all a show, and so you’ll attack me for daring to mention it. (Hell, that’s why the gay movement attacks boylovers in the first place: you’re terrified someone will figure out there’s isn’t a difference.) So cut the bullshit. Quit pretending like half of who you are doesn’t exist merely because it’s politically expedient. Quit making perfectly normal gay men who have a perfectly normal attraction to youth feel bad about themselves and have to hide yet another part of themselves in yet another closet. Quit making gay teens and gay children believe that there’s still no place for who they are or what they feel. Quit trading passion for legislation.

And really, just quit the fucking bullshit. Come to BoyChat, talk to people who aren’t terrified of finding the same kids cute that you do, and just get it over with. Boys are sexy. You’ll feel better.

Don’t try and tell me there’s a difference between you and me. When I was thirteen, you couldn’t keep your hands off me. What happened, you found “gay enlightenment” and all your non-statutorily-supported desires vanished in a rush of nirvana? Bullshit. I’m not your nigger and I’m not your fag, Mary. You stared at that boy’s bulge just as hard as I did.

Much Love,
Dylan Thomas
dylan@boychat.org