Gästblogg: Varför blunda för verkligheten???

Vi i Sverige yvs gärna över hur upplysta och välutbildade vi är jämfört med andra länder. Och visst stämmer det på många områden. Vi har ett utbildningssystem som de flesta av oss kan ta del av och det finns många inriktningar att välja på. Det går att göra sin röst hörd utan att bli inspärrad. Det går att kritisera regeringen utan att bli lönnmördad. Men i vissa hänseenden verkar vår mentalitet ha stannat kvar på medeltida nivå.

Synen på sex har blivit så präglad av historiska och religiösa influenser att många även idag har svårt att se klart på en så grundläggande aspekt av vårt liv. Sex är något fult, skamligt och tabubelagt. Man talar inte öppet om sex. Man får inte visa sex offentligt. Unga människor får inte lära sig om sex på ett naturligt sätt. Sexualundervisningen är oerhört torftig i skolan och kommer alldeles för sent egentligen. Det är inte accepterat att njuta av olika sorters sexuella lekar.

Exemplen kan göras många. När det gäller mer ovanliga sexuella varianter är kunskaperna om dessa ännu sämre. För gemene man är det inte självklart att känna till så mycket om de sexuella minoriteterna eftersom det inte är så lätt att hitta relevant information.

Visserligen håller det på att förbättras men det går långsamt, och i huvudsak är det bara de mest politiskt korrekta minoriteterna (t.ex. homo-, bi- och transsexualitet) som får all den positiva uppmärksamheten. En av de minoriteter som fått väldigt mycket negativ uppmärksamhet på senare tid är den som handlar om människans sexuella och/eller emotionella dragning till djur, nämligen zoofilin.

Zoofili har funnits i många tusen år och är inget okänt i någon historisk civilisation vi känner till. Inom många religioner har det förekommit ritualer där djur deltagit i sexuella aktiviteter. Trots att det finns många källor som handlar om människans sexuella samvaro med djur har området blivit helt förbigånget inom utbildningsväsendet. På sin höjd omnämns det som en av många sexuella ‘perversiteter’.
När så ett fåtal personer råkar ut för att någon sadist skadar deras djur och skyller det på zoofilerna är det inte svårt att räkna ut att de får många med sig eftersom folket inte förstår skillnaden.

Bristen på kunskap är uppenbar även hos högt uppsatta riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar. De, likväl som vanliga människor, faller för grupptryck, politisk korrekthet, myter och förvrängda rapporter. Att hitta saklig och objektiv information är inte lätt eftersom många vetenskapliga undersökningar och avhandlingar inte når allmänheten, och de är kanske inte så lättolkade alla gånger. Framför allt är det svårt att få fram information från de som verkligen har en god insikt i ämnet, nämligen zoofilerna själva.

För att avhjälpa en del av problemet har jag satt samman en hemsida som avhandlar just zoofili och tidelag (könsumgänge med djur). Där står att finna en del information om lagar, historia, djuranatomi och fysiologi samt några texter om vad zoofilerna är för sorts människor. Det finns även länkar till andra informationssidor och en del artiklar från andra skribenter. Jag har försökt göra den förståelig för så många som möjligt utan att gå till överdrift.

Märk väl, jag har inte för avsikt att ‘konvertera’ någon att bli zoofil. Jag respekterar att man har olika sexuella läggningar. Däremot har jag svårt att hysa solidaritet med de som propagerar för att vissa läggningar ska förbjudas på grundval av icke försvarbara argument. Informationen på mina sidor kan försvaras och användas i debatten om huruvida zoofili och tidelag bör förbjudas eller ej.
Titta gärna in, och har ni något att anmärka på, fråga om eller tillägga så var inte rädda för att ta kontakt.

Adressen till hemsidan är http://www.zoofili.se

Mvh Richard

Två populära myter i en - bigfoot och abused/abuser-hypotesen

I ett uppseendeväckande amerikanskt rättsfall rörande sexualbrott mot barn gjorde den åtalade mannen ett utspel som både chockad och förvånat människor världen över. Gene R. Morrill, 57 år gammal, påstod som ett försvar för sitt beteende att han som barn blivit sexuellt utnyttjad av den amerikanska populärmytologiska varelsen Bigfoot. Som vi tidigare skrivit här på Svensk sexualpolitik idag är abused/abuser-hypotesen en modern myt men detta är första gången två lika fantasifulla myter blandats i ett fall.

Internationellt har forskare tydligt vederlagt myten om abused/abuser-hypotesen, men också bevisat att sexualbrottslingar som förekommer i en terapeutisk miljö där denna myten är sedd som en sanning är mycket benägna att ljuga om sin bakgrund. I Sverige tror vi iofs inte på Bigfoot men det lika stora fantasifostret abused/abuser-hypotesen verkar förhärskande i vårt lands mycket primitivaterapeutiska klimat (i förhållande till internationell forskning om ämnet).

Den internationellt kända forskaren Jay R. Feierman (redaktör till den definitiva boken Pedophilia: Biosocial Dimensions) säger såhär om abused/abuser-hypotesen (eller bigfootmyten som vi numera vill kalla den för):

The “abused/abuser hypothesis,” which perhaps should be renamed “the master’s myth” because of its uncritical acceptance by so many master’s level psychotherapists, is an example of a learning theory model gone awry. The best one can say about the abused/abuser hypothesis is as follows: Having been sexually abused as a child is neither a necessary nor a sufficent determinant of a previously sexual abused child’s becoming an adult sexual abuser of children. Nevertheless, there appears to be a weak correlation between being sexually abused as a child and again as an adult. No casual relationship can be concluded from a mere correlation, however (Garland & Dougher 1990). Most of the myriad adult psychopathologies attributed to the sequelae of previous childhood sexual contact with an adult are without scientific bases.”

Gene R. Morrill åtalades och fälldes för:

“Morrill was convicted of five counts of attempting to take indecent liberties with a child, five counts of using electronic equipment to solicit a juvenile and 10 counts of reproducing child pornography.”

Han åkte fast när han chattade med poliser som utgav sig för att vara en 13-årig pojke till vilken Morrill skickade barnpornografi till. Morrill ansågs mentalt kompetent och dömdes till 20 års fängelse, delvis på grund av hans tidigare sexualbrott mot barn.

Fallet har orsakat stora rubriker i mediavärlden:

Vad som hänt senaste tiden

Servern var nere under några dagar
Vi har tyvärr haft en del problem med vår nätnärvaro under veckan som gått. Webbhotellet där vi har vår server har haft en del komplikationer med vad vi förstått en teknisk apparat vilken gått sönder och rent av började brinna. Detta ledde i sin tur till att alla servrar blev tillfälligt nedstängda, däribland vår. Den här bloggen och bloggen projo.se finns däremot på en annan server och blev inte påverkad av detta. Pedofil.se (och andra siter vi har på servern) var dock nere under flera dagar, detta berodde i sin tur på den avancerade krypteringen vi använder oss av på vår server . Slutligen dök alla sidorna upp men Pedofil.se dök ned igen efter en kort tid men kunde återställas redan dagen efter.

Nu är allt åter uppe och kommer så att förbli.

Nytt på svenska webben
Vi vill presentera två nya bloggar, eller snarare en ny och en nygammal.

På vår server finns sedan en tid tillbaka bloggen alex.pedofil.se. Alex har en pedofil läggning och bloggar bland annat om detta på sin blogg. Utöver pedofili bloggar han om allt möjligt mellan himmel och jord, främst om frågor som berör barn och deras rättigheter. Viktigt att veta är att Alex inte är den person som författat manifestet till Pedofil.se.

Signaturen Poe har startat en blogg på wordpress med namnet Hebefilt perspektiv. Bloggen fokuserar som namnet antyder på läggningen hebefili och tonåringar (med vad som verkar vara ett girllove-perspektiv). Vi kan speciellt rekomendera inlägget ‘Hebefiler och andra sexuella minoriteter‘ som presenterar ett sexualpolitiskt synsätt som vi ställer oss bakom. En solidarisk gemenskap bland alla sexuella minoriteterna istället för den självförhärligande och ärligt talat ganska svinaktiga ‘var och en för sig själv’-attityd som är mycket vanligt förekommande, speciellt hos homorörelsens aktivister men också bland andra grupper.

Om Hebefilt perspektiv mot förmodan skulle bli nedstängd erbjuder vi oss utan tvekan att hosta bloggen.

Aftonbladet stänger ned värdeneutrala och sexpositiva bloggar
Bloggen Maxibloggism blev den 23 Februari nedstängd av Aftonbladet och samtidigt stängdes även en annan relativt ny blogg ned (Weberns perspektiv). Vad vi förstått har det inte inkommit någon motivering varför Maxibloggism blev nedstängd, däremot har Weberns perspektivs ägare kontaktat oss och gav oss följande citat från AB-bloggens moderator:

“Hej!

Vi på Aftonbladet vill inte förknippas med åsikter som är, eller kan tolkas vara, positivt inställda till pedofili, och har därför beslutat stänga din blogg “Weberns perspektiv”.

Moderator”

Så mycket för yttrandefrihet. Lars Johan Hierta vänder sig troligen i sin grav i gruvlig besvikelse över att hans yttrandefrihetspublikation förvandlats till det groteska missfoster det är idag. Enligt en av hysteriebloggarna på Aftonbladet skall hans kommunikation med Aftonbladet gett följande citat rörande Maxibloggism:

”Hej xxxxxx!

Jag förstår fullt ut din upprördhet, men den bygger delvis på ett missförstånd skapad av ett misstag från vår sida. Kommentaren du citerar var avsedd som svar på en motanmälan från C., dvs hamnade på fel ställe. Däremot har du helt rätt i din kritik i sak.

AB är iofs i princip för att debatter förs som C. har gjort, dvs från en s.k. värdeneutral utgångspunkt. En sådan ansats kan i sina bästa stunder vara mycket givande men eftersom man då lätt hamnar på kollisionskurs med andra utgångspunkter är det emellertid en i längden mycket svårhanterlig debattform. Inte bara för att den lätt urartar i personangrepp och dylikt, men också för att den underliggande andemeningen sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter kan alltmer framstå som oförsvarlig.

Ovanstående är nästan ordagrant motivationen för att avregistrera C:s blogg. Eftersom det i sin tur är en byråkratisk process som tar lite tid ber jag dig “ligga lågt”….”

Det är chockerande att läsa hur Aftonbladet anser att värdeneutrala diskusioner inte är önskvärda eftersom de i längden kan kollidera med rådande dogmatiska men felaktiga konsensus. Aftonbladet kan självklart välja att stänga ned vilken blogg de vill eftersom de äger dem, men att tysta deras bloggbys egentligen enda kritiskt tänkande röst är en stor förlust för dem. Men också en förlust för Aftonbladets hysteriebloggare, vart skall de ta vägen när de inte har någon att bråka med? Vi såg vad som hände med www.antipedofil.se, www.mmpb.se och www.stoppapedofilerna.nu vilka alla stannade upp ganska kort efter starten och stelnade. Dessa individer bloggar inte för att de bryr sig om barn egentligen, deras engagemang handlar om att det är roligt att bråka.

I själva verket var en av de framträdande personerna inom MMPB (Motståndsrörelsen Mot Pedofiler och Barnpornografi) en oberoende infiltratör (denna infiltratör är egentligen enligt egen uppgift en av AB’s hysteriebloggare som spelar med, fult kan tyckas men likväl intressant att följa) och deras interna diskussion finns därmed bevarad. Vi på Svensk sexualpolitik idag har tagit del av den interna diskussionen och det var ungefär som vi trodde. Intresset och engagemanget var mycket dåligt bakom kulisserna, de flesta som var medlemmar (flera av AB bloggbyns hysteriebloggare bland annat) förde inte ens någon diskussion. Anledningen är den, tror vi, att det helt enkelt inte är roligt när man inte får bråka med meningsmotståndare vilket alltså driver dessa individer. MMPB finns dock inte längre och forumet är nedstängt. Men hur länge?

Jakten på Maxibloggisms ägare har passerat alla rimliga proportioner sedan länge, en av de mest hysteriska skrev följande i en blogg och pekade på Conveyors andra blogg:

“#42 Kommentar från xxxxx-xxx xxxxxxxxx (svar):

Jakten har bara börjat..

http://theworldneedsrevision.wordpress.com

Skrivet 23 februari 2008, klockan 09:22″

Det handlar alltså inte bara om att tysta åsikter om pedofili som går emot rådande lögnaktiga konsensus och vaneförestllningar samt sexualskräck. Nu handlar det om ren personförföljelse. Tycker du fel så skall vi radera dig från jordens yta, din röst skall tystas. Man kan inte annat än bli djupt äcklad av denna attityd.

Vi har erbjudit både Maxibloggism och Weberns perspektiv bloggar hos oss, båda har dock tackar nej men erbjudandet kvarstår om de skulle ändra sig. Martin Niemöllers uttalande är i yttrandefrihetssammanhang mycket viktigt, om de stänger ned värdeneutrala bloggar vilka kommer härnäst?

“When the Nazis came for the communists, I remained silent; I was not a communist.

When they locked up the social democrats, I remained silent; I was not a social democrat.

When they came for the trade unionists, I did not speak out; I was not a trade unionist.

When they came for me, there was no one left to speak out.”

Oscar Swartz har även tagit upp det som hänt på sin blogg texplorer. Vi vill även rekomendera bloggen ‘Mina Tankar‘ där Ninni upplåter plats åt ägaren av Maxibloggism, Conveyor. Andra kritiska bloggar på Aftonbladet är ‘cjva bloggar för pöbeln‘ samt bloggen ‘Vem vet, inte jag…‘ men även bloggen ‘Tusenbroder‘.

Vi har intervjuat Conveyor som äger bloggen Maxibloggism såhär säger han till oss om vad som hänt. För er som vill veta mer har han lovat att bevaka vår blogg för att kunna svara på eventuella frågor:

Hur reagerade du över att Aftonbladet stängde ned din blogg?

- Jag fick förvarningar innan, så någon större chock var det inte. Det jag reagerade över var att jag inte fick ta del av någon motivering till beslutet.

Vad tror du det var som ledde till att du fick bloggen nedstängd?

- Jag har inte fått det tilldelat mig personligen, men moderator har skrivit till andra, att min underliggande andemening är oförsvarlig sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter. Vilket så klart inte kan översättas till något annat än att jag har fel åsikter enligt Aftonbladets värderingar.

Hur är det med alla påståenden om dig, vilka är sanna och vilka inte?

- Att jag försvarar pedofiler är sant, att jag inte ser något fel med tidelag är det också. Sedan att jag skulle förespråka barnpornografi är ren lögn, då det enda jag har gjort är att ifrågasätta den rådande lagen. Att ifrågasätta lagen är inte att förespråka brott, men tydligen vissa anser detta. Och nej, jag anser inte att onani är fel, trots att onanin i fråga utförs till barnpornografiskt material. Felet i fråga ligger hos de som producerade materialet. Det är där det faktiska övergrepp ligger. Onanin i sig, är knappast det som skadar de utsatta barnen.

Det måste varit jobbigt att diskutera med hysteriebloggarna?

- Ja, allt jag skriver missuppfattas. Trots att jag för flera månader sedan skrev ett inlägg där jag tydligt offentliggjorde mitt avståndstagande till alla former av övergrepp, mot barn som vuxna. Det ligger på den nivån, att om jag skulle skriva att solen är gul, så skulle de läsa som att jag hävdar den vara blå.

Vad har du för planer härnäst, ny blogg eller ser du fram emot att slippa Aftonbladets psykavdelning?

- Jag vet inte i dagsläget, en ny blogg kommer säkerligen fram i sinom tid. Men min tid på aftonbladet är definitivt över, det finns ingen anledning att blogga med munkavel på. För att det inte passar, för att en grupp paniska individer finner det obekvämt.

Hur kommer det gå med ditt sexualpolitiska engagemang, kommer det fortsätta i någon form?

- Jag för en dialog med förläggaren på Hydra Förlag, som har ett uttalat intresse av en bokidé. Dialogen har stått stilla nu, sedan årskiftet, men jag hoppas att jag kan ta upp den där den slutade. Och på allvar börja fila på en eventuell bok som utmanar tabuer, i synnerhet tabun över pedofiler och deras sexuella läggning.

Gästinlägg: Dick Wase - TILLSÄTT EN OBJEKTIV GRANSKNING

Det är glädjande för oss att låta historikern Dick Wase skriva den andra gästbloggen för Svensk sexualpolitik idag. Dick Wase har nämligen skrivit en bok om sexualhistorian där han ingående granskat vår historiska syn på sexualitet samt den nutida. Resultatet blev något han själv inte kunnat föreställa sig, eftersom när man studerar forskningen och historien i dessa frågor, så leder det till att man radikalt måste omförhandla med sig själv om sin egen världsbild. Jag (Helena) och Hanna har båda blivit tvungna att göra det och det samma gäller troligen de flesta som har ett uns av hederlighet inom sig som ingående granskat de här frågorna.

Dick Wases bok, som vi båda fått granska, är enligt oss en absolut nödvändig bok för vårt samhälle eftersom den inte bara plockar isär och på djupet granskar samhällets sexualsyn och dess grunder. Den ger också en motbild till den rådande bilden som i mångt och mycket bygger på myter och på social ingenjörskonst. Svensk sexualpolitik idag vill också utmana detta, visa motbilder och vi tänker inte hålla igen med något av allt det som behöver sägas. Vi är medvetna om att vår blogg är kontroversiell, så pass kontroversiell att vi själva kände oss manade att upplysa Dick om riskerna med att blogga hos oss.

Trots detta och att andra varnat honom väljer Dick Wase ändå att gå vidare med detta, till vår stora glädje. Vi vädjar dock till våra läsare, oavsett om ni stödjer oss eller tillhör våra kritiker, att behandla Dick Wases inlägg för vad det är. Nämligen en oberoende öppen självbekännelse om hur det varit att forska i ämnet.

Vi ställer oss utan tvekan bakom Dick Wases vädjan om ett upprättandet av en oberoende vetenskaplig kommission som skall granska sexualfrågorna. Tyvärr är vi dock inte speciellt optimistiska för att en sådan skulle vara möjlig. Ingenting är så brännhett som sexualfrågor och då speciellt intergenerationella sexuella beteenden och andra sexuella beteenden vilka riktar sig till andra former av partners än levande vuxna människor.

—————————–

TILLSÄTT EN OBJEKTIV VETENSKAPLIG GRANSKNING

När jag började arbeta på min bok, ”Samlag eller Salighet” för snart fem år sedan var jag så naiv, att jag någonstans trodde att människor i gemen faktiskt omfattade honnörsord som objektivitet och yttrandefrihet, att det existerade ett kritiskt tänkande och en öppenhet för att låta motsatta åsikter komma till tals. Arbetet på boken har gjort mig mycket klokare, liksom också försök att få komma ut i medierna med min irritation över hur manipulerad sexualdiskursen i samhället är. Jag har helt enkelt lärt mig att dessa honnörsord bara är fina floskler som ska manifesteras tillsammans med dem som tänker likadant – åtminstone i avseendet sex. Jag har lärt mig att journalister och media med näbbar och klor försvarar samhällets moralparadigm mot ”avvikare”, att våra folkvalda i riksdagen sållar bort det som naggar på deras världsbild, att samhället effektivt styr vilken forskning som ska vara tillåten, genom att slussa alla pengar till normacceptabla forskare, och dessutom att våra förlag absolut inte törs utmana. Jag har lärt mig att vårt svenska samhälle kan vara ett mycket intolerant samhälle!

Som en illustration till vårt samhälles intolerans mot ”avvikande” sexualitet, och opponerande röster rörande ”den enda sanningen”, presenterar jag här inledningen till mitt avsnitt om ”Barnsexualitet och pedofili” (s 280-336) i min förhoppningsvis någon gång utgivna bok. Med största sannolikhet är det just detta kapitel som gör att inga bokförlag törs trycka boken. Eftersom jag blev mer och mer kritisk mot vår nuvarande diskurs – som jag funnit manipulerad och konstruerad för att tillfredsställa ett antal medelklassaktivisters egoistiska syften – blev kapitlet så oerhört politiskt inkorrekt att förlagen inte tordes stöta sig med den förhärskande moralnormen. Men jag tycker det är viktigt att kritiken måste få komma fram. Inte för att främja någon särskild sexuell läggning, utan för att värna om yttrandefrihet, rätten att inte vara tvungen att följa ”dumströmmen” (den förhärskande ”enda sanningen”) och rätten att få vara sig själv.

Jag har också blivit avrådd från att gästblogga här, men i vår ”demokrati” existerar i princip inget annat forum för att ifrågasätta i denna fråga, eftersom en sådan ideologisk konsensus gäller. Men verkligheten är inte så enkelt svart eller vit att jag kan strunta i det, eftersom jag under ”resans gång” med boken stött på både den som känt sig skadad av t ex intergenerationell sex som den som upplevt det som mycket positivt. Jag vill dock understryka, att jag inte ställer krav på ändrade lagar. Jag vill upplysa och skapa debatt, för att låta sansade människor själva ta ställning. Vad jag verkligen efterlyser är en vetenskaplig kommission, med otadligt objektiva medlemmar (inte styrda av tro, feministisk eller annan ideologi), som tvärvetenskapligt granskar forskningen internationellt kring fenomenen prostitution, incest och pedofili/intergenerationell sex, på liknande sätt som FN:s organ för bevakning av barns rättigheter, Childwatch, har granskat agendan kring barnprostitutionen. Det är inte säkert att en sådan skulle komma fram till samma resultat som jag gjort, men de skulle definitivt komma att fälla en hård dom över hur vi handskas med dessa frågor i vårt samhälle. Precis som Childwatch gjort angående NGO:s, mediers och samhällets handskande med frågan om barnprostitution. T ex så dömer FN-rapporten helt ut Ecpat, en organisation som i vårt land har status av ”experter” på frågan om barnsexualitet och pedofili.

Här följer inledningen:

Jag har blivit avrådd från att skriva om detta ämne! Och det är inte att undra på. Det förefaller vara stor konsensus i hela det svenska samhället om att sex är det absolut vidrigaste och skadligaste som kan drabba barn, och att vuxna som utövar det intergenerationellt är de värsta monster som går på denna jord. Samstämmigheten är så enorm kring detta, att inte ens de mest antifeministiska kritikerna tycks ha anledning att ifrågasätta de senaste 30 årens utropade, påstådda ”faktum”; sex skadar barn så fruktansvärt att de aldrig kan bli hela människor igen om de utsätts för det. Det tycks vara så fullständigt solklart, att vi i vårt land inte ens behöver ett uns av objektiv vetenskap i debatten för att ovedersägligt veta att det är så. Och om någon törs ifrågasätta denna diskurs så blir denne bara i bästa fall osynliggjord. Som min bok, som inget förlag vågade ta, trots att det egentligen är en sexualhistorisk bok.

Jag hade inte heller anledning att ifrågasätta samhällets diskurs innan jag började skriva denna bok. Men under drygt fyra års studier av antropologisk, primatologisk, psykologisk och annan litteratur började jag att bli tveksam. Kan verkligen denna katastrofagenda stämma? Först och främst frågade jag mig, hur det kan komma sig, att alla stora moralpaniker i västerlandet under historiens gång eldats på av påståendet om det hotade barnet? Och kunde det verkligen vara så att den innevarande moralpaniken – till skillnad mot de andra – av en slump hamnat rätt med detta, det effektivaste vapnet som existerar för att jaga upp panik? Var det verkligen så att man just denna gång inte använde det fullt av lögner, påhopp, ovederhäftigheter och överdrifter? För det andra frågade jag mig, hur sannolikt det är att vår kristna västerländska kultur – som faktiskt är den enda av alla världens kulturer som ”upptäckt” att sex är skadligt för barn (och överhuvudtaget) – har rätt? Och om det nu, otroligt nog, skulle vara så, vad är det då som gjort att just vår kultur har rätt? Är det kunskapen som erhållits genom judeförföljelserna? Eller är det upplysningen som skänktes genom häxbålen? Är det masturberingspaniken, sjukdomsförklarandet av ”avvikande” sexuella beteenden, ”upptäckten” att kvinnor inte har sexuella känslor, jakten på bögar, stigmatiserandet av horor som skänkt oss någon speciell sexuell insikt, eller vad? För det tredje frågade jag mig, hur det kan komma sig, att andra primater, liksom människoprimaten gjort under åtminstone sju miljoner år, ser detta som naturlig träning och förberedelse för livet, men som trots det skulle vara en av ”skapelsen” (eller ”gud”) missad defekt som därför just vår sexualnegativa sexualmoral objektivt skulle ha upptäckt? För det fjärde undrade jag, att om nu ”sanningsmonopolisterna” så uppenbart har manipulerat, korrumperat, förvrängt fakta om och smutskastat alla andra sexuella fenomen (utom det perversbefriade vaginala samlaget i missionärsställning mellan man och kvinna i parförhållandets stängda sovrum), som de så uppenbart har gjort, hur stor är då faktiskt chansen att de inte gjort det när det gäller barns sexualitet och den så intensivt hatade pedofilin? För det femte, slutligen, frågade jag mig, att om det stämmer, allt som dessa ”barnräddande” medelklassaktivister och psykoarbetare påstår, varför måste de då så affekterat anklaga dem som är kritiska för att ”skydda barnskändare”, ”vara pedofiler” och liknande, istället för att föra en saklig debatt? Och varför utelämnar man och osynliggör undersökningar och artiklar som ifrågasätter dessa påstådda ”sanningar”?

Frågetecknen blev helt enkelt för många! Jag var tvungen att bildligt talat bege mig ut utanför Sveriges gränser för att studera den vetenskapliga forskning som finns där, eftersom – som sagt – objektiv sådan runt detta så gott som fullständigt saknas i vårt land. Jag vet att jag därmed utsätter mig för stor risk, för som ett brev på posten kommer förmodligen ”barnräddande” medelklassaktivister och fundamentalistiska feminister och kristna att attackera mig med ”sanningsmonopolisternas” redan beskrivna allt-i-allo metod; att smutskasta mig och människorna runt omkring mig. Men någon måste faktiskt våga vara den förste, även i vårt land, om vi någon gång ska få stopp på detta puritanska vansinne som sköljer över oss just nu. Det är ju inte de som håller med och applåderar vad samhällsnormen och de makthavande säger som för samhället framåt, det är faktiskt de som ifrågasätter.

Gästinlägg: Thomas - Varför är vuxenincest kriminaliserat?

Incest är något de flesta av oss idag förknippar med 1980-talets stora debatt om incestuösa fäder som hade sex med sina egna döttrar. Den debatten omvandlades med tiden till att flytta fokus från familjen till vad pedofilhysterikerna uppfattade som ett yttre hot, pedofilerna (det tål att diskuteras om flyttandet av fokus var något som moralkonservativa gjorde medvetet). Men incest handlar egentligen inte bara om vuxna som har sexuella kontakter med sina egna barn utan snarare incestuösa kontakter mellan vuxna individer. Det är vad gästskribenten skriver om i sitt inlägg nedan.

Detta är egentligen vårt första gästinlägg från en utomstående skribent och han har ingående studerat incestfrågan. Thomas är en kunnig man som med ett sexpositivt perspektiv engagerat sig i många olika sexualfrågor, ofta sådana som inte är socialt accepterade. Vi är mycket glada över att han väljer att gästblogga hos oss. Om ni är intresserade att gästblogga hos oss om sexualfrågor kontakta:

Det kan tyckas uppseendeväckande för en som inte är insatt att egentligen är alla former av incestuösa sexuella kontakter är lagliga mellan vuxna så länge som de inte är heterosexuella samlag (en vagina som omfamnar en penis). Homosexuella anala samlag mellan besläktade män är exempelvis fullt tillåta enligt rådande rätt (heterosexuella diskrimineras alltså i denna fråga). Självklart finns det andra begränsningar som inte är unika för incest, så som minderåriga, beroendeställning och egentliga övergrepp.

Vi (Helena och Hanna) stödjer fullt ut en lagändring i incestfrågan, vuxna skall självklart själva bestämma vad de vill göra med varandra.

————————————————
Varför är vuxenincest kriminaliserat?

”Har någon, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för sexuellt umgänge med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för sexuellt umgänge med syskon till fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.”

Brottsbalken 6 kap 6§.

Incestbrottslagen gäller endast heterosexuellt samlag, även om det i paragrafen ovan står sexuellt umgänge (en revidering kanske är på sin plats, där det i lagen står exakt vilken handling man straffas för?). Sexuella interaktioner så som onani, smekningar, oralsex, analsex, samt att homosexuella incestuösa interaktioner är legaliserade. Även homosexuella samlag, då samlag i brottsbalkens mening inte kan förekomma mellan ett samkönat par. Lagen drar också isär incest från sexuella övergrepp och utnyttjande. Incestuösa interaktioner mellan halvsyskon och mellan adoptivförälder - adoptivbarn är också lagliga. Det är således endast heterosexuella samlag mellan biologiskt besläktade individer i rakt nedstigande led, som är straffbara. Det vill säga: samlag mellan helsyskon eller mellan förälder och avkomling. Länder som har påverkats av Frankrikes strafflagstiftning; ”Code Penal” och dess reformsträvanden är; Portugal, Belgien och Holland. Där incestuösa interaktioner ej är straffbara, så till vida inte underårighet, tvång, psykisk sjukdom eller missbruk förekommer. 1734 års svenska lag var starkt influerad av religiösa föreställningar och påbud och därför var också straffet för incest dödsstraff. Böter till kyrkan skulle också betalas, pga detta skamliga sedlighetsbrott. Straffansvaret kunde sträcka sig så långt till och med sjunde släktledet, med motivation till att Gud vilade på den sjunde dagen efter att ha skapat världen. Dödstraffet för incest upphävdes inte förrän vid 1864 års strafflag.[1]

Skäl till kriminalisering

Genetiska skäl

Det genetiska skälet baseras på de påstådda ökade risker som föreligger vid incestuösa sexuella kontakter. Det, framför allt för att skydda den ännu ofödda avkomman. Teoretiska försök har gjorts, att beräkna denna ökade risk och då forskare har kommit fram till differenta bedömningar har riskskalan i procent räknats mellan 15-32. I beräknar har dessutom inte bara genetisk ärtflighet tagits in, utan även miljörelaterade faktorer.[2], [3], [4]

Empiriska studier är begränsade i antal, där det t ex. inte framgår något om genetiska skador/sjukdomar gällande mor/son -incest. Gällande far/dotter-incest finns däremot ett par vetenskapliga sammanställningar som dock är bristfälliga.

Tillförlitliga studier, av barn vars föräldrar är syskon eller släktingar i rakt nedstigande led, saknas dessutom. Vissa studier är t ex retrospektiva och saknar uppgifter om missfall. I sammanställning är dock risken för skador förhållandevis liten och känns därför som ett väldigt tunt skäl till att behålla bestämmelserna i

BrB 6 kap. Man kan finna en förhöjning av missfall, dödfödda och allvarligt sjuka men det behöver inte förklaras utifrån den incestuösa relationen. Förr så levde t ex flertalet mödrar under en stark psykisk press och då abort inte stod till buds försökte många framkalla missfall på olika sätt vilket kunde leda till fosterskador. Dessutom är de flesta barnen som föds ur incestuösa relationer helt normala. [1]

Vid ett eventuellt upphävande om förbudet, kan det dock antas att antalet barn ökar och att sjukdomsfrekvensen inom just denna specifika grupp skulle bli något större än bland övriga grupper. Men med hänsyn till den ringa risk som föreligger, så är det inte troligt att sjukdomsfrekvensen skulle öka hos befolkningen som helhet. Något att understryka är också att den övervägande delen av de som får barn med ärftliga sjukdomar, är de som inte är släkt. [5]

Det är av stor vikt, tycker jag, att lagstiftningarna, även för incest, är linjära med samhällets attityder till genetiska risker vid förbindelser mellan människor som inte är släkt. Detta är dock inte fallet: Samhället förbjuder t ex inte sexuella förbindelser hos par med förhöjd risk att få ett missbildat eller sjukt barn. Tvärtom erbjuder samhället rådgivning till föräldrarna om riskerna och om födslokontroll och överlåter till dem själva att besluta om de vill skaffa barnet eller fler barn. Detta är kanske det starkaste argumentet mot det genetiska skälet för kriminalisering av incest; att risken, för ett barn till obesläktade föräldrar, att få en sjukdom, kan vara mycket större än för ett barn till två helssyskon eller till förälder/avkomling. Åtminstone jag tycker att samma tolerans borde visas mot incestuösa par. Om besläktade par inte ens bär på sjukdomsgener faller dessutom precis alla genetiska skäl till kriminalisering platt.

Etiska skäl

Lagstiftningen bör spegla medborgarnas rättsuppfattning (vilken ofta baseras på ingen uppfattning alls), framgår det i utredningarna. Det är alltså ingen giltig grund till en kriminalisering av incest, då majoritetsargument inte bara är ologiska, utan helt irrelevanta - approximativt 2 miljarder kristna kan faktiskt ha fel. Den allmänna uppfattningen lyder att det är skadligt och förkastligt med sexualitet mellan närstående, incest ska således, på något sätt, förhindra ett sunt familjeliv. Vad är ett sunt familjeliv till att börja med? Att incest uppfattas som stötande kan dock inte vara ett skäl till kriminalisering, då många andra avvikande sexuella beteenden, så som homosexualitet genom tiderna har och fortfarande väcker stark anstöt, utan att för den delen vara kriminaliserade idag. Det etiska skälet är således inkonsekvent, för att inte säga helt inkompetent. Man kan ju fråga sig, med de etiska skälen i åtanke, varför incestuöst oralsex och analsex - samt homosexuella incestuösa relationer, incestuösa relationer mellan adoptivförälder-adoptivbarn och incestuösa relationer mellan halvsyskon är lagliga. Är inte dessa minst lika stötande? Komplicerar inte det här också det sunda familjelivet på samma grunder? [3]

Psykologiska skäl

Normaliseringsprocess (en föga adekvat term) i våld tas upp i utredningarna, där mannen och kvinnan intar olika roller: Mannen bekräftar sig själv och sin maktposition med våldet, medan kvinnan efter ett tag anpassar sig, för att underordna mannen. Detta ska kortfattat vara varför många kvinnor har svårt att lämna våldsamma relationer. Nu förstår jag verkligen inte vad detta har för relevans i en sakfråga om incest. Detta handlar om våld, sexuellt övergrepp och utnyttjande. Det finns inget likhetstecken mellan detta och företeelsen incest. Incest (från latinska incestus) betyder blodskam och inget annat. Utöver detta handlar de psykologiska skälen om sexuella övergrepp mot barn, vilket inte heller har med incest i sig att göra. Visst, om föräldern förgriper sig sexuellt på sin avkomling, så är det incest, men det primära brottet är ändå det sexuella övergreppet. Tvånget och övermannandet. Vi vet redan varför sexuella övergrepp och våldtäkter bör vara kriminaliserat och då detta inlägg riktar sig mot konsensuellt incestuöst sex, mellan vuxna individer, känns detta ännu mer irrelevant.

Det enda psykologiska skälet jag kan se som giltigt, är den inverkan stigmat kan ha på de individer som ingår en konsensuell, incestuös relation. Men det är snarare ett skäl till att upphäva förbudet mot incest, då det inte minst skulle ta bort skammen för brott. Det skulle således också, vid sexuella övergrepp mellan syskon eller förälder/avkomling, bli lättare för individen att anmäla, då incest inte längre är ett brott. Den värsta skulden och skammen försvinner och det huvudsakliga brottet i sammanhanget är trots allt det sexuella övergreppet eller våldtäkten. Incest i sig har återigen, inget med dessa handlingar att göra. Incest betyder inte att en förälder förgriper sig på ett barn, utan incest beskriver endast en sexuell kontakt (samlag i Sverige) mellan helsyskon eller förälder/avkomling. Det är den biologiska relationen som åsyftas.

Slutsatser

Det borde ske en revidering i BrB 6 kap 6§, i att avkriminalisera incest mellan individer som är 18 år eller äldre. Skyddet om mot barn i beroendeställning konsumeras dessutom redan i BrB 6 kap 4§:

“Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år och som är avkomling till eller står under fostran av honom eller henne eller för vars vård eller tillsyn han eller hon har att svara på grund av en myndighets beslut, döms för sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla om någon, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har sexuellt umgänge med barn under femton år. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet mot den underårige eller om brottet på grund av dennes låga ålder eller annars är att anse som grovt, skall dömas för grovt sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse, lägst två och högst åtta år”

Det är uppenbart att det är det genetiska skälet som ligger till grund för kriminaliseringen. Med tanke på att det bara är heterosexuella samlag som räknas som incest. Men här återfinns en stark motsägelse i lagstiftningen. Då det som redan nämnt, finns föräldrar som har en större riskökning att få ett skadat barn än den risk som är förknippad med incest. Samhället accepterar dock att paret med den nedärvda sjukdomen själva väljer om de vill skaffa barn. Möjligheten att göra riktad fosterdiagnostik är dessutom stor.

I den genetiska rådgivningen informeras föräldrar om vilken risk som föreligger, att barnet kan födas med genetiska skador, eller anlag för sjukdomar. Aspekterna i bedömningen är inte på något sätt annorlunda, vad det gäller incestuösa par eller icke-besläktade par. Det handlar fortfarande om risken, beroende på anlag och autonomi.

Men varför har då inte incestuösa par rätten till självbestämmande, huruvida man ska behålla eller ta bort barnet, när t ex ett handikappat par har det? Det rådande förbudet mot incestuösa samlag, påminner om en modern version av den tvångssterilisering som användes på individer, som inte ansågs vara passande att yngla av sig. Detta pågick från 1935 till 1975 och är ett väldigt bra exempel på hur myndigheter kan missbruka genetisk kunskap. Men utifrån detta kan det utrönas, att hög risk för skador på avkomman inte är skäl nog för att förbjuda samlag mellan icke-besläktade. Även om risken kan vara högre än vid incest. Det är således inte längre uppenbart, att det genetiska skälet ligger till grund för kriminaliseringen. Så varför är konsensuellt incestuöst sex, mellan vuxna, kriminaliserat?

Det ska också tilläggas att det i Sverige inte finns något i lagen utöver incest som förbjuder sexuella förbindelser trots att det finns en markant ökad risk för genetiska skador/sjukdomar hos avkomlingar. Vilket förefaller märkligt, då samma preventivmedel och medicinska redskap kan brukas av incestuösa individer. Sex måste uppenbarligen inte leda till reproduktion, då människor tydligt kan ha det, även för njutnings skull. Och de preventivmedel som finns till förfogande, får inte någon decimerad effekt bara för att ett incestuöst par brukar dessa. För mig är det helt obegripligt hur incest, mellan sexuellt självbestämmande individer kan vara förbjudet, med det underlag som finns till hands. Inget av de skäl som tagits upp av sexualbrottskommittén håller för granskning.

Vuxenincest samt syskonincest ska liksom andra närbesläktade sexuella interaktioner vara lagliga. Naturligtvis ska samtyckande inför den sexuella kontakten föreligga, samt att samtyckandet tas mellan två sexuellt självbestämmande individer. Skulle föräldern eller ena syskonet, i sammanhanget, få ett nej och sedan utnyttja sin beroendeställning i sexuellt syfte, så ska föräldern eller syskonet straffas för sexuellt utnyttjande, alternativt sexuellt övergrepp/våldtäkt beroende på hur den sexuella interaktionen ter sig. Skulle föräldern ha sexuellt umgänge med sitt underåriga barn, så skulle föräldern straffas för sexuellt utnyttjande, alternativt sexuellt övergrepp/våldtäkt av/mot underårig. Allt detta, enligt lagstiftningar som finns, oberoende av upphävning av förbudet mot incest.

Jag kan inte, p g a de fatalt undermåliga skälen till kriminalisering, få något annat intryck än att majoriteten i sexualbrottskommittén helt enkelt motsätter sig incest av moraliserande och sexnegativa skäl. Vilket är oförsvarbart, då det snarare finns fler skäl, eller egentligen endast skäl, till en avkriminalisering. En lag bör varken baseras på moral eller blott teoretiska underlag.

Referenslista

[1] C-H Alström. A study of incest with special regard to the Swedish penal code. Acta psychiatrica scandinavica 1977;56

[2] SOU 1972:41. Familj och äktenskap s. 134 och prop. 1973:32 Om ändring i giftermålsbalken s. 97 f

[3] SOU 2001:14

[4] Det finns två s.k. deletorios equivalents (recessiv förändring eller motsvarande icke genetisk händelse som ger upphov till allvarliga symptom) per spermie eller äggcell enligt NE Morton. An estimate of the mutational damage in man from data on consanguineous marriages. Proc. Natl Acad Sci USA 42, 1956. s. 855-863 vilket leder till en överrisk på 32% vilket kan jämföras med AH Bittles och JV Neels, The cost of human inbreeding and their implications for variations at the DNA level. Natare Genet 8, 1994. s. 117-122 som menar att det endast finns 1,4 deletorios equivalents per spermie eller äggcell vilket innebär en riskökning på 15% att få ett skadat barn vid incest.

[5] SOU 1976:9 s. 107

Second Life och pedofilhysterin

“Virtual crime has real victims, ultimately, and we have seen it time and time again.”"My concern is that when they step out of the fantasy world they bring that fantasy with them into the real world and they ultimately seek to act that out.”- Jim Gamble, of the Child Exploitation & Online Protection Agency

“It is not OK to fantasise about this stuff. These kind of interactions need to be shut down.”

- NSPCC policy advisor Zoe Hilton

(http://news.sky.com/skynews/article/0,,30100-1290719,00.html)

Det råder här ingen tvekan om att åsikterna som ges uttryck för är att fantasier oundvikligen leder till praktisk utlevnad. Du kan inte fantisera om att vilja ha sex med barn utan att förr eller senare vilja utöva det i praktiken. Det här är samma resonemang som tillförts våldsvideo under 80-talet, som tillförts datorspel under 90-talet fram till idag och dessförinnan diverse företeelser som ansetts syndiga och omoraliska.

Problemet är att enligt studier som gjorts* är pedofili lika vanligt - eller vanligare - än homosexualitet, bland män. Kanske är det därför pedofilhysterin är så utbredd?

Det är ju nämligen ingen okänd företeelse att de som gormar högst om hur moraliskt förkastlig homosexualitet, droger, pedofili och annat är, ofta i det fördolda tillhör dem som själva har denna läggning. Katolska präster, evangelikanska predikanter, politiker, chefer inom FBI… Listan på personer som avslöjats med att själva tillhöra dem de så ivrigt jagat och hetsat hela samhället mot kan göras lång.

I en tid när all politik går från ideologi till populism, där partier gör ett självändamål av att behålla makten, inte att driva en viss ideologisk linje, är det inte konstigt att problemformuleringen är onyanserad och lösningarna lika så. Knark, prostitution, pedofili - allt ska bekämpas med “War on X”, eller “nolltollerans” som det heter på svenska (krig är inte en lika gångbar term retoriskt i det svenska debattklimatet som i USA). Resultatet är dock detsamma oavsett var i världen man befinner sig. Komplexa problem har inte enkla lösningar och nolltolerans skapar mer problem än det löser.

Nu handlar det om Second Life igen och de påstådda pedofilerna som härbärgar där. När 20% av den manliga befolkningen i någon mån har pedofila tendenser, måste man fråga sig hur rimligt det är att ha nolltolerans mot allt vad pedofila tendenser heter. Är det rimligt att förbjuda fantasier från att uttryckas? Är det rimligt att förbjuda noveller? Är det rimligt att förbjuda tecknade bilder? Eller virtuella rollspel mellan second life-avatarer?

Barn ska skyddas från att våldtas, men det är ingen tvekan om att pornografi har en motverkande effekt på praktisk utlevnad, betongfeministernas gormande till trots. I det här fallet finns inga barn inblandade överhuvudtaget. Det är vuxna som leker med andra vuxna i en virtuell fantasivärld. När inget enskilt barn tar direkt skada av sexuell gestaltning av barn finns således inget skäl att förbjuda detta. Faktum är att det är direkt kontraproduktivt. Det är dags att vakna upp ur den intellektuella dvalan som präglar dessa frågor.

*Laboratory researchers have validated physiologically the self-report studies of nonclinical, nonpedophile-identified volunteers. In a sample of 80 “normal” volunteers, over 25% self-reported some pedophilic interestor in the plethysmographic phase exhibited penile arousal to a child that equaled or exceeded arousal to an adult (Hall, Hirschman,&Oliver,1995). In another study, “normal”
men’s erections to pictures of pubescent and younger girls averaged 70 and 50%, respectively, of the irresponses to adult females (Quinsey,Steinman,Bergersen,&Holmes, 1975).

In a control group of 66 males recruited from hospital staff and the community, 17% showed a penile response that was pedophilic (Fedoraetal.,1992). Freundand Watson (1991), studying community male volunteers in a plethysmography classication study, found that 19% were misclassified as having an erotic preference for minors. Freund and Costell (1970) studied 48 young Czech soldiers who were shown slides of children between 4 and 10, both male and female, as well as adolescents and adults, male and female. Penile responsivity to female children, ages 4-10, was intermediate to adolescent and adult females and males in one scoring system.

In the other scoring system, all 48 soldiers showed penile response to adult females, as did 40 of 48 toadolescent females, and notably, 28 of 48 showed penile response to the female children age 4-10.

[Green, R. (2002). Is pedophilia a mental disorder?, Archives of Sexual Behavior, vol. 31, no. 6, 2002, pp. 467-471.]

“MASTURBATION: Temporary sexual pleasure with many dangers”

Titeln på detta inlägg är även titeln på en artikel som publicerades i den nigerianska tidningen Nigerian Tribune den 18 juni 2007. Det är den artikeln detta inlägg handlar om.

Länk: http://www.tribune.com.ng/18062007/hlt1.html

När vi läste artikeln första gången kunde vi inte riktigt besluta oss för om det var ett skämt eller inte. Men efter en granskning av många andra artiklar i samma tidning och sökningar på nätet har vi dragit slutsatsen att den är seriöst menad. Därför väljer vi att skriva om artikeln även om det inte direkt relaterar till svenska förhållanden utöver den viktiga sexualpolitiska frågan om/hur invandring från sexuellt trångsynta områden är bra för vår sexualkultur i långa loppet. Den frågan har vi dock valt att ignorera i detta inlägg för att återkomma till ämnet i ett framtida inlägg. Vi tycker det är intressant att se hur en förlegad syn på något så, för oss svenskar, självklart och hälsosamt som självsex/onani/masturbation kan anses ge men för livet i andra kulturer. Men också det faktum att denna förlegade och djupt felaktiga syn många gånger upprätthålls av specialister inom området.

Inledningsvis får man i artikeln veta:

“There is a secret sexual practice common to both the young and old and it is known as masturbation.”

Inget nytt under solen där, även om den kanske inte för oss i västvärlden är lika hemlig längre. Artikeln hänvisar till och med vidare till västerländska studier om hur vanlig förekomsten av självsex verkligen är (i västvärlden). Det förekommer även en och annan vettig specialist i artikeln som uttalar sig om att självsex är en hälsosam och normal sexuell aktivitet.

En annan någorlunda positiv del av artikeln är att trots dess oerhört negativa uppfattning om självsex att författaren samtidigt försöker måla upp ett behov av sexualundervisning och förmedlandet av en mer positiv syn på sex (heterosexuella samlag så klart, det är trots allt Nigeria vi pratar om) till, i huvudsak, flickor. Med tanke på att Nigeria knappast kan anses vara långt gånget i dess inställning till sexualitet är detta troligen jätteradikalt. Ungefär som RFSU under 30-talet, även om de inte ansåg självsex vara något skadligt (eller gjorde de?), däremot homosexualitet och andra läggningar som skulle dirigeras in på enligt RFSU ett statistiskt vanligt heterosexuellt samliv som enligt deras värderingar var mer värdefullt.

Fast så klart, argumentet varför flickor skall få någon form av sexualundervisning är inte lika uppmuntrande:

“Many girls and women don’t have this knowledge, and that is why some of them engage in unwholesome sexual habits like lesbianism and masturbation.”

Hur galet det än låter så måste man väl börja någonstans? Kanske något för RFSU:s utlandssattsningar? Även om motivet skulle vara för att förhindra socialt oacceptabla sexuella beteenden skulle sexualundervisning i långa loppet avdramatisera olika sexuella beteenden.

Men, det mest tragiska i artikeln och det som det här inlägget egentligen handlar om, är hur de hänvisar till forskare och folk med auktoritet utifrån sin titel som doktor (men som dömer utifrån sin egna moral, inte kunskap) eller liknande som företrädare för olika organisationer om riskerna för skador vid självsex. Likheterna med 1800-talets hysteri (och på den tiden absoluta sanning) i Europa över alla åkommor självsex kan orsaka är påtaglig.

Raden av “specialister” som uttalar sig är som ett galleri av hur falsk auktoritetstro faktiskt kan vara och hur pinsam, obehaglig eller rent av komiskt ett samhälles självaklara sanningar kan vara sedd utifrån ett annat kunskapsläge och/eller utvecklingsnivå. Vi låter dem tala för sig själva:

“Though Dr. Adewale Oguntuase says adults also masturbate, but scientists have different opinions on its effect on health. Some say that masturbation is an act that must be resisted and that those already into it should find a way to stop it because it has harmful effects on the body, especially the brain.”

-

“And for Mr. Bosun Banjoko, an immunologist/public health specialist at Obafemi Awolowo University, Ile-Ife, Osun State, ‘masturbation can actually affect one’s sexual life in future and also has both psychological and social effects on the doer.’”

-

“Mr. Idowu Bakare of Movement Against HIV/AIDS and Poverty (MAAIDS) and Olubowale Gbolahan, of Centre for Rural and Reproductive Health Development (CRRHD), also share the same view with Bosun Banjoko.”

-

“Another health practitioner, Mr. Femi Adereti described masturbation as a secret act of sexual excitement which he said can be definitely harmful, especially when carried to excess. ‘Often the individual tends to become secretive, living in a kind of dream world where fantasy plays a dominant part. Many highly nervous older women freely admit that most of their troubles stem from some form of self-stimulation, indulged in for over a long period of time.’”

-

“For Dr. Bayo Omole, any young person who engages in masturbation is only exposing himself/herself to nervous problems. ‘In fact, nervous problems are always more common in those who indulge in this sort of thing. Many of them seem unable to face reality. Frequent masturbation, with its tendency to day-dreaming, can be harmful, particularly to those who are subject to nervous depression. So, I would advise young people, especially anybody who wants to enjoy his/her life to avoid the dirty, unholy sexual habit called masturbation,’ Dr. Omole said.”

Obehagligt att en doktor kallar ett sexuellt beteende för smutsigt och syndigt. Man kan undra om det ingår i hans yrkesbeskrivning att fälla moraliska omdömen, vilket för in oss på nästa “specialist”-gren, som så klart alltid förekommer i sådana här moralkonservativa sammanhang. En religiös typ:

“From a religious point of view, Pastor Yemi Aduloju, an Ibadan-based man of God, in one of his sermons, submitted that masturbation is a sexual sin with dangers to health and most especially to one’s spiritual life. According to him, masturbation opens one to sickness and diseases as spelt out in biblical passages like Proverb 6: 32 - 33. Pastor Aduloju said: ‘Sexual sins like masturbation bring down great men and has also brought down great destiny in life. It makes God turn His back on you, even immediately you commence the dirty, unholy, sexual act with temporary pleasures.’”

Sist men inte minst en som också avslöjar det de flesta västeuropeer undrat om, varför just Nigeria gjort sig mest kända som landet varifrån företeelsen ‘nigeriabrev’ härstammar från. Porrsurfar inte ungdomarna i Nigera eller sysslar med självsex (som om det inte finns någon morgondag) sitter de då och skickar nigeriabrev?

“For Okeke Uzoamaka, a senior social worker with CEREHAD - a non-governmental organisation, increasing cases of unwholesome sexual habit like masturbation, lesbianism and homosexuality among youths can also be traced to the advent of the internet. ‘Many young school boys and girls now go to cybercafe to watch pornographic films on the internet. Though many of them would tell you they are going to browse, but ask them what actually are they browsing? It is either X-rated films or blue films or they are looking for ways to commit internet fraud or crime. So, this is where they learn all these dirty sexual habits like masturbation which eventually would mar their health later in future,’ Uzoamaka stated while speaking with Your Health recently.”

Då vet vi det, allt enligt specialisterna, onani är livsfarligt, skadligt på alla möjliga vis och ökad förekomst av självsex har vi att tacka Internet och Internetporr för men även hög förekomst av homosexualitet. Internet är enligt hysterikernas synsätt den nya boven för allt som vuxengenerationen är rädda för, beteenden av det slaget kan ju inte enligt dem vara helt naturliga och uppstå spontant, utan det måste komma från någon/något annan/annat.

Enligt artikeln i Nigerian Tribune (och de medicinspecialister tidningen varit i kontakt med) kan följande åkommor uppstå om man tar chansen (”chance masturbator”) och praktiserar självsex:

• “psychological guilt”
• “nervous-depressing permanent insanity”
• “premature death”
• “diabetes”
• “blood diseases”
• “inability to perform sexual act naturally, etc”
• “inability to pull out of the act”
• “total loss of sexual feelings and desire due to lack of sensation when it is time to actually engage in legitimate sexual intercourse”
• “quick, early or premature ejaculation”
• “in girls, the breast development is arrested or retarded”
• “risk of experiencing spinal irritation resulting from epilepsy as a result of loss of seminal fluid in a male”

Inget att leka med andra ord, artikeln låter oss även veta:

“It has even been documented to cause more deaths among boys in Europe than any plaque or war”

Man ansåg att självsex ledde till galenskap eller till och med döden, listan ovan från den nigerianska nutida artikeln är mycket lik de skador man tidigare antog självsex kunde leda till här i Europa och i resten av västvärlden.

Denna hysteri var som intensivast i Europa under 1700- och 1800-talet vilket kunde leda till så pass bisarra rekomendationer från specialistkåren som penisamputation, bränna klitoris med syra eller sy igen blygdläpparna alternativt förhuden. I USA rekomenderade Dr. Kellog, som på sin tid var högt respekterad läkare (och i vår tid känd för att ha uppfunnit frukostflingorna som bär hans namn), även att pojkar som inte kunde upphöra med sin onani skulle omskäras utan bedövning för att lära sig en läxa. I dagens USA är omskärelse väldigt spridd och det handlar inte om religion, utan dess ursprung är just onanihysterin från 1800-talet som helt enkelt blivit ett inslag i deras kultur.

Men vad handlade det om egentligen? Utöver rena sexnegativa attityder, medicinska teorier som grundades på antisexuella ställningstaganden, var det också en skräck för barns sexualitet. Offren som blev omskurna utan bedövning eller fick sin klitoris bränd med syra var inga vuxna människor utan just barn. Föräldrarna som trodde på läkare med en antisexuell agenda (ofta med religiösa undertoner) och deras rekomendationer utsatte alltså sina egna barn för dessa grova övergrepp, i syfte att rädda barnen.

I Indien och Pakistan är det exempelvis än idag fortfarande ett vanligt problem att män oroar sig för att de skadat sina könsorgan vid självsex, vilket leder till att de söker hjälp för det. Anledningen är att de tror att självsex har negativa konsekvenser och börjar inbilla sig att de faktiskt får verkliga problem eller tolkar symptom på en orelaterad sjukdom som ett resultat av just självsex [1].

“Psychological guilt” är troligen den enda negativa konsekvens som allmänt sett kan kan uppstå vid självsex och då speciellt i kulturer där det ses som något fullständigt förödande för en människas utveckling. Förväntas man bli skadad kommer folk oroa sig till den grad att de faktiskt kommer ta skada. Samma sak med frågan kring vuxen-barn sexuella kontakter, förväntas barnen bli offer då blir de det, många gånger av ren inbillning eller på grund av samhällets reaktion. På det kan man också lägga en forskning som styrs av utstuderad social ingenjörskonst av extremistiska feminister, religiösa m.fl. som inte tvekar en sekund att förvanska sina resultat genom att bortdefiniera de delar som säger emot deras ideologiska utgångspunkt [2, 3]. När till och med den främsta bland dem, David Finkelhor, inom den ‘nya’ offerfixerade forskningen kring vuxen-barnsexuella beteenden uttryckligen avfärdar betydelsen av den empiriska forskningen och dess resultat. När forskningen inte visar rätt resultat (Finkelhors moraliska ställningstagande) så skall det totalt bortses ifrån [3]. Utöver styrda resultat från forskarens egna moraliska fördömanden kan man därefter lägga till det faktum att för att bedriva forskning i Sverige om ämnet måste pengarna många gånger komma från hysteriespridande intresseorganisationer som exempelvis Rädda Barnen.

Idag anser samhället och folk i allmänhet (i Västvärlden) att onani är något hälsosamt (utöver vissa ytterligheter då) medan skräcken för barns sexualitet och hotet mot deras personliga utveckling till goda vuxna samhällsmedborgare har överförts på pedofilerna istället. Barnen har återigen blivit så oskuldsfulla att många börjat tro att de helt saknar sexuella känslor. Symtomen, listorna över kännetecken och till och med många av de påstådda psykologiska effekterna har nästan flyttats över rakt av från självsexpaniken till pedofilpaniken, och i många fall till och med lika motsägelsefulla symptom och omfattning (generell förklaring för stora delar av alla psykologiska fenomen) som tidigare.

Självsexpaniken är snarlik om inte identisk med pedofilpaniken, även denna gång är det personer som använder sin auktoritet för att göra moraliska omdömen om sexuella beteenden. Men som med självsexhysterin kommer pedofilskräcken också upplösas i intet och ses som en fånig relik som hörde det förgågna till. Likaså dess auktoriteter kommer ses med hån på samma vis så som de medeltida auktoriteter, som sade att jorden var centrum i universum och alla oliktänkande drabbades av repressalier. Idag ser vi på det med det djupaste av förakt som symbolen för mänsklig dumhet.

Än så länge är domen inte lagd över vuxen-barnsexuella beteendens skadlighet eller lämplighet, det är något för framtiden och dess forskning att avgöra. Däremot är domen lagd när det gäller självsex och idag vet vi att det är ett oskadligt beteende, det tog dock några århundraden för vetenskapen att mogna tillräckligt för att kunna hantera det hela på ett förnuftigt vis. Hur lång tid kommer det ta innan intergenerationella sexuella beteenden och intimitet kommer kunna hanteras på ett moget sätt av forskarvärlden?

[1] Dein S (1997) ABC of mental health: Mental health in a multiethnic society. BMJ, Vol.315: pp.473-476

[2] Okami P. Slippage in Research on Child Sexual Abuse - Science as Social Advocacy. I Krivacska J J, Money J. (eds): The Handbook of Forensic Sexology: Biomedical & Criminological Perspectives (New Concepts in Human Sexuality). Prometheus Books: New york. (July 1994)

[3] Okami, P. Sociopolitical Biases in the Contemporary Scientific Literature on Adult Human Sexual Behavior with Children and Adolescents: I Feierman J R (ed): Pedophilia : Biosocial Dimensions. Springer-Verlag; New York. (1990), 91-121

[4] Jones GP. (1990) The study of intergenerational intimacy in North America: beyond politics and pedophilia. Journal of Homosexuality. Vol.20, Num.1-2: pp.275-295.

Vill du veta mer om självsexpaniken under 1700- och 1800-talet och dess bakgrund samt nutid rekommenderar vi boken ‘The Destroying Angel’ av John Money.

Premiär: Helt naturligt - så gör djur

“Heterosexual behavior also occurs among sexually immature animals, between adults and juveniles, between genitically related animals, between members of different species, and sometimes even between live and dead animals - all instances in which reproduction is not optimized (if not altogheter impossible).”

/Bagemihl, B. Biological Exuberance - Animal Homosexuality and Natural Diversity. St.Martin’s Press, New York (1999) 208 - 209

Vi på Svensk sexualpolitik idag är mycket stolta att få ha en premiävisning av dokumentärfilmen ‘Helt naturligt så gör djur’.

Dokumentären behandlar djurs sexuella beteenden som riktar sig till ungar, döda eller över artgränserna. Bland annat behandlas onaturligt/naturligt som koncept och fullständigt pulvriserar påståenden som att djur inte sysslar med sexuella beteenden som riktar sig mot döda, ungar eller andra arter.

Utöver dess tunga informationsflöde är filmen även fullastad med humor som säkerligen förenklar intagandet av faktan.

Filmskaparnas målsättning har enligt dem själva varit att en gång för alla göra slut på naturlighetsargumentet och att utbilda folk som inte orkar ta till sig tyngre litteratur med en lättsam dokumentär.

Bakom filmen ligger ett mycket gediget arbete och snudd på hundratals timmar av faktasamlande och samlande av bilder samt filmklipp kring djurs parafiliska sexuella beteenden. Referenslistan är minst sagt gedigen!

De (Johanna och Johan) har bett oss stå för e-postadress i filmen och vi kommer därmed vidarebefodra alla brev som skickas till dem på adressen

Men nog med prat, här är filmen!

Radarparet bakom filmen vill även meddela att i framtiden är en engelsk version att vänta och eventuellt en del andra roliga filmprojekt som gör sexualfrågor kring pedofili, nekrofili och zoofili roligare och/eller enklare att ta till sig.Tyvärr komprimerar youtube lite för mycket vilket gjort delar av texten i filmen svårläst (även i helskärmsläge). Men filmen i högupplöst original finns att ladda ned här:

http://thepiratebay.org/tor/3681552

Som avslutning vill vi bjuda på ett citat som förekommer i filmen:

“In short, the only unnatural thing is one that does not exist, and the only unnatural act is one that cannot be performed. Obviously, it is only this latter, scientific approach that uses the words “natural” and “unnatural” as purely descriptive terms. However, it is equally obvious that, as such, they are practically meaningless. Scientists therefore do not use such terms, but relegate them to the sphere of morals. As this brief summary indicates, the term “unnatural” is a value judgment, not a statement of any fact or actually existing condition, However, since this value judgment appears, as it were, under a false label, disguised as an objective truth, it can easily lead to confusion and is, therefore, unsuitable for any rational discussion.” -Erwin Haeberle