Detta är egentligen vårt första gästinlägg från en utomstående skribent och han har ingående studerat incestfrågan. Thomas är en kunnig man som med ett sexpositivt perspektiv engagerat sig i många olika sexualfrågor, ofta sådana som inte är socialt accepterade. Vi är mycket glada över att han väljer att gästblogga hos oss. Om ni är intresserade att gästblogga hos oss om sexualfrågor kontakta:

Det kan tyckas uppseendeväckande för en som inte är insatt att egentligen är alla former av incestuösa sexuella kontakter är lagliga mellan vuxna så länge som de inte är heterosexuella samlag (en vagina som omfamnar en penis). Homosexuella anala samlag mellan besläktade män är exempelvis fullt tillåta enligt rådande rätt (heterosexuella diskrimineras alltså i denna fråga). Självklart finns det andra begränsningar som inte är unika för incest, så som minderåriga, beroendeställning och egentliga övergrepp.

Vi (Helena och Hanna) stödjer fullt ut en lagändring i incestfrågan, vuxna skall självklart själva bestämma vad de vill göra med varandra.

————————————————
Varför är vuxenincest kriminaliserat?

”Har någon, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för sexuellt umgänge med avkomling till fängelse i högst två år.

Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har samlag med sitt helsyskon, döms för sexuellt umgänge med syskon till fängelse i högst ett år.

Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.”

Brottsbalken 6 kap 6§.

Incestbrottslagen gäller endast heterosexuellt samlag, även om det i paragrafen ovan står sexuellt umgänge (en revidering kanske är på sin plats, där det i lagen står exakt vilken handling man straffas för?). Sexuella interaktioner så som onani, smekningar, oralsex, analsex, samt att homosexuella incestuösa interaktioner är legaliserade. Även homosexuella samlag, då samlag i brottsbalkens mening inte kan förekomma mellan ett samkönat par. Lagen drar också isär incest från sexuella övergrepp och utnyttjande. Incestuösa interaktioner mellan halvsyskon och mellan adoptivförälder - adoptivbarn är också lagliga. Det är således endast heterosexuella samlag mellan biologiskt besläktade individer i rakt nedstigande led, som är straffbara. Det vill säga: samlag mellan helsyskon eller mellan förälder och avkomling. Länder som har påverkats av Frankrikes strafflagstiftning; ”Code Penal” och dess reformsträvanden är; Portugal, Belgien och Holland. Där incestuösa interaktioner ej är straffbara, så till vida inte underårighet, tvång, psykisk sjukdom eller missbruk förekommer. 1734 års svenska lag var starkt influerad av religiösa föreställningar och påbud och därför var också straffet för incest dödsstraff. Böter till kyrkan skulle också betalas, pga detta skamliga sedlighetsbrott. Straffansvaret kunde sträcka sig så långt till och med sjunde släktledet, med motivation till att Gud vilade på den sjunde dagen efter att ha skapat världen. Dödstraffet för incest upphävdes inte förrän vid 1864 års strafflag.[1]

Skäl till kriminalisering

Genetiska skäl

Det genetiska skälet baseras på de påstådda ökade risker som föreligger vid incestuösa sexuella kontakter. Det, framför allt för att skydda den ännu ofödda avkomman. Teoretiska försök har gjorts, att beräkna denna ökade risk och då forskare har kommit fram till differenta bedömningar har riskskalan i procent räknats mellan 15-32. I beräknar har dessutom inte bara genetisk ärtflighet tagits in, utan även miljörelaterade faktorer.[2], [3], [4]

Empiriska studier är begränsade i antal, där det t ex. inte framgår något om genetiska skador/sjukdomar gällande mor/son -incest. Gällande far/dotter-incest finns däremot ett par vetenskapliga sammanställningar som dock är bristfälliga.

Tillförlitliga studier, av barn vars föräldrar är syskon eller släktingar i rakt nedstigande led, saknas dessutom. Vissa studier är t ex retrospektiva och saknar uppgifter om missfall. I sammanställning är dock risken för skador förhållandevis liten och känns därför som ett väldigt tunt skäl till att behålla bestämmelserna i

BrB 6 kap. Man kan finna en förhöjning av missfall, dödfödda och allvarligt sjuka men det behöver inte förklaras utifrån den incestuösa relationen. Förr så levde t ex flertalet mödrar under en stark psykisk press och då abort inte stod till buds försökte många framkalla missfall på olika sätt vilket kunde leda till fosterskador. Dessutom är de flesta barnen som föds ur incestuösa relationer helt normala. [1]

Vid ett eventuellt upphävande om förbudet, kan det dock antas att antalet barn ökar och att sjukdomsfrekvensen inom just denna specifika grupp skulle bli något större än bland övriga grupper. Men med hänsyn till den ringa risk som föreligger, så är det inte troligt att sjukdomsfrekvensen skulle öka hos befolkningen som helhet. Något att understryka är också att den övervägande delen av de som får barn med ärftliga sjukdomar, är de som inte är släkt. [5]

Det är av stor vikt, tycker jag, att lagstiftningarna, även för incest, är linjära med samhällets attityder till genetiska risker vid förbindelser mellan människor som inte är släkt. Detta är dock inte fallet: Samhället förbjuder t ex inte sexuella förbindelser hos par med förhöjd risk att få ett missbildat eller sjukt barn. Tvärtom erbjuder samhället rådgivning till föräldrarna om riskerna och om födslokontroll och överlåter till dem själva att besluta om de vill skaffa barnet eller fler barn. Detta är kanske det starkaste argumentet mot det genetiska skälet för kriminalisering av incest; att risken, för ett barn till obesläktade föräldrar, att få en sjukdom, kan vara mycket större än för ett barn till två helssyskon eller till förälder/avkomling. Åtminstone jag tycker att samma tolerans borde visas mot incestuösa par. Om besläktade par inte ens bär på sjukdomsgener faller dessutom precis alla genetiska skäl till kriminalisering platt.

Etiska skäl

Lagstiftningen bör spegla medborgarnas rättsuppfattning (vilken ofta baseras på ingen uppfattning alls), framgår det i utredningarna. Det är alltså ingen giltig grund till en kriminalisering av incest, då majoritetsargument inte bara är ologiska, utan helt irrelevanta - approximativt 2 miljarder kristna kan faktiskt ha fel. Den allmänna uppfattningen lyder att det är skadligt och förkastligt med sexualitet mellan närstående, incest ska således, på något sätt, förhindra ett sunt familjeliv. Vad är ett sunt familjeliv till att börja med? Att incest uppfattas som stötande kan dock inte vara ett skäl till kriminalisering, då många andra avvikande sexuella beteenden, så som homosexualitet genom tiderna har och fortfarande väcker stark anstöt, utan att för den delen vara kriminaliserade idag. Det etiska skälet är således inkonsekvent, för att inte säga helt inkompetent. Man kan ju fråga sig, med de etiska skälen i åtanke, varför incestuöst oralsex och analsex - samt homosexuella incestuösa relationer, incestuösa relationer mellan adoptivförälder-adoptivbarn och incestuösa relationer mellan halvsyskon är lagliga. Är inte dessa minst lika stötande? Komplicerar inte det här också det sunda familjelivet på samma grunder? [3]

Psykologiska skäl

Normaliseringsprocess (en föga adekvat term) i våld tas upp i utredningarna, där mannen och kvinnan intar olika roller: Mannen bekräftar sig själv och sin maktposition med våldet, medan kvinnan efter ett tag anpassar sig, för att underordna mannen. Detta ska kortfattat vara varför många kvinnor har svårt att lämna våldsamma relationer. Nu förstår jag verkligen inte vad detta har för relevans i en sakfråga om incest. Detta handlar om våld, sexuellt övergrepp och utnyttjande. Det finns inget likhetstecken mellan detta och företeelsen incest. Incest (från latinska incestus) betyder blodskam och inget annat. Utöver detta handlar de psykologiska skälen om sexuella övergrepp mot barn, vilket inte heller har med incest i sig att göra. Visst, om föräldern förgriper sig sexuellt på sin avkomling, så är det incest, men det primära brottet är ändå det sexuella övergreppet. Tvånget och övermannandet. Vi vet redan varför sexuella övergrepp och våldtäkter bör vara kriminaliserat och då detta inlägg riktar sig mot konsensuellt incestuöst sex, mellan vuxna individer, känns detta ännu mer irrelevant.

Det enda psykologiska skälet jag kan se som giltigt, är den inverkan stigmat kan ha på de individer som ingår en konsensuell, incestuös relation. Men det är snarare ett skäl till att upphäva förbudet mot incest, då det inte minst skulle ta bort skammen för brott. Det skulle således också, vid sexuella övergrepp mellan syskon eller förälder/avkomling, bli lättare för individen att anmäla, då incest inte längre är ett brott. Den värsta skulden och skammen försvinner och det huvudsakliga brottet i sammanhanget är trots allt det sexuella övergreppet eller våldtäkten. Incest i sig har återigen, inget med dessa handlingar att göra. Incest betyder inte att en förälder förgriper sig på ett barn, utan incest beskriver endast en sexuell kontakt (samlag i Sverige) mellan helsyskon eller förälder/avkomling. Det är den biologiska relationen som åsyftas.

Slutsatser

Det borde ske en revidering i BrB 6 kap 6§, i att avkriminalisera incest mellan individer som är 18 år eller äldre. Skyddet om mot barn i beroendeställning konsumeras dessutom redan i BrB 6 kap 4§:

“Har någon sexuellt umgänge med den som är under arton år och som är avkomling till eller står under fostran av honom eller henne eller för vars vård eller tillsyn han eller hon har att svara på grund av en myndighets beslut, döms för sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse i högst fyra år. Detsamma skall gälla om någon, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har sexuellt umgänge med barn under femton år. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet mot den underårige eller om brottet på grund av dennes låga ålder eller annars är att anse som grovt, skall dömas för grovt sexuellt utnyttjande av underårig till fängelse, lägst två och högst åtta år”

Det är uppenbart att det är det genetiska skälet som ligger till grund för kriminaliseringen. Med tanke på att det bara är heterosexuella samlag som räknas som incest. Men här återfinns en stark motsägelse i lagstiftningen. Då det som redan nämnt, finns föräldrar som har en större riskökning att få ett skadat barn än den risk som är förknippad med incest. Samhället accepterar dock att paret med den nedärvda sjukdomen själva väljer om de vill skaffa barn. Möjligheten att göra riktad fosterdiagnostik är dessutom stor.

I den genetiska rådgivningen informeras föräldrar om vilken risk som föreligger, att barnet kan födas med genetiska skador, eller anlag för sjukdomar. Aspekterna i bedömningen är inte på något sätt annorlunda, vad det gäller incestuösa par eller icke-besläktade par. Det handlar fortfarande om risken, beroende på anlag och autonomi.

Men varför har då inte incestuösa par rätten till självbestämmande, huruvida man ska behålla eller ta bort barnet, när t ex ett handikappat par har det? Det rådande förbudet mot incestuösa samlag, påminner om en modern version av den tvångssterilisering som användes på individer, som inte ansågs vara passande att yngla av sig. Detta pågick från 1935 till 1975 och är ett väldigt bra exempel på hur myndigheter kan missbruka genetisk kunskap. Men utifrån detta kan det utrönas, att hög risk för skador på avkomman inte är skäl nog för att förbjuda samlag mellan icke-besläktade. Även om risken kan vara högre än vid incest. Det är således inte längre uppenbart, att det genetiska skälet ligger till grund för kriminaliseringen. Så varför är konsensuellt incestuöst sex, mellan vuxna, kriminaliserat?

Det ska också tilläggas att det i Sverige inte finns något i lagen utöver incest som förbjuder sexuella förbindelser trots att det finns en markant ökad risk för genetiska skador/sjukdomar hos avkomlingar. Vilket förefaller märkligt, då samma preventivmedel och medicinska redskap kan brukas av incestuösa individer. Sex måste uppenbarligen inte leda till reproduktion, då människor tydligt kan ha det, även för njutnings skull. Och de preventivmedel som finns till förfogande, får inte någon decimerad effekt bara för att ett incestuöst par brukar dessa. För mig är det helt obegripligt hur incest, mellan sexuellt självbestämmande individer kan vara förbjudet, med det underlag som finns till hands. Inget av de skäl som tagits upp av sexualbrottskommittén håller för granskning.

Vuxenincest samt syskonincest ska liksom andra närbesläktade sexuella interaktioner vara lagliga. Naturligtvis ska samtyckande inför den sexuella kontakten föreligga, samt att samtyckandet tas mellan två sexuellt självbestämmande individer. Skulle föräldern eller ena syskonet, i sammanhanget, få ett nej och sedan utnyttja sin beroendeställning i sexuellt syfte, så ska föräldern eller syskonet straffas för sexuellt utnyttjande, alternativt sexuellt övergrepp/våldtäkt beroende på hur den sexuella interaktionen ter sig. Skulle föräldern ha sexuellt umgänge med sitt underåriga barn, så skulle föräldern straffas för sexuellt utnyttjande, alternativt sexuellt övergrepp/våldtäkt av/mot underårig. Allt detta, enligt lagstiftningar som finns, oberoende av upphävning av förbudet mot incest.

Jag kan inte, p g a de fatalt undermåliga skälen till kriminalisering, få något annat intryck än att majoriteten i sexualbrottskommittén helt enkelt motsätter sig incest av moraliserande och sexnegativa skäl. Vilket är oförsvarbart, då det snarare finns fler skäl, eller egentligen endast skäl, till en avkriminalisering. En lag bör varken baseras på moral eller blott teoretiska underlag.

Referenslista

[1] C-H Alström. A study of incest with special regard to the Swedish penal code. Acta psychiatrica scandinavica 1977;56

[2] SOU 1972:41. Familj och äktenskap s. 134 och prop. 1973:32 Om ändring i giftermålsbalken s. 97 f

[3] SOU 2001:14

[4] Det finns två s.k. deletorios equivalents (recessiv förändring eller motsvarande icke genetisk händelse som ger upphov till allvarliga symptom) per spermie eller äggcell enligt NE Morton. An estimate of the mutational damage in man from data on consanguineous marriages. Proc. Natl Acad Sci USA 42, 1956. s. 855-863 vilket leder till en överrisk på 32% vilket kan jämföras med AH Bittles och JV Neels, The cost of human inbreeding and their implications for variations at the DNA level. Natare Genet 8, 1994. s. 117-122 som menar att det endast finns 1,4 deletorios equivalents per spermie eller äggcell vilket innebär en riskökning på 15% att få ett skadat barn vid incest.

[5] SOU 1976:9 s. 107