Dick Wase har än en gång fattat pennan och skriver ett mycket engagerade och intressant inlägg för Svensk sexualpolitik idag. Lagstiftningen i sexualfrågorna är många gånger en manifestation av (vane)föreställningen kring den “normala” sexualiteten och detta ifrågasätter Dick Wase med skärpa. Åsikterna som presenteras i inlägget representerar Dick Wases egna, vi håller dock med i stort sett allt han skriver i sitt inlägg.
Det enda Dick Wase skriver som vi ställer oss mycket tveksama till är om den alltför simpla modellen “ingen som helst sexuell akt mellan samtyckande individer kan straffas” verkligen fungerar. Vi kommer dock gå in djupare på hur vi tänker i ett framtida inlägg.
VAD ÄR ”MORAL(ISKA) LAGAR”?
Med anledning av att frågan ställdes i annat forum, vad vi som är starkt kritiska till ”morallagar” egentligen menar med denna stämpel, så tyckte jag att det var på sin plats att klargöra hur jag definierar en sådan lag. Jag kommer inte att dra in filosofiska spekulationer i frågan, då jag har föga respekt för filosofers ”moral”, eftersom filosofi är intellektuella konstruktioner skapade utifrån enskilda individers värderingar (och filosofer tycks påfallande ofta ha varit asexuella, och gjort sina intellektuella konstruktioner utifrån idén att asexualitet är idealtillståndet). Jag brukar citera ”1500-talspornografen” Pietro Aretino när filosofer kommer på tal: ”För att inte framstå som hycklare kan jag säga, att ett par läckra skinkor är i besittning av större makt än allt som någonsin har producerats av filosofer”. Tyvärr är det inte sant, för de asexuella filosoferna styr än idag med järnhand vår sexualitet. Men ett par skinkor kan dock, tack och lov, få oss att bryta mot den av filosoferna genom tiderna påtvingade ”normala” sexualiteten.
Anledningen till frågan om vad ”morallagar” är var utifrån invändningen, att det inte behöver vara fel med morallagar, och att vi har andra morallagar som t ex förbjuder mord och våldtäkt. Varför då inte morallagar som förbjuder sexköp och annan sexuell ”avvikelse”? Den invändningen kan man påfallande ofta stöta på, men det är faktiskt en helt felaktig utgångspunkt påstår jag. Om vi ser till vad ”moral” utgår från, så är det det latinska adjektivet ”moralis”, d v s vad som är i enlighet med sederna; alltså sedligt. Seder/moral kan hypotetiskt bildas på två sätt; antingen utifrån idéer eller infall som individer eller kulturer helt enkelt hittar på, eller så följer det instinktivt beteende. Nämligen sådant som är biologiskt inpräntat i oss som ett fylogenetiskt arv. I Sverige idag har vi en förhärskande ”statsideologi”, vid namn (radikal)feminism, som ersatt den tidigare kristna dito, men som delar de flesta värderingar med den senare avseende sexualitet. Och inte då minst förnekandet av det biologiska arvet (även om man ännu inte har hänfört fysiskt kön till uppfostran, bara psykiskt), nämligen det som bl a formuleras i den evolutionära psykologin. Istället använder man samma typer av förklaringsmodeller som kristendomen. D v s intellektuellt konstruerade, utifrån teoretiska idéer (i kristendomens fall ”gud”, i feminismens ”könsmaktsordning”). Men i praktiken uppfattas inte det ”sedliga”, d v s det ”moraliska”, allmänt som instinktivt, utan som formulerade regler utifrån mänskligt abstrakt ”tänkande”.
Vad som därför gör att lagar mot våldtäkt, mord, misshandel och stöld INTE kan sorteras in under ”morallagar” är därför att de följer vår instinkt, d v s vårt biologiska arv. De är alltså instinktslagar, inte morallagar. Det framgår väldigt tydligt av att dessa lagar är universella, och förekommer i stort sett i ALLA mänskliga kulturer, och också alltid har gjort det. Och det gör de, därför att de är i enlighet med den fysiska kunskap som människan (och andra primater och djur) under miljontals år lärt sig att följa: Undvik det obehagliga och sök det behagliga. En misshandel, ett mord, en våldtäkt eller en stöld upplevs i princip undantagslöst som våld eller övergrepp av den drabbade, och därför vill man försöka undvika det.
Vad som däremot kännetecknar ”morallagar”, d v s intellektuellt konstruerade idéer/hypoteser, är att det som förbjuds i dessa inte alls måste upplevas som våld eller övergrepp av någon inblandad person, eller att det ens går att peka ut vem som är subjekt eller objekt. Faktum är, att handlingen inte ens upplevs som övergrepp, oavsett läggning eller ålder, om inte våld, tvång eller kulturella konstruktioner blandas in. Istället för att utgå från vårt biologiska arv, d v s hur de i handlingen inblandade personerna själva upplever det (som görs i fallet våldtäkt, misshandel, mord eller stöld, där också förövare och offer enkelt kan identifieras) så utgår sådana lagar istället från hur icke inblandade personer ANSER att de inblandade upplever det. Som exempel kan tas flera morallagar, som t ex; 1) lagar mot judar under medeltiden. Kristna som handlade eller umgicks med judar upplevde knappast andra problem än de kunde göra med andra människor de hade någonting ihop med, förrän idén om den girige och ondsinte, moraliskt förkastlige juden basunerades ut av kyrkan. 2) lagar mot homosexuella utgick inte från hur två med samma kön upplevde sina förhållanden, utan enbart utifrån utomståendes idéer om hur skadligt det var för dem och andra. 3) Sexköpslagen utgår inte från hur sexarbetaren och sexköparen upplever sitt mellanhavande, utan enbart utifrån ”de bättre vetandes” bild av transaktionen, samt 4) lagen om sex mellan t ex en 13-åring och en 25-åring utgår inte från hur de två inblandade upplever sin sexuella akt, eller vem som initierat den, utan enbart från att ”sakkunniga” bestämt att den minderårige är offret och nödvändigtvis upplever det som ”traumatiskt”.
Att lagar som de refererade är högst godtyckliga lagar visas av att de idéer som skapat dem på intet sätt är universella, vare sig tvärkulturellt eller historiskt. De har uppstått i den förtryckande kristna, västerländska kulturen, för att sedan med olika medel ha påtvingats andra kulturer. Vad som också ALLTID finns med i detta slag av godtyckliga morallagar är ett starkt inslag av förvrängning av fakta, ensidig propaganda och skrämselpanik. Lagarna mot judar måste t ex ackompanjeras av påståenden om att de ritualmördade kristna barn, mot homosexuella att de förförde och förstörde ”normala” människors barn, sexköpslagen har sina ondsinta sexköpare, vars efterfrågan påstås driva på en ondskefull trafficking av unga flickor (med groteskt uppblåsta siffror) och lagarna mot sex med den minderårige att denne kommer drabbas av ofantligt svåra trauman och skador (trots att så gott som alla representativa undersökningar visar att de som haft tidiga sexuella erfarenheter med äldre inte är ett dugg mer traumatiserade än ”vanliga” människor).
Det är ett nödvändigt inslag med denna bedragande skräckpropaganda, därför att människor förmodligen instinktivt har en skepsis mot sådant som strider mot vårt biologiska arv, vilken måste övervinnas. (Men ibland räcker det ändå inte, som i fallet sexköpslagen, där en majoritet av svenska folket, trots skräckpropagandan, ändå är emot den och alltså lyssnar till sin instinkt). Man har t ex mött trevliga och sympatiska judar, sett att homosexuella inte är några monster, vet instinktivt att män i allmänhet har en starkare sexuell driv än kvinnor, och därför många söker sig till prostituerade (som man inser vinner på det), samt inser att man själv i ung ålder nog kunde ha tyckt det varit spännande och roligt med en sexuell upplevelse med en äldre (eller så har man haft det, och då man inte känner igen bilden som målas upp tror man istället att det är fel på en själv, vilket det naturligtvis inte är).
Morallagar kan alltså sammanfattas som sådana som strider mot vårt biologiska arv och enbart bygger på intellektuella konstruktioner/hypoteser. Evolutionär psyklogi, antropologi och primatologi kan t ex enkelt visa på, att det inte är några skillnader mellan judar och andra individer, att enkönade sexuella handlingar är ett artriktigt beteende, även hos andra primater, att hannars ”sexköp” och större sexuella driv är ett gemensamt drag och beteende hos åtminstone de högre primaterna och att intergenerationell sex är en självklarhet fylogenetiskt, med uppenbara funktioner för de ungas sexuella träning inför vuxenlivet. Men eftersom sådana fakta är hot mot de intellektuellt påhittade morallagarna – med ursprung i asexuella filosofer och religion, i syfte att låta ”bättre vetande” styra ”mindre vetande” människors beteende – måste man konstruera annan ”vetenskap”, som ska kunna bortförklara självklarheterna. Det är därför som t ex ”genusvetenskap” och ”terapi” har så stark position i vårt samhälle idag, och det är därför som intellektuella konstruktioner som ”könsmaktsordning” och ”maktperspektiv” existerar, för att ge legitimitet till integritetskränkande, artfrämmande morallagar, och motivera de styrandes rätt att blanda sig i enskilda individers mellanhavanden. Tidigare var det teologin som uttolkade det ”rätta” och skapade ”sanningar”.
Slutligen så måste lagstiftare och makthavare konstruera en ”normal” människa, för att ge sig själva legitimitet för att styra över och kräva insyn i andra människors förehavanden och privatliv via morallagarna. Till detta har man använt medicin och psykiatri, för att sjukdomsförklara ”fel” sexuella beteenden och läggningar, och före det var det teologin som avgjorde vad som var ”naturligt”. Men det gör ytterligare att man måste underkänna människans biologiska arv, eftersom detsamma innehåller så många olika sexuella beståndsdelar och ingen individ erhåller alla dessa. Där finns t ex homofili, gerontofili, pedofili, zoofili och naturligtvis gynofili, androfili och heterofili, vilka de tre sista sexuella läggningarna är de absolut vanligaste. Men inte en enda individ på denna jord har erhållit alla dessa läggningar, och väldigt många erhåller inte mer än två kombinationer (särskilt heterofili + gyno- eller androfili) och blir speciellt ivriga att sjukdomsförklara de övriga. En del erhåller inte ens en enda läggning, utan föds asexuella, vilket gör att de inte blir ”avvikande”, eftersom de inte har någon ”sjuk” läggning. De ansluter sig också gärna till sjukdomsförklarandet, och åtskilliga har velat sjukdomsförklara alla läggningar utom asexualitet.
I morallagar ligger därför med nödvändighet ingen som helst strävan efter att hjälpa människor, eftersom de underkänner människors egna upplevelser och istället utgår från ”de bättre vetandes” bild av dessa upplevelser. De är därför enbart en mekanism för att en styrande grupp ska kunna kontrollera andra individer, och faktiskt direkt skadliga för mänskligheten i sin attityd att de ”bättre vetande” måste bestämma för dem som ”inte förstår bättre”. Något som tydligt framgår när staten nu förbereder lagar som in i minsta tecken ska kunna kontrollera människors internetförehavanden, genom att bl a påstå att man vill komma åt sexköpare och pedofiler. De ”raslagar” som vi har rörande dessa bägge grupper skiljer sig på intet sätt från andra ”raslagar”, som mot judar och bögar, utan bygger liksom dessa enbart på utanförståendes definitioner av dessa grupper och hur deras ”målgrupper” påstås uppleva dem. Ett annat farligt förslag just nu är det mot ”sexistisk” reklam, där utredaren försöker kringgå grundlagen och lagstifta mot åsikter, med grund i den påstått ”farliga” sexualiteten. Men det mest skrämmande med morallagarna är, att de tycks leva sitt eget liv, och att de ständigt generar allt fler morallagar, för att täcka de gigantiska sprickor som bygget av dem utgör. Något som också eldas på av det faktum att så många rent egoistiskt tjänar sin utkomst från dem. Tyvärr så kommer dessa nya lagar emellertid aldrig att kunna täcka sprickorna, eftersom morallagar med nödvändighet enbart åstadkommer skada, helt enkelt därför att de strider mot vårt biologiska arv.
I princip skulle vi bara behöva två lagar angående sexualiteten. Dels den lag som infördes i Frankrike efter franska revolutionen (och sedan i Code Napoleon), som sa, att ”ingen som helst sexuell akt mellan samtyckande individer kan straffas”. Till det skulle sedan kopplas, att ”sex som påtvingas genom våld, tvång eller andra metoder ska straffas” (med förbud för ”bättre vetande” att ”tolka” åt ”mindre vetande”, utan enbart utgåendes från den drabbades utsaga). Alltså två instinktiva lagar, i enlighet med vårt biologiska arv; uppsök det behagliga, undvik det obehagliga!
