Gästblogg: Varför blunda för verkligheten???

Vi i Sverige yvs gärna över hur upplysta och välutbildade vi är jämfört med andra länder. Och visst stämmer det på många områden. Vi har ett utbildningssystem som de flesta av oss kan ta del av och det finns många inriktningar att välja på. Det går att göra sin röst hörd utan att bli inspärrad. Det går att kritisera regeringen utan att bli lönnmördad. Men i vissa hänseenden verkar vår mentalitet ha stannat kvar på medeltida nivå.

Synen på sex har blivit så präglad av historiska och religiösa influenser att många även idag har svårt att se klart på en så grundläggande aspekt av vårt liv. Sex är något fult, skamligt och tabubelagt. Man talar inte öppet om sex. Man får inte visa sex offentligt. Unga människor får inte lära sig om sex på ett naturligt sätt. Sexualundervisningen är oerhört torftig i skolan och kommer alldeles för sent egentligen. Det är inte accepterat att njuta av olika sorters sexuella lekar.

Exemplen kan göras många. När det gäller mer ovanliga sexuella varianter är kunskaperna om dessa ännu sämre. För gemene man är det inte självklart att känna till så mycket om de sexuella minoriteterna eftersom det inte är så lätt att hitta relevant information.

Visserligen håller det på att förbättras men det går långsamt, och i huvudsak är det bara de mest politiskt korrekta minoriteterna (t.ex. homo-, bi- och transsexualitet) som får all den positiva uppmärksamheten. En av de minoriteter som fått väldigt mycket negativ uppmärksamhet på senare tid är den som handlar om människans sexuella och/eller emotionella dragning till djur, nämligen zoofilin.

Zoofili har funnits i många tusen år och är inget okänt i någon historisk civilisation vi känner till. Inom många religioner har det förekommit ritualer där djur deltagit i sexuella aktiviteter. Trots att det finns många källor som handlar om människans sexuella samvaro med djur har området blivit helt förbigånget inom utbildningsväsendet. På sin höjd omnämns det som en av många sexuella ‘perversiteter’.
När så ett fåtal personer råkar ut för att någon sadist skadar deras djur och skyller det på zoofilerna är det inte svårt att räkna ut att de får många med sig eftersom folket inte förstår skillnaden.

Bristen på kunskap är uppenbar även hos högt uppsatta riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar. De, likväl som vanliga människor, faller för grupptryck, politisk korrekthet, myter och förvrängda rapporter. Att hitta saklig och objektiv information är inte lätt eftersom många vetenskapliga undersökningar och avhandlingar inte når allmänheten, och de är kanske inte så lättolkade alla gånger. Framför allt är det svårt att få fram information från de som verkligen har en god insikt i ämnet, nämligen zoofilerna själva.

För att avhjälpa en del av problemet har jag satt samman en hemsida som avhandlar just zoofili och tidelag (könsumgänge med djur). Där står att finna en del information om lagar, historia, djuranatomi och fysiologi samt några texter om vad zoofilerna är för sorts människor. Det finns även länkar till andra informationssidor och en del artiklar från andra skribenter. Jag har försökt göra den förståelig för så många som möjligt utan att gå till överdrift.

Märk väl, jag har inte för avsikt att ‘konvertera’ någon att bli zoofil. Jag respekterar att man har olika sexuella läggningar. Däremot har jag svårt att hysa solidaritet med de som propagerar för att vissa läggningar ska förbjudas på grundval av icke försvarbara argument. Informationen på mina sidor kan försvaras och användas i debatten om huruvida zoofili och tidelag bör förbjudas eller ej.
Titta gärna in, och har ni något att anmärka på, fråga om eller tillägga så var inte rädda för att ta kontakt.

Adressen till hemsidan är http://www.zoofili.se

Mvh Richard

Gästinlägg: Johan – En zoofils bekännelser

Vi stödjer kärlek och sexuella beteenden mellan ett ickemänskligt djur och en människa, detta stöd är helt tveklöst från vår sida. I vår kultur är kärleken till djur något som är oproblematiskt och på sin höjd kan den anses vara excentriskt. Men sex är det inte utan snarare något som i vårt sexualneurotiska samhälle förvrids och förvärras genom den sexnegativa betraktarens ögon. Ofta verkar till och med mycket sadistiska fantasier om hur en sexualakt går till spela en avgörande roll för hur dessa människorna ser på de mer socialt oaccepterade sexuella variationerna.

Därför är sex den stora frågan som får tvekläst störst utrymme när man talar om zoofili. Men man måste vara medveten om att zoofili handlar om kärlek, en kärlek lika djup som den icke-zoofiler känner inför sina respektive partners.

Det gästinlägg som vi presenterar i detta inlägg innehåller en del hårda ord, men det är hårda ord som kommer direkt från hjärtat. Vi har tidigare haft pseudonymen Zetaman som gästskribent här på Svensk sexualpolitik idag och idag kommer Johan reflektera över hans egna situation och det trångsynta samhälle han tvingas leva i.

Vi kommer ha fler gästinlägg framöver från zoofiler där de kan yttra sig om sitt liv och sina åsikter, vi kommer inte lägga oss i temat för deras gästinlägg eller deras språk.

-

En zoofils bekännelser

Vilket barn har inte fantiserat om att leva i Djungelboken med Bagheera och Baloo? Vilket barn har inte blivit oerhört storögd så fort den mysteriske och starke Shere Khan kommer in i bilden och går sakta och lunkande framför Mowgli? Jag tror inte jag känner någon som inte kan sjunga med när Baloo går omkring i djungeln och samlar frukter till den klämkäcka låten. Men jag känner inte många som hade samma drömska blick heller. Dock av helt andra skäl.

Nyligen var jag i en bil och sade något jag aldrig trodde jag skulle få säga i hela mitt liv. Jag sade “Fan vad skönt att ni vet om att jag är zoofil!”. Jag har kommit ut inför två av mina vänner, två vänner som jag visste att jag skulle kunna komma ut inför. Jag hade visserligen bearbetat dem, sniffat lite på dem så att säga. Jag ville se vart de stod åsiktsmässigt, hur öppna deras sinnen var. Jag är så oerhört trött på alla jävla idioter som pratar runtom en på kafferasterna. De stoltserar med hur oerhört normala åsikter de har, de är minsann godhjärtade svenssons, som i sin oändliga visdom minsann kastrerar sina djur “för det är bäst för dem”. Innan de lyfter sina bestick med sina gäddhängiga armar för att ta en tugga till av sina massproducerade köttprodukter förklarar de att de minsann tycker det var så synd att de var tvungna att avliva hästen, “men det gick ju inte att använda honom till att hoppa över hinder med längre”, eftersom hans knän förstörts av åratal av ridande av människor, alltså “är det bäst för honom att bara få somna in”. Nästa människa som använder eufemismer för att underlätta bördan för sig själva när de bestämmer sig för att mörda en levande varelse, en person, får en rejäl käftsmäll av mig.

Vi kan dra en liten rolig parallell… Bosse kommer till jobbet och snackar lite på kafferasten om hur han var tvungen att avliva sin son nyss, eftersom han fått en permanent knäskada och därför inte kan bli en fotbollsstjärna, vilket Bosse alltid velat att hans son ska bli, och därav tvingat honom till hård träning. Nu när hans son inte längre kan syssla med det som Bosse alltid valt åt honom att göra så finns det ju inte någon mening för han att leva längre, eller hur? Visst är det fantastiskt hur bra människor lyckas hyckla sig kring exakt allting?

Vi har djuren till allting. Vi rider dem, använder dem för att dra saker, vi har dem till att leda blinda, vi har dem till att könsstympas “för deras eget bästa” (och inte alls för att vi inte står ut med tanken på att våra perfekta dockor tydligen har en könsdrift och naturliga behov som vi förvägrar dem att uppfylla), vi har dem slutligen till att dödas och vi har dem till att ätas. Men gud nåde den som visar dem annat än den puttenuttiga gosedjurskärleken som vi konstant tvingar på dem i nedlåtande manér. Och det är just där problemet ligger: I guds nåde. Det kristna arvet. Sex är skam. Sex är något fult. Och *VI* fina människor är minsann inte *DJUR*, usch! De är absolut inte som oss, och människor som har sex med dem är per automatik monster, antagligen psykiskt sjuka och tillber djävulen.

Jag är en vältränad person. Jag är dessutom man. Om det är något som nästan är garanterat så är det att bilden folk automatiskt frammanar vid det här laget är en skäggig, kolossal skogshuggare som rammar in en fet balle i en skrikande hundvalp. Vi har ju lärt oss alla våra fina, politiskt korrekta och framför allt “goda” åsikter av de vi valt att lita på. För de kan ju inte ha fel, eller hur? De hörde ju “sanningen” av en annan pålitlig person i sin tur, så då kan det ju inte vara fel? Lyckligtvis var mina vänner i bilen lite mer ifrågasättande än så. De hade, olikt 99% av alla människor, valt att ifrågasätta åsikter som man förväntas ha, och kanske inte desto mindre; deras källor. Är allting så svart och vitt, och är ondska så lätt att definiera? Bör man döma människor för saker de inte hade någon inverkan på?

Om det underlättar för herr och fru Svensson, så har jag inget intresse av penetrativt sex, bara oralsex. Jag är dessutom inte det minsta intresserad av att ha sex med ett djur som jag vet inte vill ha det. Det kan ta tid att få ett djurs tillit, och den tiden får det ta, om det någonsin ens klaffar. Djur är personligheter de med, och olikt den reflexmässigt rapade propagandan av människor som aldrig haft någon grundläggande kontakt med djur, så kan de verkligen säga “Nej”. Och de kan definitivt säga “Ja”.

Det vore bekvämt för mig att vänja mig vid garderobens mörker, på ett sätt. Att leva i ett samhälle där en del personer accepteras enbart som monster, för något de inte kunde välja själva. Jag menar, förr i tiden hade vi svarta och bögar, men nu är vi ju så “civiliserade” och “förstående” att det vore komplett galenskap att döma ut dem för attributen de inte valde. Men det finns fortfarande människor som utan reflexion dömer ut folk med “avvikande sexualitet”. Avvikande från vad kan man undra? Zoofili har alltid funnits, inte ens bara hos människan. Många andra arter har utomartslig sex. Sex är sex, inget annat. Vi älskar att stämpla det som allehanda saker det inte är, men dess naturliga grund förkastar vi med enkelhet. Precis som att vi säger att människan är det enda djuret som har sex nöjes skull. Låt oss vända på kakan så ser vi plötsligt det uppenbara; Människan är det enda djur som har sex för att få barn. Vi är nämligen de enda som vet att det ena leder till det andra, och inte ens alla folkslag har vetat/vet om den biten.

Om nu tidelag är så förkastligt att en del till och med anser att man förbjuda det, vilket skulle innebära att sådana som jag går från att vara laglydig medborgare till att vakna upp som kriminell, hur gör vi då med inseminering? Blir det olagligt också eller blir de handlingarna paradoxalt nog legala även i fortsättningen? Att förbjuda en persons sexuella identitet är de facto att kriminalisera individen, men ska det finnas undantag i “godhetens” och “moralens” namn? Jag menar, för djurens skull spelar det ju ingen roll vad vi har för anledningar. I slutändan handlar det om stimulering av könsorgan till orgasm uppnås, hur har detta lyckas bli så demoniserat att alla konnotationer man får av sex blivit en övergreppshandling?

Borde det inte vara övergrepp att neka dem rätten till sexuell utlevnad? Folk snackar så mycket om att djur inte kan välja sex och att man inte kan avläsa konsensus, men jag tycker det är ganska glasklart att en hund som “mountar” någon har ett rätt tydligt mål i sikte, även om herr och fru svensson gormar att det är “dominansbeteende!”… jaha? Så även om vi nu skulle kasta bort hjärnan och acceptera det som en pseudo-sanning, var finns då problemet? Hunden genomför fortfarande en handling som den bevisligen valt själv att inleda. Ska vi ta undan hunden och låta den prata med en hundpsykolog efter att den knullat med människan, så vi kan utreda hur fruktansvärt illa han mår? Eller kan det möjligen vara så att djur helt enkelt inte tycker att sex är lika fruktansvärt som vi människor gör?

Alla dessa frågor och fler plöjde jag i en bilfärd med mina två vänner, och i slutändan kom jag på att jag är glad att jag åtminstone fått kika ut genom garderobsdörren och viska med några innan mörkret förvandlat mig till det monster som samhället vill få oss till, för att de inte kan hantera diversifiering på ett konstruktivt sätt. Jag uppmanar alla människor till att åtminstone stanna upp ibland och fråga sig vad de har för fördomar som de inte reflekterat över. Ni kommer bli chockerade och förhoppningsvis även lite skrämda för er själva. Det är något att ta med sig, något som blir ett steg på vägen för att leva som en öppnare människa. Det är så den positiva spiralen inleds.

Jag är zoofil. Jag älskar djur, det är vad definitionen betyder - inte att skada. Jag älskar djur. Något som, för den som inte vet bättre, är något jag inte valde. Det är en del av den jag är. Tydligen en riktigt jävla stor del också, om man ska tro på vårt sexbesatta och samtidigt sexrädda, sexnegativa samhälle. När jag första gången förstod att andra däggdjur än människor låg högt på min prioriteringslista var jag sex år gammal. Och jag har inte gått tillbaka… “once you go zoo, nothing else will do”. Så är det för mig i alla fall. Hur funkar du?

Johan

Gästinlägg: Zetaman: Zoofili - ett hett ämne i politiken

Detta är vårt första gästinlägg från en person med zoofil läggning och det han säger har ett personligt perspektiv på den rådande debatten kring tidelag. Så som Zetaman säger är debatten idag allt annat än ärlig där rena lögner avslöjats komma från de som vill kriminalisera tidelag. Därutöver behöver vi knappast påtala att många av de tongivande mot tidelag motiveras av de egna primitiva äckelkänslorna snarare än önskan att verkligen förstå ett fenomen och basera lagstiftningen på seriösa grunder. Påhittad statistik används genomgående för att motivera de egna känslorna att kriminalisera tidelag och så är det oftast i sexualfrågorna, sexnegativa individer använder varje halmstrå de kan få för att rättfärdiga sina egna primitiva känslor.

Vi håller med Zetaman i hans önskan om att det behövs en djupgående undervisning om alla sexuella varianter i skolorna som är fördomsfri. Sverige är idag ett förhållandevist efterblivet land när det gäller sexuella varianter, även forskning. Internationellt förekommer svenska studier mycket sällan i seriösa sammanhang och man kan rent av påstå att i Sverige idag har vi ett speciellt klimat som försvinner bara man går över sundet till Danmark. Det kan vara en chockerande upplevelse för en aktivist i sexualfrågor att ha kontakt med danska myndigheter eller journalister, de är helt enkelt intresserade av vad man har att säga och har inte bestämt sig i förhand utifrån verklighetsfrämmande ideologiska grunder.

Zoofili - ett hett ämne i politiken

Läste häromdan om att en politiker ville förbjuda tidelag på basis av en händelse där ett par hästar blivit knivskurna och då kunde jag inte låta bli att reagera. Enligt henne sätts per automatik händelsen i samband med tidelag trots att det inte finns några bevis på det. Inte ens veterinären i fråga säger något om tidelag, endast att de uppenbarligen blivit medvetet skadade. I fallet ifråga är det tydligt att det inte handlar om sex utan om direkt våld mot djuren, något som alltså redan ÄR straffbart enligt djurskyddslagen. Att förbjuda tidelag skulle inte ha någon som helst effekt mot sådana fall. Det enda det skulle leda till är en förbistring av det öppna samhället där sexuella minoriteter inte har någon plats och att de som är zoofiler ytterligare drar sig undan uppmärksamheten. Det som kan skymtas i gråzonerna kommer alltså att försvinna in i mörkret, metaforiskt talat, istället för att komma ut i ljuset så att alla kan se vad det egentligen handlar om.

Antalet utövare av tidelag har aldrig varit beroende av lagstiftningen (liksom alla andra läggningar) och ett förbud lär inte göra dem mer synliga eller förändra deras inställning till djur. Vad som behövs idag är inte ett förbud av något som vissa människor ogillar av personliga skäl, utan upplysning. Redan i skolorna skulle det behövas undervisning om sexuella minoriteter, och då menar jag inte bara de politiskt korrekta “normofiliska” varianterna. Och det räcker inte med att bara räkna upp dem i en lista över förekommande variationer, det behövs djupare upplysning om VAR OCH EN av dem, även de mer uppseendeväckande och ovanliga.

I Sverige hävdas det gärna att vi är så himla öppna och välutbildade men när det gäller vissa saker tycks nivån ligga kvar på medeltidsstadiet. Det är som om vi inte VILL veta att det vi fått lära oss av tradition, religion och fördomar kanske inte är absolut sanning. Visst är det så att vi får lov att ha våra egna personliga åsikter och känslor, men att därifrån försöka stifta lagar baserade på dessa är att gå för långt anser jag.

Det är inget fel i att vilja ändra sådant man inte trivs med, men vi kan inte låta ett så viktigt område som nationell lagstiftning styras av personligt tyckande utan välgrundade och vetenskapligt understödda fakta. Frågan är om vi vill att våra styrande politiker skall vara av den här kalibern?

Zetaman

Två populära myter i en - bigfoot och abused/abuser-hypotesen

I ett uppseendeväckande amerikanskt rättsfall rörande sexualbrott mot barn gjorde den åtalade mannen ett utspel som både chockad och förvånat människor världen över. Gene R. Morrill, 57 år gammal, påstod som ett försvar för sitt beteende att han som barn blivit sexuellt utnyttjad av den amerikanska populärmytologiska varelsen Bigfoot. Som vi tidigare skrivit här på Svensk sexualpolitik idag är abused/abuser-hypotesen en modern myt men detta är första gången två lika fantasifulla myter blandats i ett fall.

Internationellt har forskare tydligt vederlagt myten om abused/abuser-hypotesen, men också bevisat att sexualbrottslingar som förekommer i en terapeutisk miljö där denna myten är sedd som en sanning är mycket benägna att ljuga om sin bakgrund. I Sverige tror vi iofs inte på Bigfoot men det lika stora fantasifostret abused/abuser-hypotesen verkar förhärskande i vårt lands mycket primitivaterapeutiska klimat (i förhållande till internationell forskning om ämnet).

Den internationellt kända forskaren Jay R. Feierman (redaktör till den definitiva boken Pedophilia: Biosocial Dimensions) säger såhär om abused/abuser-hypotesen (eller bigfootmyten som vi numera vill kalla den för):

The “abused/abuser hypothesis,” which perhaps should be renamed “the master’s myth” because of its uncritical acceptance by so many master’s level psychotherapists, is an example of a learning theory model gone awry. The best one can say about the abused/abuser hypothesis is as follows: Having been sexually abused as a child is neither a necessary nor a sufficent determinant of a previously sexual abused child’s becoming an adult sexual abuser of children. Nevertheless, there appears to be a weak correlation between being sexually abused as a child and again as an adult. No casual relationship can be concluded from a mere correlation, however (Garland & Dougher 1990). Most of the myriad adult psychopathologies attributed to the sequelae of previous childhood sexual contact with an adult are without scientific bases.”

Gene R. Morrill åtalades och fälldes för:

“Morrill was convicted of five counts of attempting to take indecent liberties with a child, five counts of using electronic equipment to solicit a juvenile and 10 counts of reproducing child pornography.”

Han åkte fast när han chattade med poliser som utgav sig för att vara en 13-årig pojke till vilken Morrill skickade barnpornografi till. Morrill ansågs mentalt kompetent och dömdes till 20 års fängelse, delvis på grund av hans tidigare sexualbrott mot barn.

Fallet har orsakat stora rubriker i mediavärlden:

Premiär: Helt naturligt - så gör djur

“Heterosexual behavior also occurs among sexually immature animals, between adults and juveniles, between genitically related animals, between members of different species, and sometimes even between live and dead animals - all instances in which reproduction is not optimized (if not altogheter impossible).”

/Bagemihl, B. Biological Exuberance - Animal Homosexuality and Natural Diversity. St.Martin’s Press, New York (1999) 208 - 209

Vi på Svensk sexualpolitik idag är mycket stolta att få ha en premiävisning av dokumentärfilmen ‘Helt naturligt så gör djur’.

Dokumentären behandlar djurs sexuella beteenden som riktar sig till ungar, döda eller över artgränserna. Bland annat behandlas onaturligt/naturligt som koncept och fullständigt pulvriserar påståenden som att djur inte sysslar med sexuella beteenden som riktar sig mot döda, ungar eller andra arter.

Utöver dess tunga informationsflöde är filmen även fullastad med humor som säkerligen förenklar intagandet av faktan.

Filmskaparnas målsättning har enligt dem själva varit att en gång för alla göra slut på naturlighetsargumentet och att utbilda folk som inte orkar ta till sig tyngre litteratur med en lättsam dokumentär.

Bakom filmen ligger ett mycket gediget arbete och snudd på hundratals timmar av faktasamlande och samlande av bilder samt filmklipp kring djurs parafiliska sexuella beteenden. Referenslistan är minst sagt gedigen!

De (Johanna och Johan) har bett oss stå för e-postadress i filmen och vi kommer därmed vidarebefodra alla brev som skickas till dem på adressen

Men nog med prat, här är filmen!

Radarparet bakom filmen vill även meddela att i framtiden är en engelsk version att vänta och eventuellt en del andra roliga filmprojekt som gör sexualfrågor kring pedofili, nekrofili och zoofili roligare och/eller enklare att ta till sig.Tyvärr komprimerar youtube lite för mycket vilket gjort delar av texten i filmen svårläst (även i helskärmsläge). Men filmen i högupplöst original finns att ladda ned här:

http://thepiratebay.org/tor/3681552

Som avslutning vill vi bjuda på ett citat som förekommer i filmen:

“In short, the only unnatural thing is one that does not exist, and the only unnatural act is one that cannot be performed. Obviously, it is only this latter, scientific approach that uses the words “natural” and “unnatural” as purely descriptive terms. However, it is equally obvious that, as such, they are practically meaningless. Scientists therefore do not use such terms, but relegate them to the sphere of morals. As this brief summary indicates, the term “unnatural” is a value judgment, not a statement of any fact or actually existing condition, However, since this value judgment appears, as it were, under a false label, disguised as an objective truth, it can easily lead to confusion and is, therefore, unsuitable for any rational discussion.” -Erwin Haeberle