Vad som hänt senaste tiden

Servern var nere under några dagar
Vi har tyvärr haft en del problem med vår nätnärvaro under veckan som gått. Webbhotellet där vi har vår server har haft en del komplikationer med vad vi förstått en teknisk apparat vilken gått sönder och rent av började brinna. Detta ledde i sin tur till att alla servrar blev tillfälligt nedstängda, däribland vår. Den här bloggen och bloggen projo.se finns däremot på en annan server och blev inte påverkad av detta. Pedofil.se (och andra siter vi har på servern) var dock nere under flera dagar, detta berodde i sin tur på den avancerade krypteringen vi använder oss av på vår server . Slutligen dök alla sidorna upp men Pedofil.se dök ned igen efter en kort tid men kunde återställas redan dagen efter.

Nu är allt åter uppe och kommer så att förbli.

Nytt på svenska webben
Vi vill presentera två nya bloggar, eller snarare en ny och en nygammal.

På vår server finns sedan en tid tillbaka bloggen alex.pedofil.se. Alex har en pedofil läggning och bloggar bland annat om detta på sin blogg. Utöver pedofili bloggar han om allt möjligt mellan himmel och jord, främst om frågor som berör barn och deras rättigheter. Viktigt att veta är att Alex inte är den person som författat manifestet till Pedofil.se.

Signaturen Poe har startat en blogg på wordpress med namnet Hebefilt perspektiv. Bloggen fokuserar som namnet antyder på läggningen hebefili och tonåringar (med vad som verkar vara ett girllove-perspektiv). Vi kan speciellt rekomendera inlägget ‘Hebefiler och andra sexuella minoriteter‘ som presenterar ett sexualpolitiskt synsätt som vi ställer oss bakom. En solidarisk gemenskap bland alla sexuella minoriteterna istället för den självförhärligande och ärligt talat ganska svinaktiga ‘var och en för sig själv’-attityd som är mycket vanligt förekommande, speciellt hos homorörelsens aktivister men också bland andra grupper.

Om Hebefilt perspektiv mot förmodan skulle bli nedstängd erbjuder vi oss utan tvekan att hosta bloggen.

Aftonbladet stänger ned värdeneutrala och sexpositiva bloggar
Bloggen Maxibloggism blev den 23 Februari nedstängd av Aftonbladet och samtidigt stängdes även en annan relativt ny blogg ned (Weberns perspektiv). Vad vi förstått har det inte inkommit någon motivering varför Maxibloggism blev nedstängd, däremot har Weberns perspektivs ägare kontaktat oss och gav oss följande citat från AB-bloggens moderator:

“Hej!

Vi på Aftonbladet vill inte förknippas med åsikter som är, eller kan tolkas vara, positivt inställda till pedofili, och har därför beslutat stänga din blogg “Weberns perspektiv”.

Moderator”

Så mycket för yttrandefrihet. Lars Johan Hierta vänder sig troligen i sin grav i gruvlig besvikelse över att hans yttrandefrihetspublikation förvandlats till det groteska missfoster det är idag. Enligt en av hysteriebloggarna på Aftonbladet skall hans kommunikation med Aftonbladet gett följande citat rörande Maxibloggism:

”Hej xxxxxx!

Jag förstår fullt ut din upprördhet, men den bygger delvis på ett missförstånd skapad av ett misstag från vår sida. Kommentaren du citerar var avsedd som svar på en motanmälan från C., dvs hamnade på fel ställe. Däremot har du helt rätt i din kritik i sak.

AB är iofs i princip för att debatter förs som C. har gjort, dvs från en s.k. värdeneutral utgångspunkt. En sådan ansats kan i sina bästa stunder vara mycket givande men eftersom man då lätt hamnar på kollisionskurs med andra utgångspunkter är det emellertid en i längden mycket svårhanterlig debattform. Inte bara för att den lätt urartar i personangrepp och dylikt, men också för att den underliggande andemeningen sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter kan alltmer framstå som oförsvarlig.

Ovanstående är nästan ordagrant motivationen för att avregistrera C:s blogg. Eftersom det i sin tur är en byråkratisk process som tar lite tid ber jag dig “ligga lågt”….”

Det är chockerande att läsa hur Aftonbladet anser att värdeneutrala diskusioner inte är önskvärda eftersom de i längden kan kollidera med rådande dogmatiska men felaktiga konsensus. Aftonbladet kan självklart välja att stänga ned vilken blogg de vill eftersom de äger dem, men att tysta deras bloggbys egentligen enda kritiskt tänkande röst är en stor förlust för dem. Men också en förlust för Aftonbladets hysteriebloggare, vart skall de ta vägen när de inte har någon att bråka med? Vi såg vad som hände med www.antipedofil.se, www.mmpb.se och www.stoppapedofilerna.nu vilka alla stannade upp ganska kort efter starten och stelnade. Dessa individer bloggar inte för att de bryr sig om barn egentligen, deras engagemang handlar om att det är roligt att bråka.

I själva verket var en av de framträdande personerna inom MMPB (Motståndsrörelsen Mot Pedofiler och Barnpornografi) en oberoende infiltratör (denna infiltratör är egentligen enligt egen uppgift en av AB’s hysteriebloggare som spelar med, fult kan tyckas men likväl intressant att följa) och deras interna diskussion finns därmed bevarad. Vi på Svensk sexualpolitik idag har tagit del av den interna diskussionen och det var ungefär som vi trodde. Intresset och engagemanget var mycket dåligt bakom kulisserna, de flesta som var medlemmar (flera av AB bloggbyns hysteriebloggare bland annat) förde inte ens någon diskussion. Anledningen är den, tror vi, att det helt enkelt inte är roligt när man inte får bråka med meningsmotståndare vilket alltså driver dessa individer. MMPB finns dock inte längre och forumet är nedstängt. Men hur länge?

Jakten på Maxibloggisms ägare har passerat alla rimliga proportioner sedan länge, en av de mest hysteriska skrev följande i en blogg och pekade på Conveyors andra blogg:

“#42 Kommentar från xxxxx-xxx xxxxxxxxx (svar):

Jakten har bara börjat..

http://theworldneedsrevision.wordpress.com

Skrivet 23 februari 2008, klockan 09:22″

Det handlar alltså inte bara om att tysta åsikter om pedofili som går emot rådande lögnaktiga konsensus och vaneförestllningar samt sexualskräck. Nu handlar det om ren personförföljelse. Tycker du fel så skall vi radera dig från jordens yta, din röst skall tystas. Man kan inte annat än bli djupt äcklad av denna attityd.

Vi har erbjudit både Maxibloggism och Weberns perspektiv bloggar hos oss, båda har dock tackar nej men erbjudandet kvarstår om de skulle ändra sig. Martin Niemöllers uttalande är i yttrandefrihetssammanhang mycket viktigt, om de stänger ned värdeneutrala bloggar vilka kommer härnäst?

“When the Nazis came for the communists, I remained silent; I was not a communist.

When they locked up the social democrats, I remained silent; I was not a social democrat.

When they came for the trade unionists, I did not speak out; I was not a trade unionist.

When they came for me, there was no one left to speak out.”

Oscar Swartz har även tagit upp det som hänt på sin blogg texplorer. Vi vill även rekomendera bloggen ‘Mina Tankar‘ där Ninni upplåter plats åt ägaren av Maxibloggism, Conveyor. Andra kritiska bloggar på Aftonbladet är ‘cjva bloggar för pöbeln‘ samt bloggen ‘Vem vet, inte jag…‘ men även bloggen ‘Tusenbroder‘.

Vi har intervjuat Conveyor som äger bloggen Maxibloggism såhär säger han till oss om vad som hänt. För er som vill veta mer har han lovat att bevaka vår blogg för att kunna svara på eventuella frågor:

Hur reagerade du över att Aftonbladet stängde ned din blogg?

- Jag fick förvarningar innan, så någon större chock var det inte. Det jag reagerade över var att jag inte fick ta del av någon motivering till beslutet.

Vad tror du det var som ledde till att du fick bloggen nedstängd?

- Jag har inte fått det tilldelat mig personligen, men moderator har skrivit till andra, att min underliggande andemening är oförsvarlig sett ur etisk-mänskliga utgångspunkter. Vilket så klart inte kan översättas till något annat än att jag har fel åsikter enligt Aftonbladets värderingar.

Hur är det med alla påståenden om dig, vilka är sanna och vilka inte?

- Att jag försvarar pedofiler är sant, att jag inte ser något fel med tidelag är det också. Sedan att jag skulle förespråka barnpornografi är ren lögn, då det enda jag har gjort är att ifrågasätta den rådande lagen. Att ifrågasätta lagen är inte att förespråka brott, men tydligen vissa anser detta. Och nej, jag anser inte att onani är fel, trots att onanin i fråga utförs till barnpornografiskt material. Felet i fråga ligger hos de som producerade materialet. Det är där det faktiska övergrepp ligger. Onanin i sig, är knappast det som skadar de utsatta barnen.

Det måste varit jobbigt att diskutera med hysteriebloggarna?

- Ja, allt jag skriver missuppfattas. Trots att jag för flera månader sedan skrev ett inlägg där jag tydligt offentliggjorde mitt avståndstagande till alla former av övergrepp, mot barn som vuxna. Det ligger på den nivån, att om jag skulle skriva att solen är gul, så skulle de läsa som att jag hävdar den vara blå.

Vad har du för planer härnäst, ny blogg eller ser du fram emot att slippa Aftonbladets psykavdelning?

- Jag vet inte i dagsläget, en ny blogg kommer säkerligen fram i sinom tid. Men min tid på aftonbladet är definitivt över, det finns ingen anledning att blogga med munkavel på. För att det inte passar, för att en grupp paniska individer finner det obekvämt.

Hur kommer det gå med ditt sexualpolitiska engagemang, kommer det fortsätta i någon form?

- Jag för en dialog med förläggaren på Hydra Förlag, som har ett uttalat intresse av en bokidé. Dialogen har stått stilla nu, sedan årskiftet, men jag hoppas att jag kan ta upp den där den slutade. Och på allvar börja fila på en eventuell bok som utmanar tabuer, i synnerhet tabun över pedofiler och deras sexuella läggning.

Monica Dalhström-Lannes sprider bilder på barn vilka pedofiler kan ladda ned från Internet

Under något års tid har ECPAT med flera varnat för att folk inte skall lägga upp bilder på sina barn på Internet. Det var bland annat i början av juli 2007 som svensk media gick ut stort med “farorna” kring detta. En ansenlig mängd tidningar nappade och gjorde det redan ganska löjliga scenariot ännu löjligare. SVD hade rubriken “Pedofiler utnyttjar semesterbilder” vilket tydligt illustrerar pedofilhysterin i sig.

I Dagens Nyheter kunde man läsa en repressentant för ECPAT säga:

“- Det gäller att tänka sig för och vara medveten om att bilderna kan komma i fel händer när man lägger in dem på nätet.” - Jenny Sonesson från Ecpat Sverige.

Medan Sveriges Radio antog en något annorlunda vinkling och talade mer om bilder som med hjälp av bildbehandlingsprogram görs till pornografiska. Men ECPAT’s jurist Joanna Lundqvist pratar fortfarande om vanliga bilder när hon säger:

“En bild som lagts ut kommer alltid att finnas kvar på nätet [...] – När sådana här typer av bilder förekommer på en barnpornografisk sida så uppfattas den som barnpornografisk. Men i ett fotoalbum hemma hos en familj skulle den inte uppfattas som barnpornografisk.”

ECPAT är alltså den enda organisation som inte är en myndighet som utalade sig och citerades flitigt i media när denna ickenyhet var på tapeten. Det är mycket underligt då att den tidigare ordföranden Monica Dahlström-Lannes själv sprider bilder på barn via Internet. Även om barnen inte är hennes egna utan barn från tredje världen vars bilder sprids och som pedofiler (och alla andra för den delen) kan ladda ned.

Naturligtvis anser inte vi detta vara något fel i sig eller egentligen någonting att uppmärksama, utan det är snarare det faktum att personen som gör det är just Monica Dahlström-Lannes. Vi har själva deltagit i att lägga upp bilder på barn på en hemsida, www.pedofil.se, och skulle utan tvekan göra det igen om vi ansåg det vara möjligt.

Monica Dahlström-Lannes har inte bara tidigare varit ordförande för ECPAT utan hon är också styrelseledamot och fortfarande aktiv inom organisationen.

Om en organisation man sitter i ledningen för varnar för att pedofiler laddar ned bilder på barn från Internet, och trycker på att detta skulle vara något negativt genom att förstärka skräckbilden, då uppvisar man mycket dåligt omdöme alternativt dubbelmoral om man själv i sin tur sprider bilder på barn. Att det i detta fallet råkar vara andras barn betyder inte att man har mer rätt att sprida dem. Har barnen eller deras föräldrar ens uttryckligen samtyckt, eller har bilderna bara fotograferats på stranden eller gatan i något uland och därefter spridits utan tillstånd? Barn från tredje världen är det kanske inte så noga med, deras bilder kanske man kan lägga ut på Internet och sprida vidare om man så önskar?

Den världsbild man argumenterar för är också den man bör leva efter, annars framstår man som hycklare. Hon verkar dock tro att de rekomendationer den organisation hon är med och leder inte gäller henne sjäv. De pedofiler vi frågade rörande bilderna gillade dem i alla fall och var precis i deras smak. Glada friska barn som leker och bara är sig själva är nämligen precis det som många pedofiler faktiskt gillar.

Tidigare hade Monica Dahlström-Lannes en hemsida på passagen, den finns ännu uppe:

http://hem.passagen.se/monicadl/

Bildgalleriet på barn finns här:

http://hem.passagen.se/monicadl/Barn.htm

Sedan 23 januari 2007 har Monica Dalhström-Lannes registrerat domänen www.monicadl.eu vilket uppdaterades senast den 8 mars 2007. Ägaren av domännamnet www.eurid.eu har hennes email-adress och det är alltså hon själv som ligger bakom hemsidan:

http://www.monicadl.eu/

Den nya hemsidans bildgalleri på barn finns här:

http://www.monicadl.eu/Barn.htm

———————

Vi vill även passa på att be våra läsare om ursäkt för den mycket låga uppdateringstakten. Det är helt enkelt så att vi har annat att göra i våra respektive liv och sexualpolitiska engagemang som gör att vår blogg får träda tillbaka en aning. Vi kommer uppdatera sporadiskt tills vidare.

16 år gammal svensk bloggare tillfälligt nedstängd pågrund av en anmälan om barnpornografi, på sig själv.

Johanna Sjödin en 16 år gammal sexualpolitisk bloggare som fokuserar på ungdomar och kvinnors sexualitet utifrån ett feministiskt perspektiv fick i början av December en chock. Hennes blogg hade låsts av Blogg.se på grund av, vilket det senare visade sig, att hon blivit anmäld för barnpornografi på grund av bilderna som pryder hennes banner. Bilder på henne själv som naken och med hennes bröst synliga samt med en feministsymbol och en del annat.

Läser man hennes blogg (som förövrigt är mycket intressant och vi rekomenderar alla våra läsare att ta del av hennes blog) framgår det tydligt att Johanna Sjödin är djupt engagerad för kvinnor/ungdomars rättigheter. Friheten att slippa dölja sin överkropp är en mycket viktig del i detta.

I flera inlägg har hon exempelvis diskuterat de feministiska aktivisterna som på ett badhus badade med bar överkropp som en politisk aktion mot diskrimineringen som de och Johanna Sjödin anser råda. Det är alltså ingen tvekan om att bilderna i rubriken är ett politiskt utspel från Johanna Sjödins sida och ett lyckat sådant.

Johannas budskap är svårt för många att acceptera och hennes ålder sticker säkerligen många sexnegativa element i ögonen. Detta har också lett till att hon har fått ta en del mycket bittra kommentarer på sina olika blogginlägg. Många från en och samma person som utger sig för att vara flera olika, men som avslöjats av Johanna att alla hade samma IP-nummer, har gått hårt åt på henne. Men Johanna Sjödin verkar vara jättestark och målmedveten vilket gör henne riktigt häftig i våra ögon, hon tar helt enkelt inte skit från någon vilket är mycket starkt.

Folk har kallat henne för öknamn, gett henne sjukdomsdiagnoser och en massa annat. Någon hade till och med tidigare insuinerat att hennes avatarbild (som då hade bar överkropp) troligen var emot Blogg.se’s så kallade Terms of Service (avtalet över vad man får och inte får skriva om på sin blogg). Det är uppenbart att anmälan till Blogg.se även denna gången snarare var ett försök från en trångsynt meningsmotståndare att komma åt henne genom att anmäla henne för barnpornografi.

“Hejsan,

Vill bara påpeka för er att http://johannasjodin.blogg.se/ torde räknas som barnpornografisk, eftersom att bloggaren visar sig avklädd i bannern när hon bara är 16 år.

MVH ****”

Detta gjorde naturligtvis Johanna nervös och orolig för att hennes blogg skulle stängas ned men som tur är verkar Blogg.se anse att hon kan fortsätta. De påstår i de brev Johanna fått att de aldrig tar ned en blogg och att skribenten själv ansvarar för innehållet. Detta är glädjande och något eventuellt andra sexpositiva aktivister kan prova. Lagstiftningen mot barnpornografi är mycket svår att förstå och många tror bara nakenhet i sig är skäl nog för att en bild anses vara barnpornografiskt material. Vad lagstiftiningen leder till är alltså inte bara att nakna barn sexualiseras i allmänhetens ögon det minskar också barn och ungdomars egna möjlighet att uttrycka sig. Om utvecklingen fortsätter som den gör nu kan vi börja fundera på om inte barn i framtiden kommer tvingas bära ett sorts burkaliknande klädesplagg.

Bilderna i Johanna Sjödins banner är helt enkelt inte att betrakta som barnpornografi. Först och främst är hon tydligt könsmogen och syftet är inte att påverka mottagaren sexuellt, då räknas det helt enkelt inte som pornografi. Enligt Barnpornografiutredningen från 1997 (SOU 1997:29) krävs det att bilden är på “…ett sådant sätt som är ägnat att vädja till sexualdriften.” Observera att det säger inget om att bilderna ens måste vara avklädda för att räknas som barnpornografi vilket också Rikskriminalpolisen använder som argument för att motivera blockerandet av sk ‘Child Model’siter (som har bilder på fullt påklädda barn i sexuellt utmanande poseringar).

Nudistbilder är exempelvis undantagna från barnpornografilagen och bilder på lekande nakna barn likaså. Även hantering av riktig barnpornografi av de mest explicita slag kan enligt förarbeten och betänkandet till nuvarande lagstiftningen vara tillåten om innehavet är försvarligt. Så som exempelvis konst, vetenskapligt syfte men också som “ett allvarligt syftande inlägg i en debatt” (dock är det oftast motsåndare mot barnpornografi som menas i detta sammanhang, det är alltså inte säkert att man får inneha och sprida barnpornografi i debattsyfte för att argumentera för en avkriminalisering).

Johanna Sjödin omfattas inte av de nuvarande barnpornografilagarna och bilder på henne (oavsett hur explicita de än är) är inte att betrakta som barnpornografi, inte nog med att det krävs att personen som avbildats inte uppnått fullständig könsmognad (vilket Johanna klart och tydligt gjort) lagen kräver också att bilden skall anses vara pornografisk. Utöver det är, enligt oss, Johanna Sjödins banner ett allvarligt menat inlägg i en debatt. Bilderna i bannern är ingen barnpornografi och även om det hade avbildats nakna förpubertala barn skulle den troligen inte anses vara barnpornografi, även om den skulle uppfattas som mycket provokativ för sexualneurotiska pedofilhysteriker.

Ett exempel på hur barnpornografilagen fungerar är www.kopimi.se där en animerad bildserie visar en dansande naken pojke. Rikskriminalpolisen hade tidigare klassat den som barnpornografi (troligen i syfte att komma åt The Pirate Bay men det är en annan historia) och fört upp den på deras register över blockerade Internetsidor. Men efter en del klagomål har de nu kommit fram till att animationen på www.kopimi.se inte är barnpornografisk och därmed anses som laglig. Ja, den är uppseendeväckande för ett pedofilhysteriskt och erotofobiskt samhälle, men likväl laglig.

Det som är intressant med Johanna Sjödins fall är det faktum att inom en snar framtid kommer hennes oskyldiga banner rent av kunna anses vara barnpornografisk på samma vis som www.kopimi.se en gång pekades ut som. Som våra läsare säkert är medvetna har en ny barnpornografiutredning släppts (SOU 2007:54) som föreslår att innehav av pornografiska bilder på personer under 18 skall kriminaliseras, oavsett om de uppnått könsmognad eller ej. Johanna Sjödins fall demonstrerar i sin enkelhet det orimliga i lagförslaget, skall en person kunna dömas för barnpornografibrott på sig själv? Det är självklart befängt och inte bara det utan också mycket otidsenligt. Den digitala tekniken har gjort det mycket enklare för ungdomar att inte bara fotografera sig själva nakna utan också deras egna sexuella handlingar.

Vi tror att det snarare är allmänt utbrett för ungdomar att fotografera sig själva i sexuella situationer än att det skulle vara ovanligt. Lagförslaget ger dock en lucka för ungdomar att, trots att de är straffmyndiga, inneha barnpornografiska bilder på sig själva fram till och med då de är 18. Johanna Sjödin hade alltså inte ens råkat illa ut enligt det nya lagförslaget. Däremot, enligt lagförslaget, måste alla ungdomar förstöra de bilder de tagit på sig själva och sina älskade den dagen de fyller 18. Hur orimligt är inte det, att avkräva av en hel generation att de skall förstöra minnen från deras lyckligaste stunder? Bilder på deras kroppar som de kan titta tillbaka på och minnas över hur de en gång sett ut. Den nya lagen kommer som en eld dra fram över de nuvarande och kommande ungdomsgenerationers fotografier, vilket kommer förstöra kärleksfulla minnen ingen egentligen vill bli av med.

Hysterin kring barns och ungdomars sexualitet är, enligt oss, ett av de största hoten mot mänsklighetens mentala och sexuella hälsa. Det kommer heller inte bli bättre den närmaste tiden utan bara värre då vi kommer emulera USA allt mer även här i Sverige (18-årsgräns för barnpornografi är ganska talande). I kommande inlägg kommer vi visa hur illa barn och ungdomar i USA kan drabbas av sexualhysterisk lagstiftning vilken drivits fram med hjälp av pedofilhysterin.

Om Johanna Sjödin skulle få sin blogg nedstängd kommer hon omedelbart erbjudas plats hos oss, då kan den sexnegativa pöbeln aldrig tysta henne.

Idealvärlden för pedofilhysterikerna?

Second Life och pedofilhysterin

“Virtual crime has real victims, ultimately, and we have seen it time and time again.”"My concern is that when they step out of the fantasy world they bring that fantasy with them into the real world and they ultimately seek to act that out.”- Jim Gamble, of the Child Exploitation & Online Protection Agency

“It is not OK to fantasise about this stuff. These kind of interactions need to be shut down.”

- NSPCC policy advisor Zoe Hilton

(http://news.sky.com/skynews/article/0,,30100-1290719,00.html)

Det råder här ingen tvekan om att åsikterna som ges uttryck för är att fantasier oundvikligen leder till praktisk utlevnad. Du kan inte fantisera om att vilja ha sex med barn utan att förr eller senare vilja utöva det i praktiken. Det här är samma resonemang som tillförts våldsvideo under 80-talet, som tillförts datorspel under 90-talet fram till idag och dessförinnan diverse företeelser som ansetts syndiga och omoraliska.

Problemet är att enligt studier som gjorts* är pedofili lika vanligt - eller vanligare - än homosexualitet, bland män. Kanske är det därför pedofilhysterin är så utbredd?

Det är ju nämligen ingen okänd företeelse att de som gormar högst om hur moraliskt förkastlig homosexualitet, droger, pedofili och annat är, ofta i det fördolda tillhör dem som själva har denna läggning. Katolska präster, evangelikanska predikanter, politiker, chefer inom FBI… Listan på personer som avslöjats med att själva tillhöra dem de så ivrigt jagat och hetsat hela samhället mot kan göras lång.

I en tid när all politik går från ideologi till populism, där partier gör ett självändamål av att behålla makten, inte att driva en viss ideologisk linje, är det inte konstigt att problemformuleringen är onyanserad och lösningarna lika så. Knark, prostitution, pedofili - allt ska bekämpas med “War on X”, eller “nolltollerans” som det heter på svenska (krig är inte en lika gångbar term retoriskt i det svenska debattklimatet som i USA). Resultatet är dock detsamma oavsett var i världen man befinner sig. Komplexa problem har inte enkla lösningar och nolltolerans skapar mer problem än det löser.

Nu handlar det om Second Life igen och de påstådda pedofilerna som härbärgar där. När 20% av den manliga befolkningen i någon mån har pedofila tendenser, måste man fråga sig hur rimligt det är att ha nolltolerans mot allt vad pedofila tendenser heter. Är det rimligt att förbjuda fantasier från att uttryckas? Är det rimligt att förbjuda noveller? Är det rimligt att förbjuda tecknade bilder? Eller virtuella rollspel mellan second life-avatarer?

Barn ska skyddas från att våldtas, men det är ingen tvekan om att pornografi har en motverkande effekt på praktisk utlevnad, betongfeministernas gormande till trots. I det här fallet finns inga barn inblandade överhuvudtaget. Det är vuxna som leker med andra vuxna i en virtuell fantasivärld. När inget enskilt barn tar direkt skada av sexuell gestaltning av barn finns således inget skäl att förbjuda detta. Faktum är att det är direkt kontraproduktivt. Det är dags att vakna upp ur den intellektuella dvalan som präglar dessa frågor.

*Laboratory researchers have validated physiologically the self-report studies of nonclinical, nonpedophile-identified volunteers. In a sample of 80 “normal” volunteers, over 25% self-reported some pedophilic interestor in the plethysmographic phase exhibited penile arousal to a child that equaled or exceeded arousal to an adult (Hall, Hirschman,&Oliver,1995). In another study, “normal”
men’s erections to pictures of pubescent and younger girls averaged 70 and 50%, respectively, of the irresponses to adult females (Quinsey,Steinman,Bergersen,&Holmes, 1975).

In a control group of 66 males recruited from hospital staff and the community, 17% showed a penile response that was pedophilic (Fedoraetal.,1992). Freundand Watson (1991), studying community male volunteers in a plethysmography classication study, found that 19% were misclassified as having an erotic preference for minors. Freund and Costell (1970) studied 48 young Czech soldiers who were shown slides of children between 4 and 10, both male and female, as well as adolescents and adults, male and female. Penile responsivity to female children, ages 4-10, was intermediate to adolescent and adult females and males in one scoring system.

In the other scoring system, all 48 soldiers showed penile response to adult females, as did 40 of 48 toadolescent females, and notably, 28 of 48 showed penile response to the female children age 4-10.

[Green, R. (2002). Is pedophilia a mental disorder?, Archives of Sexual Behavior, vol. 31, no. 6, 2002, pp. 467-471.]

Hur länge kan egentligen ECPAT vilseleda allmänheten och behålla sin trovärdighet?

Den 24 oktober publicerade Aftonbladet en debattartikel skriven av två ledande personer inom ECPAT, generalsekreteraren Helena Karlén och ordföranden Thomas Bodström. Båda två kända för sina överdrifter och sin tveksamma hållning till sanningen.

Man kan lättast summera deras insändare med följande:

1. Personer som använder barnpornografi skall få långa fängelsestraff samt att dagsböter helt skall försvinna från straffskalan.
2. Barnpornografibrott skall räknas in under sexualbrotten till skillnad från idag där det sorteras in under brott mot allmän ordning.
3. Barnpornografikonsumtion är en attack mot hela vårt samhälle och alla de grundprinciper Sverige vilar på.

Resten av debattinlägget är rent fluff och samma hysteriska hetsande antydningar som vanligt, men också falska uttalanden utan någon solid grund. Inget nytt under solen med andra ord, ECPAT är ECPAT helt enkelt.

Blogge Bloggelito tog på ett mycket träffande vis upp det skeva i deras utspel om att barnpornografiinnehav skulle vara “den värsta formen av brott mot barn”. Man kan undra om ECPAT verkligen anser det, då man enkelt kan komma på många slags ickesexuella övergrepp mot barn som är betydligt värre. Brottsformer med en avsevärd högre förekomst och som leder till avsevärt värre skador och till och med dödsfall. Notera att Karlén och Bodström faktiskt endast pratar om barnpornografikonsumtion och inte verkliga sexuella kontakter mellan vuxna och barn som en del av barnen på bilderna faktiskt varit med om (i en del fall till och med kontakter av en övergreppskaraktär).

Vad är det i bilder som gör de så magiska och livsfarliga, stjäl de avbildade personers själ eller vad händer? Vi har aldrig förstått magin bakom barnpornografi, samma magiska synsätt som gör att övergreppslobbyn kan komma med påståenden att varje gång någon tittar på en bild så är det på ett magiskt vis ett nytt “övergrepp” på det avbildade barnet.

Deras krav att barnpornografibrottet skall flyttas till kapitlet om sexualbrott är även den mycket konstig. Deras uppfattning verkar vara att Brott mot allmän ordning är en mindre allvarlig form av brott och detta påverkar attityder ute i samhället. Först och främst kan man fråga sig om folk i allmänhet ens är medvetna om att barnpornografibrott inte räknas som ett sexualbrott men framför allt, varför skall det räknas som ett sexualbrott? Olaga våldsskildring som till större del används mot pornografiskt material av sadomasochistisk karaktär (även om grövre fall av barnpornografisk material kategoriseras även här) är också det sorterad under ‘Brott mot allmän ordning’. Men inte bara det, även blottandet (en av de absolut vanligaste formerna av brott av sexuell karaktär) räknas dit. Som vi ser är alltså inte sexuell karaktär hos ett brott skäl för att de skall sorteras under kapitel 6 (sexualbrott) utan de finns där brottets typ hör hemma. Att barnpornografibrott och olaga våldsskildring som båda är avbildningar och oftast av sexuell karaktär, samt i en del fall kan rubriceras som båda och för samma avbildningar, skulle vara sorterade under olika kapitel är befängt.

Anledningen till att barnpornografibrottet anses vara ett brott mot den allmänna ordningen är för att det är ett brott mot alla barn och inte ett enda individuellt barn, vilket sexualbrotten hanterar (brott mot enskilda individer). Att flytta barnpornografibrottet skulle alltså exempelvis göra det enda argumentet mot kriminalisering av tecknad barnpornografi och en del annat innehållslöst. Brottstypen skulle alltså inte längre räknas som en kränkning mot alla barn. Varför vill de trots detta faktum (det står till och med att så är fallet i senaste barnpornografiutredningen SOU 2007:54, se exempelvis sidan 20) flytta barnpornografibrottet till ett annat kapitel? Vi anser i och för sig att påståendet att barnpornografi (även tecknad sådan) är en kränkning mot alla barn vara urfånigt men vi tror inte ECPAT delar vår åsikt.

Kan det vara så att ‘Brott mot allmän ordning’ inte dyker upp i belastningsregistret? Nej, så är det inte heller, belastningsregistret för skolor och barnomsorg tar även upp barnpornografibrott. Kravet verkar inte vara något annat än att Karlén och Bodström är så sjukligt antisexuella att de ser det som något riktigt dåligt att vara dömd för något som kategoriseras som sexualbrott. De verkar i alla fall inte medvetna om att placeringen av barnpornografibrottet behandlar brottets karaktär och denna placering behövs för att upprätthålla det fullständigt muppiga påståendet att barnpornografi är en kränkning mot alla barn och inte bara de avbildade barnen.

Den förlegade synen på hur barnpornografin ser ut som Karlén och Bodström talar om är en direkt produkt av innehavskriminaliseringen av barnpornografi som spridit sig över hela världen. De allra flesta ingående studier gjordes innan kriminalsieringar av innehav (exempelvis SOU 1997:29, Shuijer 1992, Kutchinksy 1999) och dessa är rörande överens om att barnpornografin i huvudsak består av poseringsbilder och att sexuella beteenden (oralsex, samlag med mera) tillhör en minoritet av barnpornografin, samt att samlag i sig är ytterst ovanligt.

Idag, på grund av innehavskriminaliseringen, vågar ytterst få befatta sig med materialetdå ämnet är känsligt. Tack vare en ytterst manipulativ och misstänkliggörande retorik från övergreppslobbyn (som exempelvis ECPAT) har kontrollen, tolkningsföreträdet och övervakningen av fenomet helt hamnat i händerna på extremistiska övergreppslobbyorganisationer/moraliska entrepenörer (som ECPAT) och polismyndigheter. Båda grupperna har mycket att vinna på att förvränga statistiken för att få ökade anslag från myndigheter och för att ge sin egen verksamhet legimitet. COPINE (Combating Paedophile Information Networks in Europe) är ett exempel på en kombination av de två företeelserna då exempelvis pedofilenheten på London Metropolitan Police var avgörande för grundandet av projektet. Samma pedofilenhet som genom mycket smutsiga metoder uttryckligen gått in för att infiltrera och omöjliggöra sexualpolitisk verksamhet för olika lagliga pedofilorganisationer som IPCE, genom att använda innehavskriminalisering av barnpornografi som ett medel. Det är dock något vi kommer skriva om i ett framtida inlägg.

Idag vet vi alltså mycket lite om hur barnpornografin egentligen ser ut. Empirisk forskning har visat oss att barnpornografin var mycket tam under den tid det var lagligt att sälja och producera (1970-talet) och under perioden då innehav var lagligt (fram till 1999 i Sverige). Det är dock inte orimligt att anta att barnpornografin fått en ökad förekomst av grövre bilder och filmklipp tack vare teknologins frammarsch. Detta kan förklaras med att teknologin numera underlättar tillverkandet av bildmaterial, tidigare var de som producerade materialet tvungna att framkalla det och därefter i en del fall få det publicerat i en tidning eller få det utgivet av ett filmbolag. Under 1990-talet bestod alltså en majoritet av det barnpornografiska materialet av inscannade bilder från gamla barnpornografiska tidningar eller gamla filmer som överförts till digitalt format.

Att barnpornografin tack vare teknologins utveckling fått ökad förekomst av grövre former är dock spekulationer från vår sida och inte någon fakta. Vi vet att så kallade child model-siter producerat enorma mängder påklädda poseringsbilder som av svenska polismyndigheter klassats som barnpornografi (och alltså räknas in i begreppet och statistiken när det talas om stora beslag). Den grövre barnpornografin vet vi dock väldigt lite om och denna kunskap är något som är förunnat få personer, de som tjänar på att överdriva fenomenet och som (ironiskt nog) har obefintlig kredibilitet i dessa sammanhang. Barnpornografin ser helt enkelt inte ut som man tror när man hör ordet. Fortfarande är en klar majoritet av all barnpornografi rena poseringsbilder (där en majoritet är påklädda) eller tecknade bilder samt filmer och en liten del består av grövre bilder med samlag eller simulerade samlag. Det är även värt att ha i åtanke i sådana här sammanhang att avbildningar på personer under 18 och som är könsmogna barnpornografiklassas i många länder. Dessa bilder är det heller inte orimligt att anta är mycket mer explicita i sina utföranden och mer vanligt förekommande än bilder på förpubertala barn detta i sin tur förvränger statistiken påtagligt. När Helena Karlén och Thomas Bodström försöker utmåla de absolut grövsta formerna av barnpornografiskt material (”snarare är det regelrätta våldtäkter, ibland med sadistiska inslag.”) som repressentativa för helheten ljuger de.

För att förstå hur lättvändigt individer som dessa tar på sanningen skall vi ta ett exempel från 1990-talets stora barnpornografidebatt.

Den 17 Januari 1994 sände Rapport i TV 2 sekvenser ur en barnpornografisk film som hade tagits i beslag i Huddinge och i det så kallade Norrköpingsfallet. Det var Rädda barnen som spred filmklippet i syfte att väcka opinion mot barnpornografi (som på den tiden var en mycket het fråga då innehav fortfarande var tillåtet). Vid denna tidpunkt var Helena Karlén aktiv inom Rädda barnen och sysslade bland annat med dessa frågor (vilken roll hon hade i spridningen av barnpornografiska publiceringarna i SVT är dock oklart, hon fick dock utmärkelsen Årets lobbyist i samband med sitt engagemang under Rädda barnens flagg). Klippet utmålades som repressentativt för barnpornografi och en av författarna till det här blogginlägget (Helena) bevittnade just denna sändning. Materialet som visades var mycket grovt där en man iförd hockeymask torterade en flicka som var fastspänd. Flickans skrik var mycket obehagliga och de flesta skulle troligen bli mycket upprörda över innehållet, men historien slutade där för svenska folket och barnpornografiinnehav kriminaliserades.

Men historien slutar egentligen inte där utan tysk polis utredde fallet och kom fram till en del intressant fakta, såhär skriver SOU 1997:29 sidan 133 och 134:

“Den s.k. svarta serien innehåller en i sitt slag helt unik film som åberopas och visas i massmedia och av företrädare för myndigheter och frivilligorganisationer i de flesta europeiska länder. Delar av filmen ingår t.ex. i ett material som Rädda barnen sammanställt och förevisat. I filmen utsätter mannen en av flickorna för sådana handlingar som förekommer i våldspornografi. Det handlar om piskning, nålar, smält stearin m.m.
Manfred Kaltwasser, som i Tyskland utrett mannens brottsling, har uppgett att flickan inte var bortrövad. Enligt Kaltwasser ingår sekvensen som en unik del i en längre produktion. Avsnitt där nålar sticks genom flickans blygdläppar är inspelade under lokalbedövning. De scener där nålar sticks i en flickas anus är inklippta och har tagits upp med en 18-årig kvinna som aktör.”

Det viktigaste med ovanstående citat från SOU 1997:29 är konstaterandet av att materialet är helt unikt (i samband med deras stora genomgång av barnpornografiskt material som tagits i beslag) och därmed alltså inte på något vis kan repressentera barnpornografi annat än för mycket skruppelfria lögnare som inte skyr några medel. Men noterbart är även det faktum att delar av scenerna var inspelade under lokalbedövning och flickans skrik därmed kan varit spelade, för att inte tala om den 18-åriga kvinnan som agerade aktör i filmen. Naturligtvis är det frågan om mycket grova övergrepp men barnpornografi såg så gott som aldrig ut så.

De som tjänat mest på innehavskriminaliseringen och det förväntade förbudet att ens ta del av barnpornografi är lögnarna bakom Rädda barnen och ECPAT. Detta innebär att de i framtiden, varje gång de behöver rättfärdiga sig själva, kan ljuga för oss precis som de gjorde med ovanstående barnpornografiklipp. Vi är övertygade om att ECPAT inte skulle tveka en sekund att försöka förvrida opinionen med barnpornografiska klipp som inte alls repressenterar verkligheten.

Som avslutning vill vi diskutera en av källorna Karlén och Bodström använde i sitt debattinlägg:

“Ett av de starkaste argumenten för detta är kopplingen mellan konsumtion av övergreppsbilder på barn och egna övergrepp, något som tidigare belagts av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) men även barnpornografiutredningens betänkande ”Barnet i fokus” som överlämnades till regeringen 29 augusti i år.”

Vad säger egentligen BRÅs rapport om kopplingen mellan konsumtion av barnpornografi och egna övergrepp? Vi citerar ‘Sexuell exploatering av barn – vad döljer sig bakom sexualbrottsstatistiken?’:

“Det går emellertid inte utifrån dessa uppgifter att dra några slutsatser om något orsaks och verkanssamband mellan barnpornografibrottet och sexualbrottet – till exempel om – och i så fall hur – barnpornografin påverkat benägenheten att begå sexuella övergrepp mot barn.”

För att förstå BRÅ’s ‘Sexuell exploatering av barn – vad döljer sig bakom sexualbrottsstatistiken?’ måste vi även påpeka hur statitiskt tveksam den är. Först och främst behandlar den fall från 1993-2003, detta innebär alltså att större delen av den studerade perioden handlar om brott som skett innan barnpornografiinnehav kriminaliserades. Vilket för med sig att under denna perioden var det personer som dömdes för barnpornografi sådana som tillverkade eller spred sådant material, vilket alltså till skillnad från fall av innehav är en mycket grövre form av brottslighet. Det är inte orimligt att anta att dessa personer också var mycket mer dedikerade än den vanliga barnpornografikonsumenten som endast samlar på barnpornografiskt material som andra producerat.

Att påstå att BRÅ bevisat ett sådant samband är alltså en direkt lögn.

Även forskning som försöker finna ett sådant samband i övrigt kan inte hitta det, exempelvis Dean D. Knudsens pedofilhysteriska artikel [1]:

“Perhaps the most appropriate summary of the research pertaining to pornography involving adults and children is that there are no clear relationship that can be identified between erotica and sex crimes. [...] If the problem is to determine whether access to pornography directly increases the probability of sexually exploative behaviors toward children, there appears to be general consensus among researchers that it does not (Nelson, 1982). [...] In addition, the avaible evidence seems to suggest that pornography is neither responsible for inital sex offenses against most children nor the reason for their vulnerability; rather, it is the familial and social circumstances of young children that are primary factors in their victimization.”

Slutklämmen på Knudsens artikel är det centrala och det som antisexlobbyn vill mörka. Det är barnens sociala situation och familjeförhållanden som är avgörande för huruvida de har sexuella kontakter med vuxna. Moralkonservativa element vill dock skydda familjen till varje pris och i det här fallet till bekostnad av barnen genom att skapa rökridåer. Anser man att barnpornografikonsumtion är “den värsta formen av brott mot barn” då är det inte långsökt att anta att så är även fallet denna gång.

Men för att citera en annan BRÅ-publikation rörande pedofilers konsumtion av barnpornografiskt material [2]:

“Howitt (1995b), som djupintervjuade några män som upprepade gånger dömts för sexualbrott mot barn (och kan antas vara s.k. fixerade pedofiler), fann att endast ett fåtal överhuvudtaget var intresserade av barnpornografiska alster. Det förekommer så mycket annat bildmaterial i massmedia och reklambroschyrer m.m. som stimulerar pedofilers sexuella fantasier. En kriminalisering av innehavet av barnpornografiskt material har med all säkerhet en allmänpreventiv effekt. Men som Howitt säger,
‘…det är osannlikt att pedofila fantasier på ett effektivt sätt kan regleras genom att eliminera barnpornografin. De legala alternativen till pornografi som källa till fantasier tycks dominera i de flesta gärningsmäns liv, och det är svårt att föreställa sig en lagstiftning som skulle begränsa många av de saker som pedofiler omsätter i pedofila fantasier.’ (Howitt, 1995 b s24)”

Vi kan dock inte kommentera SOU 2007:54 som källa i detta inlägg då vi inte gått igenom den delen av betänkandet ännu, just nu pågår arbetet med att skaffa alla källor och granska dem. Vi kan utlova en uppseendeväckande genomgång av betänkandet som kommer peka på flera grova fel och en allt för kreativ användning av källmateralet, för att inte tala om hur selektivt urvalet varit. Men det är något för ett framtida inlägg.

[1] Knudsen D D. (1988) Child sexual abuse and pornography: Is there a relationship? Journal of Family Violence. Volume 3, Number 4, pp.253 - 267

[2] Martens L P. Pedofili: barnpornografi och sexuella övergrepp mot barn. Stockholm. Brottsförebyggande rådet, (2000)

Schuijer J, Rossen B (1992) The Trade in Child Pornography. Issues in Child Abuse Accusations. Vol. 4, No. 2, s. 55-107

Kutchinsky, B. Law, Pornography and Crime: The Danish Experience. Scandinaivan Studies in Criminology, Vol.16. Pax Forlag, Oslo (1999)

Virtuell “pedofili” i Second Life

Nu är ECPAT på krigsstigen igen. Den här gången handlar det om fantasier. Fantasier i en virtuell värld där två vuxna människor roat sig med att gestalta sexuell aktivitet med barn. Thomas Bodström är ECPATs nya högsta höns och han vill se en hårdare lagstiftning på det här området.

- Jag hoppas att vi får en prövning också i Sverige av JK, säger han och fortsätter angående en kommande skärpning av lagstiftningen på området:

- Vi hoppas på skarpa förslag, men vi kan inte bara vänta på det, och därför planerar vi att sätta upp ett kampanjkontor i Second Life. Vi har ett antal hundra volontärer som kan hjälpa till med arbetet, säger Thomas Bodström till TT.[1]

Man kan ju förstås ha en åsikt om smakfullheten i att gestalta sexuell aktivitet mellan en vuxen och ett barn, även om det sker i en fantasivärld, precis som en del finner det smaklöst med gestaltning av massakrer och blodfrosseri i sk splatterfilmer. Frågan är dock varför detta ska vara straffbart? Ska vi börja konsekvent straffbelägga all gestaltning som är olaglig att utföra i verkligheten kan jag tycka att mord borde vara värre än sexuella övergrepp av alla de slag. Då ligger datorspel, kriminalserier och filmer risigt till. Är det en lagstiftning vi verkligen vill förespråka?

Man måste fråga sig om det alls finns någon som helst kritisk hållning till denna fårbudshets, eller ens försök till att vara konsekvent? Vi misstänker att det är som när barnpornografi förbjöds och undantogs från yttrandefriheten att debatten vänds av förbudsivrarna till att handla om att alla som inte ställer sig bakom hysterin är för pedofiler, eller rent av pedofiler själva och därmed enligt dem, är för sexuella övergrepp på barn, vilket givetvis är ett absurdt resonemang.

Barnslighet är ett sexuellt element som inte är ovanligt i vuxna människors sexliv. Det går oftast under det mer välkända namnet “age-play”. Det handlar inte i första hand om pedofili, utan om vuxna människor som gillar oskuldsfulheten, barnsligheten etc. och att spela på detta i sexuella sammanhang. Det kan handla om att prata barnsligt, att använda napp, i vissa fall blöja och dylikt. Bör detta också förbjudas och klassas som “anspelningssex”? Om ageplay sker i fantasiform så hamnar vi ju precis där vi är nu, med förbud mot virtuell gestaltning. Att detta inte alls har något med sexuella aktiviteter mellan vuxna och barn i verkligheten att göra, det bryr sig inte moralistiska entreprenörer som Thomas Bodström och övriga i ECPAT om.

I Sverige är tecknad “barnpornografi” förbjuden att sprida, även om den inte på något sätt ens med god fantasi kan ses som realistisk. Motiveringen är att det är en kränkning mot alla barn samt att den fiktiva pornografin kan vara lik något verkligt barn. Behöver vi ens utveckla hur absurt resonemanget är? Christa Stewens, socialminister i Bayern kanske sa det tydligast med orden:

“- Vi måste göra allt vi kan för se till att pedofiler inte får leva ut sina böjelser, manade igår Christa Stewens, socialminister i Bayern.”[2]

Det handlar inte om att skydda barn från sexuell aktivitet med vuxna. Den gränsen har vi för länge sedan passerat. Nu handlar det om att jaga pedofiler och se till att inte ens fantasivärldar undantas från pedofilhysterin. Vi kanske borde kasta dem alla i en sjö? De som sjunker är oskyldiga!

[1] - IDG.se
[2] - SVD.se

ECPAT och Thomas Bodström

I förrgår kväll den 25 april [1] utannonserades det att fd justitieministern Thomas Bodström blivit vald till ordföranden för de moraliska entreprenörerna ECPAT. Man kan se detta som ett slutligt bevis för hur det nya övervakningssamhället och dess månglare går hand i hand med de moraliska entreprenörerna. Jakten på terrorister och pedofiler är vår tids stora innefråga bland den politiskt korrekta eliten (och dess anhängare) och uppenbarligen rättfärdigar hysterin inskränkningnar i yttrandefriheten och samhällets spionage på sina egna medborgare.

Inte nog med det, ECPAT anser även att de skall ha rätt att besluta vilka hemsidor vi skall få besöka eller inte. Barnpornografifiltret som infördes genom kraftig lobbyism och moralisk utpressning kan härledas till ECPAT. Deras generalsekreterare Helena Karlén har till och med fått priset årets lobbyist 1996 av tidningen Resume för sin roll i innehavsförbudet mot barnpornografi. Då jobbade hon för Rädda Barnen och med en vinklad kampanj på gränsen till lögnpropaganda lyckades Rädda Barnen skrämma slag på hela folket och därmed lyckades yttrandefrihetens fiender segra.

Tycka vad man vill om barnpornografi, att titta på barnpornografi är inte förbjudet i Sverige så varför skall ett filter hindra folk att titta på vad de nu vill? Det tragiska med hela affären är att väldigt många av de sidor som spärrats av vissa Internetleverantörer inte är barnpornografi utan vuxeninriktad pornografi men med unga modeller (De fall vi sett har påstått att modellerna varit över 18). Det kan de flesta som undersökt de blockerade hemsidorna vittna om.

När filtret använts under en tid slog media på stort med artiklar om att det var 30000 försök om dagen att komma åt barnpornografi [2]. Med vädjande rubriker till folks lägsta känslor och förnuftsoförmåga försökte pressen hetsa folket. Helena Karlén citerades i Aftonbladet med att säga:

“Det är anmärkningsvärt och chockerande att så många människor i vårt land har ett intresse av att titta på när barn våldförs och i vissa fall även torteras.”

Nu är det så att barnpornografi i detta sammanhanget avser de personer som är under 18 (och som redan sagts har en väldigt stor andel av sidorna som blockats varit hemsidor som inte handlar om barnpornografi) och det innebär alltså att filtret oftast inte handlar om pornografi med små barn, utan snarare personer som i många fall rent av är över 15 och därmed i Sverige uppnått sin sexuella självbestämmanderätt. Även om pornografi med så unga personer också är kriminaliserat (att producera bla) i Sverige är det knappast korrekt att påstå att “barn våldförs” på bilderna eller filmerna.

30000 besökare säger ingenting om hur många enskilda personer som försökt utan de kan helt enkelt vara väldigt många från en och samma person och inte en ny individ varje gång. Laglig pornografi som hamnat i filtret och därmed blockats och så vidare. Därför bör vi som medborgare ta oss rätten att faktiskt granska vad som döljer sig bakom filtret.

Hur tar man sig förbi filtret? Det är inte så svårt och troligen kan de flesta Internetvana användarna det. Man behöver en proxy och det finns många webbaserade sådana på Internet. Vi rekomenderar följande:

http://anonymizer.nntime.com/

http://anonymouse.org/anonwww.html

För de av er läsare som aldrig stött på filtret kan ni se hur stopp-sidan ser ut:

http://child-abuse-trap.telia.se/

Man kan fråga sig vilken betydelse de här filtren egentligen har? De som behöver barnpornografi skaffar det på annan plats så som e-mule där det verkar flöda av det om man känner till rätt sökord. Men kom ihåg, barnpornografi är olaglig att inneha (samt sprida) och straffen är drakoniska i förhållande till brottet. Vi på Svensk sexualpolitik idag rekomenderar alla att avhålla sig från barnpornografi.

Enligt generalsekreteraren för de mentala utpressarna som kallar sig för ECPAT, Helena Karlén, är Thomas Bodström “den person i maktposition som visat störst engagemang i våra frågor”.

Bloggen ‘Att arbeta som eskort’ och dess innehavare är engagerad mot sexslavhandel och länkade tidigare till ECPAT och deras hotline. Men efter påtryckningar från själva organisationen tvingades blogginnehaverskan plocka ned länken. De moraliska entreprenörerna ville helt enkelt inte förknippas med en självidentifierad vuxen sexsäljare med ett stort hjärta. Moraliska entreprenörer är och förblir moraliska entreprenörer oavsett vilket skynke de för tillfället klätt sig i och det är ingen tvekan om att samma personer ofta förekommer i samma organisationer med en moralistisk upprensningsagenda.

Vill ni läsa mer om ECPATs moralistiska inställning där de hellre offrar de människor som de skall hjälpa än skapar möjligheterna för att hjälpa där hjälp behövs och är synlig:

SensuellQKonsult - Ecpat är rädda om sitt goda rykte

SensuellQKonsult - Hopblandade begrepp, rasism, risker och verklighet om sexuell människohandel

Som en sista men väldigt lustig avslutning kan vi avslöja att 25 april inte bara är dagen då Bodström blev utnämnd till ordföranden för ECPAT, det är också dagen som de flickorienterade pedofilerna har som sin egna pridedag, den sk Alice Day (som pågår till den 4 maj). Vad roligt att de båda kontrahenterna kunde ha en gemensam dag!

[1] http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15245895.asp

[2] http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,735881,00.html