Nicolai skrev tillsammans med Alex ett gästinlägg tidigare. Inlägget handlade om hur han efter att öppnat sig för skolans kurator blivit mer eller mindre utpressad till att lämna sin utbildning på grund av hans pedofila läggning.
Samtidigt som detta skedde upphävdes även, med Nicolai som ovetandes, tystnadsplikten för kuratorn då rektorn i en högskola inte har en sådan. Nu har uppgifterna om att Nicolai är en pedofil även spridits till en förening som Nicolai är aktiv inom. På hans nystartade blogg kan vi ta del av hur den smaklösa och minst sagt pinsamma uteslutningen gick till. Klicka här
Vi vill även rekomendera Nicolais blogg i sin helhet. Pedofil verklighet heter bloggen och där kan man följa hans liv och följderna av att berätta för en sk “professionell”. Bloggen finner ni här:
Nicolai, vi önskar dig lycka till i framtiden och fortsätt kämpa!
Vi vill även passa på att rekomendera Ninni’s inlägg “Mina” pedofiler som tar upp ett faktum många ännu inte förstått. Det är lätt att sitta och fördöma men personer med pedofil, zoofil eller nekrofil läggning är någons barn, syskon, släkting eller vän. Det är dags för samhället att skärpa sig och börja acceptera att dessa grupperna finns och att de är en del av samhället de också. Ingen vinner på utanförskapet allra minst barnen för ni förstår vi tvingas växa upp i ett hysteriskt samhälle som hatar oss.
Ninni’s blogg går att finna på:
http://minatankar1.wordpress.com
Är det någon som ska uteslutas så är det kuratorn. Fy fan, jag mår illa.
Dette var ille å lese. Jeg håper at du kommer igjennom dette, Nicolai. Ved at flere pedofile står frem og taler sin sak som du har gjort, kan vi kanskje en dag endre holdninger i samfunnet.
Samfunnet er villig til å kaste bort ethvert rettsprinsipp, enhver frihet, enhver anstendighet, i sin frykt og fordømmelse av pedofili. Lover, overvåkning, avisoppslag og sosial utstøtning er med på å skape ‘den farlige pedofile’.
Frykten for pedofili har ingenting med oss å gjøre, for vi er bare vanlige mennesker. Frykten er et uttrykk for samfunnets egne konfliktfylte holdninger til seksualitet. Det er behovet for å legitimere seksuelle fordommer. Det er behovet for å beskytte barn mot voksenseksualiteten. Det er behovet for å finne forklaringer på hvorfor så mange barn har det ille i dag. De pedofile har blitt de store syndebukkene i vår tid.
“De pedofile har blitt de store syndebukkene i vår tid.”
Rhett: Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Om de icke-pedofila vuxna är så måna om barnen i samhället, hur kommer det sig då att de inte ser över alkoholpolitiken – med tanke på alla de barn till missbrukare som finns i Skandinavien? Och hur kommer det sig att handlingsplaner mot mobbning så sällan tycks genomgå någon utveckling? Är det plötsligt inte lika viktigt att tänka på barnen då, tro?
När minoritet efter minoritet erkänns som värdiga människor i vårt samhälle, ter det sig svårare att använda sig av dessa som syndabockar. Då är det betydligt enklare att plocka fram en ny, okänd grupp, för att återupprepa de trakasserier man redan vant sig vid att utöva. Hellre det än att inse sitt misstag den första, andra, tredje gången, och så vidare. Om jag inte misstar mig helt, anklagas väl både vissa invandrargrupper, jämte pedofiler, för att begå gruppvåldtäkter? Det nedslående är att många tycks gå på detta knep om generaliseringar utifrån politiska och massmediala motiv.
Nicolai de Bauer