Hej!
Först måste jag skriva att jag finner det positivt att någon diagnos över huvud taget, tas bort från det förhistoriska diagnoskapitlet i ICD-10; störningar av sexuell preferens. Men där stannar också min positiva inställning. Jag reagerade över en hel del saker och allra främst er generaldirektörs, Lars-Erik Holms, uttalande i Dagens Nyheter. Där han först proklamerar om hur viktigt det är att ta bort dessa diagnoser, då majoriteten i landet på ett olyckligt sätt misstolkar dessa parafilier som sjukdomar. Att det är väldigt viktigt för dessa sexuella minoritetspersoner att av samhället bemötas som fullvärdiga medborgare. Samt att dessa diagnoser härstammar från en tid där allt förutom heterosexuell missionärsställning ansågs vara en sexuell perversion. Allt detta, för att sedan hävda att transsexualism måste vara kvar, för att det ska vara möjligt för transsexuella att genomföra könsbyte. Att exhibitionism, voyeurism och pedofili är kriminella handlingar.
Könsidentitetsstörning i barndomen är en av de diagnoser som ska tas bort, så varför ska då transsexualism som också är en könsidentitetsstörning hållas kvar? Och på vilket sätt är det omöjligt för en transsexuell individ att genomföra könsbyte, om transsexualism inte står kvar som diagnos?
Vilket lagrum är det som används när er generaldirektör uttalar sig om exhibitionism, voyeurism och pedofili som kriminella handlingar? Exhibitionism kan relateras till blottare, och blottning är olagligt – men här finns en distinkt skillnad mellan läggning/preferens och handling, exhibitionism är en deskriptiv term för vad en individ attraheras av, medan blottning är ett begrepp som redogör för en handling. Exhibitionism och blottning är således inte samma sak. Och är det något som bör påpekas vad det gäller blottning, så är det impullskontrollsstörning. Att sätta likhetstecken mellan exhibitionism och blottning, vore som att sätta likhetstecken mellan sadomasochism och lustmord, och låta diagnosen om sadomasochism stå kvar p.g.a. det. Ni som socialstyrelse som tillhandahåller den svenska versionen av ICD-10 borde verkligen kunna skilja på parafili och handling.
Voyeurism i sig, är ingen handling och kan således inte heller vara kriminellt. För inte kriminaliserar vi sexuell attraktion? Återigen; särskilj läggning/preferens från handling. Den kriminella handlingen är att titta in i någons fönster, inte att bli sexuellt upphetsad av att göra det. Och det är den sexuella upphetsningen som termen voyeurism täcker. Sedan har vi pedofili: Jag är medveten om att det är olagligt att ta sexuell kontakt med barn under 15-år, men den handlingen rubriceras som sexuellt övergrepp mot barn/våldtäkt motbarn. Kriterierna för diagnosen pedofili i DSM-IV-TR är följande:
Table I. DSM-IV-TR Diagnostic Criteria for Pedophilia
A. Over a period of at least 6 months, recurrent, intense sexually
arousing fantasies, sexual urges, or behaviors involving sexual
activity with a prepubescent child or children (generally age
13 years or younger).
B. The person has acted on these sexual urges, or the sexual urges or
fantasies cause marked distress or interpersonal difficulty.
C. The person is at least age 16 years and at least 5 years older than
the child or children in Criterion A.
Note: Do not include an individual in late adolescence involved
in an ongoing sexual relationship with a 12- or 13-year-old.
Specify if:
Sexually attracted to males
Sexually attracted to females
Sexually attracted to both
Specify if:
Limited to incest
Specify if:
Exclusive type (attracted only to children)
Nonexclusive type
När man ser till dessa kriterier så framgår det tydligt att pedofili inte alls behöver ha med någon handling att göra. Förutom huvudsaklig attraktion och återkommande, intensiva sexuella fantasier, så krävs det att individen antingen har tagit sexuell kontakt med ett barn, eller att individen upplever ett jag-dyston över attraktionen/fantasierna. Så återigen; särskilj läggning/preferens från handling.
Jag har också tagit del av ett mailsvar som Lars-Erik Holm själv har gett:
“Tack för brev! Om du läser texten på vår webbplats framgår det att syftet varit att ta bort diagnoser som rör människors privata sfär och som samhället inte bör blanda sig i.
När det gäller andra beteenden finns andra normer som reglerar vad samhället anser om t.ex. blottares beteende. När det gäller pedofili bör du observera att diagnosen inte rör pedofilen, utan hans/hennes beteende: pedofili.
Med vänlig hälsning
Lars-Erik Holm ”
Pedofili är ingen term för beteende. Det finns inget beteende som korrekt namnges som pedofili. Pedofili är, som alla andra termer på listan för störningar av sexuell preferens, en deskriptiv term för vad en individ attraheras av sexuellt, samt en parafili. Och det är skrämmande att er generaldirektör eller någon av er, inte vet vad termen pedofili faktiskt står för. Vilket innebär att ni själva tillhör den grupp människor ni vill skydda sexuella avvikare ifrån. Ni förväxlar pedofili med en hemsk handling; sexuellt övergrepp mot barn. Ni förväxlar även exhibitionism och voyeurism med kriminella handlingar. Det är makabra felslut och olyckliga sådana, när det hela egentligen slår bakut.
Jag undrar så klart, varför inte transsexuellas, exhibitionisters, voyeuristers och pedofilers privata sfär också ska värnas? Är inte dessa människor de med? Är inte deras integritet lika mycket värd? Lars-Erik Holm markerar att när det kommer till andra “beteenden” så finns andra normer som reglerar vad samhället anser om dessa. Men det var ju normerna man vill bekämpa. Det var ju förväxlingen mellan störning av sexuell preferens och sjukdom, som man ville få bort. Dessa diagnoser härstammade ju från en tid där allt förutom heterosexuell missionärsställning ansågs vara en sexuell perversion. Detta var ju så viktigt för de sexuella minoritetspersonerna, att känna sig som fullvärdiga medborgare.
Detta är ett hyckleri ni står för. I ena andetaget är det förfärligt med förlegade diagnoser, majoritetens okunskap (sociala normer) och väldigt viktigt med sexuella minoritetspersoners integritet. Medan i det andra andetaget tas hänsyn till dessa förlegade diagnoser, majoritetens okunskap (sociala normer) och inte är lika viktigt med sexuella minoritetspersoners integritet. Nu skulle jag så klart kunna haka upp mig på petitesser, som att ni kallar alla dessa läggningar/preferens för sexuella beteenden. Har ni inte ens läst titelt för kapitlet i er egen manual? Det står störningar av sexuell preferens. Sexuell preferens är inte detsamma som beteende. Sadomasochism är inte ett beteende, det är en sexuell läggning/preferens. Hade det varit ett specifikit, sexuellt beteende, så hade alla sadomasochister gillat samma saker, gjort samma saker i sexuell kontext. Nu är det verkligen inte så. Och detsamma kan sägas för alla andra preferenser som finns i kapitlet: Det handlar inte om sexuella beteenden.
Men detta är inte det viktiga. Det viktiga är, bortom er okunskap och totala begreppsförvirring, att åtminstone exhibitionister, voyeurister och pedofiler inte är likvärda medborgare. Att ni, socialstyrelsen, kopplar ihop dem med labila individer som utför kriminella handlingar. Det är inte rätt. Det är ett förbannat tjänstefel. Det är att generalisera på faktamässigt felaktiga grunder. Att dra alla över samma kam. Varför bejakar ni helt plötsligt majoritetens felaktiga syn, när det kommer till dessa sexuella avvikare?
* En blottare måhända vara exhibitionist, men alla exhibitionister är inte blottare. Varför då upprätthålla nidbilden om att _alla_ exhibitionister är just blottare, att alla exhibitionister är lider av impulskontrollsstörning – istället för att påpeka för allmänheten att det lika gärna kan handla om strippor, manliga som kvinnliga, eller porrutövare?
* En smygtittare som bryter mot lagen mot sitt smygtittande, måhända vara voyeurist, men alla voyeurister bryter inte mot lagen när de bejakar sin sexuella läggning/preferens. Varför då upprätthålla nidbilden om att _alla_ voyeurister är smygtittare som lurar med kamera, kickare och runkar utanför människors fönster, att alla voyeurister lider av impulskontrollsstörning – istället för att påpeka för allmänheten att det lika gärna kan handla om smygtittande, under helt lagliga former?
* En person som har förgripit sig sexuellt på ett barn kan mycket väl vara pedofil, men alla pedofiler är inte barnförgripare. Långt därifrån. Varför då upprätthålla nidbilden om att _alla_ pedofiler är barnförgripare, att _alla_ pedofiler lider av impulskontrollsstörning – istället för att påpeka för allmänheten att en pedofil inte måste förgripa sig på ett barn för att vara pedofil, och att det lika möjligt kan vara någon med icke-pedofil läggning som utför en sådan handling mot ett barn?
Det är uppenbart att ni här upprätthåller den förlegade, inskränkta synen, som ni i första andetaget anser vara felaktig. Som ni inte vill ska skada sexuella minoritetspersoner. Det är uppenbart att ni här bejakar majoritetens okunskap (sociala normer), trots att ni i det tidigare skedet finner det olyckligt att dessa minoritetspersoner felaktigt får sjukdomsstämplar på sig. Er åtgärd är således inkonsekvent. Och det är tydligt som så, att exhibitionister, voyeurister och pedofiler, de kan man spotta på, sjukdomsstämpla och stigmatisera. Att det sedan sker p.g.a. diagnoser som ni själva anser härstamma från en förlegad tid, p.g.a. att majoriteten misstolkar kapitlet om störningar av sexuell preferens som en lista på sjukdomar – det spelar tydligen ingen roll. Inte när det kommer till dessa sexuella minoriteter.
Det är tydligt som så, att socialstyrelsen värderar människors integritet beroende på deras sexuella läggning/preferens. Det är tydligt som så, att socialstyrelsen inte vet vad de egentligen håller på med.
Det är tydligt som så, att socialstyrelsen, liksom majoriteten, lider av begreppsförvirring och själva har svårt att skilja på sexuell läggning/preferens och faktisk handling. Som själva, på helt felaktiga grunder, sätter likhetstecken mellan sexuella avvikare (exhibitionister, voyeurister, pedofiler) och labila, kriminella individer. Är inte det att kränka dessa sexuella minoritetspersoners integritet? Är inte detta liknande den form av förtryck ni vill bekämpa? Varför utför socialstyrelsen, och i synnerhet er generaldirektör, Lars-Erik Holm, ett förtryck mot dessa sexuella minoritetsgrupper?
Detta är inte acceptabelt och jag kräver en förklaring till denna inkonsekvens, begreppsförvirring och absurda likhetstecken.
//Nils
Jag gillar inte uttrycket “klockrent”, men här är det verkligen befogat. Nils uttrycker sig klart och koncist och läser lusen av socialstyrelsen när han påvisar den inkonsekvens med vilken myndigheten agerar.
Bra inlägg. Tänkte bara hypotisera – Du undrar varför transsexualitet måste stå kvar på listan för att kunna bli behandlad. Detta var inte riktigt vad han sa om jag minns rätt – han specificerade att det behövde stå kvar för att kunna bli behandlat inom socialsjukvården, eller vad det nu är vi kallar vår rabatterade garanterade del av sjukvården.
Basically, läkare kan inte operera lagligt på någon som inte fått en sjukdomsdiagnos, vare sig psykisk eller fysisk. Om det inte är en sjukdom på någon byråkratisk nivå, så finns det inget att “bota”. Så om diagnoses togs bort skulle transsexuella som ville operera sig få gå till plastikkirurger för egen penning, och hormonbehandling vore osäkert om de alls kunde få tillgång till.
Vad gäller pedofilin så håller jag med dig i grunden, men du säger att det inte alls behöver inbegripa övergrepp mot barn för att bli diagnosticerat, bara ett jag-dyston. Fair enough, men om du mår psykologiskt dåligt över din läggning så behöver du psykoglogisk hjälp. Ergo, anledning finns att ha kvar det i någon form. Om det inte redan finns skulle det väl dock kunna skapas en kategori för “upprörd över sin egen personlighet”. Ett bättre argument för att ta bort pedofili från listan är om det kombineras med andra detaljer – från din egen text. Jag tänker på detaljen att läggningen inte behöver vara exklusiv. Det är alltså fullt möjligt att vara pedofil utan att utföra övergrepp – bli behandlad för jag-dyston – och sedan gå ut och fortsätta ha en pedofil läggning utan att utföra övergrepp. Den del av patienter som har utfört övergrepp och/eller har pedofili som exklusiv läggning skulle som du säger om annat kunna gå under dålig impulskontroll, så länge underrubriken kan definiera att deras impulskontroll brister just i sammanhang med deras pedofila läggning.
Vad gäller exhibitionism och voyerism så räknar jag faktiskt kallt med att de kommer att tas bort som diagnoser inom ett decennium eller två. Och sen kommer de där sista två stå där och huttra som ensamma parafilier i några decennier till, tills de reviderar strukturen och tar bort underrubriken parafili på grund av brist på innehåll.
Mycket väl skrivet! Men de tog inte upp zoofili såg jag, är det fortfarande sjukdomsklassat eller hur står det till på den punkten? Någon som vet?
Frank: Problemet är ju att majoriteten av psykologer som får en pedofil som patient oftast ställer till det än värre, de hjälper inte det minsta utan orsakar vanligtvis bara större skada, så det finns ingen anledning där heller att låta det stå kvar som en sjukdom. Läs bara det tidigare inlägget här på SSI.
Det främsta problemet är rent språkligt. I vardagssvenska används ordet “pedofil” för det som egentligen borde kallas för “barnövergripare” i stället. Generaldirektörens uttalande om att pedofili är ett beteende är alltså “korrekt” utifrån det samtida svenska språket, det är själva språket som behöver ändras.
*
De flesta som begår sexuella övergrepp mot barn ÄR inte pedofiler i klinisk bemärkelse – de har ingen sexuell attraktion till barn, utan begär övergreppen av andra anledningar. Samtidigt finns det personer som har pedofila känslor men lyckas hålla sig borta från barn. Sålunda uppmanar jag alla att börja använda ordet “barnövergripare” i stället för “pedofil” när det man syftar på är att någon har begått ett övergrepp mot ett barn.
*
När det gäller Transsexualism har Frank redan sagt det viktigaste jag tänkte säga: Könskorrigeringsoperationer skulle bli mycket dyrare och svårarer att få tag på om diagnosen togs bort.
*
Sen kan jag även tillägga att transsexuella i allmänhet lider av att vara transsexuella och att det så vitt jag vet inte finns någon som vill vara transsexuell: En transsexuell kvinna, alltså en biologisk/juridisk kvinna som upplever sig vara en kvinna fångad i en mans kropp, vill helt enkelt vara en kvinna. Hon hade velat ha fått sin kvinnokropp av naturen, utan att behöva jämka en manskropp till att genom diverse medicinska ingrepp bli någorlunda kvinnlig. Sålunda vore det orimligt att INTE se transsexualism som en störning. Dock bör den ses som en fysisk störning och inte en psykisk. Det är kroppen det är fel på, inte psyket. En Male to Female transsexuell är en kvinna som felaktigt har en maskropp, inte en man som felaktigt ser sig som en kvinna.
*
Avslutningsvis så är det givetvis viktigt att skilja på blottning och konsensuella former av exhibitionism. Jag hade föredragit om även Exhibitionism hade strukits från listan, men jag fattar varför de behåller den tills vidare. Man får satsa på att ersätta de kvarvarande diagnoserna med bättre och mer uppdaterade alternativ – I och med att det ändå finns blottare och barnövergripare så vore det tveksamt att bara stryka dem rakt av. Sen kan man ju verkligen fråga sig varför det inte finsn någon diagnos för vanliga heterosexuella våldtäktsmän! Så vitt jag förstått finns det inte någon sådan diagnos, och våldtäkt är ju mycket värre än blottning.
Frank:
Jo, jag har också förstått att det är så, men det motiverar fortfarande inte till varför transsexualism _måste_ stå kvar för att transsexuella ska få byta kön utan att gå till plastikkirurger. Nu är det visserligen stor skillnad på könsidentitetsstörning och sexuell störning, men själva tanken med att ta bort diagnoserna var att de skulle slippa att sjukdomsstämplas. För det handlar ju inte om sjukdomar. Jag köper det helt enkelt inte att man måste ha en diagnos för transsexualism för att kunna hjälpa transsexuella.
Vad det gäller det andra så är jag-dyston, eller interpersonella problem som ibland används som begrepp – det enda som egentligen bör kallas för sexuell störning. För där har vi en negativ effekt på individen. Störning är som bekant synonymt med avvikelse, men störning är mer en avvikelse som är negativ för individen själv. Homosexuella som har jag-dyston över sin läggning har ju också en sexuell störning, så att säga. Och då ska de också få hjälp.
Det finns alltså ingen anledning att ha pedofili kvar, mer än för att socialt normativt sjukdomsstämpla alla pedofiler. Det behövs ingen annan diagnos än jag-dyston över sexuell preferens i mina ögon. För det är de med jag-dyston som behöver vård och det är de med jag-dyston som kan hjälpas. Det är jag-dyston som är den enda sexuella störningen. Det som idag kallas för sexuell störning är ju parafilier; mänskligsexuella variationer.
Vinter:
Zoofili går under andra specificerade störningar av sexuell preferens.
Som det är nu så innebär kod F65.8 och F65.9 att alla sexuella läggninar/preferenser förutom hetero-, homo- och bisexuella teleiofili är något som ska vårdas. Vilket rent politiskt och socialt normativt tolkas som att det är sjukdomar som listas, att det är fel och onaturligt.
Jag kan kort säga så här: jag är pedofil, jag är glad i att kunna bli kåt av småflickor och att de också kan göra mig kåt, bara genom att jag observerar dem. Men jag blir förstås inte alltid kåt bara för en liten tös går förbi eller nåt. Jag ser alltså inte min läggning som ett problem utan jag omhuldar den. Personligen mest för att det är min sexualitet och för att jag är så förbannat barnkär. Däremot kan jag ibland brista något i min normalt sett ytterst höga moral och tillåta mig bryta mot normen eller tycka saker som i dagsläget skulle bryta mot lagen. Jag aktar mig för att inte bryta mot lagen o särskilt inte skada barn, men jag vet också att jag har svårigheter som trasslar till det för mig. Där ser jag min problematik och att jag alls har någon. Många kan tycka då att just för jag är pedofil så bör jag “omedelbart söka hjälp”, men jag har redan prövat det. På Karolinska. Tog till och med Procren ett tag. Men fy vad jag kände mig skum av det. Jag älskar också onani… Eller inte så “älskar”, men jag kan inte tänka mig att inte ha den sexualiteten o att bli kåt o vilja onanera. Så “professionell hjälp” existerar inte och den är dömd att misslyckas så länge man ser på att pedofili är ett problem i sig. Jag kan inte bli botad. Jag “lider” av en LÄGGNING och ingen störning. Det har t.o.m. störda ECPAT uttalat och även min läkare. Etc. Inte för att det finns på papper osv, men det ÄR ju liksom en läggning. Vi som är pedofiler vet, oftast. Vi och de andra än ej accepterade läggningarna måste få inkluderas bland HBT:arna och få likadana rättigheter, om det ska finnas nån rättvisa. Åtminstone ska vi inte få bli behandlade hur som helst utan att inte kunna försvara oss!!! Och få RÄTT. Men de är R.Ä.D.D.A. för att ge oss det erkännandet. Att vi också är älskande individer med rätt till lycka och ett kärleksfullt och meningsfullt liv. Personligen drömmer jag om att få bada näck med småtjejer, hehe. Nejdå, skämt åsido. “All different – All equal”.
Xenu:
Ja, det är så enkelt som att se till engelskan: Särskilj pedophile från child molester.
Att skilja på pedofiler och förövare är en sak vi bör göra. Att hitta på ett nytt ord som engelskans “Child lover” är knappast aktuellt. Men jag ställer mig lika frågande till begrepp som “barnövergripar” eller “child molester”.
Varför? Jo, det centrala för dessa människor är inte vem som är offret. Det är mest en konsekvens av personens sociala relationer vem som är den bästa måltavlan för överreppen. För det är sant som sagts att det inte är sexuella behov som dessa fyller, och de kan ofta i princip fyllas av vem som helst.
Åldern på offret är således inte heller en central fråga. Utan det centrala är hur benägen en person är att med sexuell maskering misshandla medmänniskor.
“Förövare” helt enkelt, vem de förgripit sig på är en detalj ur ett större perspektiv. Det är bara viktigt för den som ska ta hand om offret.
(förutsatt att ingen kan påvisa betydande skillnader mellan de fom förgriper sig på barn resp vuxna. DÅ är det aktuellt med olika begrepp.)
högaktningsfullt,
Alex
Tak for kommentarerne, med der er et væsentligt punkt, som ingen her har omtalt: Da ICD-10 er en videnskabelig fortegnelse, burde hele spørgsmålet betragtes fra videnskabelige, og ikke fra juridiske/samfundsmæssige kriterier. Det er jo naturen, og ikke samfundet, der afgør, hvad der er en sygdom eller ej, så man kan i hvert fald ikke argumentere, at pædofili eller exhibitionism skal betragtes som forstyrrelser, fordi deres udøvelse er ulovlig.
Spørgsmålet burde derfor formuleres sådan her: Da en medicinsk fortegnelse som ICD-10 nødvendigvis skal redigeres ud fra medicinske betragtninger, kan Lars-Erik Holm så give medicinske kriterier for, at homoseksualitet, sadomasochisme m.fl. ikke er forstyrrelser, mens pædofili, exhibitionism, m.fl. skal betragtes som forstyrrelser?
Jeg henviser i øvrigt til denne artikel i “Archives of Sexual Behavior”, hvoraf det fremgår, at ca. halvdelen af eksperterne ikke synes, at pædofili skal betragtes som en forstyrrelse – og den anden halvdel, der synes, at pædofili skal betragtes som en forstyrrelse, ikke kan forklare hvorfor!
Sorry, jeg glemte linket til artiklen i “Archives of Sexual Behavior” – her er den:
http://danpedo.sexualpolitik.se/peer%20comment.pdf
http://minatankar1.wordpress.com/2008/11/25/jag-ar-kriminell-sjuk-och-stord/
Alexander (från Danmark):
Mycket bra reflekterat och skrivet! Jag önskar att folk tänkte så rationellt också. Trots att logiken är simpel så ter det sig som omöjligt för folk att resonera på det sättet som du just gjorde. Att man å ena sidan ska leta efter ett sjukligt tillstånd som helt enkelt ska beteckna en sjukdom, samtidigt som man blandar in samhällets syn på “den avvikande sexualiteten”. Och så fort acceptansen för sexualiteten ökad till god nivå så är det plötsligt ingen sjukdom längre. Jag menar, det är banne mig helt relevant att dra en exakt parallell till homosexualiteten, som för 50 år sedan var både en sjukdom och här och var i väst olaglig att leva ut. Men nu är det en “skyddad grupp” som det är politiskt inkorrekt att avsky, osv. Men pedofiler ska “minsann” inte ha några rättigheter, men bara för att “det vi gör” och är är så avskyvärt. “Hur kan man ha sexuella känslor till barn”, är vad folk menar och därför vill de inte förklara oss “friska” på något sätt eller räcka oss en hand och ge oss rätt på någon punkt, annat än att en del kan sträcka sig till att det är ojuste att behandla oss aldeles som djur, vi som är “oskyldiga” och aldrig begått ett brott mot ett barn på något sätt (inklusive barnporrbrott). Det är den totala oviljan att se rationellt och med fakta på pedofili som är det stora problemet. Att folk reagerar på indicier, falskheter och med extrema, subjektiva känslor.
Friskförklara pedofili nu – och ge oss de rättigheter som HBT:arna åtnjuter!!! (I mångas öron låter detta som ett vämjeligt, osmakligt och dåligt skämt.)
Amarso:
Du skriver: “annat än att en del kan sträcka sig till att det är ojuste att behandla oss aldeles som djur, vi som är “oskyldiga” och aldrig begått ett brott mot ett barn på något sätt (inklusive barnporrbrott). Det är den totala oviljan att se rationellt och med fakta på pedofili som är det stora problemet.”
Jag förstår att det kan kännas så. Men om du tänker efter så vet du att vi finns, vi som “sträcker oss” betydligt länge än så.
Du och jag har olika åsikt om åldersgränsen och vuxensex med barn(tror jag iaf?), men dessa åsikter är olika mellan pedofiler också. I övrigt lär vi vara hyggligt överens.
Det jag ville delge var att när man är som jag så nås man av människor som tänker likadant inom pedofili, men dom gör det “bakom kulisserna”. Hatet mot pedofiler är så stort, så folk törs inte slå näven i bordet i denna fråga. Det är väl inte så konstigt? Man får rätt mycket stryk och hat riktat mot sig av att överhuvudtaget röra vid debatten pedofili. (Diskutera zoofili och nekrofili går snäppet bättre, men inte heller det är popis)
När jag och min man pratade om Alex häromdagen så frågade maken vad han jobbar med: “Han jobbar som lärare” svarade jag.
Han: “Va bra! Där får han ju något”
Så _alla_ människor är inte på peddojakt eller anser att pedofil medför olämplighet att hantera barn. Det är individens personlighet, oavsett sexualitet, som avgör hurvida man är lämplig inom skola och omsorg o dyligt. Det har alls inget samband med personens sexuella preferens.
Det er også værd at nævne, at Ray Blanchards forsøger i sin artikel fra juni 2008 at udvide diagnosekriterierne, så de inkluderer hebofili i den samlede fortegnelse over sygdomme hørende under pædofilspektret.
Jeg nævner det kort på PNVDs forum (www.pnvd.nl) i emnet om DSM. Hvis en sådan sygdomsudvidelse bliver gennemført, får vi langt flere “syge” mennesker i samfundet.
Uanset hvad, tyder noget på, jævnfør Richard Greens artikel fra 2002, at hen mod 20 % af befolkningen er pædofil i nogen eller mindre grad, hvilket vil kræve en kraftig udvidelse af det psykiatriske væsen, hvis vi begynder at grave lige så stille i menneskers underbevidsthed.