Detta är vårt första gästinlägg från en person med zoofil läggning och det han säger har ett personligt perspektiv på den rådande debatten kring tidelag. Så som Zetaman säger är debatten idag allt annat än ärlig där rena lögner avslöjats komma från de som vill kriminalisera tidelag. Därutöver behöver vi knappast påtala att många av de tongivande mot tidelag motiveras av de egna primitiva äckelkänslorna snarare än önskan att verkligen förstå ett fenomen och basera lagstiftningen på seriösa grunder. Påhittad statistik används genomgående för att motivera de egna känslorna att kriminalisera tidelag och så är det oftast i sexualfrågorna, sexnegativa individer använder varje halmstrå de kan få för att rättfärdiga sina egna primitiva känslor.

Vi håller med Zetaman i hans önskan om att det behövs en djupgående undervisning om alla sexuella varianter i skolorna som är fördomsfri. Sverige är idag ett förhållandevist efterblivet land när det gäller sexuella varianter, även forskning. Internationellt förekommer svenska studier mycket sällan i seriösa sammanhang och man kan rent av påstå att i Sverige idag har vi ett speciellt klimat som försvinner bara man går över sundet till Danmark. Det kan vara en chockerande upplevelse för en aktivist i sexualfrågor att ha kontakt med danska myndigheter eller journalister, de är helt enkelt intresserade av vad man har att säga och har inte bestämt sig i förhand utifrån verklighetsfrämmande ideologiska grunder.

Helena & Hanna

Zoofili – ett hett ämne i politiken

Läste häromdan om att en politiker ville förbjuda tidelag på basis av en händelse där ett par hästar blivit knivskurna och då kunde jag inte låta bli att reagera. Enligt henne sätts per automatik händelsen i samband med tidelag trots att det inte finns några bevis på det. Inte ens veterinären i fråga säger något om tidelag, endast att de uppenbarligen blivit medvetet skadade. I fallet ifråga är det tydligt att det inte handlar om sex utan om direkt våld mot djuren, något som alltså redan ÄR straffbart enligt djurskyddslagen. Att förbjuda tidelag skulle inte ha någon som helst effekt mot sådana fall. Det enda det skulle leda till är en förbistring av det öppna samhället där sexuella minoriteter inte har någon plats och att de som är zoofiler ytterligare drar sig undan uppmärksamheten. Det som kan skymtas i gråzonerna kommer alltså att försvinna in i mörkret, metaforiskt talat, istället för att komma ut i ljuset så att alla kan se vad det egentligen handlar om.

Antalet utövare av tidelag har aldrig varit beroende av lagstiftningen (liksom alla andra läggningar) och ett förbud lär inte göra dem mer synliga eller förändra deras inställning till djur. Vad som behövs idag är inte ett förbud av något som vissa människor ogillar av personliga skäl, utan upplysning. Redan i skolorna skulle det behövas undervisning om sexuella minoriteter, och då menar jag inte bara de politiskt korrekta “normofiliska” varianterna. Och det räcker inte med att bara räkna upp dem i en lista över förekommande variationer, det behövs djupare upplysning om VAR OCH EN av dem, även de mer uppseendeväckande och ovanliga.

I Sverige hävdas det gärna att vi är så himla öppna och välutbildade men när det gäller vissa saker tycks nivån ligga kvar på medeltidsstadiet. Det är som om vi inte VILL veta att det vi fått lära oss av tradition, religion och fördomar kanske inte är absolut sanning. Visst är det så att vi får lov att ha våra egna personliga åsikter och känslor, men att därifrån försöka stifta lagar baserade på dessa är att gå för långt anser jag.

Det är inget fel i att vilja ändra sådant man inte trivs med, men vi kan inte låta ett så viktigt område som nationell lagstiftning styras av personligt tyckande utan välgrundade och vetenskapligt understödda fakta. Frågan är om vi vill att våra styrande politiker skall vara av den här kalibern?

Zetaman

Morrill GeneI ett uppseendeväckande amerikanskt rättsfall rörande sexualbrott mot barn gjorde den åtalade mannen ett utspel som både chockad och förvånat människor världen över. Gene R. Morrill, 57 år gammal, påstod som ett försvar för sitt beteende att han som barn blivit sexuellt utnyttjad av den amerikanska populärmytologiska varelsen Bigfoot. Som vi tidigare skrivit här på Svensk sexualpolitik idag är abused/abuser-hypotesen en modern myt men detta är första gången två lika fantasifulla myter blandats i ett fall.

Internationellt har forskare tydligt vederlagt myten om abused/abuser-hypotesen, men också bevisat att sexualbrottslingar som förekommer i en terapeutisk miljö där denna myten är sedd som en sanning är mycket benägna att ljuga om sin bakgrund. I Sverige tror vi iofs inte på Bigfoot men det lika stora fantasifostret abused/abuser-hypotesen verkar förhärskande i vårt lands mycket primitivaterapeutiska klimat (i förhållande till internationell forskning om ämnet).

Den internationellt kända forskaren Jay R. Feierman (redaktör till den definitiva boken Pedophilia: Biosocial Dimensions) säger såhär om abused/abuser-hypotesen (eller bigfootmyten som vi numera vill kalla den för):

The “abused/abuser hypothesis,” which perhaps should be renamed “the master’s myth” because of its uncritical acceptance by so many master’s level psychotherapists, is an example of a learning theory model gone awry. The best one can say about the abused/abuser hypothesis is as follows: Having been sexually abused as a child is neither a necessary nor a sufficent determinant of a previously sexual abused child’s becoming an adult sexual abuser of children. Nevertheless, there appears to be a weak correlation between being sexually abused as a child and again as an adult. No casual relationship can be concluded from a mere correlation, however (Garland & Dougher 1990). Most of the myriad adult psychopathologies attributed to the sequelae of previous childhood sexual contact with an adult are without scientific bases.”

Gene R. Morrill åtalades och fälldes för:

“Morrill was convicted of five counts of attempting to take indecent liberties with a child, five counts of using electronic equipment to solicit a juvenile and 10 counts of reproducing child pornography.”

Han åkte fast när han chattade med poliser som utgav sig för att vara en 13-årig pojke till vilken Morrill skickade barnpornografi till. Morrill ansågs mentalt kompetent och dömdes till 20 års fängelse, delvis på grund av hans tidigare sexualbrott mot barn.

Fallet har orsakat stora rubriker i mediavärlden:

Helena & Hanna