“Virtual crime has real victims, ultimately, and we have seen it time and time again.”"My concern is that when they step out of the fantasy world they bring that fantasy with them into the real world and they ultimately seek to act that out.”- Jim Gamble, of the Child Exploitation & Online Protection Agency
“It is not OK to fantasise about this stuff. These kind of interactions need to be shut down.”
- NSPCC policy advisor Zoe Hilton
(http://news.sky.com/skynews/article/0,,30100-1290719,00.html)
Det råder här ingen tvekan om att åsikterna som ges uttryck för är att fantasier oundvikligen leder till praktisk utlevnad. Du kan inte fantisera om att vilja ha sex med barn utan att förr eller senare vilja utöva det i praktiken. Det här är samma resonemang som tillförts våldsvideo under 80-talet, som tillförts datorspel under 90-talet fram till idag och dessförinnan diverse företeelser som ansetts syndiga och omoraliska.
Problemet är att enligt studier som gjorts* är pedofili lika vanligt – eller vanligare – än homosexualitet, bland män. Kanske är det därför pedofilhysterin är så utbredd?
Det är ju nämligen ingen okänd företeelse att de som gormar högst om hur moraliskt förkastlig homosexualitet, droger, pedofili och annat är, ofta i det fördolda tillhör dem som själva har denna läggning. Katolska präster, evangelikanska predikanter, politiker, chefer inom FBI… Listan på personer som avslöjats med att själva tillhöra dem de så ivrigt jagat och hetsat hela samhället mot kan göras lång.
I en tid när all politik går från ideologi till populism, där partier gör ett självändamål av att behålla makten, inte att driva en viss ideologisk linje, är det inte konstigt att problemformuleringen är onyanserad och lösningarna lika så. Knark, prostitution, pedofili – allt ska bekämpas med “War on X”, eller “nolltollerans” som det heter på svenska (krig är inte en lika gångbar term retoriskt i det svenska debattklimatet som i USA). Resultatet är dock detsamma oavsett var i världen man befinner sig. Komplexa problem har inte enkla lösningar och nolltolerans skapar mer problem än det löser.
Nu handlar det om Second Life igen och de påstådda pedofilerna som härbärgar där. När 20% av den manliga befolkningen i någon mån har pedofila tendenser, måste man fråga sig hur rimligt det är att ha nolltolerans mot allt vad pedofila tendenser heter. Är det rimligt att förbjuda fantasier från att uttryckas? Är det rimligt att förbjuda noveller? Är det rimligt att förbjuda tecknade bilder? Eller virtuella rollspel mellan second life-avatarer?
Barn ska skyddas från att våldtas, men det är ingen tvekan om att pornografi har en motverkande effekt på praktisk utlevnad, betongfeministernas gormande till trots. I det här fallet finns inga barn inblandade överhuvudtaget. Det är vuxna som leker med andra vuxna i en virtuell fantasivärld. När inget enskilt barn tar direkt skada av sexuell gestaltning av barn finns således inget skäl att förbjuda detta. Faktum är att det är direkt kontraproduktivt. Det är dags att vakna upp ur den intellektuella dvalan som präglar dessa frågor.
*Laboratory researchers have validated physiologically the self-report studies of nonclinical, nonpedophile-identified volunteers. In a sample of 80 “normal” volunteers, over 25% self-reported some pedophilic interestor in the plethysmographic phase exhibited penile arousal to a child that equaled or exceeded arousal to an adult (Hall, Hirschman,&Oliver,1995). In another study, “normal”
men’s erections to pictures of pubescent and younger girls averaged 70 and 50%, respectively, of the irresponses to adult females (Quinsey,Steinman,Bergersen,&Holmes, 1975).In a control group of 66 males recruited from hospital staff and the community, 17% showed a penile response that was pedophilic (Fedoraetal.,1992). Freundand Watson (1991), studying community male volunteers in a plethysmography classication study, found that 19% were misclassified as having an erotic preference for minors. Freund and Costell (1970) studied 48 young Czech soldiers who were shown slides of children between 4 and 10, both male and female, as well as adolescents and adults, male and female. Penile responsivity to female children, ages 4-10, was intermediate to adolescent and adult females and males in one scoring system.
In the other scoring system, all 48 soldiers showed penile response to adult females, as did 40 of 48 toadolescent females, and notably, 28 of 48 showed penile response to the female children age 4-10.
[Green, R. (2002). Is pedophilia a mental disorder?, Archives of Sexual Behavior, vol. 31, no. 6, 2002, pp. 467-471.]
Intressanta siffror där angående mängden män (synd att inte mängden kvinnor finns representerade, men jag tror att minst 50% av alla pedofiler är kvinnor) med pedofila drag eller preferens för barn.
Tyvärr har vi ju redan ett förbud av fantasier, genom att inte tillåta att man samlar på barnbilder i sexuellt syfte. Snart blir det ju olagligt att bara titta också. Hur sjutton ska det bli…
Jag är också säker på att dessa löjeväckande (minst sagt) förbud kommer ha motsatt effekt, om nu det senare lagförslaget kommer ge någon effekt alls. Fler övergrepp och framförallt fler självmord bland pedofiler, som redan är trängda.
Vill vi ha en bra värld för barnen kan man inte gå hur långt som helst, särskilt inte i fel riktning.
Jag är inte nödvändigtvis för all barnporr, men jag ser ett uppfyllt syfte med den, ett syfte med positiva effekter.
I min tro är en stor anledning att lagens långa arm ser sig berättigade att gå in i någons hus och beslagta all lagringsmedia den, att polisen vill kunna se om nya barn kommer till skada i produktionen av barnporr.
Med andra ord så får några olyckliga själar ta stryk för att barn ska slippa ta stryk.
Är man hysteriker så finns det inga tvivel om att det är rätt att kränka en vuxens liv för att “rädda ett barn, eller flera”, men tänker man till lite är det mer oförsvarbart av samhället att tränga sig in i folks fantasier och rota, än vad det är att samla på bilderna. Det lär ju knappast finnas många av de som har BP på datorn också förgriper sig på något av de avbildade barnen bland bilderna. Eller just något barn alls.
Det är så extremt enkelt att förkasta all barnporr som sjukt, vidrigt och hemskt, när man inte vet något om det hela, egentligen. För övrigt är ordet barnporr ett av de fulaste och mest missvisande som finns! Varför inte använda orden “barnerotik”, “ungdomserotik”, “barnsadism”, osv. Bara för att nyansera åtminstone lite? Det finns många oerhört vackra, sexuella bilder (semikonstnärliga som amatörmässiga) på barn, där man både kan bli drömskt berörd eller rent av kåt att se dem, och det finns bilder som tyder på inget annat än bestialiska övergrepp med tortyr och vapen inblandade. Där har vi en nyans, men samhället kan inte klara den nyanseringen. Vilka är mest rubbade egentligen…