Sverige är internationellt känt för sitt värnande om mänskliga rättigheter, social välfärd och dylika grundläggande s.k. “demokratiska värderingar”. I det här inlägget vill vi granska det Svenska rättsväsendet, det som för oss medborgare är vad som i praktiken ska värna våra rättigheter som individer (rättsäkerhet), samtidigt som detta ska vägas mot brottsoffers behov av upprättelse (rättstrygghet).
De grundläggande principerna för rättsäkerhet kan summeras:
- Var och en ska anses oskyldig tills motsatsen bevisats.
- Skyldig anses någon först när det ställts bortom rimligt tvivel att så är fallet
- Hellre fria än fälla (oavsett vilket brott som påstås ha begåtts)
- Påföljd utdöms när och endast om, den åtalade bedöms skyldig
I ett reportage med namnet Rätten och Rättvisan [imbeddas i slutet av inlägget] av Henrik Alexandersson publicerat på Tv8, granskades det svenska rättsväsendet och vad som upplevdes vara vanliga brister hos advokat, åklagare och nämndemän.
Försvaret
Det framkommer i reportaget att det händer att försvaret inte är påläst i det enskilda fallet, utan bedriver sitt försvar utifrån rutinmässiga antaganden, vilket av den åtalade uppfattas som nonchalant. Och det kan man ju förstå. Var och en har rätt till ett försvar, men när försvaret får så dåligt betalt att den inte anser sig ha tid att sätta sig in i fallet är frågan vad försvaret egentligen är värt.
Åklagaren
Det har vidare förekommit att åklagare undanhållt information från försvaret, vilket strider mot grundläggande rättspraxis och lag.
Detta är ju givetvis ett problem, om det finns information som kan tala till den åtalades fördel, men som inte förs fram i rättegången, för att åklagaren så gärna vill vinna att denne ignorerar om den åtalade eg. förefaller skyldig eller inte.
JK: “Det verkar som det skulle förekomma ibland, att man inte riktigt tillgodoser den misstänktes rätt. Att man inte är objektiv som åklagare utan att man slåss lite mycket för att få en fällande dom. Jag har den känslan och jag tycker att jag har sett lite för många anklagelser av det slaget för att tro att det inte förekommer.”
Nämndemän
Nämndemännen är inte jurister, inte överhuvudtaget utbildade i juridik. De är lekmän, valda politiskt för uppdraget som nämdemän.
“I kunskapstest svarar upp till 63% av nämndemännen fel på viktiga juridiska frågor av samma typ som de möter i sitt uppdrag i tingsrätten.”
Källa: Diesen, Lekmän som domare
Och det verkar ju helt uppåt väggarna vansinnigt. Kan man inte förvänta sig att de som avgör ens framtid har en utbildning att förstå och göra skillnad på privat tyckande och professionell juridisk bedömning? Hur kan vi alla vara lika inför lagen med detta uppenbara godtycke som en i stort sett avgörande faktor?
JK: “Nån form av utbildning bör man ha. Man behöver veta att man inte får fälla om det inte är övertygande bevisning, full ut. Att det inte kan finnas nå rimliga tvivel.
Frågan är, vem kontrollerar nämdemännens integritet?
“En av fyra nämdemän anser att om bevisen är svaga, då kan man ändå fälla, men ge ett mildare straff.”
Källa: Deisen, Lekmän som domare
Det strider mot grundläggande rättssäkerhet. Anses den åtalade inte dömd bortom rimligt tvivel ska denne frikännas, inte dömas, med lägre påföljd. Detta oavsett vilket brott denne står åtalad för. Något annat vittnar om att man anser sig veta, intuitivt, om någon är skyldig eller inte. Men det är inte rättsäkerhet att gå efter känsla och intuitivitet. Först ska man komma fram till om den åtalade är skyldig, sen bedöms påföljden. Om bevisen är svaga ska man frikänna.
“I princip alla nämndemän utses av de politiska partierna. Hälften av dem säger sig vilja döma utifrån sina politiska åsikter. En tredjedel säger sig göra det.”
Källa: Rundkvist, Stockholms Universitet, 1995
JK: “Det är oacceptabelt. Alla måste följa rättskällorna. Alla måste följa lag och stadgad praxis. Man får inte döma emot det som är i rättsläget aldeles klart. Man får inte som nämndeman ha en åsikt som står emot gällande rätt.”
Upprättelse för felaktigt dömda
När staten gör fel och dömer oskyldiga, varför är det då så svårt att be den dömda om ursäkt?
JK: “Det finns ju dom som säger att “jag bryr mig inte om pengar, jag skulle behöva ha en ursäkt istället”. Jojy Rama som satt drygt åtta år, dömd för mord, har har sagt det vid flera tillfällen, han skulle behöva ha en ursäkt från samhället. Det har man inte kunnat ge honom. Och förklaringen är väl då att dels att man vet inte säkert om han är “värd” den här ursäkten, för man vet inte om han är oskyldig eller inte. Tyvärr så är det på det sättet, så tänker nog människor. Men dessutom så är det nog så att man tycker nog att om man ber om ursäkt så klandrar man den som kanske inte gjorde något fel, som domaren t.ex. som dömde i en lägre instans.”
Källa: http://bubblare.se/movie/ratten_ochrattvisan/
