"MASTURBATION: Temporary sexual pleasure with many dangers"

Titeln på detta inlägg är även titeln på en artikel som publicerades i den nigerianska tidningen Nigerian Tribune den 18 juni 2007. Det är den artikeln detta inlägg handlar om.

Länk: http://www.tribune.com.ng/18062007/hlt1.html

När vi läste artikeln första gången kunde vi inte riktigt besluta oss för om det var ett skämt eller inte. Men efter en granskning av många andra artiklar i samma tidning och sökningar på nätet har vi dragit slutsatsen att den är seriöst menad. Därför väljer vi att skriva om artikeln även om det inte direkt relaterar till svenska förhållanden utöver den viktiga sexualpolitiska frågan om/hur invandring från sexuellt trångsynta områden är bra för vår sexualkultur i långa loppet. Den frågan har vi dock valt att ignorera i detta inlägg för att återkomma till ämnet i ett framtida inlägg. Vi tycker det är intressant att se hur en förlegad syn på något så, för oss svenskar, självklart och hälsosamt som självsex/onani/masturbation kan anses ge men för livet i andra kulturer. Men också det faktum att denna förlegade och djupt felaktiga syn många gånger upprätthålls av specialister inom området.

Inledningsvis får man i artikeln veta:

“There is a secret sexual practice common to both the young and old and it is known as masturbation.”

Inget nytt under solen där, även om den kanske inte för oss i västvärlden är lika hemlig längre. Artikeln hänvisar till och med vidare till västerländska studier om hur vanlig förekomsten av självsex verkligen är (i västvärlden). Det förekommer även en och annan vettig specialist i artikeln som uttalar sig om att självsex är en hälsosam och normal sexuell aktivitet.

En annan någorlunda positiv del av artikeln är att trots dess oerhört negativa uppfattning om självsex att författaren samtidigt försöker måla upp ett behov av sexualundervisning och förmedlandet av en mer positiv syn på sex (heterosexuella samlag så klart, det är trots allt Nigeria vi pratar om) till, i huvudsak, flickor. Med tanke på att Nigeria knappast kan anses vara långt gånget i dess inställning till sexualitet är detta troligen jätteradikalt. Ungefär som RFSU under 30-talet, även om de inte ansåg självsex vara något skadligt (eller gjorde de?), däremot homosexualitet och andra läggningar som skulle dirigeras in på enligt RFSU ett statistiskt vanligt heterosexuellt samliv som enligt deras värderingar var mer värdefullt.

Fast så klart, argumentet varför flickor skall få någon form av sexualundervisning är inte lika uppmuntrande:

“Many girls and women don’t have this knowledge, and that is why some of them engage in unwholesome sexual habits like lesbianism and masturbation.”

Hur galet det än låter så måste man väl börja någonstans? Kanske något för RFSU:s utlandssattsningar? Även om motivet skulle vara för att förhindra socialt oacceptabla sexuella beteenden skulle sexualundervisning i långa loppet avdramatisera olika sexuella beteenden.

Men, det mest tragiska i artikeln och det som det här inlägget egentligen handlar om, är hur de hänvisar till forskare och folk med auktoritet utifrån sin titel som doktor (men som dömer utifrån sin egna moral, inte kunskap) eller liknande som företrädare för olika organisationer om riskerna för skador vid självsex. Likheterna med 1800-talets hysteri (och på den tiden absoluta sanning) i Europa över alla åkommor självsex kan orsaka är påtaglig.

Raden av “specialister” som uttalar sig är som ett galleri av hur falsk auktoritetstro faktiskt kan vara och hur pinsam, obehaglig eller rent av komiskt ett samhälles självaklara sanningar kan vara sedd utifrån ett annat kunskapsläge och/eller utvecklingsnivå. Vi låter dem tala för sig själva:

“Though Dr. Adewale Oguntuase says adults also masturbate, but scientists have different opinions on its effect on health. Some say that masturbation is an act that must be resisted and that those already into it should find a way to stop it because it has harmful effects on the body, especially the brain.”

-

“And for Mr. Bosun Banjoko, an immunologist/public health specialist at Obafemi Awolowo University, Ile-Ife, Osun State, ‘masturbation can actually affect one’s sexual life in future and also has both psychological and social effects on the doer.’”

-

“Mr. Idowu Bakare of Movement Against HIV/AIDS and Poverty (MAAIDS) and Olubowale Gbolahan, of Centre for Rural and Reproductive Health Development (CRRHD), also share the same view with Bosun Banjoko.”

-

“Another health practitioner, Mr. Femi Adereti described masturbation as a secret act of sexual excitement which he said can be definitely harmful, especially when carried to excess. ‘Often the individual tends to become secretive, living in a kind of dream world where fantasy plays a dominant part. Many highly nervous older women freely admit that most of their troubles stem from some form of self-stimulation, indulged in for over a long period of time.’”

-

“For Dr. Bayo Omole, any young person who engages in masturbation is only exposing himself/herself to nervous problems. ‘In fact, nervous problems are always more common in those who indulge in this sort of thing. Many of them seem unable to face reality. Frequent masturbation, with its tendency to day-dreaming, can be harmful, particularly to those who are subject to nervous depression. So, I would advise young people, especially anybody who wants to enjoy his/her life to avoid the dirty, unholy sexual habit called masturbation,’ Dr. Omole said.”

Obehagligt att en doktor kallar ett sexuellt beteende för smutsigt och syndigt. Man kan undra om det ingår i hans yrkesbeskrivning att fälla moraliska omdömen, vilket för in oss på nästa “specialist”-gren, som så klart alltid förekommer i sådana här moralkonservativa sammanhang. En religiös typ:

“From a religious point of view, Pastor Yemi Aduloju, an Ibadan-based man of God, in one of his sermons, submitted that masturbation is a sexual sin with dangers to health and most especially to one’s spiritual life. According to him, masturbation opens one to sickness and diseases as spelt out in biblical passages like Proverb 6: 32 – 33. Pastor Aduloju said: ‘Sexual sins like masturbation bring down great men and has also brought down great destiny in life. It makes God turn His back on you, even immediately you commence the dirty, unholy, sexual act with temporary pleasures.’”

Sist men inte minst en som också avslöjar det de flesta västeuropeer undrat om, varför just Nigeria gjort sig mest kända som landet varifrån företeelsen ‘nigeriabrev’ härstammar från. Porrsurfar inte ungdomarna i Nigera eller sysslar med självsex (som om det inte finns någon morgondag) sitter de då och skickar nigeriabrev?

“For Okeke Uzoamaka, a senior social worker with CEREHAD – a non-governmental organisation, increasing cases of unwholesome sexual habit like masturbation, lesbianism and homosexuality among youths can also be traced to the advent of the internet. ‘Many young school boys and girls now go to cybercafe to watch pornographic films on the internet. Though many of them would tell you they are going to browse, but ask them what actually are they browsing? It is either X-rated films or blue films or they are looking for ways to commit internet fraud or crime. So, this is where they learn all these dirty sexual habits like masturbation which eventually would mar their health later in future,’ Uzoamaka stated while speaking with Your Health recently.”

Då vet vi det, allt enligt specialisterna, onani är livsfarligt, skadligt på alla möjliga vis och ökad förekomst av självsex har vi att tacka Internet och Internetporr för men även hög förekomst av homosexualitet. Internet är enligt hysterikernas synsätt den nya boven för allt som vuxengenerationen är rädda för, beteenden av det slaget kan ju inte enligt dem vara helt naturliga och uppstå spontant, utan det måste komma från någon/något annan/annat.

Enligt artikeln i Nigerian Tribune (och de medicinspecialister tidningen varit i kontakt med) kan följande åkommor uppstå om man tar chansen (“chance masturbator”) och praktiserar självsex:

• “psychological guilt”
• “nervous-depressing permanent insanity”
• “premature death”
• “diabetes”
• “blood diseases”
• “inability to perform sexual act naturally, etc”
• “inability to pull out of the act”
• “total loss of sexual feelings and desire due to lack of sensation when it is time to actually engage in legitimate sexual intercourse”
• “quick, early or premature ejaculation”
• “in girls, the breast development is arrested or retarded”
• “risk of experiencing spinal irritation resulting from epilepsy as a result of loss of seminal fluid in a male”

Inget att leka med andra ord, artikeln låter oss även veta:

“It has even been documented to cause more deaths among boys in Europe than any plaque or war”

Man ansåg att självsex ledde till galenskap eller till och med döden, listan ovan från den nigerianska nutida artikeln är mycket lik de skador man tidigare antog självsex kunde leda till här i Europa och i resten av västvärlden.

Denna hysteri var som intensivast i Europa under 1700- och 1800-talet vilket kunde leda till så pass bisarra rekomendationer från specialistkåren som penisamputation, bränna klitoris med syra eller sy igen blygdläpparna alternativt förhuden. I USA rekomenderade Dr. Kellog, som på sin tid var högt respekterad läkare (och i vår tid känd för att ha uppfunnit frukostflingorna som bär hans namn), även att pojkar som inte kunde upphöra med sin onani skulle omskäras utan bedövning för att lära sig en läxa. I dagens USA är omskärelse väldigt spridd och det handlar inte om religion, utan dess ursprung är just onanihysterin från 1800-talet som helt enkelt blivit ett inslag i deras kultur.

Men vad handlade det om egentligen? Utöver rena sexnegativa attityder, medicinska teorier som grundades på antisexuella ställningstaganden, var det också en skräck för barns sexualitet. Offren som blev omskurna utan bedövning eller fick sin klitoris bränd med syra var inga vuxna människor utan just barn. Föräldrarna som trodde på läkare med en antisexuell agenda (ofta med religiösa undertoner) och deras rekomendationer utsatte alltså sina egna barn för dessa grova övergrepp, i syfte att rädda barnen.

I Indien och Pakistan är det exempelvis än idag fortfarande ett vanligt problem att män oroar sig för att de skadat sina könsorgan vid självsex, vilket leder till att de söker hjälp för det. Anledningen är att de tror att självsex har negativa konsekvenser och börjar inbilla sig att de faktiskt får verkliga problem eller tolkar symptom på en orelaterad sjukdom som ett resultat av just självsex [1].

“Psychological guilt” är troligen den enda negativa konsekvens som allmänt sett kan kan uppstå vid självsex och då speciellt i kulturer där det ses som något fullständigt förödande för en människas utveckling. Förväntas man bli skadad kommer folk oroa sig till den grad att de faktiskt kommer ta skada. Samma sak med frågan kring vuxen-barn sexuella kontakter, förväntas barnen bli offer då blir de det, många gånger av ren inbillning eller på grund av samhällets reaktion. På det kan man också lägga en forskning som styrs av utstuderad social ingenjörskonst av extremistiska feminister, religiösa m.fl. som inte tvekar en sekund att förvanska sina resultat genom att bortdefiniera de delar som säger emot deras ideologiska utgångspunkt [2, 3]. När till och med den främsta bland dem, David Finkelhor, inom den ‘nya’ offerfixerade forskningen kring vuxen-barnsexuella beteenden uttryckligen avfärdar betydelsen av den empiriska forskningen och dess resultat. När forskningen inte visar rätt resultat (Finkelhors moraliska ställningstagande) så skall det totalt bortses ifrån [3]. Utöver styrda resultat från forskarens egna moraliska fördömanden kan man därefter lägga till det faktum att för att bedriva forskning i Sverige om ämnet måste pengarna många gånger komma från hysteriespridande intresseorganisationer som exempelvis Rädda Barnen.

Idag anser samhället och folk i allmänhet (i Västvärlden) att onani är något hälsosamt (utöver vissa ytterligheter då) medan skräcken för barns sexualitet och hotet mot deras personliga utveckling till goda vuxna samhällsmedborgare har överförts på pedofilerna istället. Barnen har återigen blivit så oskuldsfulla att många börjat tro att de helt saknar sexuella känslor. Symtomen, listorna över kännetecken och till och med många av de påstådda psykologiska effekterna har nästan flyttats över rakt av från självsexpaniken till pedofilpaniken, och i många fall till och med lika motsägelsefulla symptom och omfattning (generell förklaring för stora delar av alla psykologiska fenomen) som tidigare.

Självsexpaniken är snarlik om inte identisk med pedofilpaniken, även denna gång är det personer som använder sin auktoritet för att göra moraliska omdömen om sexuella beteenden. Men som med självsexhysterin kommer pedofilskräcken också upplösas i intet och ses som en fånig relik som hörde det förgågna till. Likaså dess auktoriteter kommer ses med hån på samma vis så som de medeltida auktoriteter, som sade att jorden var centrum i universum och alla oliktänkande drabbades av repressalier. Idag ser vi på det med det djupaste av förakt som symbolen för mänsklig dumhet.

Än så länge är domen inte lagd över vuxen-barnsexuella beteendens skadlighet eller lämplighet, det är något för framtiden och dess forskning att avgöra. Däremot är domen lagd när det gäller självsex och idag vet vi att det är ett oskadligt beteende, det tog dock några århundraden för vetenskapen att mogna tillräckligt för att kunna hantera det hela på ett förnuftigt vis. Hur lång tid kommer det ta innan intergenerationella sexuella beteenden och intimitet kommer kunna hanteras på ett moget sätt av forskarvärlden?

[1] Dein S (1997) ABC of mental health: Mental health in a multiethnic society. BMJ, Vol.315: pp.473-476

[2] Okami P. Slippage in Research on Child Sexual Abuse – Science as Social Advocacy. I Krivacska J J, Money J. (eds): The Handbook of Forensic Sexology: Biomedical & Criminological Perspectives (New Concepts in Human Sexuality). Prometheus Books: New york. (July 1994)

[3] Okami, P. Sociopolitical Biases in the Contemporary Scientific Literature on Adult Human Sexual Behavior with Children and Adolescents: I Feierman J R (ed): Pedophilia : Biosocial Dimensions. Springer-Verlag; New York. (1990), 91-121

[4] Jones GP. (1990) The study of intergenerational intimacy in North America: beyond politics and pedophilia. Journal of Homosexuality. Vol.20, Num.1-2: pp.275-295.

Vill du veta mer om självsexpaniken under 1700- och 1800-talet och dess bakgrund samt nutid rekommenderar vi boken ‘The Destroying Angel’ av John Money.