ECPATs generalsekreterare hos Adaktusson, bortgjord?

Generalsekreteraren för ECPAT, Helena Karlén, gästade TV8:s Adaktusson (06/05) för diskutera Pedofil.se och yttrandefrihet. Det var i själva verket ett illa dolt reklaminslag för ECPAT och organisationens verksamhet. Konstigt kan tyckas men vi kan avslöja att Lars Adaktusson har direkta kopplingar till ECPAT där bland annat hans brorsdotter är ett högdjur. Detta är inte första gången Lars Adaktusson gett ECPAT gratisreklam eller möjlighet att helt okritiskt framföra sin agenda. Mer om detta längre ned i inlägget, först skall vi granska själva inslaget (vi har försökt skriva av det som sagts så gott vi kunnat och återge det exakt, vi har dock valt att exkludera alla guturala läten och stön som sig bör). Här kan ni se inslaget.

“Yttrandefriheten skyddar en ny website för pedofiler. Idag avslöjar Dagens nyheter att sexuella övergrepp på barn ursäktas och försvaras på en svensk internetsajt. Är yttrandefriheten viktigare än samhällets skydd av barnen? Det diskuterar vi med generalsekreteraren i ECPAT som gästar vår studio.”

Med ovanstående påståenden inleddes programet och redan från starten avslöjade journalisten vinklingen, sexuella övergrepp är ett värdeladdat ord och inget som hör hemma hos någon som åtminstone försöker framstå som neutral ifrågan.

Vi på Svensk sexualpolitik idag föredrar exempelvis termer som sexuell aktivitet, sexuella beteenden eller rent av sexuella kontakter med barn när vi diskuterar ämnet. Dessa är bra termer eftersom de är befriade från värdeladdning och kan enklare användas i en rationell diskussion om ämnet samtidigt som de beskriver vad som åsyftas.

Det låter helt enkelt sakligare och mindre utstuderat fördömande än generiska termer som “sexuella övergrepp på barn”. Känner man att man behöver ett negativt laddat ord baserad på den engelska termen ‘child sexual abuse’ anser vi att man snarare bör översätta det till missbruk vilket faktiskt i sig är en bättre term än övergrepp. Missbruk illustrerar bättre värderingen bakom termen och vad det handlar om, en fråga om moral och det är en fråga felaktig användning av barn i vårt samhälle. ‘Övergrepp’ ger alldeles för negativa signaler för att kunna fungera i en saklig diskussion. Det låter påtvingat och nästan våldsamt och ordets makt är inte att underskatta. Det är alltså inte konstigt att folk har sådan skev uppfattning av sexuella beteenden mellan vuxna och barn när termer som ‘övergrepp’ används som regel.

Vidare följer nedanstående kommentarsväxling i inslaget:

“Adaktusson: Vad säger du nu om att det finns en webbsajt som uppenbarligen försvarar pedofili?

Karlén: Det är faktiskt ingenting nytt, en motsvarande webbsida har funnits i Danmark i många herrans år.

Adaktusson: Nytt för Sverige?

Karlén: Förlåt?

Adaktusson: Nytt för Sverige då kanske?

Karlén: Ja, nytt för Sverige. Men fenomenet som sådant där man försöker normalisera och legitimera sitt handlande och beskriver övergrepp på minderåriga som ett ömsesidigt kärleksförhållande. Det har funnits tidigare…

Adaktusson: Men inser inte dom flesta som ser sånt här på Internet att detta är helt befängt?

Karlén: Låt oss innerligt hoppas det men på det sättet som det beskrivs, nu har jag inte ingående studerat den här hemsidan men jag har tittat lite grann på det. Så kan man kanske få intrycket av att det ligger kanske något i det. Inte minst kanske också för att man gör paralleller/jämförelser till dom homosexuellas kamp för sina rättigheter.

Adaktusson: Är det här ett sätt att försöka och legitimera pedofili?

Karlén: Jag kan tänka mig att det absolut är det och vi har sett exempel under årets lopp, de internationella homosexuellas organisation som heter ILGA har, nu är det ett antal år sedan, men dock fått… varit lite obetänksama tagit emot en den största pedofilorganisationen i världen NAMBLA som medlemmar där var just argumenten “vi som kämpar för våra rättigheter låt oss kämpa tillsammans” och så släppte man in dom det är ju absolut ett sätt att legitimera sitt…”

För det första har det funnits en svensk pedofilsida tidigare men vad som hände med den och hur länge den fanns vet vi inte. Hemsidan kan härledas ursprungligen från Svekom (Sverigekommitén), en grupp ur ‘Danska pedofilföreningen’ (DPA), och hade som uttalat mål att syssla med bland annat informationsinsamling. De försvann dock tidigt och har inte synts till sedan dess, deras mailadress och IRC-kanal har även de upphört.

För det andra är Pedofil.se en sexualpolitisk hemsida, målsättningen (utöver att testa yttrandefriheten och illustrera pedofilhysterin) är att agitera för pedofilers rättigheter och framtida lagändringar. Siten är dock inte i sig ett försök att legitimera sexuell aktivitet mellan vuxna och barn idag. Detta illustreras tydligt av att det står på Pedofil.se att lagen bör följas.

För det tredje är NAMBLA numera utesluten ur ILGA och var vid uteslutningen dess äldsta aktiva amerikanska medlemsorganisation. Det är till och med så att NAMBLA varit med och skrivit delar av ILGA’s konstitution. Dessutom var inte NAMBLA den enda pedofilorganisationen utan även den holländska Martijn som idag är den mest aktiva pedofilorganisationen i världen (tillskillnad från NAMBLA som mer eller mindre upphört existera sånär på en postbox och en inaktiv hemsida). En tredje mindre organisation ‘Project truth’ uteslöts också. För mer information utifrån NAMBLA’s synvinkel om affären kring ILGA klicka här.

NAMBLA och Martijn uteslöts egentligen inte för att de var pedofilorganisationer i sig, utan för att ILGA förlorade sin status som NGO (Non-Govermental Organisation) i FN och därmed möjligheten att påverka. Detta på grund av att utomstående krafter motsatte sig ILGA’s inkludering av pedofilorganisationerna. Men det hela var egentligen ett svepskäl, ILGA återfick inte NGO-statusen efter utrensningen av pedofilorganisationen och istället började det klagas på att ILGA även inkluderar sadomasochistiskt inriktade organisationer. Det finns som synes inget att vinna på att ge efter för moralkonservativas krav att utrensa de egna variationerna och därmed förlora sitt eget särdrag.

Vi på Svensk sexualpolitik idag anser att ILGA förtjänar alla bakslag de nu får och hoppas att de och deras kloner inte kommer någon vart i sina ansträngningar tills de själva fullt ut accepterar den mänskliga sexuella mångfalden istället för den ohämmade självcentrerade gruppegoism de förespråkar idag.

Men åter till inslaget på TV8:

Adaktusson: Vad blir det för effekter av det här?

Karlén: Ja, alltså det är trösklar som mals ned. Det kan man väl också säga att med den sexualisering som pågår rent generellt i samhället att det är… det är trösklar som mals ned, en normalisering. Det är klart att vi är inga moralister men det finns en gräns och gränsen går där en minderårig blir utsatt för ett övergrepp och där absolut en total gräns.

Man kan undra vad som menas med “sexualiseringen” i samhället, är det någon som förklarat vad som menas och varför det skulle vara något negativt? Sexualiseringen i samhället är alltså ett uttryck som just moralkonservativa individer ofta använder sig av.

Vi på Svensk sexualpolitik idag hoppas att trösklarna mals ned, det är vår målsättning. Även om Pedofil.se i huvudsak, liksom den här bloggen, är riktad till personerna och de grupperna det handlar om (sexuella dissidenter) och inte folk i allmänhet, så vore det en positiv utveckling om även utomstående lät sig påverkas. Men det tror vi inte riktigt på, ännu.

Vidare säger Karlén att ‘vi [ECPAT] är inga moralister’. Undra vad man annars skall kalla folk som vill förbjuda innehav av barnpornografi, införa filter för datorer som förhindrar folk att titta på material som det idag inte är förbjudet att titta på och en hel del annat, om inte moralister?

Adaktusson: Argumenten från dom då som ligger bakom det här är att det ryms inom yttrandefriheten alltså. Är det svårt att argumentera mot det?

Karlén: Ja, hemsidan som sådan kan det vara eh… under årens lopp som iaf jag funnits med och arbetat kring dom här frågora så har det ju avslöjats två svenska pedofila organisationer. I det ena fallet till och med med stadgar där stadgarna indikterade att föreningens, Pedofila föreningens, syfte var att tillhandahålla medlemmarna med övergreppsbilder på minderåriga och även barn för utnyttjande och det var inget kriminellt i sig och det blev inga påföljder.

Det är skrämmande hur lättvindigt Karlén försöker insuinera att det bakom Pedofil.se troligen finns en pedofilorganisation som eventuellt sysslar med barnpornografi och liknande. Det är endast en enda pedofil involverad i siten (än så länge) och det är han som skrivit bland annat manifestet. Övriga personer (vi, Helena och Hanna) är inte pedofiler och har inget sexuellt intresse i vare sig barn eller barnpornografi.

En av organisationerna, den med stadgar, är troligen barnopornografisällskapet ‘Vi fria’ medan den andra troligen avser ‘Pedofila arbetsgruppen’ (PAG) som hade en c/o-adress till RFSL Stockholms postbox under 1980-talet.

Därefter under diskussionen gör Karlén bort sig ordentligt:

“Adaktusson: Vad säger du om det här webbhotellet som härbergerar den här sidan alltså dom säger då att detta ryms inom lagens råmärken. Vad säger du om att de lämnar plats åt det här?

Karlén: Den biten tycker jag är klart bekymmersam särskilt eftersom det är samma stiftelse som ger ECPAT bidrag för vår verksamhet.

Adaktusson: Ni får pengar av dem?

Karlén: Vi har fått pengar några år från dem för att bland annat driva vår hotline som vi har där vi tar emot tips från allmänheten om misstänkta övergrepp på minderåriga.

Adaktusson: Hur kommer det sig då att man gör på det här sättet?

Karlén: Ja, det är vi mycket tveksamma och frågande till hur man med ena handen det ena och den andra det andra.

Adaktusson: Har ni fått svar?

Karlén: Nej det har vi inte för att jag fick veta det först idag att det är just den här stiftelsen, samma stiftelse.

Vi har varit i kontakt med Gottfrid på PRQ och frågat vad som menas, och han var lika konfunderad som oss. Han ringde därefter upp Karlén och frågade vad som menades och det visade sig att Karlén var minst sagt fullständigt okunnig när det gäller Internet och förstod inte skillnaden mellan ett domännamn och ett webhotell. Vad Helena Karlén avsåg var internetstiftelsen IIS, de som har hand om toppdomänen .se.

PRQ är ett privatägt företag och ingen stiftelse samt har aldrig gett pengar till ECPAT, och enligt Gottfrid själv har de “absolut inga planer på att göra det, särskilt när man nu så tydligt fått se deras brist på respekt för yttrandefriheten genom diverse uttalanden”. IIS donerar överskottet till olika Internetprojekt och då bland annat ECPAT’s hotline. Summan av detta är att Pedofil.se’s pengar är lika bra som alla andra pengar, och vem vet, inom en snar framtid har vi bekostat delar av ECPAT’s hotline.

Men vad menar Karlén egentligen, att IIS endast skall få sälja domännamn till av ECPAT godkända individer? IIS har regler som de måste följa om någon köper domännamnet pedofil.se kan inte de hindra detta då de inte lägger sig i vilka hemsidor deras kunder pekar de domäner som de köpt. Om ECPAT verkligen hade brytt sig hade väl de själva köpt domänerna sedan tidigare?

Adaktusson: Hur ser du då på där här, vad skall man säga, principiella kollisionen mellan att värna barnen i ett samhälle och värna om yttrandefriheten att alla människor skall ha rätt att säga vad dom vill.

Karlén: Jag tror att som medmänniska, som svensk, så vill jag naturligtvis värna om båda. Den här debatten där barnens rätt stog emot yttrandefriheten var en debatt som jag tror många svenskar kommer ihåg som pågick under faktiskt drygt sex år, som det, där det handlade om att kriminalisera innehav av barnpornografi eller ej och som stog emot yttrandetryckfrihet där starka krafter värnade om det senare och det förstår vi. Men barn är en grupp individer i samhället som inte har varken rösträtt eller strejkrätt eller möjlighet att göra sin egna talan hörd och som kräver att vi i vuxenvärlden faktiskt tar ställning och skyddar dom maximalt.

Adaktusson: Borde skyddet av barnen vara överordnat tryckfriheten?

Karlén: Absolut, helt tveklöst.

Vid det här laget i diskussionen har Karlén egentligen diskuterat allt annat än pedofilsiten ifråga. ECPAT’s eller Karléns ståndpunkt i huruvida yttrandefriheten skall begränsas eller inte för pedofilsajter framgår inte. Vi vill ogärna tolka in allt för mycket i vad som avses men Karlén pratar bara om barnpornografi och en del annat. Skyddet av barnen på bekostnad av yttrandefriheten behöver i sig inte betyda att hon vill förbjuda siter som Pedofil.se. Adaktussons diskussion med Karlén måste vara det mest misslyckade någonsin, men vi tror inte Pedofil.se var det egentliga syftet utan snarare att göra smygreklam för ECPAT.

Vidare i diskussionen handlar det nämligen bara om ECPATs arbete i allmänhet. Bland annat säger Karlén att en majoritet av de som har sex med barnprostituerade inte är pedofiler, något som troligen chockerar de flesta oinsatta. Vi på Svensk sexualpolitik idag vill även passa på att påpeka att en majoritet av de som har sex med barn i allmänhet inte heller är pedofiler. Det är därför det kallas för ‘pedofilhysteri’ när alla kallas pedofiler.

Hon påstår dessutom att barnpornografi är en handel som handlar om tillgång och efterfrågan med fraser som “utan köpare ingen produktion”. Vi på Svensk sexualpolitik idag vill påstå att detta är en myt, huvuddelen av barnpornografin som sprids är ideell och endast sprids bland entusiaster. Det finns ytterst få kommersiella aktörer idag när det gäller riktig barnpornografi. När det var lagligt (1972-1980) var marknaden till och med ytterst begränsad med väldigt liten kommersiell produktion och konsumtion.

Sammanlagt publicerades exempelvis de flesta barnpornografiska tidningar (inhemska och utländska) som fanns i Danmark under perioden 1971-1979 7799 st bilder på ungefär 623 (många av barnen förekom endast på en bild) olika barn i barnpornografiska tidningar [1]. Av dessa var två tredjelar bilder på påklädda eller avklädda barn. En tredjedel var av mer uppenbar sexuell natur och av det sammanlagda antalet innehöll mindre än en procent synlig penetrativt samlag. 2,4% av bilderna innehöll olika former av mer avancerat sex medräknat penetrativt samlag eller simulerade penetrativa samlag, samt i en del fall verkligt eller simulerat tvång. Man bör dock ha i åtanke att av dessa bilder föreställde två tredjedelar barn i åldrarna 10-16 år (det vill säga en ganska stor andel könsmogna ungdomar).

Ovanstående är statistik samlad av den numera avlidne krimonologen Berl Kutchinsky som ingående studerade pornografin i Danmark sedan 1960-talet. Situationen har såklart förändrats en del sedan Internets tillkomst men fortfarande är det i huvudsak myter som dominerar diskursen om barnpornografi vilka moralistiska entreprenörer som ECPAT sprider.

Huvuddelen av den kommersiella ‘barnpornografin’ idag är sk Child Models-hemsidor där barn i olika åldrar poserar fullt påklädda. I Sverige räknas påklädda bilder på barn som “vädjar till sexualdriften” som barnpornografi. Man kan alltså utan tvekan slå ifrån alla oerhört brutala fantasier som brukar uppstå när ej införstådda föreställer sig hur barnpornografi ser ut bara man tar reda på fakta i ämnet.

“Idag stoppas 30000 försök per dygn av svenskar för att komma åt barnpornografiska siter, vilket idag stoppas av ett initiativ som ECPAT tog och som verskställs av internetleverantörer.”

Som vi tidigare skrivit är dessa 30000 försöken (lustigt egentligen att Karlén säger 30000 när ECPAT’s egna informationsmaterial säger 20000-30000 försök, det kanske låter häftigare med den högsta siffran, men ECPAT gillar överdrifter, det vet vi redan) inte försök att nå barnpornografi i regel utan många gånger siter med könsmogna vuxna, tecknad pornografi och child model-siter. Ja, till och med en site med en dansande naken pojke (i ett uppenbart ickepornografiskt sammanhang) har fastnat i barnpornografiltret trots att det i betänkandet SOU 1997:29 Barnpornografiutredningen klart och tydligt står att lekande och dansande barn inte skall räknas som barnpornografi.

När programet väl avslutades följde en lång reklamsnutt för ECPAT där även deras hemsida visades upp:

“Ni som är intresserade av att stödja ECPATs arbete eller vill veta mer om verksamheten hittar all väsentlig information på organisationens hemsida. Adressen är www.ecpat.se”

Som vi sade tidigare var hela inslaget egentligen en dålig ursäkt för att få göra gratisreklam för ECPAT och de visade inte ens upp Pedofil.se eller en länk till siten ifråga.

Men detta är inte första gången Lars Adaktusson gått ECPAT’s ärenden.

I september 2001 då Lars Adaktusson var programledare för det inflytelserika TV-programet Agenda använde han sin tyngd för att tvinga igenom ett reportage om en uppenbart överdimensionerad rapport om svensk barnprostitution. Denna innehöll rena fantasisiffror, skriven av ingen mindre än hans brorsdotter Josephine Appelqvist, tidigare Adaktusson, som tidigare förekommit i media då hon krävde att utställningen Soft Core skulle läggas ned, vilket verkställdes av de lokala nazisterna som förstörde konstverken som en politisk manifestation [2].

Trots varningar om oegentligheter (“något skumt”) från SVT’s egna researchstab och de som skulle göra inslaget (ingen fick läsa rapporten innan sändningen och den enda som hade information var Adaktusson själv som hade direktkontakt med ECPAT) drev Lars Adaktusson igenom inslaget. När inslaget sändes påstods det att det fanns hundratals barnprostituerade i Sverige enligt en studie gjord av ECPAT. Tidigare hade svenska myndigheter sagt att barnprostitution förekom väldigt sällan i Sverige, och pressad av Lars Adaktusson och Helena Karlén fick Ingela Thalén i studion säga att hon skulle tänka om och därmed kapitulerade. Ren emotionell utpressning alltså, ECPAT’s specialitet. Vid tidpunkten för Agendas sändning visste varken tittare, SVT-personalen eller Ingela Thalén att det var just Adaktussons egna brorsdotter som låg bakom rapporten [3].

ECPAT-rapporten påstod att 400 barn var prostituerade i Sverige och rapporten lanserades med dessa siffror. Kritiken har varit skarp pga det tveksamma underlaget och de uppblåsta siffrorna. Några metodologiska problem (från tidningen Journalisten) [4]:

“Ecpats material bygger på enkätsvar från 37 myndigheter och organisationer med kännedom om problemet. Men var fjärde svarande har förmedlat andrahandsuppgifter, och har alltså bara hört talas om barn som drabbats. Men den siffra som förmedlades av medierna var långt ifrån säker.
Som undersökningen är upplagd är det möjligt att en enda drabbad som varit i kontakt med tre olika myndigheter i själva verket har registrerats som tre olika fall i rapporten.

– Vi har tagit bort fall som misstänks ha varit dubbelregistrerade, framhåller Josephine Appelqvist som skrivit rapporten.

Men det visar sig att bara fyra sådana fall plockats bort.”

“Vidare sträcker sig undersökningen långt bakåt i tiden. Josephine Appelqvist uppskattar att siffran 400 innefattar antal drabbade barn under de senaste 10-15 åren.”

Siffran på 400 kan ställas mot Rädda Barnens siffror under 10 år, de har endast sett fem fall där pojkar prostituerat sig. TT gick ut med rubriken ”Omkring 400 barn i svensk barnsexhandel” men ändrade sig senare under dagen där de tonade ned siffrorna samt påpekade att underlaget var tveksamt.

Att Helena Karlén ensam fick ett långt reklaminslag för ECPAT på TV8:s Adaktusson är ett resultat av att Lars Adaktusson är en ECPAT-lakej. Hans trovärdighet måste ses som bortblåst i sådana här sammanhang. Det är skadligt för samhället i stort när känlsoutpresserarorganisationer som ECPAT sätter dagordningen och utpressar politiker genom att använda barn som murbräckor för att forcera fram lagändringar.

Helena Karlén är nöjd med ECPATs bedrifter.

Bild publicerad med tillåtelse från TV8.

Källor: 

[1] Kutchinsky, B. Law, Pornography and Crime: The Danish Experience. Scandinaivan Studies in Criminology, Vol.16. Pax Forlag, Oslo (1999)

[2] http://www.artliberated.org/?p=cases&id=36

[3] http://www.arenaek.se/ag5/default.asp?authID=0&ID=1231&type=3&cat=arena&o=&p=17

[4] http://www.journalisten.nu/a.aspx?article_id=2766