RFSU antog motion om BDSM, våra kommentarer

June 25, 2007 on 2:05 am | In BDSM, RFSU, Sadomasochism, Sexualhistoria | 8 Kommentarer

Inledning

Under RFSU’s kongress i Uppsala den 11:e till 13:e maj antog förbundet de motioner som handlade om sadism och masochism samt fetischism [1]. Detta kan få en stor betydelse för bortplockandet av störningsstämplarna i Socialstyrelsens klassifikationsystem över sjukdomar och hälsoproblem, KSH97. Men hur kommer det sig att RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) som förbund accepterade motionerna, hur ser framtidsutsikterna ut och varför är detta en negativ utveckling sexualpolitiskt för de sexuella minoriteterna i helhet? Dessa frågor och fler skall vi besvara i detta inlägg.

“RFSU ska också verka för ett borttagande av sjukdomsklassificeringen av sadomasochism och fetischism, och arbeta för att motverka fördomar mot BDSM.” [1]

Vad som hänt fram till nu

De ansträngningar som ligger bakom denna stora förändring är inte så gammal utan det handlar snarare om ett antal månader, men med ett välorganiserat och dedikerat försök av lobbyism från en liten klick personer med sadomasochistisk och fetischistisk läggning. Denna klick fokuserade även sina ansträngningar samtidigt mot RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, de homosexuellas riksförbund) med liknande metoder vars intensitet till och med fick ordföranden Sören Andersson att blogga om det [2].

Var det hela började är svårt att säga men med största sannolikhet spelar tillståndsenhetens ogillande mot fetischklubbar och följande indragna alkoholtillstånd en stor roll. Här började sadomasochister och fetischister för första gången i svenska sammanhang organisera sig utanför den egna nöjesverksamheten, tidigare försök har alltid misslyckats. Detta i sig var dock inte den egentliga anledningen men vi på Svensk sexualpolitik idag tror däremot att den spelat en stor roll i att skapa och tillvänja en mer effektiv sadomasochistisk aktivism i sig. Startskottet kom dock oktober 2006 med Mika Nielsens artiklar i gaytidningen Kom Ut och gaysiten QX.se [3] där hon argumenterade för en normaliserande attityd gentemot sadomasochism och fetischism och i QX mer uttalat om lyftande av socialstyrelsens störningsstämplar.

I olika sammanslutningar inom subkulturen som går under beteckningen BDSM (Bondage Dominance Sadism/Submission Masochism) så som bland annat communityn Darkside började en grupp personer agitera för att sadomasochister och fetsichister skulle gå med i RFSU och RFSL för att driva igenom motioner kring lyftandet av störningsstämplarna. I december 2006 avslöjades det bland S/M-folk att en arbetsgrupp höll på att startas upp i RFSU Stockholms regi som skulle arbeta med S/M, fetisch och transfrågor varefter inläggerskan uppmanade alla att gå med i RFSU för att få upp sadomasochism på dagordningen och aktivt rösta för BDSM-vänliga motioner. Samtidigt avslöjades existensen av ett nätverk med sadomasochister och fetischister som som inte bara skulle ge sig på RFSU utan försökte samtidigt också påverka RFSL.

“Det håller på att startas en arbetsgrupp inom RFSU Stockholm som ska arbeta med BDSM och fetishist/trans frågor! Uppmanar härmed alla hugade att bli medlemmar och hjälpa till och arbeta konkret och praktiskt för att göra Sverige till ett bättre land för oss!!! Det finns även ett slags nätverk för samordning av frågorna som bör drivas, det jobbas även inom RFSL t ex.” - Postat av en av aktivisterna inom SM-nätverket på Darkside

“Det har tagits de första stapplande stegen att starta en arbetsgrupp/aktivitetsgrupp inom RFSU nu före jul, och i RFSL finns det motioner som ska tas upp… Ju fler som engagerar sig och visar intresse för frågorna ju mer styrka får vi.” - Samma aktivist på Darkside

Samtidigt under januari 2007 lades snarlika motioner inom både RFSU och RFSL rörande störningsstämplarna, detta sammanföll även med grundadet av aktivitetsgruppen om sadomasochism inom RFSU. Under februari antogs motionerna som lades i RFSU Stockholm och därmed skulle motionerna föras vidare till kongressen 11-13 maj.

Försöken inom RFSL slutade med ett bakslag då ärendet bordlades under förbundets kongress i början av 2007 [4] men eftersom frågan kommer att återupptas vid nästa kongress kan man med tanke på att RFSU nu antagit motionerna att även förvänta sig att en så pass sexualpolitiskt överkänslig kappvändarorganisation som RFSL kommer uppsluta sig bakom stödet för bortplockandet av Socialstyrelsens störningsstämplar för sadomasochism och fetischism.

Som tidigare sagts antog förbundet RFSU under sin kongress alla motionerna rörande sadomaoschism och fetischism som inte bara omfattade en revidering av diagnoserna mot just de läggningarna utan även inledandet av ett upplysningsarbete om S/M och fetischism samt att motverka diskriminering av just dessa två läggningar.

Men, vad är RFSU för organisation egentligen och kan man lita på dem om man tillhör en icke-HBT sexuell minoritet?

RFSU

Utifrån olika sexuella minoriteters perspektiv kan man egentligen säga att RFSU är de statistiskt vanliga heterosexuellas förbund även om de på senare tid blivit mer och mer uttalat engagerade i HBT-frågor. Detta engagemang kan dock förklaras med att väldigt många personer med HBT-inriktning senaste decenierna allt mer gjort sig synliga inom förbundet. Historiskt sett har det dock inte alltid varit såpass rosenskimrande.

Förbundet RFSU grundades 1933 av vänsterradikala personer med en målsättning att undervisa folk i sexualfrågor och kämpa för avkriminalisering av preventivmedel och mycket annat som berörde den statistiskt vanliga heterosexualiteten. I sin inledning var det en mycket radikal organisation som kämpade i kraftig motvind och en del av medlemmarna hamnade till och med i fängelse för sin agitation. Vad gäller olika former av sexuella variationer skrev de i sitt första förbundsprogram från 1933 att de önskade en “Revision av lagstiftningen i enlighet med ett vetenskapligt bedömande av yttringarna av sexualdriftens variationer.” [7]. Hedersvärt kan tyckas men med tanke på deras tidigt starka lutning åt psykoanalysen kan man fråga sig vad som egentligen menades med “vetenskapligt bedömande”, denna syn förekommer dock inte idag. Vi på Svensk sexualpolitik idag anser själva att lagstiftningen bör vara baserad på empirisk vetenskap och en förnuftig inställning till sexuella variationer med ett individperspektiv.

Med tiden vände det och RFSU kom att bli en del i den heteronormativa världen i ett motsatsförhållande till olika sexuella minoriteterna. Ett tag argumenterade de till och med för sterilisering och preventivmedel av rashygieniska skäl [5]. Detta vansinne kan dock säkerligen idag ursäktas med att de var en produkt av sin tid, men vad vi kommer visa är faktiskt att RFSU alltid en produkt av sin tid och så kommer förbli, samt att den forna radikaliteten och idealismen sedan länge är borta. När det var dags för ett nytt idéprogram 1944 blev den heteronormativa synen mer tydlig vad gäller sexuella minoriteter, där kunde man läsa att RFSU önskade “En förskjutning av tyngdpunkten från straffrättsliga till botande och förebyggande åtgärder beträffande driftslivets avvikelser.” [7]

Radikala organisationer som håller sig inom tidsandan de verkar i blir med tiden oftast normativa och så pass utspädda att de mer eller mindre avskaffat sin egna aktivism för att med tiden bli en del av samhällets förtryckarapparat. Detta är precis vad som hände med RFSU och under 60- och 70-talets omtalade sexuella revolution/reformation var RFSU inte bara initiativlösa utan också i en del fall motarbetade de den sexuella befrielsen för många sexuella minoriteter. När Henning Pallesens ‘De avvikande’ och Lars Ullerstams ‘De erotiska minoriteterna’ släpptes i mitten av 60-talet svarade RFSU med att översätta Anthony Storrs mycket trångsynta heteronormativa bok ‘Sexuella avvikelser’ där det med psykodynamisk argumentation argumenterades för det heterosexuella samlaget och kärlekens högre stående kvaliteteer i förhållande till de statistiskt ovanliga läggningarna som vuxeninriktad homosexualitet, pedofili och sadomasochism. Boken serverade till och med en såpass negativ och fördomsfull bild av sexuella minoriteter att det stod rakt ut att de inte handlar om kärlek och att det alltid är en undermålig sexualitet samt att de sexuella minoritetspersonerna alltid är i grunden omogna.

“Sadisten exempelvis är i regel en man som är onormalt timid i det verkliga livet, trots att han i fantasilivet spelar en så dominerande roll.” Sexuella avvikelser sidan 122 [6]

“Men t.o.m den mest stabila homosexuella förbindelse är mindre värdefull än en heterosexuell sådan.” Sexuella avvikelser sidan 122 [6]

“Men för att kunna bli förälskad i en verklig person krävs en grad av mognad som den sexuellt avvikande inte uppnått.” Sexuella avvikelser sidan 123 [6]

Även om RFSU i grunden var så pass negativt inställda till olika former av sexuella minoriteter är det dock intressant att notera deras ställningstagande i förbundsprogrammet från 1964: “större vidsynthet och tolerans i frågan om sexualmoral och sexuella beteenden” [7]. Men denna vidsynthet och tolerans (som i många fall endast gällde homosexualitet) var en nedlåtande sådan som i praktiken kan uttolkas som att det var synd om sexuella minoriteter för att de inte kunde njuta av statistiskt vanliga heterosexuella beteenden som var på riktigt och handlar om kärlek enigt deras syn. De var dock inte ensamma om denna välmenande men nedvärderande inställning.

Anthony Starr

Det kan också vara värt att påpeka att RFSU 1984 publicerade ett specialnummer av RFSU-tidningen Ottar om sexuella minoriteter där bland annat sadomasochism fick utrymme. I tidningen intervjuades sadomasochister i Sverige och Danmark som fick tala relativt fritt utan att bli emotsagda. Bilden som presenterades blev i det stora hela ganska positiv, även om de svenska representanterna för gruppen hade en känsla av hopplöshet och ensamhet. En del av den positiva vinklingen blev dock emotsagd av de “specialister” som intervjuades i slutet av tidningen men även “experterna” var oense.

Men det är inte bara under 60-talet när RFSU var en förstelnad normativ koloss som de i grunden förde en antiminoritets-sexualpolitik, exempelvis rekommenderade RFSU att man skulle bota homosexualitet med hormonpreparatet ‘Neohombreol’ under 40-talet. Kan det verkligen ansetts riktigt och ursäktande att rekommendera preparat som inte hade någon nämnvärd effekt eller empiriska studier som bevisade någon effekt [9]? Tack och lov var de mer välvilligt inställda till exhibitionisterna (blottare) som de snarare istället rekommenderade skulle skaffa sig en hobby och koncentrera sig på sin utbildning [10]. Lagom nedlåtande, vilket inte är ovanligt när det kommer från RFSU och handlar om sexuella minoriteter som inte är socialt accepterade eller bejakade av ett normativt samhälle.

Om Lars Ullerstams vädjande men fantastiska debattbok om erotiska minoriteterna sade RFSU-läkaren och tillika psykoanalytikern Nils Nielsen följande:

“Får en psykiater vara hur knasig som helst? Vilken roll har psykiatrin och psykologien egentligen spelat i den upplösning av sexualmoralen som vi alla bevittnar? Hur långt får man egentligen sträcka sig, när det gäller att tolerera och straffriförklara ett grovt avvikande beteende?” [7]

Ovanstående illavarslande sexualmoralistiska meningar var en del av en recension av boken ‘De erotiska minoriteterna’ som tydligt demonstrerar personerna som verkar och verkat inom RFSU och deras heteronormativa syn. Hans Nestius som senare kom att bli RFSU’s ordförande var dock mer positiv. När det gäller sadomasochister har RFSU’s främsta käpphäst varit pornografin vilka de var direkt involverade i att kriminalisera produktion och spridning av. Detta skedde på 70- och 80-talet och i sin kulmen under den numera avlidne ‘kappan efter vinden’-sexualliberalen och sedamera socialisten Hans Nestius ordförandeskap. I en intervju för debattboken ‘Erotikens ideologi’ sades följande:

[Intervjuaren:] “Justitieminister Wickbom vill i ett lagförslag till riksdagen förbjuda våldsporren. Vilken betydelse har RFSU och Folkaktionens arbete haft för det förslaget?”

[Hans Nestius:] “Alldeles tveklöst är det vårt arbete som varit det avgörande.” [11]

“Våldsporren” var i huvudsak sadomasochistisk pornografi och lagen om ‘Olaga våldskildring’ som denna hysteriska och många gånger direkt lögnaktiga debatt från 80-talet resulterade i ledde till ett omfattande förbud för produktion och spridning av olika former av skildringar. Med tiden kom dock lagen att till viss del bli tandlös men då och då har den återupptagits så som under 2000-talet när JK (justititekanslern) Göran Lambertz väckte åtal mot tre butiker som sålde över 100 titlar med vad som ansågs vara våldspornografi [12]. Nestius publicerade under 80-talet även boken ‘I Last och Lust’ under RFSU’s regi där han argumenterade känslomässigt för motverkande mot av alla former av pornografi, även den sadomasochistiska som utmålades i mycket negativa ordalag.

“PORNOGRAFIN ÄR TEORIN, IDEOLOGIN. VÅLDTÄKT ÄR PRAKTIKEN.” - Från bildtexten till en samling bilder som visar olika former av sadomasochistisk pornografi, I Last och Lust sidan 45 utgiven av bland annat RFSU.

RFSU’s pornografipanik antog abnorma proportioner som liknande de radikalfeministiska under 70- och 80-talet resulterade inte bara i att de stödde en sexnegativ folkrörelse som FMP (Folkaktion Mot Pornografi) som bestod av radikalfeminister och moralkonservativa element så som olika kristna sammanslutningar. RFSU bekostade inledningsvis exempelvis FMP’s diabildsserie [13] om pornografi som kom att få stort genomslag.

1983 antog RFSU ett idéprogram där man kunde läsa följande:

“Den människosyn som pornografin uttrycker ger i sin förlägning ett i ordets verkliga mening omänskligt samhälle. Mindre pornografi i samhället skulle underlätta för människor att ha det bra tillsammans.” [14]

Men det var inte bara pornografi det hetsades mot utan också sadism, prostitution och masochism:

“När vi på 60-talet släppte in ljuset i sängkammaren var det inte alltid någon glad och fri sensualism som mötte oss. Det vi fick se var det som förut barmhärtigt dolts av mörkret, resultatet av sexualfientlighet, ofta sadomasochistiska könsroller och defomerade känslor.”

“Mot den svenska samlevnadsundervisningen och RFSU’s vision av en ärlig och öppen sexualitet står pornografins, prostitutionens och sexklubbarnas fiskande i grumliga vatten av förtryck, förnedring, våld och masochism.”

1983 publicerade även Riksdagen betänkandet ‘Värna yttrandefriheten (SOU 1983:70)’ där RFSU som remissinstans demonstrerade sin dåvarande skeva och uppenbart radikalfeministiskt influerade syn på pornografi men också på sexualsadism [15]:

“Enligt RFSUs uppfattning är det angeläget att samhället kraftigare reagerar mot snedvridningen av sexualiteten i det kommersiella utbudet. “

“I Pornografin är det emellertid inte fråga om någonting alls av detta. I stället för människoskildring har trätt människoföraktet. Pornografi framställer alla fysiska aspekter av människans sexualliv isolerade från övrigt mänskligt liv. Pornografi är skildringar av fragmenterad sexualitet. Kvinnan framställs som ett utbytbart föremål till mannens förfogande även då hon är ett med våld fasthållet offer för gränslösa sadistiska impulser. De pornografiska bilderna utgör en inövning i sådana attityder som ligger bakom prostitution, våldtäkt och kvinnomisshandel.

“Detta bör emellertid inte grundas på hänvisningar till tukt, sedlighet och anständighet utan på de värderingar som RFSU ovan har hänvisat till: respekt för människovärdet, förbud att uttrycka missaktning för folkgrupp och förbud mot grovt kränkande eller nedvärderande skildringar av det ena könet.”

“Vad skulle förbudet betyda för behandlingen av Pasolinis fruktansvärda film om sexuellt våld, organiserat av nazister i ett ockuperat Italien? (’Salo eller Sodoms 120 dagar’) Är filmen skyddad därför att syftet inte är att erbjuda sadistisk pornografi åt sadister? Svaret bör givetvis vara ja.”

“RFSU föreslår att utredningens förslag om förbud mot sexuellt våld i rörliga bilder utsträcks att gälla även sexualsadistiska stillbilder;”

last och lust

Man kan tycka att det som hände på 70- och 80-talet är något som hör det förgågna till men dessa krafter finns fortfarande kvar inom RFSU. Även om RFSU bättrat sig i exempelvis pornografifrågan (och synen på sexualsadism) sade exempelvis den dåvarande generalsekreteraren Katarina Lindahl (som lämnat posten detta år, 2007, till förmån för Åsa Regnér) att RFSU (baserad på det dåvarande idéprogramet) vill komma åt våldspornografin och skärpa lagstiftningen ytterligare då hennes önskan är att förbjuda pornografi i vanliga betalkanaler [16]:

“I dag är vålds- och barnporr förbjudet – RFSU kräver att riksdagen ser över lagstiftningen och sätter gränser för pornografi som är kränkande, innebär tvång eller försätter en person i vanmakt.
– Vi tar inte ställning mot pornografi. Människor har i alla tider framställt och njutit av porr och det säger jag ingenting om. Det är en del av den sexuella friheten. Det är avarterna vi vill åt, säger Lindahl.

[...]
RFSU:s generalsekreterare tror att en skärpning av lagen kan komma.
– Det finns redan krafter igång som vill utöka begreppet våldsporr. Vi vill stimulera debatten, säger Lindahl.”

Ovanstående var inte något som sades för 30-40 år sedan utan det sades år 2000. När Lindahl fick kritik från bland annat gaysiten Sylvester svarade hon och tydligt markerade att det faktiskt också gällde S/M-pornografi [17]:

“RFSU kräver att samhället ser över lagstiftningen mot den porr som är kränkande, innebär tvång eller att personer försätts i vanmakt. Vi kräver också att Sverige arbetar för granskning och kontroll av produktionsvillkoren inom porren. Det gäller all porr, även s/m. Med kränkande porr åsyftar RFSU porr där människor framställs på ett förnedrande sätt. Vi accepterar inte heller porr där det är uppenbart att de inblandade inte mår bra av sin medverkan och inte heller önskar vara där”

Chefredaktören för Sylvester Henrik Tornberg gav svar på tal och tydligt illustrerade en mer sexpositiv syn i förhållande till RFSU’s dåvarande synsätt. Funderingar som troligen de flesta av oss kan skriva under på vad som i praktiken döljer sig bakom Lindahls uttalande.

“Att vi alla vill ha en porrindustri fri från tvång eller missförhållanden för aktörerna är ganska självklart. Att någon tvingas till något de inte vill göra är förstås oacceptabelt. Vad gäller inställningen till s/m-sex är dock inte Lindahls svar det minsta tillfredställande. Porr är filmade fantasier och fiktion, inte verklighet. Att svepande uttala sig mot filmer där personer försätts i vanmakt eller framställs på ett förnedrande sätt utan att ta hänsyn till att många, fullt psykiskt friska och tillräkneliga personer, är intresserade av dominans eller s/m är att förenkla sanningen och sätta sig till doms över andra människors sexualitet. Det är dags att de som är kritiska till porr slutar fördöma all sexualitet de inte förstår sig på.”

Mycket har dock blivit bättre inom RFSU, att de antagit motioner som stödjer sadomaschister och fetischister är ett gott tecken på detta oavsett om det varit en medvetet styrd kupp från en grupp sadomasochister och fetischister eller inte. RFSU verkar även antagit en mer öppensinnad syn på pornografin och hur det skall sluta vet vi inte. Det är dock intressant att notera hur RFSU återigen vänder kappan efter vinden, nu är det nynormativitet som gäller, och all sex är bra om det faller inom en skev definition av “samtycke” som snarare handlar om att förneka andra människor (som passande nog har en läggning de själva inte har) sexuell utlevelse än att ge människor möjligheter till sexuell glädje och kärlek.

hans nestius RFSU

Dagens RFSU är inte längre den heteronormativa sega koloss den ansågs vara under 60-talet utan numera är det en väloljad nynormativ propagandaapparat, allt som är politiskt korrekt enligt den rådande dagordningen upplyfts som en sanning (att det kommer bli föråldrat lika fort som åren går är det ingen som tänker på). Ett accepterande av sadomasochism är bara ett led i denna nynormativa politiska korrekthet, sadomasochism är en idag gränsfall-socialt accepterad företeelse och kan säkerligen inom gamla heteronormativa kretsar uppfattas som mycket radikalt så är det inget annat än en produkt av den nynormativa ordningen. RFSU kommer fortsätta vara förblindade och extremt trångsynta mot andra sexuella minoriteter som inte riktigt får plats i det nynormativa livsrummet. RFSU’s ökade öppenhet är alltså endast en illusion som kan försvinna lika fort samhällets vindar återigen förändras.

RFSU har också haft ett gott inflytande på den svenska sexualpolitiken, deras engagemang för statistiskt vanliga heterosexuella frågor har gett oss i mångt och mycket ett bättre samhälle för både kvinnor och män. Utifrån en solidarisk helhetssyn när det gäller alla sexuella minoriteter som Svensk sexualpolitik idag stödjer kan dock RFSU inte ses som något annat än ett hinder i vägen för en sexuell rättvisa för alla. Framtiden får utvisa om RFSU kommer bli ett stöd i det långa loppet eller något som skall ses som ett hinder.

Man kan säkert avfärda många av RFSU’s direkt antiparafiliska uttalanden med att det var en annan tid, men det är just det som är poängen. Ser man det utifrån sin tid ser man att RFSU så gott som alltid (utöver i sin inledning) varit politiskt korrekt eller åtminstone vad som varit politiskt korrekt bland pseudoliberaler, oavsett om det var på 40-talet eller 80-talet. RFSU kommer att slänga ut och motsätta sig alla former av parafilier samma sekund som samhällsklimatet förändras till det sämre. De saknar helt enkelt en ryggrad.

Problemet med RFSU är att de med tiden blev så fokuserade på vad som var dåligt med sex istället för vad som var positivt. De utvecklade alltså en form av sexnegativism och en föreställning om den goda sexualiteten som är i motsatsförhållande till den dåliga sexualiteten. När man fördömer sexualitet i alla dess former och/eller argumenterar för ineffektiva och skadliga men trendiga behandlingsmetoder av sådant som klassats som för stunden dålig sexualitet, slutar det alltid förr eller senare med att man varit en av samhällets förtryckare mot dessa grupper. Tiderna förändras och sådana som vänder kappan efter vinden kommer alltid bli föråldrade redan under sin egen livstid.

Vi på Svensk sexualpolitik idag tror dock inte att detta är slutet för gamla RFSU eller början på ett nytt RFSU, utan vi är övertygade om att RFSU i grunden har många mörkermän (och -kvinnor) i sina led som fortfarande håller på de äldre värderingarna. Chansen finns att antagandet av motioner om förespråkande av sadomasochism och fetischism samt att förbundet skall bli en apologet för sådana företeelser kan leda till en inre maktkamp inom förbundet. Antagandet av motionerna kan bli en varningssignal och troligen något som uppfattats som en kupp inom RFSU bland de sexnegativa elementen som fortfarande har kvar den gamla synen på den goda sexualiteten och att denna sexualitet är sensuella samlag mellan vuxna och absolut inte omfattar dominans, simulerat tvång och simulerade övergrepp. Få var nog medvetna om vad som verkligen hände och redan nu finns möjligen en ansträngning för att backa tillbaka utvecklingen bakom kulisserna.

Vi lever i en spännande tid för RFSU och vägvalet förbundet tar kan få positiva konsekvenser för alla läggningar, även de minst socialt accepterade, dock tror vi att det också kommer kunna få negativa konsekvenser för dessa. Det får framtiden utvisa.

Om störningsstämplarna och RFSU’s antagande av motionerna samt vår slutsats.

Svenska Socialstyrelsen använder sig av WHO’s klassificeringsregister för sjukdomar och hälsoproblem, ICD-10, som i Sverige ges ut av Socialstyrelsen i en egen verision under namnet KSH97 (Klassifikation av Sjukdomar och Hälsoproblem 1997). ICD-10 är egentligen inget diagnossystem i sig (även om det finns en upplaga för forskningsändamål med ett diagnossystem snarlik den amerikanska manualen över mentala störningar, DSM) och på det viset är den ointressant, utan dess syfte är att användas statistiskt. Men det är egentligen inte detta som är problemet utan problemet ligger i just det faktum att varje läggning är tydligt utmärkt med dess benämning (exempelvis sadomasochism). Detta leder till att utomstående och även läkare kan få för sig att de läggningarna som förekommer i registret är per definition mentala störningar.

Detta faktum är något som är mycket skadligt för alla sexuella minoriteter och för invidivdernas självkänsla. Existensen av klassificeringarna har använts som argument för att diskriminera och att över huvud taget inte lyssna på människor med olika läggningar. Man känner sig ansedd som en människa som inte riktigt räknas på grund av att man inte skulle vara kapabel att se världen eller förstå vår egna situation (dålig sjukdomsinsikt används ibland för att diskvalificera parafilers känslor och åsikter) och detta är bland det smärtsamaste man kan råka ut för och är extremt orättvist. Som homorörelsen sade förr i tiden när de kämpade för sina rättigheter, de är experterna när det gäller deras läggning. Samma sak är det med andra sexuella minoriteter, det är bara vi som kan beskriva oss själva.

Vi på Svensk sexualpolitik idag anser att ALLA störningsstämplar skall plockas bort för de sexuella variationerna och det ser vi som en självklarhet. Som vi ser det är det inte läggningarna i sig som är problemet utan det kan finns andra problem som kan ligga bakom vissa enstaka fall som kan förvärra eventuella beteenden. Läggningarna i sig är alltså inte störningar. Vi anser att personer med läggningar som på olika vis är klassificerade som störningar i praktiken felbehandlas av sjukvården och därmed inte kan få den vård de kan tänkas behöva (för exempelvis depression) eftersom fokuset läggs på läggningen och detta grundar sig på samhällets fördomar. Det finns till och med fall där störningsstämplar används mot exempelvis sadomasochistiska kvinnor med barn i vårdnadstvister och andra sammanhang. Störningsstämplarna har en sådan negativ klang att de kan användas i utpressnings- eller hämndsyften (och har använts i sådana sammanhang).

Vi invänder dock mot RFSU’s antagande av S/M och fetisch-motionerna. Anledningen är enkel, varför selektivt välja ut just de läggningarna? Det är djupt kränkande för personer som har andra läggningar att höra hur RFSU skall motverka diskriminering av just de två läggningarna och endast dessa. Varför inte alla läggningar? Vi på Svensk sexualpolitik idag anser att RFSU tydligt deklarerat att de är för diskriminering av alla andra läggningar. Annars skulle de väl formellt arbeta för att motverka diskriminering av alla?

Vi är övertygade om att det aldrig är av godo att välja ut bara ett par läggningar och avlägsna eventuella störningsstämplar för just dem. Det försvårar arbetet för en helhetssyn och ökar gruppegoismen på bekostnad av alla sexuella variationer. Om störningsstämplarna kommer revideras en och en kommer det med tiden sluta med att det är bara de läggningarna som ingen vågar kämpa för som är kvar, eller rent av de läggningarna som ingen ens tänker på att kämpa för eftersom de är så ovanliga. Det är en negativ utveckling att plocka bort ett par när kampen snarare bör handla om att plocka bort alla. Gruppegoism är alltid lika vidrig när den visar sitt fula tryne och då spelar det ingen roll om det är heteronormativ sådan eller sadomasochistisk.

Det enda egentligen positiva (tur i oturen så att säga) med selektiv bortplockning av störningsstämplarna är att situationen för de övriga stämplarna blir än mer ohållbar. Men man skall inte underskatta den politiska motivationen som faktiskt ligger bakom stämplarna från första början. Störningsstämplarna är moralistiska verktyg som skapats av ett samhälle som ansett att sex bara skall vara mellan en man och kvinna, som sedan utvecklades till att sex skall vara mellan två vuxna individer och handla om kärlek. (Parafilier anses tyvärr allmänt, precis som homosexualiteten förr i tiden, vara just kärlekslös. Vi vet dock själva att vi kan älska lika mycket som alla andra). Det kommer alltså inte spela någon roll hur ohållbart det kommer bli med upprätthållandet av störningsstämplarna mot övriga sexuella minoriteter, det handlar om subjektiva värderingar, personliga agendor och en parafilfientlig politik. Empirisk vetenskap har i och för sig aldrig existrerat när det gäller störningsklassificeringen av olika former av sexuell variation, men med tiden kommer illusionen brytas ned allt mer. Det blir allt synligare att den nynormativa ordningen handlar i huvudsak om förtryck av de läggningar som riktar sig mot socialt oacceptabla sexualobjekt (barn, djur och lik) och att denna normativitet inte är bättre än den tidigare heteronormativiteten. Snarare tvärtom, den är värre eftersom den bygger på en mer raffinerad form av ‘holier than thou’-ideologi.

Paradigmskiften kan vara av godo men i detta fallet är det något ytterst negativt. Tidigare dogmer handlade om vad som var moraliskt rätt eller fel alternativt bara äckligt, sådant var lätt att ignorera för den sexuella dissidenten. Dagens dogm handlar om ideologiska konstruktioner kring samtycke, beroendeförhållande och jämlikhet, och bryter man mot denna sexnegativa konstruktion handlar det om övergrepp per definition, oavsett om någon faktiskt kom till skada, oavsett om båda njöt av det eller om det var ömsesidigt. Den moderna nynormativa dogmen (och i viss mån den heteronormativa som fortfarande på sätt och vis än så länge råder bakom nynormativiten) förespråkas ofta av intellektuella och sådana grupper som tidigare varit socialt progressiva. För att förändra samhället måste de läggningar och företeelser som inte tolereras av de nyormativa göra det själva.

Man uppnår aldrig en sexualdemokrati med upprättandet av ett sexuellt apartheid där det liksom i Sydafrika fanns en uppdelning i vita, indier och afrikaner. Man delar alltså upp världen i könsinriktning, “samtyckande sexuella beteenden” och “övergrepp per definition oavsett om det var det eller inte”-grupper. Mångfald är till för alla!

Selektivt lyftande av sexuella störningstämplar ÄR att befästa den nynormativa ordningen och ett grundläggande förtryck mot de redan utsatta grupperna som inte råkar passa in av ideologiska skäl. Vi motsätter oss detta av hela vår själ!

Ullerstam Pallesen

Lars Ullerstam sade det vi känner: “Erotiska minoriteter av alla kategorier förenen eder!”

Källor

[1] http://rfsu.se/kongress.asp

[2] http://www.rfsl.se/?p=544&aid=3557

[3] http://www.qx.se/nyheter/artikel.php?artikelid=4727

[4] http://konline.rfsl.se/o.o.i.s?id=55&article_id=104284

[5] Andersson S, Sjödahl S: Sex - en politisk historia. Göteborg, Alfabeta/Anamma i samarbete med Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), (2003)

[6] Storr, A, Sexuella avvikelser. Stockholm: Prisma, (1965)

[7] Lennerhed, L. Frihet att njuta : sexualdebatten i Sverige på 1960-talet. Stockholm, Norstedt, (1994)

[8] Höjer H, (2005) Från syndig till sjuk till frisk. Forskning och Framsteg, Nr 2, s 36.

[9] Ullerstam, L. De Erotiska minoriteterna. Zindermans förlag, Uddevala, (1964)

[10] Frieberg J. Erotikens ideologi : sex debattörer i Skandinavien om kultursyn, sexualitet och porr. Stockholm, Lund : Symposion, (1987)

[11] http://www.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,67363146_852__,00.html

[12] http://www.kvinnofronten.nu/FmP/myter.htm

[13] Nestius H: I last och lust : sexuella bilder förr och nu. Stockholm : Prisma i samarbete med RFSU, (1982)

[14] RFSU med remissyttrande över betänkandet Värna yttrandefriheten SOU 1983:70

[15] http://www.aftonbladet.se/nyheter/0010/02/rfsu.html

[16] http://www.sylvester.se/content/article.asp?itemid=1852

Vill du läsa mer om RFSU och svensk sexualpolitik rekommenderar vi varmt böckerna ‘Sex i folkhemmet: RFSUs tidiga historia’ och ‘Frihet att njuta : sexualdebatten i Sverige på 1960-talet’ av Eva Lennerhed, RFSU’s nuvarande ordförande.

Helena och Hanna

International BoyLove Day, 23 juni.

June 23, 2007 on 12:23 am | In Film, Pedofili | 2 Kommentarer

23 juni, den internationella gossekärleksdagen.

Boy Love Logo

IBLD är förkortningen för ‘International BoyLove Day’ vilket är dagen då pojkälskarna (pedofiler och hebefiler/efebofiler oavsett om de är män eller kvinnor) firar sin läggning på olika vis. Men självklart kan personer som inte är pojkälskare också högtidlighålla denna dagen.

På Pedofil.se kan man läsa följande idag:

“Pedofil.se högtidlighåller 23 juni den internationella gossekärleksdagen. Idag är dagen då vi minns och solidariserar oss med de pojkälskande sexuella dissidenterna som drabbats av samhällets förtryck.”

Vi på Svensk sexualpolitik idag har glädjen att meddela att Pedofil.se har blivit inkluderat i The Neptune Link Directory som är fokuserat på pedofilrelaterade siter. Detta trots att varken vi (Helena eller Hanna) eller personen med pedofil läggning som skrivit manifestet anmält hemsidan dit. Mediahypen kring Pedofil.se i Sverige gjorde att ingen av oss behövde marknadsföra hemsidan inte ens till amerikansk publik eller pedofiler i allmänhet (Pedofil.se har bland annat blivit uppmärksammad och lyckönskad av det tyska pedofilorganisationen Krumme 13).

Nästa gång vi vill marknadsföra en hemsida kommer vi nog erbjuda hysteriebloggaren Motherwitch (som indirekt hjälpte oss marknadsföra hemsidan) betalt! Ingen i målgruppen Pedofil.se riktar sig till kan missat sitens existens.

Idag har vi inte förberett något speciellt men vi väljer istället att posta några länkar till intressanta kortfilmer om pedofili gjorda av pedofiler. Kom ihåg att de är glada amatörer och man måste inte hålla med om allt de säger.

Första avsnittet av Child Love TV är först ut och har skapats av Norbert de Jonge (partisekreterare i PNVD samt medlem i Martijn, nederländernas största pedofilorganisation). Därefter följt av två korta informationsfilmer av Nigel Leigh Oldfield som finns på Youtube.

Adblock


http://www.youtube.com/watch?v=dAAVdmnHtJIhttp://www.youtube.com/watch?v=yqMaMq78uQA
helena hanna

ECPATs generalsekreterare hos Adaktusson, bortgjord?

June 17, 2007 on 9:59 pm | In ECPAT, Pedofili | 2 Kommentarer

Generalsekreteraren för ECPAT, Helena Karlén, gästade TV8:s Adaktusson (06/05) för diskutera Pedofil.se och yttrandefrihet. Det var i själva verket ett illa dolt reklaminslag för ECPAT och organisationens verksamhet. Konstigt kan tyckas men vi kan avslöja att Lars Adaktusson har direkta kopplingar till ECPAT där bland annat hans brorsdotter är ett högdjur. Detta är inte första gången Lars Adaktusson gett ECPAT gratisreklam eller möjlighet att helt okritiskt framföra sin agenda. Mer om detta längre ned i inlägget, först skall vi granska själva inslaget (vi har försökt skriva av det som sagts så gott vi kunnat och återge det exakt, vi har dock valt att exkludera alla guturala läten och stön som sig bör). Här kan ni se inslaget.

“Yttrandefriheten skyddar en ny website för pedofiler. Idag avslöjar Dagens nyheter att sexuella övergrepp på barn ursäktas och försvaras på en svensk internetsajt. Är yttrandefriheten viktigare än samhällets skydd av barnen? Det diskuterar vi med generalsekreteraren i ECPAT som gästar vår studio.”

Med ovanstående påståenden inleddes programet och redan från starten avslöjade journalisten vinklingen, sexuella övergrepp är ett värdeladdat ord och inget som hör hemma hos någon som åtminstone försöker framstå som neutral ifrågan.

Vi på Svensk sexualpolitik idag föredrar exempelvis termer som sexuell aktivitet, sexuella beteenden eller rent av sexuella kontakter med barn när vi diskuterar ämnet. Dessa är bra termer eftersom de är befriade från värdeladdning och kan enklare användas i en rationell diskussion om ämnet samtidigt som de beskriver vad som åsyftas.

Det låter helt enkelt sakligare och mindre utstuderat fördömande än generiska termer som “sexuella övergrepp på barn”. Känner man att man behöver ett negativt laddat ord baserad på den engelska termen ‘child sexual abuse’ anser vi att man snarare bör översätta det till missbruk vilket faktiskt i sig är en bättre term än övergrepp. Missbruk illustrerar bättre värderingen bakom termen och vad det handlar om, en fråga om moral och det är en fråga felaktig användning av barn i vårt samhälle. ‘Övergrepp’ ger alldeles för negativa signaler för att kunna fungera i en saklig diskussion. Det låter påtvingat och nästan våldsamt och ordets makt är inte att underskatta. Det är alltså inte konstigt att folk har sådan skev uppfattning av sexuella beteenden mellan vuxna och barn när termer som ‘övergrepp’ används som regel.

Vidare följer nedanstående kommentarsväxling i inslaget:

“Adaktusson: Vad säger du nu om att det finns en webbsajt som uppenbarligen försvarar pedofili?

Karlén: Det är faktiskt ingenting nytt, en motsvarande webbsida har funnits i Danmark i många herrans år.

Adaktusson: Nytt för Sverige?

Karlén: Förlåt?

Adaktusson: Nytt för Sverige då kanske?

Karlén: Ja, nytt för Sverige. Men fenomenet som sådant där man försöker normalisera och legitimera sitt handlande och beskriver övergrepp på minderåriga som ett ömsesidigt kärleksförhållande. Det har funnits tidigare…

Adaktusson: Men inser inte dom flesta som ser sånt här på Internet att detta är helt befängt?

Karlén: Låt oss innerligt hoppas det men på det sättet som det beskrivs, nu har jag inte ingående studerat den här hemsidan men jag har tittat lite grann på det. Så kan man kanske få intrycket av att det ligger kanske något i det. Inte minst kanske också för att man gör paralleller/jämförelser till dom homosexuellas kamp för sina rättigheter.

Adaktusson: Är det här ett sätt att försöka och legitimera pedofili?

Karlén: Jag kan tänka mig att det absolut är det och vi har sett exempel under årets lopp, de internationella homosexuellas organisation som heter ILGA har, nu är det ett antal år sedan, men dock fått… varit lite obetänksama tagit emot en den största pedofilorganisationen i världen NAMBLA som medlemmar där var just argumenten “vi som kämpar för våra rättigheter låt oss kämpa tillsammans” och så släppte man in dom det är ju absolut ett sätt att legitimera sitt…”

För det första har det funnits en svensk pedofilsida tidigare men vad som hände med den och hur länge den fanns vet vi inte. Hemsidan kan härledas ursprungligen från Svekom (Sverigekommitén), en grupp ur ‘Danska pedofilföreningen’ (DPA), och hade som uttalat mål att syssla med bland annat informationsinsamling. De försvann dock tidigt och har inte synts till sedan dess, deras mailadress och IRC-kanal har även de upphört.

För det andra är Pedofil.se en sexualpolitisk hemsida, målsättningen (utöver att testa yttrandefriheten och illustrera pedofilhysterin) är att agitera för pedofilers rättigheter och framtida lagändringar. Siten är dock inte i sig ett försök att legitimera sexuell aktivitet mellan vuxna och barn idag. Detta illustreras tydligt av att det står på Pedofil.se att lagen bör följas.

För det tredje är NAMBLA numera utesluten ur ILGA och var vid uteslutningen dess äldsta aktiva amerikanska medlemsorganisation. Det är till och med så att NAMBLA varit med och skrivit delar av ILGA’s konstitution. Dessutom var inte NAMBLA den enda pedofilorganisationen utan även den holländska Martijn som idag är den mest aktiva pedofilorganisationen i världen (tillskillnad från NAMBLA som mer eller mindre upphört existera sånär på en postbox och en inaktiv hemsida). En tredje mindre organisation ‘Project truth’ uteslöts också. För mer information utifrån NAMBLA’s synvinkel om affären kring ILGA klicka här.

NAMBLA och Martijn uteslöts egentligen inte för att de var pedofilorganisationer i sig, utan för att ILGA förlorade sin status som NGO (Non-Govermental Organisation) i FN och därmed möjligheten att påverka. Detta på grund av att utomstående krafter motsatte sig ILGA’s inkludering av pedofilorganisationerna. Men det hela var egentligen ett svepskäl, ILGA återfick inte NGO-statusen efter utrensningen av pedofilorganisationen och istället började det klagas på att ILGA även inkluderar sadomasochistiskt inriktade organisationer. Det finns som synes inget att vinna på att ge efter för moralkonservativas krav att utrensa de egna variationerna och därmed förlora sitt eget särdrag.

Vi på Svensk sexualpolitik idag anser att ILGA förtjänar alla bakslag de nu får och hoppas att de och deras kloner inte kommer någon vart i sina ansträngningar tills de själva fullt ut accepterar den mänskliga sexuella mångfalden istället för den ohämmade självcentrerade gruppegoism de förespråkar idag.

Men åter till inslaget på TV8:

Adaktusson: Vad blir det för effekter av det här?

Karlén: Ja, alltså det är trösklar som mals ned. Det kan man väl också säga att med den sexualisering som pågår rent generellt i samhället att det är… det är trösklar som mals ned, en normalisering. Det är klart att vi är inga moralister men det finns en gräns och gränsen går där en minderårig blir utsatt för ett övergrepp och där absolut en total gräns.

Man kan undra vad som menas med “sexualiseringen” i samhället, är det någon som förklarat vad som menas och varför det skulle vara något negativt? Sexualiseringen i samhället är alltså ett uttryck som just moralkonservativa individer ofta använder sig av.

Vi på Svensk sexualpolitik idag hoppas att trösklarna mals ned, det är vår målsättning. Även om Pedofil.se i huvudsak, liksom den här bloggen, är riktad till personerna och de grupperna det handlar om (sexuella dissidenter) och inte folk i allmänhet, så vore det en positiv utveckling om även utomstående lät sig påverkas. Men det tror vi inte riktigt på, ännu.

Vidare säger Karlén att ‘vi [ECPAT] är inga moralister’. Undra vad man annars skall kalla folk som vill förbjuda innehav av barnpornografi, införa filter för datorer som förhindrar folk att titta på material som det idag inte är förbjudet att titta på och en hel del annat, om inte moralister?

Adaktusson: Argumenten från dom då som ligger bakom det här är att det ryms inom yttrandefriheten alltså. Är det svårt att argumentera mot det?

Karlén: Ja, hemsidan som sådan kan det vara eh… under årens lopp som iaf jag funnits med och arbetat kring dom här frågora så har det ju avslöjats två svenska pedofila organisationer. I det ena fallet till och med med stadgar där stadgarna indikterade att föreningens, Pedofila föreningens, syfte var att tillhandahålla medlemmarna med övergreppsbilder på minderåriga och även barn för utnyttjande och det var inget kriminellt i sig och det blev inga påföljder.

Det är skrämmande hur lättvindigt Karlén försöker insuinera att det bakom Pedofil.se troligen finns en pedofilorganisation som eventuellt sysslar med barnpornografi och liknande. Det är endast en enda pedofil involverad i siten (än så länge) och det är han som skrivit bland annat manifestet. Övriga personer (vi, Helena och Hanna) är inte pedofiler och har inget sexuellt intresse i vare sig barn eller barnpornografi.

En av organisationerna, den med stadgar, är troligen barnopornografisällskapet ‘Vi fria’ medan den andra troligen avser ‘Pedofila arbetsgruppen’ (PAG) som hade en c/o-adress till RFSL Stockholms postbox under 1980-talet.

Därefter under diskussionen gör Karlén bort sig ordentligt:

“Adaktusson: Vad säger du om det här webbhotellet som härbergerar den här sidan alltså dom säger då att detta ryms inom lagens råmärken. Vad säger du om att de lämnar plats åt det här?

Karlén: Den biten tycker jag är klart bekymmersam särskilt eftersom det är samma stiftelse som ger ECPAT bidrag för vår verksamhet.

Adaktusson: Ni får pengar av dem?

Karlén: Vi har fått pengar några år från dem för att bland annat driva vår hotline som vi har där vi tar emot tips från allmänheten om misstänkta övergrepp på minderåriga.

Adaktusson: Hur kommer det sig då att man gör på det här sättet?

Karlén: Ja, det är vi mycket tveksamma och frågande till hur man med ena handen det ena och den andra det andra.

Adaktusson: Har ni fått svar?

Karlén: Nej det har vi inte för att jag fick veta det först idag att det är just den här stiftelsen, samma stiftelse.

Vi har varit i kontakt med Gottfrid på PRQ och frågat vad som menas, och han var lika konfunderad som oss. Han ringde därefter upp Karlén och frågade vad som menades och det visade sig att Karlén var minst sagt fullständigt okunnig när det gäller Internet och förstod inte skillnaden mellan ett domännamn och ett webhotell. Vad Helena Karlén avsåg var internetstiftelsen IIS, de som har hand om toppdomänen .se.

PRQ är ett privatägt företag och ingen stiftelse samt har aldrig gett pengar till ECPAT, och enligt Gottfrid själv har de “absolut inga planer på att göra det, särskilt när man nu så tydligt fått se deras brist på respekt för yttrandefriheten genom diverse uttalanden”. IIS donerar överskottet till olika Internetprojekt och då bland annat ECPAT’s hotline. Summan av detta är att Pedofil.se’s pengar är lika bra som alla andra pengar, och vem vet, inom en snar framtid har vi bekostat delar av ECPAT’s hotline.

Men vad menar Karlén egentligen, att IIS endast skall få sälja domännamn till av ECPAT godkända individer? IIS har regler som de måste följa om någon köper domännamnet pedofil.se kan inte de hindra detta då de inte lägger sig i vilka hemsidor deras kunder pekar de domäner som de köpt. Om ECPAT verkligen hade brytt sig hade väl de själva köpt domänerna sedan tidigare?

Adaktusson: Hur ser du då på där här, vad skall man säga, principiella kollisionen mellan att värna barnen i ett samhälle och värna om yttrandefriheten att alla människor skall ha rätt att säga vad dom vill.

Karlén: Jag tror att som medmänniska, som svensk, så vill jag naturligtvis värna om båda. Den här debatten där barnens rätt stog emot yttrandefriheten var en debatt som jag tror många svenskar kommer ihåg som pågick under faktiskt drygt sex år, som det, där det handlade om att kriminalisera innehav av barnpornografi eller ej och som stog emot yttrandetryckfrihet där starka krafter värnade om det senare och det förstår vi. Men barn är en grupp individer i samhället som inte har varken rösträtt eller strejkrätt eller möjlighet att göra sin egna talan hörd och som kräver att vi i vuxenvärlden faktiskt tar ställning och skyddar dom maximalt.

Adaktusson: Borde skyddet av barnen vara överordnat tryckfriheten?

Karlén: Absolut, helt tveklöst.

Vid det här laget i diskussionen har Karlén egentligen diskuterat allt annat än pedofilsiten ifråga. ECPAT’s eller Karléns ståndpunkt i huruvida yttrandefriheten skall begränsas eller inte för pedofilsajter framgår inte. Vi vill ogärna tolka in allt för mycket i vad som avses men Karlén pratar bara om barnpornografi och en del annat. Skyddet av barnen på bekostnad av yttrandefriheten behöver i sig inte betyda att hon vill förbjuda siter som Pedofil.se. Adaktussons diskussion med Karlén måste vara det mest misslyckade någonsin, men vi tror inte Pedofil.se var det egentliga syftet utan snarare att göra smygreklam för ECPAT.

Vidare i diskussionen handlar det nämligen bara om ECPATs arbete i allmänhet. Bland annat säger Karlén att en majoritet av de som har sex med barnprostituerade inte är pedofiler, något som troligen chockerar de flesta oinsatta. Vi på Svensk sexualpolitik idag vill även passa på att påpeka att en majoritet av de som har sex med barn i allmänhet inte heller är pedofiler. Det är därför det kallas för ‘pedofilhysteri’ när alla kallas pedofiler.

Hon påstår dessutom att barnpornografi är en handel som handlar om tillgång och efterfrågan med fraser som “utan köpare ingen produktion”. Vi på Svensk sexualpolitik idag vill påstå att detta är en myt, huvuddelen av barnpornografin som sprids är ideell och endast sprids bland entusiaster. Det finns ytterst få kommersiella aktörer idag när det gäller riktig barnpornografi. När det var lagligt (1972-1980) var marknaden till och med ytterst begränsad med väldigt liten kommersiell produktion och konsumtion.

Sammanlagt publicerades exempelvis de flesta barnpornografiska tidningar (inhemska och utländska) som fanns i Danmark under perioden 1971-1979 7799 st bilder på ungefär 623 (många av barnen förekom endast på en bild) olika barn i barnpornografiska tidningar [1]. Av dessa var två tredjelar bilder på påklädda eller avklädda barn. En tredjedel var av mer uppenbar sexuell natur och av det sammanlagda antalet innehöll mindre än en procent synlig penetrativt samlag. 2,4% av bilderna innehöll olika former av mer avancerat sex medräknat penetrativt samlag eller simulerade penetrativa samlag, samt i en del fall verkligt eller simulerat tvång. Man bör dock ha i åtanke att av dessa bilder föreställde två tredjedelar barn i åldrarna 10-16 år (det vill säga en ganska stor andel könsmogna ungdomar).

Ovanstående är statistik samlad av den numera avlidne krimonologen Berl Kutchinsky som ingående studerade pornografin i Danmark sedan 1960-talet. Situationen har såklart förändrats en del sedan Internets tillkomst men fortfarande är det i huvudsak myter som dominerar diskursen om barnpornografi vilka moralistiska entreprenörer som ECPAT sprider.

Huvuddelen av den kommersiella ‘barnpornografin’ idag är sk Child Models-hemsidor där barn i olika åldrar poserar fullt påklädda. I Sverige räknas påklädda bilder på barn som “vädjar till sexualdriften” som barnpornografi. Man kan alltså utan tvekan slå ifrån alla oerhört brutala fantasier som brukar uppstå när ej införstådda föreställer sig hur barnpornografi ser ut bara man tar reda på fakta i ämnet.

“Idag stoppas 30000 försök per dygn av svenskar för att komma åt barnpornografiska siter, vilket idag stoppas av ett initiativ som ECPAT tog och som verskställs av internetleverantörer.”

Som vi tidigare skrivit är dessa 30000 försöken (lustigt egentligen att Karlén säger 30000 när ECPAT’s egna informationsmaterial säger 20000-30000 försök, det kanske låter häftigare med den högsta siffran, men ECPAT gillar överdrifter, det vet vi redan) inte försök att nå barnpornografi i regel utan många gånger siter med könsmogna vuxna, tecknad pornografi och child model-siter. Ja, till och med en site med en dansande naken pojke (i ett uppenbart ickepornografiskt sammanhang) har fastnat i barnpornografiltret trots att det i betänkandet SOU 1997:29 Barnpornografiutredningen klart och tydligt står att lekande och dansande barn inte skall räknas som barnpornografi.

När programet väl avslutades följde en lång reklamsnutt för ECPAT där även deras hemsida visades upp:

“Ni som är intresserade av att stödja ECPATs arbete eller vill veta mer om verksamheten hittar all väsentlig information på organisationens hemsida. Adressen är www.ecpat.se”

Som vi sade tidigare var hela inslaget egentligen en dålig ursäkt för att få göra gratisreklam för ECPAT och de visade inte ens upp Pedofil.se eller en länk till siten ifråga.

Men detta är inte första gången Lars Adaktusson gått ECPAT’s ärenden.

I september 2001 då Lars Adaktusson var programledare för det inflytelserika TV-programet Agenda använde han sin tyngd för att tvinga igenom ett reportage om en uppenbart överdimensionerad rapport om svensk barnprostitution. Denna innehöll rena fantasisiffror, skriven av ingen mindre än hans brorsdotter Josephine Appelqvist, tidigare Adaktusson, som tidigare förekommit i media då hon krävde att utställningen Soft Core skulle läggas ned, vilket verkställdes av de lokala nazisterna som förstörde konstverken som en politisk manifestation [2].

Trots varningar om oegentligheter (”något skumt”) från SVT’s egna researchstab och de som skulle göra inslaget (ingen fick läsa rapporten innan sändningen och den enda som hade information var Adaktusson själv som hade direktkontakt med ECPAT) drev Lars Adaktusson igenom inslaget. När inslaget sändes påstods det att det fanns hundratals barnprostituerade i Sverige enligt en studie gjord av ECPAT. Tidigare hade svenska myndigheter sagt att barnprostitution förekom väldigt sällan i Sverige, och pressad av Lars Adaktusson och Helena Karlén fick Ingela Thalén i studion säga att hon skulle tänka om och därmed kapitulerade. Ren emotionell utpressning alltså, ECPAT’s specialitet. Vid tidpunkten för Agendas sändning visste varken tittare, SVT-personalen eller Ingela Thalén att det var just Adaktussons egna brorsdotter som låg bakom rapporten [3].

ECPAT-rapporten påstod att 400 barn var prostituerade i Sverige och rapporten lanserades med dessa siffror. Kritiken har varit skarp pga det tveksamma underlaget och de uppblåsta siffrorna. Några metodologiska problem (från tidningen Journalisten) [4]:

“Ecpats material bygger på enkätsvar från 37 myndigheter och organisationer med kännedom om problemet. Men var fjärde svarande har förmedlat andrahandsuppgifter, och har alltså bara hört talas om barn som drabbats. Men den siffra som förmedlades av medierna var långt ifrån säker.
Som undersökningen är upplagd är det möjligt att en enda drabbad som varit i kontakt med tre olika myndigheter i själva verket har registrerats som tre olika fall i rapporten.

– Vi har tagit bort fall som misstänks ha varit dubbelregistrerade, framhåller Josephine Appelqvist som skrivit rapporten.

Men det visar sig att bara fyra sådana fall plockats bort.”

“Vidare sträcker sig undersökningen långt bakåt i tiden. Josephine Appelqvist uppskattar att siffran 400 innefattar antal drabbade barn under de senaste 10-15 åren.”

Siffran på 400 kan ställas mot Rädda Barnens siffror under 10 år, de har endast sett fem fall där pojkar prostituerat sig. TT gick ut med rubriken ”Omkring 400 barn i svensk barnsexhandel” men ändrade sig senare under dagen där de tonade ned siffrorna samt påpekade att underlaget var tveksamt.

Att Helena Karlén ensam fick ett långt reklaminslag för ECPAT på TV8:s Adaktusson är ett resultat av att Lars Adaktusson är en ECPAT-lakej. Hans trovärdighet måste ses som bortblåst i sådana här sammanhang. Det är skadligt för samhället i stort när känlsoutpresserarorganisationer som ECPAT sätter dagordningen och utpressar politiker genom att använda barn som murbräckor för att forcera fram lagändringar.

Helena Karlén
Helena Karlén är nöjd med ECPATs bedrifter.

Bild publicerad med tillåtelse från TV8.

Källor: 

[1] Kutchinsky, B. Law, Pornography and Crime: The Danish Experience. Scandinaivan Studies in Criminology, Vol.16. Pax Forlag, Oslo (1999)

[2] http://www.artliberated.org/?p=cases&id=36

[3] http://www.arenaek.se/ag5/default.asp?authID=0&ID=1231&type=3&cat=arena&o=&p=17

[4] http://www.journalisten.nu/a.aspx?article_id=2766

helena och hanna

Om pedofil.se

June 5, 2007 on 3:04 pm | In Nyheter, Pedofili | 18 Kommentarer

“När det kommer till skräcken för pedofiler sätts det mesta ur spel, logiken är det första offret, yttrandefriheten det andra och sist men inte minst drabbas lagen”

Inledning

Det har varit en intensiv period och det verkar inte lugna ner sig åh de närmaste. Vi på Svensk sexualpolitik idag har i det här inlägget tänkt redogöra för ursprunget till pedofil.se, vår roll i dess skapande samt de principer vi genom vårt engagemang vill försvara.

Ursprunget till pedofil.se

En intervju med de ansvariga bakom siten.

- Vem ligger bakom siten pedofil.se?

Helena är den som står som ägare för såväl domänen ‘pedofil.se’ samt abonnemanget hos webhotellet PRQ INET som i dagsläget hostar websiten pedofil.se. Hanna har varit med och hjälpt till med att lägga upp siten i form av en hemsida och även designat den nuvarande portalen som är skapad på vårt initiativ. Varken Helena eller Hanna sympatiserar helt med innehållet i texten under Manifest (ursprungliga pedofil.se), som är skriven av en anonym pedofil.

Vad vi däremot till 100% sympatiserar med är pedofilers rätt att uttrycka dessa åsikter. Det är en fråga om yttrandefrihet som inte ska inskränkas för att någon har “fel” sexuell läggning. Vi är bägge sexualpolitiska aktivister som anser att det är viktigt att i konkret handling ge stöd åt alla sexuella minoriteter så långt det inom lagens ramar är möjligt. Pedofiler är bara en av de sexuella minoriteter vars rättigheter vi värnar om.

- Varför lägger ni inte ert engagemang på att hjälpa barn istället för pedofiler?

Det råder ingen brist på intressegrupper för barn, i synnerhet de som utsats för sexuella övergrepp. Men vad som glöms i den här debatten är att pedofiler inte med automatik genomför sexuella aktiviteter med barn.

De flesta fall av sexuellt beteende mellan barn och vuxna barn begås av människor som inte klassificeras som pedofiler. Att därför dra alla pedofiler över en kam och inte låta dem som grupp uttala sig pg. av sin läggning är en kränkning av deras mänskliga rättigheter.

Dessutom ligger vårt engagemang kring sexuella minoriteter, vi kan inte kräva om folk som kämpar för kinesers rätt till yttrandefrihet skall även kämpa för pedofilernas. Det här är vår grej helt enkelt och så kommer det att förbli.

- Är ni inte rädda att sidan riskerar leda till att pedofiler begår övergrepp på barn för att dom känner att deras läggning är okej nu?

Pedofil.se har redan från starten deklarerat att man skall följa lagen, vi kan inte sitta och tro att folk kan få för sig att göra saker bara för att de inte läser vad som faktiskt står. Jag anser inte vanliga filmer leder till det ena eller andra heller, om en person har så slappa spärrar att de kan agera trots att sidan säger att lagen bör följas så hade de agerat ändå. Vi kan inte basera samhället och yttrandefriheten på vad folk som ändå kommer göra olika handlingar kommer ursäkta sig med. Var och en är ansvariga för sina egna handlingar.

- Sidan har i media kritiserats för att innehålla faktafel och många menar att sidan är medvetet gjord för att sänka tröskeln för pedofili i samhället så pedofiler får större spelrum, vad säger ni om det?

Då får de väl presentera faktafelen istället för att bara påstå det. Jag har inte skrivit manifestet eller faktadelen på hemsidan så jag tänker inte ta ansvar för eventuella påstådda faktafel. Däremot signalerade Långström i DN att han inte var speciellt intresserad av en seriös debatt när han påstod att flera källor var från 30-talet. Det var en källa om onani som inte hade en större betydelse för texten i stort.

Långström är även författare till den värdelösa boken ‘Pervers? Om sex utöver det ovanliga’ som är fullastad av faktafel och felaktiga källhänvisningar. Pedofilkapitlet är en historia för sig och har till och med en bisarrt insiktslös argumentation mot pedofilers argument som får en att häpna. De kan räkna med att vi kommer publicera en lång sågning av boken där vi systematiskt kommer granska varenda källa de har angivit och peka på alla fel som vi redan vet att det kryllar av. Saken är den, vi äger redan så gott som alla källorna så det kommer inte ens bli en större ansträngning att söka upp dem. Faktum är att vi har länge planerat en sådan just för den här bloggen.

- Sidan låg tidigare på Surftowns webhotell, hur reagerade ni på att bli utslängda därifrån?

Jag blev väldigt förvånad då jag trodde Surftown var ett av de mer öppna större webhotellen. Men samtidigt kände jag att jag kunde förstå att de ville bli av med vad de uppfattade som ett problem.

Det störde mig dock väldigt mycket att de stängde ned alla mina hemsidor när det egentligen bara var en enda hemsida de ville få ned. De använde en av sina gummiparagrafer som gick ut på att man inte märkbart får “genera” Internets användare. Tyvärr lät de sig påverkas av pöbeln men det var väl för det bästa. Numera finns vi på PRQ, ett webbhotell som står upp för yttrandefriheten som inga andra och vi har haft över 4700 unika besökare på två dagar.

- Vilken nytta gör siten pedofil.se?

Det behövs en till röst som idag är osynlig på grund av ett hysteriskt samhällsklimat som kväver all form av opposition. Pedofil.se är i huvudsak en politisk hemsida om pedofili och för pedofiler i första hand. I andra hand handlar det om yttrandefrihet, denna grupp har tvingats vara tysta länge nog. Det glädjer mig att jag har möjligheten att ge denna grupp en röst som behövts länge i Sverige.

Dessutom behövs hemsidan för att bevisa hur pedofilhysterin ser ut och hur hänsynslösa vissa grupper i samhället kan bli bara för att någon har en avvikande åsikt. Jag tänker erbjuda liknande hemsidor för andra sexuella minoriteter.

- Vad anser ni eg. om innehållet på sidan?

Jag stödjer personligen inte allt som står i manifestet, trots detta ser jag inga problem att publicera det eftersom det inte är mina personliga åsikter det handlar. Det är snarare möjligheten för denna grupp att kunna göra sin röst hörd och argumentera för sin sak.

- Kan man se texten på pedofil.se som uppvigling eller en sanktionering av lagbrott?

I manifestet skrivs uttryckligen att brott mot lagen inte rekommenderas. Att kritisera lagen betyder inte att man sanktionerar lagbrott.

- Vad har ni på Svensk Sexualpolitik idag för åsikter om dagens lagstiftning?

Jag tycker man borde ändra åldersgränsen för sexuell självbestämmanderätt (statliga utredningar har föreslagit 14 år som gräns) och jag anser att innehav av barnpornografi skall avkriminaliseras. I alla fall till en början och därefter skapa en mer progressiv lagstiftning kring sexualfrågor. Detta gäller inte bara pedofiler utan frågor som berör andra utsatta läggningar.

- Med vad styrker ni er uppfattning om barns möjlighet till frivilliga kärleksrelationer till vuxna?

Jag hänvisar till faktadelen av hemsidan
http://www.pedofil.se/forskning/

- Pedofil.se har blivit en portal och ni skriver att ni tar emot texter från pedofiler som vill uttrycka sig. Kommer pedofil.se bli ett nätverk för pedofiler?

Nätverk på vilket vis? Pedofiler har väl rätt att kommunicera och mötas som alla andra. Pedofil.se har inga forum, inga bloggar det är inget nätverk på det viset bara en portal med hemsidor.

Fakta om pedofil.se
- Hostas av PRQ INET, personerna bakom bl.a. The Pirate Bay.
- Domänen och platsen på webhotellet ägs av Helena.
- Websidan har de senaste dygnen haft över 8578 unika besökare.

Medias rapportering om pedofil.se

Bloggar för Yttrandefrihet

Tipsa oss gärna om fler bloggar som stödjer yttrandefriheten!

hanna

Nu är vi tillbaka

June 3, 2007 on 6:08 am | In Nyheter | 1 Kommentar

Det tog lite tid men nu har vi fått upp Svensk sexualpolitik idag, igen. Tyvärr gick inte överföringen mellan databaserna så bra därför ser texterna på tidigare inlägg ganska konstiga ut. Men vi arbeterar med att återställa allt.

Vi har för avsikt att berätta vår syn kring det som hände med pedofil.se, Surftown och pedofilhysterin samt den spontana manifestation för yttrandefriheten det hela mynnade ut i. Men det får vi återkomma till när vi fått ordning på allt annat.

Tillsvidare rekomenderar vi Oscar Swartzs blog om det som hänt:

http://swartz.typepad.com/texplorer/2007/06/pedofilse.html

Vi vill även tacka prq.se för att de valde att hosta våra hemsidor, webhotell som dem behövs för att de obekväma rösterna och sanningarna skall kunna höras i ett allt mer exkluderande och normativt samhälle. Svensk sexualpolitik idag tänker fortsätta utmana den nynormativa paradigmen helt ogenerat och argumentera för sexuella dissidenter av alla möjliga slag.

Förövrigt är pedofil.se uppe igen och nu med en helt ny form, besök gärna siten som vill ge en nyanserad bild av pedofiler och även ge pedofilerna själva en möjlighet att argumentera för sina rättigheter.
helena hanna

blue ribbon

dagens nyheter

Add to Technorati Favorites
Creeper
Bloggtoppen.se