Inledning
Anja Lundby-Wedin (s) blev här i dagarna vald till ordförande i EU för dess fackliga samorganisation[1].
Sverige är ett av få länder som vägrar ge prostituerade möjlighet att ansluta sig i fack[2], för att kämpa för sina rättigheter som yrkesgrupp. Detta motiveras med att man inte vill erkänna sexsäljande som ett legitimt yrke. Detta trots att det inte ens i Sverige är olagligt att prostituera sig.
Holland är det land som går i spetsen för sexsäljares rättigheter. Där har sexsäljare organiserat sig fackligt och de strävar efter att ge sexsäljare samma rättigheter som alla andra yrkesgrupper. I sverige svarar man ist med:
“- Det står i alla fall ingenting om frivillig prostitution längre”, säger SKTF:s ordförande Eva Nordmark.
“- Det var det viktigaste. Något sådant finns inte i vår föreställningsvärld.”
Och det här är kärnan i Sveriges prostitutionsdebatt. Den statsfeministiska hållningen är att en kvinnas sexualitet inte tillåter att sälja sexuella tjänster. Vi på Svensk Sexualpolitik Idag menar att denna hållning förminskar kvinnans sexualitet och självständighet.
Kvinnor precis som män äger sin egen sexualitet och det borde vara upp till individen att avgöra om man vill sälja sex eller inte.
[1] – Applåder när Europafacket valde Wanja Lundby-Wedin
[2] – Sverige slipper starta fack för prostituerade
Länder med annan lagstiftning
I stora delar av Asien, delar av Australien och i stort sett hela Europa är lagstiftningen inställd på skadereduktion. Man har insett att prostitution inte kommer försvinna oavsett hur hårt man bestraffar vare sig köpare eller säljare och väljer därför att skapa förhållanden där man så gott det går kan reglera det och den sexuella frigjordhetens eventuella negativa effekter (så som ökad smittspridning). Även Finland och Norge har nu närmast förkastat den Svenska modellen till fördel för en inriktning på skadereduktion, den princip man använder också för att bekämpa drogmissbruk (utom i Sverige, där sprututbytesprogram och behandlingsplatser aldrig varit särskilt prioriterade. Jämförande resultat av t.ex. HIV-spridningen till följd av detta saknar siffror i Sverige, medan jämförelser finns för resten av europas länder).
Tyskland
Tyskland tog 2002 beslutet att gå i motsatt riktning än Sverige med sin lagstiftning och den dåvarande rödgråna regeringen beslutade att avkriminalisera prostitution. Denna lagstiftning har till skillnad från den svenska sedan dess utvärderats grundligt. [pressmeddelande]
I ovanstående utvärdering uppskattas att det finns ca. 400 000 sexarbetare i Tyskland. Drygt hälften av dessa uppskattas vara utlandsfödda, en del verksamma utan uppehållstillstånd. De arbetar på bordeller där de är delägare, på klubbar, på gatan i sk Red-Light-Districts eller som eskorter. Det finns också sk. FKK-klubbar, anläggningar med bastu, pool, biograf och barer där kunder vanligtvis spenderar en längre stund med avslappning och sex med de som arbetar där.
Det har konstaterats att i Tyskland är prostitution ett mycket blandat yrke, som i sin helhet inte kan reformeras genom lagstiftning eller beskrivas i en enda undersökning. Karakteristiskt för prostitution som fenomen är att det har existerat i lång tid i utkanten av samhället, men ändå som en accepterad del av det, trots att det inte varit lagligt.
Det konstateras i utvärderingen också att sexarbetarna själva är välinformerade om lagen och hoppas på en fortsatt förbättring av sin situation. Avdiskrimineringen, acceptansen, erkännandet av deras yrke och jämställdhet med andra yrkesområden är välkomna förändringar. De flesta har en sjukförsäkring, men det står sämre till med pensionsförsäkringar.
De positiva effekterna av lagen är mest subjektiva. Konkreta förbättringar kan inte konstateras i någon större omfattning, delvis för att myndigheterna inte administrerar lagen efter dess avsikt [1].
Rådgivningscenter är positiva till lagen, men ser också bara mycket långsamma förbättringar. Man efterlyser en lösning i lagens anda på de skattemässiga problem som finns och ett generellt bättre samarbete från myndigheternas sida.
Beträffande bekämpningen av kriminaliteten, inom prostitution, visar undersökningen att det gamla problemet med bristande vittnen kvarstår. Prostitutionslagen har ännu inte ändrat detta.
De flesta polisinstanser ser dock inte en återgång till kriminalisering av prostitution som ett meningsfullt alternativ. Man har också konstaterat att det inte finns något samband mellan människohandel och effekterna av prostitutionslagen.[2]
I Tyskland har också fackföreningen Ver.di stöttat sexarbetarnas kamp under motto: “Sexworkers Rights = Human Rights”.
Pressmeddelandet
[1] – Källa: Auswirkungen des Prostitutionsgesetzes
[2] – Källa: Vertiefung spezifischer Frages tellungen zu den Auswirkungen des Prostitutionsgesetzes: Ausstieg aus der Prostitution – Kriminalitätsbekämpfung und Prostitutionsgesetz (pdf)
Australien
Forskaren PhD Charlotte Seib gjorde en djupgående studie av 247 sexarbetare i åldrarna mellan 18 och 57 år i Queensland i Australien. Hennes studie visade att bland de prostituerade som arbetar med licens hemifrån eller på bordell är tillfredställelsen med jobbet och det allmäna psykiska välmåendet lika gott som hos någon annan yrkesgrupp. Hon fick också fram en del annan intressant statistik i sin studie.
82 % angav att ekonomi var en av anledningar till att de jobbar med sex. 52 % sa att jobbet ger bra betalt och flexibla arbetstider och 39 % uppgav att det fanns ett specifikt bakrundsmotiv så som en ny bil, ett hus eller en semester.
Det var tydligt i undersökningen att den stereotypa bilden av sexarbetare som lågutbildade och med svår social bakgrund i denna grupp inte stämde. 25% hade universitetsexamen och 63% hade haft fast anställning innan de började sitt yrke som sexarbetare.
Vad som däremot visade sig tydligt var att den gruppen prostituerade som arbetade illegalt som gatuprostituerade hade en sämre tillfredställelse och mådde psykiskt sämre. I denna grupp har många kvinnor lämnat sitt hem i tidig ålder pg av olika former av övergrepp, de var också utsatta får mer våld och risker i sitt arbete än den grupp av prostituerade som arbetade i hemmet eller på bordeller. I denna grupp var det också många som använde droger.
52 % av de gatuprostituerade kvinnorna hade varit utsatta för våldtäkter eller blivit slagna av en kund jämfört med 12 % av de som arbetade privat hemifrån och bara 3 % av kvinnorna som arbetade på bordeller hade samma erfarenheter.
Charlotte Seib uttalar också den åsikten att leagilseringen av prostitution i Australien har varit bra och effektiv får dem som arbetar på bordeller och/eller legalt hemifrån medans riskerna kvarstår för de gatuprostituerade.
För att öka denna gruppens säkerhet föreslår hon att man ska avkriminalisera gatuprostitutionen och tillåta kvinnor att erbjuda sina tjänster i vissa områden där det ska finnas tillgång till säkra arbetslokaler och att man ska ompröva lagarna som säger att kvinnorna inte får arbeta tillsammans. Diskriminering och stigmatisering är fiender till att man kan tänka klart och att sexarbetare inkluderas i samhället.
Men om lagen inte fungerar, varför vill man ha kvar den?
Detta handlar helt uppenbart inte om något annat än den feminism som menar att social ingenjörskonst och symbolik är det [enda] viktiga. Lagen är menad ha en uppfostrande effekt, men som vi visat fungerar det inte i praktiken. På denna principens altare offrar man de prostituerade som i praktiken för det sämre av lagstiftningen.
Det är samma retorik som används i USA när man vägrar dela ut kondomer till ungdomar eller undervisa dem om något annat än sexuell avhållsamhet, eftersom man menar att man annars ger efter för något som är moraliskt fel (sexuell frihet utanför äktenskapet). Att detta i praktiken innebär något av västvärldens högsta siffror för ungdomsgraviditeter och en ökad spridning av sexuellt överförbara sjukdomar ignorerar man. Inte ens Påven och katolska kyrkan håller längre kvar vid samma dogmatiska synsätt i Afrika längre, men USA värar stödja projekt i Afrika där inte avhållsamhet predikas istället för att dela ut kondomer.
Samma fatala konsekvenser får vår nuvarande lagstiftning för prostituerade. Feministerna omyndigförklarar dock kategoriskt alla uttalanden av prostituerade själva som inte fördömer prostitution som yrke och man gissar resultat av lagstiftningen till sin fördel när inget finns som stödjer dem. Och där detta inte räcker vänder man sig till skräckpropaganda om barn-sexslavhandel i hopp om att känslor ska styra istället för förnuft.
En sexsäljares egna ord
Organisering i Sverige, SANS.nu
Vi på Svensk Sexualpolitik Idag vände oss till Isabella Lund för att få en sexsäljares syn på ämnet. Isabella Lund är engagerad i frågan om sexsäljares rättigheter i Sverige.
- Vilka termer är det som du föredrar i sådana sammanhang, sexsäljare, prostituterad, hora mfl?
Sexsäljare eller sex- och erotikarbetare.
- Är prostitution något negativt?
Nej, jag kan inte se att prostitution i sig är något negativt. Det kan bli det om fel person ägnar sig åt att sälja sexuella tjänster eller om man arbetar med detta utan att ha rätt förutsättningar eller av destruktiva orsaker. Men så kan det även bli i andra yrken.
- Hur vanligt tror du det är med prostituerade som själva valt yrket?
En förkrossande majoritet väljer att sälja sexuella tjänster, som människa har du oftast olika valmöjligheter och om ingen tvingar dig att sälja sex så är det ett val du själv fattat. Alla som missbrukar eller svälter säljer inte sexuella tjänster. Försäljning av sexuella tjänster är alltid ett aktivt val och om det inte är det så handlar det om sexuell människohandel, sexualiserat våld, sexuellt utnyttjande av andra människor osv.
- Har du fått nedlåtande kommentarer pga ditt yrkesval?
Ja på Internet av okända människor men aldrig IRL.
- Är det vanligt med kunder som vill ha olika former av udda sexuella beteenden?
Nej det är mycket ovanligt, kanske 1% har udda önskemål. Men efterfrågan på dessa tjänster kan bero på hur pass tydlig man är med vad man erbjuder i sin marknadsföring.
- Vad har varit det jobbigaste med att kämpa som prostituerad?
Horstigmat, att leva dubbelliv och vara rädd att bli avslöjad. Är inte rädd för skammen jag skull ev. utsöttas för utan den som ev. kan drabba mina barn.
- Har lagstiftningen skapat problem för dig i din yrkesverksamhet? Isf hur?
Jag tröffade en tvöttökta psykopat som jag missbedömde pga sexköpslagen. Jag trodde hans noja för ev. spanande poliser var pga sexköpslagen men det handla om att han vid tidpunkten planerade ett mord som han 2 veckor efter mötet med mig begick.
- Vilken betydelse har internet haft för prostitutionsmarknaden?
Både antalet sexsäljare och kunder har ökat, det har öppnat upp en marknad på bägge sidorna av människor som aldrig annars kanske hade sålt eller köpt sexuella tjänster.
- Vilken skada tror du att myterna kring prostituerade gör mot sådana som dig som har det som ett val?
Myter och fördomarna kring alla som säljer sex förtrycker den kvinnliga sexualiteten eftersom man antar att kvinnor inte frivilligt vill arbeta med sex. Samma antaganden görs inte om våra manliga kollegor. Horstigmat drabbar alla kvinnor.
- Vilken effekt har myterna på prostituerades sexualpolitik?
Tyvärr så drivs det en politik och vi har en lagstifning idag som baseras på myter och fördomar och inte på fakta.
- Kan du presentera prostituerades samarbete i Sverige, i den mån sådant finns och vilken vikt du tror det har?
Då det kommer till vad vi gör, dvs sälja sexuella tjänster så får vi inte enligt lag samarbeta. Jag vet dock att det förekommit att vi t.ex. har varnat varandra för potentiellt farliga kunder på slutna eskortforum.
Internet har stor betydelse och många sexsäljare söker kontakt med andra via olika forum. Det är viktigt med nätverk sexsäljare emellan för att ventilera rena yrkesfrågor men även rent socialt och att man känner att man inte är ensam om sina problem.
Många är dock enormt rädda och sköter så att säga sitt ensamma, de vågar inte ta kontakt med andra. Och när det kommer till att aktivt driva frågor om våra rättigheter så blir det ännu färre pga att de som vågat har drabbats mycket hårt på det privata planet.
Det händer att ett gäng med sexsäljare ibland samlas för att träffas och bara ha kul.
- Hur ser det ut internationellt, några kontakter till Sverige?
Sexarbetar aktivister över hela världen har kontakt med aktivister här i Sverige. Vi stöttar varandra även över alla gränser och kulturer.
- Vilken betydel har internet haft för prostitutionssexualpolitiken?
Genom hemsidor, bloggar och olika organisationer så når man ut lättare med korrekt information om sexarbete. Och eftersom Internet erbjuder anonymitetsskydd i viss mån så har Internet en enorm stor betydelse för oss eftersom det är ett bra verktyg för oss att driva våra frågor genom.
- Vad ä fel/saknas i den rådande debatten? – är det något särskilt som stör dig mer än annat?
FAKTA saknas. Det är mer tro än vetande och man söker inte kunskap hos oss som säljer sexuella tjänster.
- Varför känner du att du vill engagera dig i den här frågan?
Jag har ett starkt rättvisepatos inom mig.
- Hur startade den, var det pga Petras bok eller har den pågått under en lång tid?
Debatten har pågått i vågor under lång, lång tid. Jag känner sexarbetaraktivister som var aktiva på 70 talet. Innan Petras bok nu på 2000 talet så har ju Pye Jakobson varit drivande i Sverige genom kolumner i Expressen och hennes försök att få fackliga organisationer att ansluta strippor till sig.
- Vad är det mest oärliga som finns i prostitutiontssexualpolitiken idag?
De flesta argument är oärliga. Att använda sexuell människohandel när man i praktiken skiter i dessa offer känns rätt vidrigt.
- Vad är dina förhoppningar för svensk prostitutionslagstiftning de närmsta tio åren?
De är inte så stora men jag hoppas naturligtvis på en avkriminalisering av försäljning av sexuella tjänster.
- Vad tror du om statliga bordeller?
De som vill ha sådana använder samma argument som man hade på 1800 talet. Man tror att sexsäljare måste kontrolleras och hälsoinspekteras och att staten ska övervaka! Ingen sexsäljare jag känner skulle vilja arbeta på en statlig bordell!
Bordeller i andra länder är en arbetslokal där egna företagare (sexsäljare) hyr ett rum.
Fakta: www.SANS.nu
SANS arbetar för att sexsäljare ska ha samma mänskliga rättigheter som alla andra i samhället och inte utsättas för diskriminering, förtryck eller stigmatisering. SANS motarbetar den stereotypa och fördomsfulla bild som finns kring försäljning av sexuella tjänster.
Isabellas blog – Sensuell Q Konsult, Att arbeta som eskort
