€CPAT är i farten igen och denna gång utövar de sin emotionella terror med hjälp av MySpace‘s beslut att avhysa misstänkta sexförbrytare. Emotionell terror kanske kan vid första anblicken tyckas vara hårda ord men med tanke på att varje gång €CPAT uttalar sig verkar det handla om att skrämma föräldrar och hetsa mot vad de ser som pedofiler. Detta blogginlägg kommer inte handla om MySpace utan snarare om hur media och moralistiska entreprenörer vilseleder i dessa frågor.
SVD publicerade igår, 16 maj, en artikel [1] om ämnet där Thomas Bodström uttalade sig för €CPAT’s räkning om så kallade nätpedofiler och svenska communities påstådda brister i vad de kallade för “pedofilkontroll”. Men det handlar inte om pedofili, när skall media förstå att pedofili handlar om huvudsaklig attraktion till barn som ännu inte nått puberteten?
Tydligast demonstreras absurditeten i artikeln av en hänvisning till en undersökning från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) som kom fram till (enligt Bodström) “oroväckande” statistik. 40 procent av flickorna i årskurs 9 hade någon gång under det senaste året fått sexuella förslag från en okänd vuxen på nätet [2]. Något man lätt missar, och säkerligen också pedofilhysteriska föräldrar, är att i årskurs 9 är flickorna med största sannolikhet redan 15 år gamla (de flesta var i 15-års åldern) och därmed uppnått sin sexuella självbestämmanderätt enligt svensk lag. Därtill kan man bli ännu mer tveksam till värdet av studien när vuxna definieras som personer från 18 år (men vid en genomsökning av dokumentet hittades ingen definition alls, vi kan dock utgå från att det är 18 år som menas), det behövs inte mycket till för att inse hur löjligt det blir.
Många av de här 15-åringarna har säkerligen redan 18-åriga pojkvänner och trivs mycket med uppmärksamheten med sexuella undertoner de kan få av främmande (men i en del fall kan det också kännas påfrestande, det kan med andra ord variera som allt annat i livet). Föräldrar som oroar sig borde snarare kunna slappna av och glädja sig åt att 15-åringarna kan uttrycka sin sexualitet med äldre personer på Internet, ett utforskande med minimala risker, istället för utanför Internet där säkerheten är mycket låg. Därtill kan det tilläggas att den verkliga siffran i BRÅ’s studie över andelen niondeklassare var 25% om man även inkluderade pojkarna, vilket gör att siffran inte blir lika dramatiskt. Man kan fråga sig varför endast flickor togs upp men det är ganska tydligt, äldre tiders värderingar om flickornas större sårbarhet och behovet av att skydda deras “ärbarhet”. Vad annars kan ligga bakom det?
Vad har 15-åringar som får sexuella förslag på Internet och pedofiler har med varandra att göra? Ingenting, det är rent struntprat. Pedofiler är inte fokuserade på könsmogna tonåringar (dvs 15-åringar). Men hur ser det egentligen ut i fall där vuxna träffat barn och ungdomar via Internet, och där de sedan haft sex och där polisen har intervenerat?
2004 publicerade de amerikanska forskarna Kimberly Mitchell, Janis Wolak och David Finkelhor en studie [3] med över 2500 fall av sexuell aktivitet där vuxna (99% män) som träffat barn via nätet som de sedan haft sex med (75% flickor och 25% pojkar). De studerade hur kontakten gick till, vad som ledde till att de träffades samt den påföljande sexuella aktiviteten. De kom fram till att en majoritet av de vuxna inte försökte dölja detta för ungdomarna utan det var endast 5% som försökte föreställa som någon under 17 år. I endast 5% av fallen förekom våldtäkt (i ordets egentliga innebörd och inte den svenska Riksdagens nyspråk där alla sexuella kontakter med minderåriga är våldtäkt) eller försök till våldtäkt.
Annan viktig statistik var att runt 99% av barnen var mellan 13 och 17 år gamla (76% var mellan 13 och 15 år) och de flesta sexuella kontakter återupprepades flera gånger samt att hälften av “offren” upplevde att de var förälskade i “förövaren” och att de hade ett nära band (med andra ord tydligt ömsesidiga kontakter i de flesta av fallen). Endast en enda procent av de över 2500 barnen var 12 år gamla och inga av barnen i studien var under 12 år. Vi pratar alltså inte om små barn, utan om ungdomar.
Forskningen talar sitt tydliga språk, det rör sig om ungdomar och ofta personer som i Sverige uppnått sin egna sexuella självbestämmanderätt som har sexuella kontakter med personer de träffat via Internet. Självklart finns alltid risker och även i sådana här sammanhang, men ungdomar bör helt enkelt få lära sig försiktighet utan att man klistrar på dem en sorts pedofilpanik. Det här är ingen pedofilfråga utan möjligen en hebefilfråga, om ens det.
Studiens viktigaste slutsats som också är detta inläggets avslutning:
“First, the offenders in these crimes do not appear to be pedophiles.”
Reality check, välkommen till verkligheten media, €CPAT och alla andra pedofilhysteriker. Sök upp verklig forskning istället för offerfokuserade lobbyorganisationer som är i ett stort behov av uppmärksamhet – och ekonomiska bidrag.
[1] SVD
[2] BRÅ
[3] WOLAK J, FINKELHOR D, MITCHELL K. (2004) Internet-initiated Sex Crimes against Minors: Implications for Prevention Based on Findings from a National Study. JOURNAL OF ADOLESCENT HEALTH 2004;35:424.e11 424.e20
Förkrossande bra, så pass att jag själv önskar att jag skrivit det. ;)