Virtuell "pedofili" i Second Life

Nu är ECPAT på krigsstigen igen. Den här gången handlar det om fantasier. Fantasier i en virtuell värld där två vuxna människor roat sig med att gestalta sexuell aktivitet med barn. Thomas Bodström är ECPATs nya högsta höns och han vill se en hårdare lagstiftning på det här området.

- Jag hoppas att vi får en prövning också i Sverige av JK, säger han och fortsätter angående en kommande skärpning av lagstiftningen på området:

- Vi hoppas på skarpa förslag, men vi kan inte bara vänta på det, och därför planerar vi att sätta upp ett kampanjkontor i Second Life. Vi har ett antal hundra volontärer som kan hjälpa till med arbetet, säger Thomas Bodström till TT.[1]

Man kan ju förstås ha en åsikt om smakfullheten i att gestalta sexuell aktivitet mellan en vuxen och ett barn, även om det sker i en fantasivärld, precis som en del finner det smaklöst med gestaltning av massakrer och blodfrosseri i sk splatterfilmer. Frågan är dock varför detta ska vara straffbart? Ska vi börja konsekvent straffbelägga all gestaltning som är olaglig att utföra i verkligheten kan jag tycka att mord borde vara värre än sexuella övergrepp av alla de slag. Då ligger datorspel, kriminalserier och filmer risigt till. Är det en lagstiftning vi verkligen vill förespråka?

Man måste fråga sig om det alls finns någon som helst kritisk hållning till denna fårbudshets, eller ens försök till att vara konsekvent? Vi misstänker att det är som när barnpornografi förbjöds och undantogs från yttrandefriheten att debatten vänds av förbudsivrarna till att handla om att alla som inte ställer sig bakom hysterin är för pedofiler, eller rent av pedofiler själva och därmed enligt dem, är för sexuella övergrepp på barn, vilket givetvis är ett absurdt resonemang.

Barnslighet är ett sexuellt element som inte är ovanligt i vuxna människors sexliv. Det går oftast under det mer välkända namnet “age-play”. Det handlar inte i första hand om pedofili, utan om vuxna människor som gillar oskuldsfulheten, barnsligheten etc. och att spela på detta i sexuella sammanhang. Det kan handla om att prata barnsligt, att använda napp, i vissa fall blöja och dylikt. Bör detta också förbjudas och klassas som “anspelningssex”? Om ageplay sker i fantasiform så hamnar vi ju precis där vi är nu, med förbud mot virtuell gestaltning. Att detta inte alls har något med sexuella aktiviteter mellan vuxna och barn i verkligheten att göra, det bryr sig inte moralistiska entreprenörer som Thomas Bodström och övriga i ECPAT om.

I Sverige är tecknad “barnpornografi” förbjuden att sprida, även om den inte på något sätt ens med god fantasi kan ses som realistisk. Motiveringen är att det är en kränkning mot alla barn samt att den fiktiva pornografin kan vara lik något verkligt barn. Behöver vi ens utveckla hur absurt resonemanget är? Christa Stewens, socialminister i Bayern kanske sa det tydligast med orden:

“- Vi måste göra allt vi kan för se till att pedofiler inte får leva ut sina böjelser, manade igår Christa Stewens, socialminister i Bayern.”[2]

Det handlar inte om att skydda barn från sexuell aktivitet med vuxna. Den gränsen har vi för länge sedan passerat. Nu handlar det om att jaga pedofiler och se till att inte ens fantasivärldar undantas från pedofilhysterin. Vi kanske borde kasta dem alla i en sjö? De som sjunker är oskyldiga!

[1] – IDG.se
[2] – SVD.se