Prostitutionens Historia

Sedan kristendom blev statsreligion i det romerska riket, med de tidiga kristna och grundaren Petrus själv som förordade sexuell avhållsamhet, har den kristna sexfientliga synen satt spår i västvärldens syn på i stort sett alla frågor som har med sex att göra. Ändå har kyrkan haft perioder där man i valet mellan flera onda ting erbjudit sådant som i dagens ljus kan tyckas oortodoxt. Ett sådant exempel är t.ex. när den katolska kyrkan under medeltiden på vissa håll i europa gav sin välsignelse till bordellverksamhet eftersom man ansåg att det var viktigare att gifta par inte skilde sig, än att de levde med nödvändighet trogna varann.

Prostitutionsfrågan under 90talet
Den feministiska föreställningen att koppleri är synonymt med trafficking och att prostitution är människohandel satte normen för den sexlagstiftning (1998:408) som trädde i kraft 1 Januari 1999. Feministerna som tagit över den offentliga debatten använder ett symboliskt kraftspråk där man till skillnad från annan tjänstehandel säger att sexsäljare säljer sin kropp – inte sina tjänster (trots det heter det sexsäljare och inte kroppssäljare).

Genom att förbjuda enbart sexköp (och försök till sexköp) ville man styra efterfrågan på köp av sexuella tjänster. Man menade också att det i ett genusperspektiv är ohållbart att tillåta “mäns handel med kvinnors kroppar” om vi vill ha ett jämnställt samhälle.

Även om det före 1998 varit tillåtet att såväl sälja som att köpa sexuella tjänster hade debatten pågått länge. Den första utredningen tillsattes 1977 och blev färdig 1981 (SOU 1981:71), däri konstateras att även om en kriminalisering av sexhandel kunde ses ha fördelar så skulle den också medföra en del uppenbara nackdelar, så som ökad risk för övergrepp mot de prostituerade, att verksamheten skulle drivas under jorden samt svårigheter att bevisa den straffbara gärningen. Man ansåg att argumenten mot övervägde, men debatten slutade inte där.

1993 tillsatte man nästa utredning (SOU 1995:15). Nu förespråkade man kriminalisering av både köpare och säljare, i ett uppfostrande syfte. Man ville markera att handel med sex inte skulle vara ett accepterat samhällsfenomen, varken som säljare eller köpare. Men innan lagen skulle komma att stiftas i proposition 1997/98:55 utredes frågan “Kvinnofrid” (SOU 1995:60). Det slutade med att man kriminaliserade enbart köpare.

Den lagen är unik i världen. Till följd av detta har uppmärksamhet väckts internationellt och Gunilla Ekberg[1] skrev 2004 artikeln “The Swedish Law That Prohibits the Purchase of Sexual Services” där hon presenterar den svenska lagstiftningen och resonemangen bakom den.

“Prostitution is a serious problem that is harmful, in particular, not only to the prostituted woman or child but also to society at large. Therefore, prostituted women and children are seen as victims of male violence who do not risk legal penalties. Instead, they have a right to assistance to escape prostitution.”

Denna föreställning bygger på tron att prostituerade är offer för drogmissbruk, fattigdom och manligt patriarkalt förtryck. Frivillig prostitution ses som ett ovanligt undantag.

[1] Gunilla Ekberg har varit regeringens expert i jämnställdhetsfrågor och blev ökänd i en uppmärksammad affär med Roks efter sin medverkan i SVT-dokumentären “Könskriget” där hon skall ha hotat reportern med orden “Du ska inte räkna med någon hjälp från kvinnojourer”.

Kritik mot lagstiftningen

Incitament för prostitution
Tomas Bodström (s) är en av de som ivrigt prisat den svenska sexköpslagstiftningen. Han har presenterat sin uppfattning om att de verksamma i branschen som säljer sexuella tjänster “befinner sig i vanmakt på grund av drogberoende, fattigdom eller annan utsatthet” och att det därmed inte finns någon frivillighet.

Detta brukar vara den allmänna uppfattningen och det som i mångt och mycket motiverat kriminalisering av sexköp men inte sexförsäljning. Men om det som gör att prostituerade väljer att sälja sexuella tjänster är drogbruk så torde det rimligaste vara att se till att det verkligen finns behandlingsmöjligheter för drogberoende. Det saknas tusentals rehabiliteringsplatser i landet i sin helhet. Eftersom missbruksvården (och narkotikapolitiken i stort) är under all kritik håller inte en ev. minskad efterfrågan drogberoende från prostitution, möjligen öppen insyn på gatan när kunderna är kriminella.

Den andra orsaken till prostitution var fattigdom, men nog har vi väl ett socialt skyddsnät i Sverige? Fungerar detta så dåligt att människor väljer prostitution framför att befatta sig med socialkontoret? Om så är fallet borde man granska det sociala skyddsnätet, inte i första hand kriminalisera sexköp.

Då återstår de fall av prostitution som sker frivilligt, dvs. lyxeskorter och liknande. Individer som inte måste prostituera sig på grund av drogmissbruk och fattigdom, men som av någon anledning inte förstått att det dom gör är ett uttryck för det manliga förtrycket (enligt lagstiftarna). Motivet till deras sexförsäljning finns det väldigt lite information om eftersom polis och socialarbetare med sin begränsade insikt ser enbart gatuprostitutionen, den insikt som därtill försämrats efter kriminaliseringen av sexköp. Här verkar extremfeministerna inte längre hålla fast vid synen att kvinnan äger sin kropp och sin sexualitet och därmed torde vara fri att göra vad hon vill med den – inklusive att sälja sexuella tjänster.

Varför säljer/köper man sex?
Anledningarna till att någon väljer att sälja sex skiljer sig givetvis, men prostituerade själva svarar bland annat: “Att vara eskort innebär trevliga möten, spänning, bekräftelse, att man känner sig utvald och speciell, det innebär kravlös sex, frihet, mindre stress och extra pengar.”

Män som köper sex säger att de gör det för att det är det är lätt och enkelt. Efter en separation kan det vara ett sätt att återfå självkänslan, någon är trött på ensamma, långa hotellnätter. Påfallande många vill helst ha en eskort för att uppleva “flickvänskänsla”, men utan de krav som en stadig relation innebär. De vill själva välja när de vill umgås och är villig att betala för att ha det så.

Vissa säger att det är spännande att någon gång i livet pröva på det sättet att ha sex. Någon vill förverkliga en fantasi, som inte partner går med på. Sedan finns förstås även de män som lever i känslolösa och sexualbefriade förhållanden, där en skilsmässa skulle få mer förödande konsekvenser än att då och då besöka en eskort. “Man kan ju aldrig tvinga sin partner varken till sex eller att gå på terapi.”

Situationen idag enligt polis, socialarbetare etc.
Effekterna av sexköpslagen är att gatuprostitutionen där den minskat flyttat till en mer otrygg miljö, men prostitutionen i stort har inte påvisats minska. Just som man befarade i utredningen redan 1981. Vidare har sexköpslagen haft den uppfostrande effekten att stigmatiseringen mot sexsäljare ökat. Då kopplerilagen förhindrar att sexsäljare samarbetar är det ingen tvekan om att prostituerades utsatthet ökat.

Hur väl har den uppfostrande effekten av lagstiftningen fungerat? Ja, rapporter om turistande svenskar som köper sex utomlands kommer i en strid ström och nu senast var det en buss ungdomar från Sverige som köpte sexuella tjänster av prostituerade på skolresa i Danmark, innan dess var det turistande svenskar i tyskland under fotbolls-VM.

Trafficking
Men trafficking då? Bodström har påstått att den minskat och att våra grannländer med annan lagstiftning har högre andel trafficking. Men det råder stor osäkerhet kring det påståendet, eftersom benägenheten att anmäla minskat för sexköpare, då de svårligen kan kontakta polisen utan att därigenom göra sig misstänkta till försök till sexköp (vilket också är olagligt). Också de prostituerade själva och traffickingoffer som används som sexslavar är mindre benägna att kontakta myndigheter i länder där sexköp/försäljning är olagligt, enligt Transcrime-rapporten[1]. Vad man också brukar missa att nämna är att 3/4 av trafficking går till andra områden än sexförsäljning och sexslavhandel, så som slavarbete inom jordbruk. Ändå vill ingen förbjuda dessa yrken.[2]

Mängden sextrafficking kan ha minskat i Sverige till följd av kriminaliseringen av sexköp. Men den kan lika gärna ha fortsatt på samma nivå, mer dold, eller till och med ökat. Insynen är som sagt avsevärt sämre i ett land som Sverige där all prostitution tvingas in i det fördolda än i länder där polisen kanske t.o.m. med prostituerades hjälp kan komma i kontakt med offer för trafficking. Det finnas inga säkra siffror även om feminister som förespråkar den svenska modellen gärna låtsas som så är fallet.

Det är vanligt förekommande att man försöker blanda ihop trafficking och prostitution för att sprida uppfattningen att de är desamma. Tvångsprostitution finns inte. Prostitution är en frivilligt genomförd tjänsteutövning som förutsätter ett ömsesidigt kontrakt mellan två vuxna affärspartners. Utan detta ömsesidiga samtycke handlar det inte om prostitution, utan istället om påtvingad sexualitet och därmed om sexuella övergrepp. Vänsterfeminister menar dock att individuella fall inte har någon betydelse, enbart den kollektiva symboliken och det faktum att kvinnor kan sälja sexuella tjänster (dvs. att denna efterfrågan finns) utgör ett kollektivt förtryck av kvinnor.

[1] – pdf
[2] – IOMs rapport (International Organization for Migration) – Nyhetsrapport

Moraliska argument
När det inte längre går att försvara effektiviteten i vår nuvarande lagstiftning fungerar brukar de hänge sig åt moralargument. Vi ska gå igenom de vanligaste av dem här.

“Om det är lagligt att sälja sex kan ju arbetsförmedlingen tvinga människor att söka jobb som prostituerad!”

Detta är naturligtvis inte sant. Redan idag finns arbeten man inte behöver söka om ens samvete förbjuder en. Faktum är att man inte ens behöver göra militär värnplikt om ens samvete förbjuder en att använda vapen. Ett annat exempel på jobb man inte behöver söka är barnmorska som utför abort och kanske en ännu bättre jämförelse är porrskådespelare.

“Och om man inte njuter av att suga gamla äckliga gubbkukar, eller bli använd sexuellt på ett sätt man aldrig skulle göra om man inte var tvungen då?”

Även som prostituerad måste man inte ta vilket jobb som helst. Man agerar som företagare och sätter sina egna kostnader, sina egna gränser och vid de fall någon är tvingad så rör det sig inte om prostitution som yrke utan om enskilda arbetsvillkor som i sig borde bekämpas och skulle göras så bäst i en laglig miljö där prostituerade kan engagera sig i fack. Jämför med fabriksarbetare i länder där fack inte tillåts och lägg därtill att kunder och arbetsgivare är kriminella för att se tydliga paralleller.

Del 2 nästa vecka kommer beröra prostitution i andra länder och prostituerades organisering